Om transvård utbruten ur - Försöker hitta en ny identitet.

Där har du fel.
Det som jag inte förstår är det enorma behovet av att se ut på rätt sätt i en binär värld.
Jag har inte det behovet, i min värld är kön något oväsentligt. Vi är alla människor.
Gissningsvis så är jag ickebinär på något vis och därmed själv trans.
Därför tycker jag att det kan vara rimligt att diskutera om just estetisk könstillhörighet är den enda vägen att gå för en transperson som mår dåligt.


Och då menar du att livslångt behov av hormoner och kirurgi är enda vägen dit?
Att det inte finns någon annan väg till att må bra alls?

För självklart skall alla få hjälp att må bra.
Om det bara går.

Nej jag tror faktiskt inte att det är min sak att bedöma. Men de som nu är trans och som går igenom allt de behöver göra innan kirurgi och ändå landar i att ja det är detta som får dem att må bra - kan de inte få bara göra det. Jag säger det igen. OM de mådde bra utan livslång medicinering och kirurgi skulle de välja det alla dagar i veckan är jag säker på.

Din självcentrering är enorm i just den här frågan - kan du inte bara steppa ur den och försöka förstå att alla människor fungerar olika hur myckeet du än vill applicera dig själv på resten av befolkningen.

Jag är varken trans eller icke-binär och ändå verkar jag ha större perspektiv än vad du har som anser dig både vara trans och icke-binär
 
Men varför ifrågasätter du mer än dem då?
Det gör jag inte.
Jag ifrågasätter de som klagar på vården och tycker att alla skall själva få välja sin vård
För det tycker jag faktiskt inte.

För även om det är din kropp så är det någon annan som skall ge vården och den har man ingen rättighet att bestämma över vad den skall tillhandahålla.
Den är gemensam och tillhör oss alla samt består av personal som har rättigheter att bestämma över sitt arbete inom sin kompetens.
 
Nja, det är en ganska viktig grej med patientinvolvering för en lyckad vård, speciellt om den ska vara långsiktig. Det är också något som vården börjat vara mer mån om, och forskningsfinansiärer ställer oftare det som krav vid en ansökan numera (PAM). Det kan man tex. läsa mer om här. https://www.gu.se/gpcc/patienters-och-allmanhetens-medverkan-pam-i-forskning-hur-nar-och-varfor

Men du har rätt i att det inte betyder att vården ska sluta vara undersökande, och inte bara vara affirmativ. Men jag har inte heller uppfattningen att transvården struntar i att vara de sakerna, även om vissa rutiner såklart kan förbättras.

Lägger också till: det är inte heller första gången som en patientgrupp kallas för kultursjukdom och misstänkliggörs, något som senare reviderats.
Det är stor skillnad på patientinvolvering och att patienten inte kan ha fel beträffande sin diagnos och behandling.
 
Jag anser det verkligen inte vara en sjukdom att vara född med någonting som inte riktigt stämmer trots att det kan krävas vård för att justera det som i den personens fall råkade bli fel. Det kan vara kemisk obalans, det kan vara hormonellt, det kan vara fysiskt. Självklart har alla rätt till den vården.
Vad är det här för diskussion egentligen?
 
Jag brukar inte lägga mig i.


Men.

Jag finner denna diskussion väldigt märklig..för den diskuterar två helt olika saker.
 
Det beror nog mycket på vad patienten säger sig lida av.
Fast alltså, ser du det som problematiskt om vården använder sig av de som söker hjälps valda namn och pronomen, som det står i artikeln? Det behöver ju inte vara märkligare än så, det kan ändå ske en utredning om det låter rimligt att utreda vidare/behandla? Det är liksom möjligt att komma fram att det rör sig om något annat problem, eller att det bara inte är rätt just då.
 
Fast alltså, ser du det som problematiskt om vården använder sig av de som söker hjälps valda namn och pronomen, som det står i artikeln? Det behöver ju inte vara märkligare än så, det kan ändå ske en utredning om det låter rimligt att utreda vidare/behandla? Det är liksom möjligt att komma fram att det rör sig om något annat problem, eller att det bara inte är rätt just då.
Nej. Namnet är ju ingen grej så sett.
 
Väldigt märkliga tankegångar hos en del i tråden
Om inte sonen fått hjälp hade han nog inte levt idag.
Ingen annan behandling hade hjälpt
Han har varit säker sen tredje klass att hans födelsekön inte var rätt.
Han har gått på dels psykologsamtal och sen utredning i flera år.Hans lycka när han blev av med sina bröst var så otroligt att se.
Att få honom bekväm i sin egen kropp utan medicin eller operation hade inte varit genomförbart.
Så hur skulle man då ha hindrat honom från att begå självmord???
 
Alltså, om någon lider av någonting och det finns evidensbaserad vård som hjälper så ska personen få vård. Hur kan det ens vara en fråga? Att just JAG varken har ett brutet ben just nu, eller ser ner på människor som haltar, är ju inget argument för att sluta laga benbrott på dem som är i behov av det.

Vård måste få kosta när det behövs. Det är knappast så att vården kommer kasta in folk i dyra behandlingar och operationer vid första vc-besöket ändå..

Och om det inte finns pengar till allas behov? Vad gör vi då? Var tar vi pengarna från då?

Jag som sitter här med ett barn som i princip är hemmasittare pga bl.a. autism hade ju önskat att resursskolorna och skolan i allmänhet hade fått mycket större resurser så att alla barn hade fått den utbildning de har rätt till enligt lag samt chansen att må bra medan de får den.

Där är också självmordsrisk bland de barn som mår oerhört dåligt pga att skolan inte har resurser och kunskap att tillgodose deras behov. Bl.a. pga autism.

Så vi kan ju konstatera att det finns många grupper som skulle behöva få ta del av mer resurser än de får nu. Var tar vi de resurserna från?

Det låter så fint att säga att alla ska få det de behöver för att må bra. Men i verkligheten finns inte resurserna till det. Behoven är för många och för stora.
 
Och om det inte finns pengar till allas behov? Vad gör vi då? Var tar vi pengarna från då?

Jag som sitter här med ett barn som i princip är hemmasittare pga bl.a. autism hade ju önskat att resursskolorna och skolan i allmänhet hade fått mycket större resurser så att alla barn hade fått den utbildning de har rätt till enligt lag samt chansen att må bra medan de får den.

Där är också självmordsrisk bland de barn som mår oerhört dåligt pga att skolan inte har resurser och kunskap att tillgodose deras behov. Bl.a. pga autism.

Så vi kan ju konstatera att det finns många grupper som skulle behöva få ta del av mer resurser än de får nu. Var tar vi de resurserna från?

Det låter så fint att säga att alla ska få det de behöver för att må bra. Men i verkligheten finns inte resurserna till det. Behoven är för många och för stora.
Skolorna är kommunens ansvar
Vården är regionens
2 olika kassor
Och transvård finns inte överallt i landet
 
Jag tycker att alla skall vara nöjda ändå med andra människor.
Oavsett om de uppfyller skönhetsnormen för dagen eller de binära normerna.
Då skulle många slippa lida över hur de ser ut i spegeln.
Jaha och? Alltså du verkar inte veta så jätte mycket om du tror att det handlar om att dom som är trans bara inte tycker om hur dom ser ut i spegeln.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Ratsit
  • Sytråden del 4
  • Vad gör vi? Del CCV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp