Omplacera eller fortsätta kämpa?

[Jessica91]

Jag har en cockerspaniel hane som är 2 år. Jag köpte honom när han var 5 månader och då var han inte socialiserad alls.
Han har från start haft väldigt lätt för att gå upp i varv och det finns många saker som triggar honom. Idag har mycket blivit bättre men vårt stora problem som kvarstår är att han drar väldigt mycket i koppel och hundmöten är jättejobbiga.
Inomhus är han jättetrevlig och där har vi inga större problem. Han fungerar fint med sonen som är 3 år med.
Vi har gått diverse kurser i stort sett konstant sen jag fick hem honom. Vi har också tagit en del privatlektioner men jag lyckas inte få bukt med våra problem.

Jag har också sen jag fick hem honom känt att något saknas. Jag vet inte om vi inte har "kemi" eller om det bara är att allt det jobbiga tar över.

Jag är jätteglad för honom och får en klimp i magen när jag funderar på omplacering men det är en återkommande grej som dyker upp.

Med facit i hand så skulle jag köpt en mindre hund av sällskapsras då det nog passar bättre in i mitt liv idag.

 

[Kajsalisa]

Jag har en cockerspaniel hane som är 2 år. Jag köpte honom när han var 5 månader och då var han inte socialiserad alls.
Han har från start haft väldigt lätt för att gå upp i varv och det finns många saker som triggar honom. Idag har mycket blivit bättre men vårt stora problem som kvarstår är att han drar väldigt mycket i koppel och hundmöten är jättejobbiga.
Inomhus är han jättetrevlig och där har vi inga större problem. Han fungerar fint med sonen som är 3 år med.
Vi har gått diverse kurser i stort sett konstant sen jag fick hem honom. Vi har också tagit en del privatlektioner men jag lyckas inte få bukt med våra problem.

Jag har också sen jag fick hem honom känt att något saknas. Jag vet inte om vi inte har "kemi" eller om det bara är att allt det jobbiga tar över.

Jag är jätteglad för honom och får en klimp i magen när jag funderar på omplacering men det är en återkommande grej som dyker upp.

Med facit i hand så skulle jag köpt en mindre hund av sällskapsras då det nog passar bättre in i mitt liv idag.

Beror på hur mycket ork du har att anpassa dig lite mer efter hunden?
Jag tror att med mer aktivering utefter hans ras dvs viltspår och apportering och snart vuxen ålder så kommer han lugna sig rejält.

Annars är det inget fel att omplacera det är ingen särskilt svår ras att hitta ett bra hem åt.

 

[Jessica91]

Beror på hur mycket ork du har att anpassa dig lite mer efter hunden?
Jag tror att med mer aktivering utefter hans ras dvs viltspår och apportering och snart vuxen ålder så kommer han lugna sig rejält.

Annars är det inget fel att omplacera det är ingen särskilt svår ras att hitta ett bra hem åt.

Viltspår är vi på gång att prova på. Annars har vi kört nosework, rallylydnad, allmänlydnad, valpkurser och lydnad startklass 1.
Jag vet inte riktigt hur mycket mer ork jag har och känner att jag kanske skaffat mig en för aktiv (svår?) hund för hur mitt livspussel ser ut idag.
Jag har alltid haft hund, aktivare hundar inom familjen och jag själv har haft en liten blandras hund. Jag landar ofta i att jag jämför cockern med hur livet såg ut med henne.. Hur jag kunde ha med henne på allt och att jag inte hade samma stress över att få till tillräckligt med aktivering under vardagarna.

Jag har bokat in en träning med en ny tränare i januari och tänker att jag ska ge det en chans. Och jag är också medveten om att han inte är helt vuxen än och att han kanske lugnar sig med tiden.

Tusen tack för din input!

 

[Myrten]

Beror på hur mycket ork du har att anpassa dig lite mer efter hunden?
Jag tror att med mer aktivering utefter hans ras dvs viltspår och apportering och snart vuxen ålder så kommer han lugna sig rejält.

Annars är det inget fel att omplacera det är ingen särskilt svår ras att hitta ett bra hem åt.

Bara för att förtydliga: viltspår har inget med cockerns rastypiska arbete att göra. Däremot är det en populär aktivitet för många cockerägare (och cockrar).

