Omplaceringshund - före och efter?

[ako]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Vi fick ju vår springerhane för två år sedan, när han var fyra. Han omplacerade p g a skiljsmässa, och hade haft ett alldeles utmärkt liv hos sin första familj. Första natten här var han lite gnällig, sedan var han glad igen.

Det var vår första hund, så han fick nog utstå en del nybörjarfel, som att jag trodde att en aktiv hund som springern behövde aktiveras HELA tiden, och att vi försökte gå med honom lös på promenad efter tre dagar... Men han överlevde även de fadäserna, som tur var...

Pigg och positiv var har från första stund, vi upplevde aldrig att han skulle vara orolig och leta efter sin gamla husse eller något sådant. Däremot tog det några månader innan jag kände att jag verkligen hade den där riktiga "matte- hundkontakten" med honom (kramgo har han dock varit hela tiden), och jag tyckte det var mycket värt just för kontakten att jag gick en vardagslydnadskurs med honom så fort jag kunda (tog dock ett par månader, då det inte fanns någon kurs direkt).

Jag har fortfarande sporadisk kontakt med f d husse, och det skulle inte förvåna mig om vi håller den hela Zorros liv (förhoppningsvis i mååånga år, med andra ord). Ibland kan jag tycka att det känns lite overkligt att vovve faktiskt har bott någon annanstans, och haft en annan vardag i nästan fyra år innan han kom hit.

 

[Skogstrollet]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

*KL*

Svar till alla.

Vad skönt att höra om så många lyckade omplaceringar! Jo som en del av er skrivit så har jag nog misstänkt att det är den omplacerande hundägaren som gärna tar på sig dåligt samvete och skuldkänslor när hunden egentligen inte mår dåligt av en omplacering. Men säker har jag inte varit.

Till liten82 som undrade varför jag funderade på omplacering.
Det är en ganska lång historia. Sammanfattat så kan man väl säga att jag köpte en hundvalp som visade sig vara mycket mer än jag någonsin kunnat ana innan. Första året var asjobbigt rent ut sagt (finns tidigare trådar om diverse problem vi haft) men det har vi kommit förbi nu. Idag är hon väluppfostrad, går att ha runt omkring sig utan större besvär och en väldigt trevlig hund (för den som är hundvan). Hon är dock extremt krävande och även om vi nu löst problemen så undrar jag fortfarande hur länge jag kommer orka ge henne det hon behöver i aktivering och träning för att må bra.
Dessutom har hon visat enorma potential i sitt arbete (apporteringen främst) och det känns jättetrist att jag inte kommer kunna utveckla henne.
Att jag ens överväger omplacering är för att jag tror hon skulle må mycket bättre och komma till sin rätt i ett mer aktivt hem, med hundvana människor som tränar och tävlar och även rör sig mycket ute. Jag kan inte erbjuda henne det.

Som att ha en Grand Prix-häst i tävlingskondition och endast promenadrida den i skogen några dagar i veckan...

Jag har ständigt dåligt samvete för att hunden inte får det hon behöver. Dessutom måste jag nu snart gå upp och börja jobba heltid och jag vet faktiskt inte hur det ska fungera, det blir ju ännu mindre tid över för henne då.

Än så länge är det dock bara funderingar. Och hon flyttar isf ingen annanstans än till det perfekta hemmet.

 

[Krasux]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

 

[wtf]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

när vi hämtade Tintin så tydde han sig extra mycket till sin dåvarande matte, innan dess hade han haft 1 långvarit och 2 kortare hem...

vi blev kompisar jättefort, men det var ju endel missförstånd mellan honom och mig som ledde till aggresivitet (genom att ta saker ifrån honom, men det är borttränat nu!)
första tiden var han en rikigt mammagris, kunde inte sova i ett annat rum än där jag var ex. att vara helt ensam var dock inga problem! det var nog efter 1-1½ månad som han började gå iväg själv och sova

nu är han som vilken hund som helst och han är min bästa vän kommer aaaaaldrig att göra mig av med honom!

 

[tuaphua]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag tror inte de flesta hundar lider av att omplaceras.

