Om jag som man, ser tecknen i ett annat pars förhållande. Då borde nog kvinnan i det förhållandet se dem..redan innan första smällen.För det första. Ingen kan ta tillbaka en anmälan om misshandel http://www.lawline.se/answers/dra-tillbaka-anmalan-om-misshandel-1 det är till och med så att om polisen får reda på att en misshandel har begåtts och kvinnan inte vill anmäla så görs ändå en polisanmälan om misshandel.
Samhället gör idag egentligen ingenting för att hjälpa misshandlade kvinnor. Kvinnojourer (som är ideellt arbete) får skitsummor och det mesta av den hjälp som finns sköts ideellt.
Uppenbarligen är du inte alls införstådd i den process som pågår i ett destruktivt förhållande. Hade du varit det så hade du vetat att den första smällen sällan kommer av misstag och att det verkligen inte bara är att gå då. Den första smällen kommer vanligtvis inte förren mannen har sett till att ha kvinnan fast på diverse sätt och framförallt inte innan kvinnan känner sig totalt värdelös av all psykisk misshandel. Då hade du också vetat hur mycket psykisk misshandel som har förekommit innan och du hade vetat att smällen som utåt sett kan se ut som en orsak att gå för för den utsatte oftast inte är värre än den psykiska misshandel som pågått under så lång tid att det har blivit något normalt.
bevakningen
oviljan att släppa iväg henne obevakad
- det är ju såå gulligt..han hämtar mig varje gång från gympan, från danskursen osv osv.
Om en kvinnlig kollega aldrig gör ngt utanför jobbet, får inte göra det..
Då börjar jag undra...
Skulle du acceptera att hållas i ett så kort koppel?
Det är ju så det börjar.
Skär av det sociala kontaktnätet, sedan börjar förstörelsen av individens självskänsla och sen..
Men någon gång under den processen borde ju varningsklockorna ringa...
Men samtidigt..hur kan samhället driva ett åtal utan vittnen .
När åklagarens starka kort tar tillbaka allt och kommer med krystade förklaringar istället?