Ska man se till behoven enligt ras (dvs spanieljakt) är det aktiviteter som utförs med lös hund i högt tempo, så en kombination av att de får blåsa ut samtidigt som de gör hjärngympa. Det går att träna momenten som ingår i spanieljakt utan att jaga med hunden och många cockrar uppskattar det mycket. Men det är ganska avancerat med ett antal moment. Och även om man inte någonsin tänker jaga eller starta prov ger de ofta en bra kontakt som man har nytta av i vardagen.

TS, hur svarar hunden på alla de aktiviteter du har testat med honom?

Har du provat skvallerträning som en metod för att underlätta hundmötena?

Sele eller halsband? Jag hade en cocker som faktiskt drog mindre med sele. Då hade hon huvudet fritt och kunde "läsa tidningen" mycket bättre än med halsband. Men - hon var inte jättedragig och dessutom obrydd vid hundmöten, så det var lite annorlunda.

Sen är två år en ålder då många hundar är asjobbiga.

 

[Jessica91]

Bara för att förtydliga: viltspår har inget med cockerns rastypiska arbete att göra. Däremot är det en populär aktivitet för många cockerägare (och cockrar).

Ska man se till behoven enligt ras (dvs spanieljakt) är det aktiviteter som utförs med lös hund i högt tempo, så en kombination av att de får blåsa ut samtidigt som de gör hjärngympa. Det går att träna momenten som ingår i spanieljakt utan att jaga med hunden och många cockrar uppskattar det mycket. Men det är ganska avancerat med ett antal moment. Och även om man inte någonsin tänker jaga eller starta prov ger de ofta en bra kontakt som man har nytta av i vardagen.

TS, hur svarar hunden på alla de aktiviteter du har testat med honom?

Har du provat skvallerträning som en metod för att underlätta hundmötena?

Sele eller halsband? Jag hade en cocker som faktiskt drog mindre med sele. Då hade hon huvudet fritt och kunde "läsa tidningen" mycket bättre än med halsband. Men - hon var inte jättedragig och dessutom obrydd vid hundmöten, så det var lite annorlunda.

Sen är två år en ålder då många hundar är asjobbiga.

I det stora hela har han svarat bra på aktiviteterna. Han har tyckt att det har varit roligt och träna och dessutom varit ordentligt matmotiverad så det har i regel gått bra. Han brukar skälla på alla dom andra hundarna när vi kommer dit men när han har fått en uppgift har han slutat. Så det har fungerat hyfsat så länge jag håller honom sysselsatt. Men om jag låter honom vara en kort stund är han snabbt igång och skäller och drar igen. Eller om någon annan hund skäller till eller rör sig lite snabbt..
Den senaste kursen vi gick var rallylydnad. Där hade jag inte honom med mig alls och har i stort sett inte kunnat få kontakt med honom på hela kursen. Han har varit helt utom sig mot de andra hundarna och när han inte har skällt så har han helt maniskt tryckt näsan mot planen och nosat. Efter den kände jag mig ganska uppgiven för att gå kurs har ändå varit det som har varit kul.

Har inte provat skvallerträning. Var inne på att göra det men blev osäker på timingen och upplevde aldrig att jag hann med innan han gick upp i varv.

Jag har provat sele, vanligt halsband, stryp och halvstryp. Upplever ingen större skillnad mer än att han möjligen drar lite mer i selen.

Jag kunde även ha honom lös i skogen fram tills han var ca 11 månader. Då började han dra iväg om han fick upp spår av vilt. Han kommer dock alltid tillbaka till mig men springer rätt långt iväg innan dess..

 

[Kajsalisa]

Bara för att förtydliga: viltspår har inget med cockerns rastypiska arbete att göra. Däremot är det en populär aktivitet för många cockerägare (och cockrar).

Ska man se till behoven enligt ras (dvs spanieljakt) är det aktiviteter som utförs med lös hund i högt tempo, så en kombination av att de får blåsa ut samtidigt som de gör hjärngympa. Det går att träna momenten som ingår i spanieljakt utan att jaga med hunden och många cockrar uppskattar det mycket. Men det är ganska avancerat med ett antal moment. Och även om man inte någonsin tänker jaga eller starta prov ger de ofta en bra kontakt som man har nytta av i vardagen.

TS, hur svarar hunden på alla de aktiviteter du har testat med honom?