Jag har själv två stycken omplaceringar. Och har tidigare haft två.
De två första hundarna verkade glada hela tiden. De hade det väl tyvvärr inte så bra innan. Så de var säkert glada över att slippa burlivet och få bo i familj.

Men de jag har nu har haft det väldigt bra hela livet. Uppfödaren valde att ompacera då hon inte kunde ställa ut den ena hunden pga tungfel. Och sedan blev hon tvungen att flytta till mindre hus pga skilsmässa. Och kunde därför inte ha kvar alla hundar.
De var 2 år båda två när jag fick dem. Den ena verkade lite upprörd första kvällen. Hon hade inte varit någon annan stans än hemma hos uppfödaren med sin flock. Men från och med dag två så tydde hon sig till mig och har mått toppen. Nu vill hon inte gå till uppfödaren och lämna matte när vi hälsar på.
Jag fick den andra hunden ca 6 mån efter. De har bott tillsammans hela livet. Så att den sista fick flytta till sin bästa kompis kanske gjorde övergången lättare för henne. Hon har inte verkat upprörd mer än bilfärden från uppfödaren och någon timme efter då hon kollade in lägenheten och vande sig.

Jag tror det är mycket värre för oss människor än för hundarna om man nu skulle välja att omplacera. Uppfödaren var givetvis ledsen ett tag. Hon hade ju haft hundarna sen de var valpar.
Men hundarna har nog inte mått dåligt. De var kanske lite ovana några dagar. Men de verkade anpassa sig fort.

 

[TwiggyM]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Min äldre rottis är en omplacering. Jag tog honom som ettåring så väldigt gammal var han ju inte. För oss fungerade dte utmärkt. Han fann sig direkt här hemma och följde mig som om han inte gjort annat.

Jag tycker inte du skall vara orolig. Om du hittar någon du litar på låt personen lära känna din hund under en tid och kanske vara hundvakt innan du lämnar över den helt.

 

[Piraja]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Fimpen sörjde inte ett smack. Han mådde bra i sitt hem men när vi kom visste han att han skulle med oss och han köpte det utan att blinka. Visst, han har vana av att omplaceras, den stackaren...

Agnes styrde sin familj med järnkäft vid 7 månaders ålder. Matte var sjukskriven p.g.a. hunden ... Hon kom hem till oss och trodde att hon kunde styra även här...hon kunde inte ha mer fel ...men hon sörjde icke. Hon är en underbar medlem av vår familj idag. ...det är dom båda, för övrigt

 

[Krasux]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Fast jag skrev att hon inte hade mått bra i början

Jag bara menar att det är skillnad på hund och hund, vissa tar väldigt lätt på att flytta, som min omplacering, andra är vilsna ett tag.

//E

Precis!

Min tik (som kom till mig när hon var två) tappade lite aptit i början och blev väl något förvirrad. Då handlade det i för sig också om en enorm skillnad i miljö. Från hundgård på landet till lägenhet inne i centrala Stockholm. Men däremot tror jag inte att hunden, som Gnist skrev, känner saknad på det sättet som vi människor gör. Jag tror inte att en hund längtar efter en tidigare ägare när den hamnat hos en ny, förutom att det kan ta ett tag innan den känner sig hemma. Men det är ju en annan sak.

Det är min syn på saken!

 

[lady_vip]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Ungefär så ja. Det är ju ett miljöombyte, där allt byts ut och det är ju aldrig särskilt lätt för nån, oavsett om man pratar människor, hästar eller hundar.

//E

 

[IrishDraft]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Har själv en vovve som oplacerats två gånger. Dock lärde jag känna hunden redan efter första omplaceringen så när jag tog över honom var det ingen stor omställning.

Första gången omplacerades han pga "allergi/astma" som nog egentligen var: "hunden drar i kopplet, går inte att ha lös och lämnar inte folk i fred och måste till veterinären för ofta och tål inte maten och..."

Vad jag vet sörjde han inte direkt... De flesta problem löste sig med lite aktivering och konsekvent behandling, matenproblemen var känslig mage i kombination med stress. När han flyttade till mig var han mest glad över att bli av med dom jobbiga hundarna han bodde med (han gillar hundar men i lagom kvantitet) Han har blivit lugnare sen han blev ensamhund men har i övrigt inte ändrat sig nämnvärt. Har dock reagerat på nån hundmat efter att han hade maginfluensa (som gick i stan... han var inte ensam om det på långa vägar), men inte så att det har blivit besvärligt.

Det enda jag tror han kan sakna ibland är barnen. Han hade två små barn i sina allra första familj och är väldigt förtjust i barn, älskar både barnvagnar och barn... Men annars är han en väldigt harmonisk hund som bara blivit bättre och bättre hela tiden...

Så jag säger att placerar du om din hund till någon som är rätt, som vill ha en sådan hund och som har lust och tid att ge den den aktivering och utmaning den vill vill ha och behöver så tror jagt inte att hunden kommer sakna dig i det dagliga livet, däremot är jag ganska säker på att hon fortfarande kommer känna igen dig och älska dig när ni ses...

 

[Poxz]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Vi tog emot en omplacering (schäferhane) när han var 2,5 år ungefär.

* Hans "första familj" tänkte avliva honom för han var alldeles hopplös och mådde dåligt.
* Kennelägarinnan tog tillbaks honom istället och skickade honom på träning. Han skulle bli skyddshund var det tänkt.
* Han klarade inte alla proven (kunde inte hålla fast) så han skickades tillbaks till kennelägarinnan igen. Där bodde han ett tag inne med två tikar och en drös katter. Det passade inte honom, var för mycket liv och rörelse.
* Vi tog emot honom.

Då var han rätt nervös, kunde inte leka, ville inte äta, visste inte vad han hette o.s.v. Men det tog inte lång tid innan det "blev hund" av honom med. Han blev en underbar hund, trivdes mycket bra med livet och fick leva nästan 9 år med oss innan vi var tvungna att avliva honom p.g.a. sjukdom.

Så omplacering kan funka även med en strulig hund.
Men de som ägde honom först trodde aldrig att det skulle gå, de trodde oss inte när vi sa att han fortfarande levde och mådde bra...

 

[Skogstrollet]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Så jag säger att placerar du om din hund till någon som är rätt, som vill ha en sådan hund och som har lust och tid att ge den den aktivering och utmaning den vill vill ha och behöver så tror jagt inte att hunden kommer sakna dig i det dagliga livet, däremot är jag ganska säker på att hon fortfarande kommer känna igen dig och älska dig när ni ses...

Jo. Det viktigaste för mig är ju att hunden får det bra. Sen skulle jag nästan föredra om hon glömde bort mig bara det innebar att hon stormtrivs i sitt nya hem och får det hon behöver.

Det känns så väldigt overkligt allthop.

 

[heineken]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Min hund och jag fann varandra direkt! Han hoppade rätt upp i famnen på mig första gången jag träffade honom, så det var inga problem. Dock har han bundit sig till mig lite väl mycket nu. Han är en riktig mattegris. Om jag är och jobbar och min sambo är hemma ligger han vid dörren och vägrar att gå därifrån. Han varken äter, dricker eller nånting, så det är lite jobbigt. Den enda som kan vara hundvakt till honom är min mamma.

För ett par år sedan kunde jag inte ha honom kvar av olika skäl, så jag letade överallt för att hitta ett bra hem åt honom, och tillslut hittade jag en tjej som var och träffade honom ett par gånger, och allt verkade jättebra. Hon skulle ha honom på prov, och vi skrev kontrakt att om hon inte kunde ha hunden kvar skulle ha gå tillbaka till mig. Jag förskönade ingenting, utan förklarade att han är en specialare, o.s.v, men det skulle inte vara några problem, hon hade haft omplaceringar förut och var van. 2 dagar senare ringde hon och grät i telefonen och bad mig hämta honom. Sen dess har han varit hos mig.

 

[Skogstrollet]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Det lutar väl åt att det blir en omplacering...

Men jag vet inte hur jag ska klara av det.

 

[Hyacinth]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Det är jättesvårt. Men tänk vad skönt att slippa den konstanta stress det innebär att känna att man inte räcker till.
Du kan inte försöka låna ut henne först, så du får prova på?
Det kanske känns skönt, och visst kan man få dåligt samvete över det, men att ha hund ska vara roligt, inte jobbigt.
Jag tror säkert det löser sig för er, du får vrida och vända på det ett par varv.