Har du provat skvallerträning som en metod för att underlätta hundmötena?

Sele eller halsband? Jag hade en cocker som faktiskt drog mindre med sele. Då hade hon huvudet fritt och kunde "läsa tidningen" mycket bättre än med halsband. Men - hon var inte jättedragig och dessutom obrydd vid hundmöten, så det var lite annorlunda.

Sen är två år en ålder då många hundar är asjobbiga.

 

[Kajsalisa]

Viltspår är vi på gång att prova på. Annars har vi kört nosework, rallylydnad, allmänlydnad, valpkurser och lydnad startklass 1.
Jag vet inte riktigt hur mycket mer ork jag har och känner att jag kanske skaffat mig en för aktiv (svår?) hund för hur mitt livspussel ser ut idag.
Jag har alltid haft hund, aktivare hundar inom familjen och jag själv har haft en liten blandras hund. Jag landar ofta i att jag jämför cockern med hur livet såg ut med henne.. Hur jag kunde ha med henne på allt och att jag inte hade samma stress över att få till tillräckligt med aktivering under vardagarna.

Jag har bokat in en träning med en ny tränare i januari och tänker att jag ska ge det en chans. Och jag är också medveten om att han inte är helt vuxen än och att han kanske lugnar sig med tiden.

Tusen tack för din input!

Du kanske gör för mycket med honom då?
Kan ni inte vara lite passiva ett tag och bara vara och se om det lugnar sig? Han är i åldern där han håller på att bli vuxen nu och går igenom den mentala könsmognaden oftast blir det bättre efter det

 

[Bulldoozer]

Har en hopplös dragare hemma som lätt går upp i varv vid förväntan och rätt stökig vid hundmöten. Å andra sidan är det hans enda negativa sidor, han ligger medvetslös hemma, går att lämna ensam, finner sig i all hantering, älskar alla människor är fantastisk i träningen (när han väl kommer i jobb) och går typ jämt lös ute.

Det gäller att väga fördelar och nackdelar mot varandra. Vi har sällan hundmöten så det inget stort problem i vardagen, jag behöver egentligen inte ha honom I koppel så mycket heller så att han drar i koppel är inte heller så jobbigt när han mest går lös. Att han låtit som en mistlur i närheten av en träningsplan har vi jobbat på när jag orkat och när jag inte orkat har han fått sitta i bilen mellan tränings passen.

Nu har allt sakta men säkert förbättrats allteftersom han blivit äldre, mycket utan alltför mycket anpassningar utan is i magen och att lita på att han kommer att mogna. Han fyller tre i vår.

 

[Jessica91]

Du kanske gör för mycket med honom då?
Kan ni inte vara lite passiva ett tag och bara vara och se om det lugnar sig? Han är i åldern där han håller på att bli vuxen nu och går igenom den mentala könsmognaden oftast blir det bättre efter det

Sista veckorna nu har vi inte gjort någon direkt träning och inte gått kurs. Så det är lite den filosofin jag är inne i just nu, för att orka liksom. Nu är det i stort sett promenader bara, vilket han ändå verkar ganska tillfreds med efter promenaden.
9 av 10 promenader puttar jag dessutom barnvagn och underhåller en treåring

Det känns lite bättre idag efter era svar!
Det kommer i vissa skov när allt känns hopplöst och att det inte känns som att jag klarar av honom... För att sen börja tänka lite rimligt igen och veta att han är inne i dem värsta åldern.. Tack!

 

[Jessica91]

Har en hopplös dragare hemma som lätt går upp i varv vid förväntan och rätt stökig vid hundmöten. Å andra sidan är det hans enda negativa sidor, han ligger medvetslös hemma, går att lämna ensam, finner sig i all hantering, älskar alla människor är fantastisk i träningen (när han väl kommer i jobb) och går typ jämt lös ute.

Det gäller att väga fördelar och nackdelar mot varandra. Vi har sällan hundmöten så det inget stort problem i vardagen, jag behöver egentligen inte ha honom I koppel så mycket heller så att han drar i koppel är inte heller så jobbigt när han mest går lös. Att han låtit som en mistlur i närheten av en träningsplan har vi jobbat på när jag orkat och när jag inte orkat har han fått sitta i bilen mellan tränings passen.

Nu har allt sakta men säkert förbättrats allteftersom han blivit äldre, mycket utan alltför mycket anpassningar utan is i magen och att lita på att han kommer att mogna. Han fyller tre i vår.

Tack för ditt svar!

Under bra dagar landar jag också där och ser alla hans fördelar. Han är verkligen en väldigt trevlig hund utöver dessa problem ute. Och det har redan lättat lite efter alla era svar!
Jag vill ju tro att det kommer bli bra och att lite av det kommer lugna sig med åldern

Önskar att jag kunde ha honom lös men det har inte gått så bra sen ett år tillbaka ungefär. Går ibland med långlina och upplever att han drar lite mindre i den. Men den trasslar in sig så i barnvagnen när han kör sin sicksack gång

 

[Red_Chili]

Önskar att jag kunde ha honom lös men det har inte gått så bra sen ett år tillbaka ungefär. Går ibland med långlina och upplever att han drar lite mindre i den. Men den trasslar in sig så i barnvagnen när han kör sin sicksack gång

Skulle ett flexi kunna vara ett alternativ? Tycker själv att långlinor är hemska, men flexi klarar jag av fint eftersom de drar ihop sig själva osv. Behandlar då hunden som om den vore lös med alla "vara lös-kommandon" och låser kopplet i kort läge vid eventuella möten med andra. Har dock inte barnvagn så vet inte om det kanske blir trassligt ändå.

 

[Jessica91]

Skulle ett flexi kunna vara ett alternativ? Tycker själv att långlinor är hemska, men flexi klarar jag av fint eftersom de drar ihop sig själva osv. Behandlar då hunden som om den vore lös med alla "vara lös-kommandon" och låser kopplet i kort läge vid eventuella möten med andra. Har dock inte barnvagn så vet inte om det kanske blir trassligt ändå.

Har flexi med som jag ibland tagit till när vi kommer till skogen. Upplever dock att han drar mer med det än i långlinan. Annars gillar jag också att det drar ihop sig själv

 

[_Zacke_]

Något som hjälpt mig mycket med just koppelträningen har varit att dom dagar jag känner att jag inte har ork/tid/lust att träna på koppelgående så har jag slängt på hunden dragsele, elastisk lina och dragbälte på mig och istället uppmuntrat hunden att dra. Hunden får bra träningen och man behöver själv inte engagera sig så mycket på promenaden just dom dagarna för att istället lägga krutet på dom promenader då man går med halsband och koppel. Är så klart svårt om man går med barnvagn men det kanske du inte alltid gör?
Jag upplevde i alla fall mer framsteg i koppelträningen när vi gjort på det här sättet. Det är annars lätt att man inte är konsekvent nog på varje promenad om man är t.ex trött eller stressad.

 

[Milosari]

Jag tänker att en hund som inte lyssnar alls på kurs när den är 2 år kanske behöver lära sig att det inte är ett alternativ. Det är okej att inte orka så länge och okej att misslyckas ibland. Men det är inte okej att han ger dig fingret och inte lyssnar alls. Det kan alltså vara valet av träningsmetod/instruktör som behöver ses över om nuvarande inte ger resultat.

 

[Kajsalisa]

Sista veckorna nu har vi inte gjort någon direkt träning och inte gått kurs. Så det är lite den filosofin jag är inne i just nu, för att orka liksom. Nu är det i stort sett promenader bara, vilket han ändå verkar ganska tillfreds med efter promenaden.
9 av 10 promenader puttar jag dessutom barnvagn och underhåller en treåring

Det känns lite bättre idag efter era svar!
Det kommer i vissa skov när allt känns hopplöst och att det inte känns som att jag klarar av honom... För att sen börja tänka lite rimligt igen och veta att han är inne i dem värsta åldern.. Tack!

Ja alla hundar är ju individer och jag upplevde att jag hade svårt att förstå det som ny hundägare särskilt med första hunden då grät jag många gånger i veckan första åren eftersom hon var ganska svår i hundmöten,jagade vilt,drog som ett ånglok osv. Men vi gick mängder med kurser i just vardagslydnad och efter några år blev allt så mycket lättare både för mig och henne.
Andra hunden jag hade var en hund som var enkel av naturen så henne var aldrig några problem med hon bara flöt med från dag ett.
Tredje hunden var livlig och reaktiv som ung och återigen slet jag mitt hår och tyckte det var jobbigt men inte fullt så jobbigt som med den första då jag visste att det hade gått att lösa med den första.
Nu när jag blivit äldre och haft ett antal hundar rycker jag mest på axlarna åt om hunden är av den lite svårare sorten i vardagen det gör inte någonting längre jag kan hantera det och tycker inte det påverkar mig utan det är vad det är och jag anpassar mig efter hundens styrkor och svagheter.
Man ska komma ihåg att dom flesta individer kräver mer eller mindre jobb ifrån oss vissa föds med den där naturliga enkelheten att bara flyta med i vardagen men det är långt ifrån alla