 

[pippi27]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

*tar sista knappen*

Känner att det kliar i fungrarna att skriva ett inlägg här

Jag har i många år arbetat med omplaceringar av många olika slag (oftast bc, men även annat).
Jag måste säga att det som ställer till mest problem med att omplacera hundar är att folk envisas med att ge hunden mänskliga drag/känslor.

De allra flesta hundar lider inte ett dugg av att omplaceras. De flesta omplaceringar görs ju pga att ägaren inte klarar av sin hund. I dessa fall mår hunden oftast mycket bättre i sin nya miljö där den nya ägaren är medveten om problemen och kan hantera hunden på ett för hunden bättre sätt.
Sedan finns det hundar som mår bäst av att somna in. Hundar som är så pass "störda" (kom inte på ett annat ord just nu) att dom utgör en potentiell fara eller helt enkelt är så sönderstressade att det inte går att få ordning på dom. Dessa hundar SKA inte omplaceras utan få somna in. I sådana fall höjs ofta röster om att man är SÅÅ hemsk och elak som tar livet av en frisk hund. Det folk då inte tänker på är hundens bästa.

Så, nej, jag måste säga att hundar inte mår dåligt av att omplaceras.

 

[Bubbla]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag har en nu och har tidigare haft en omplaceringshund.

Den förra vi hade (kom som 8-åring, rottishane) kom innanför dörren, letade upp soffan och la sig i den. Sen bodde han hos oss, och accepterade redan från dag 1 att vi var hans familj. Han kom lätt in i våra rutiner och det funkade kanon.

Den vi har nu (kom som 6-åring, kastrerad blandis) var lite orolig första dagarna men accepterade från stund 1 mig som sin matte. Däremot har han fortfarande efter 3 år svårare för min sambo (han har svårt för alla karlar...). det tog honom några månader att komma in i våra rutiner och vad man får och inte får göra hemma hos oss, men jag upplevde aldrig att han saknade sin matte direkt.

Båda dessa hundar kom från relativt fungerande hem, de omplacerades i alla fall inte pga av att de var problemhundar (båda omplacerades pga sina mattars sjukdom).

 

[Skogstrollet]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Det är jättesvårt. Men tänk vad skönt att slippa den konstanta stress det innebär att känna att man inte räcker till.
Du kan inte försöka låna ut henne först, så du får prova på?
Det kanske känns skönt, och visst kan man få dåligt samvete över det, men att ha hund ska vara roligt, inte jobbigt.
Jag tror säkert det löser sig för er, du får vrida och vända på det ett par varv.

Jag har precis fått hem henne igen efter att ha haft henne utlånad sedan i lördags (5dgr). Första dygnet var väldigt jobbigt, men eftersom jag ändå visste att hon hade det bra där hon var (och till och med blev lite bortskämd) så kunde jag släppa det och resten av dagarna gick bra även om det kändes väldligt tomt hemma... Tur jag hade katterna att ty mig till, de fick väldigt mycket uppmärksamhet. Det var väldigt skönt att kunna slappna av. Det var första gången jag var borta från henne längre än över en natt sedan jag hämtade henne från uppfödaren (16 månader sedan).

Och nu så känns det inte alls bra. Just för att nu vet jag att hon måste omplaceras. Jag fick dåligt samvete för att jag tog hem henne till hennes meningslösa tillvaro igen och inte verkade hon nå sådär jätteglad över att skiljas från "internathusse".
Hon är fruktansvärt söt, jag älskar lurvbollen och jag kommer verkligen att sakna henne.

Dags att börja leta.

 

[Grana]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Visst är din reggad och har bra stam? Har för mig du iallafall skrivit det.
Jag känner nämnligen en tjej som har flera golden, och hon tränar aktivt och även tävlar (hur mycket vet jag inte). Jag kan höra med henne om hon vet någon om du vill? Denna tjejen är jättesnäll och go med sina hundar, så skulle hon hitta något så är jag säker på att det blir något bra.

 

[Skogstrollet]

Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Svar ja.
PMar dig.