 

[Raderad medlem 147980]

Något som hjälpt mig mycket med just koppelträningen har varit att dom dagar jag känner att jag inte har ork/tid/lust att träna på koppelgående så har jag slängt på hunden dragsele, elastisk lina och dragbälte på mig och istället uppmuntrat hunden att dra. Hunden får bra träningen och man behöver själv inte engagera sig så mycket på promenaden just dom dagarna för att istället lägga krutet på dom promenader då man går med halsband och koppel. Är så klart svårt om man går med barnvagn men det kanske du inte alltid gör?
Jag upplevde i alla fall mer framsteg i koppelträningen när vi gjort på det här sättet. Det är annars lätt att man inte är konsekvent nog på varje promenad om man är t.ex trött eller stressad.

Det här håller jag med om! Jag har också märkt mycket snabbare och bättre resultat i koppelträning, om jag gjort en tydlig skillnad mellan "Nu går vi fint-utrustning" och "Gör vad du vill-utrustning".

Jag tror att det är främst för mig själv - jag vet att jag behöver vara konsekvent när vi har halsband. Orkar/vill jag inte det, eller om jag vill låta hundarna gå en långpromenad och jag vet med mig att jag inte har tålamod för att fokusera så länge, så tar jag i stället på selar (eller retrieverkoppel, om de mestadels får gå lösa och "bara" behöver bete sig ordentligt korta stunder)

 

[Kajsalisa]

Har flexi med som jag ibland tagit till när vi kommer till skogen. Upplever dock att han drar mer med det än i långlinan. Annars gillar jag också att det drar ihop sig själv

En cocker spaniel är väl känd för att gå dåligt i koppel? Är det inte dom som far hit och dit med nosen i backen nå så extremt.

 

[Myrten]

En cocker spaniel är väl känd för att gå dåligt i koppel? Är det inte dom som far hit och dit med nosen i backen nå så extremt.

Många naturligt som vindrutetorkare, eftersom deras sökmönster vid jakt ser ut sådant. Men det innebär inte att de inte kan läras gå i koppel ordentligt. Att kunna släppa lös hunden och låta den springa av sig kan dock vara en förutsättning i vissa fall.

 

[Kajsalisa]

Många naturligt som vindrutetorkare, eftersom deras sökmönster vid jakt ser ut sådant. Men det innebär inte att de inte kan läras gå i koppel ordentligt. Att kunna släppa lös hunden och låta den springa av sig kan dock vara en förutsättning i vissa fall.

Ja

 

[Myrten]

TS, har du ingenstans dit du kan ta hunden och låta honom vara lös? En ung cocker som inte får springa av sig kan nog ofta bli lite svårhanterbar. De har ett stort behov av rörelse och är ju som sagt en gång avlade för att arbeta lösa i snabbt tempo, men nära föraren. Om du kan hitta en sådan plats kan du ju även träna in inkallningen så att den sitter och då kan hunden kanske vara lös i alla fall med långlina vid promenader där risken att för möten inte är så hög.

Om du skulle satsa på detta föreslår jag att du introducerar en visselpipa i inkallningsträningen. Förutsatt att du inte använt det tidigare kan det bli lite av en nystart och du kan bygga upp visselpipan till något som både är positivt men på sikt även har vissa krav.

Ex inled med att vissla inkallningssignalen varje gång hunden får mat. Snart kommer han att förknippa signalen med att han får mat. Då kan du flytta ut och göra samma i koppel. Vissla och ge godis när han vänder sig mot dig/kommer till dig. Därefter kan du lägga på ytterligare signaler som "sitt", "vänd" osv.

Nedan förslag på bra pipa av märket Acme. Finns på många hundnätshoppar och kostar en hundralapp eller två. Du kan hänga den i ett vanligt nyckelband.