B&B
Trådstartare
Jag är en usel ryttare.
Men min häst älskar mig.
Så är det faktiskt. Han bodde hos en tjej innan som var en urduktig ryttare. Har alltid ridit på ridskola, tävlat, ridit för bra tränare osv. Men hästen vantrivdes så in i norden där.
Han var smal och ful i pälsen och ögonen var döda.
Det slutade med att han vägrade jobba med henne, så de skickade honom till en annan duktig ryttare. Där blev det samma sak.
Så kom han äntligen till mig som följt hans kamp så länge (jag fick inte köpa honom eftersom jag inte kunde rida sa ägaren )
Plötsligt gick hästen upp i vikt, pälsen och ögonen började glänsa igen.
Han gick på bra i skogen och tyckte det var jättekul.
Fick behandlingar och blev bl a pratad med, han berättade då hur mycket han avskydde att bli jobbad i dressyr osv. Att han var så glad att han kommit till mig som red honom i skogen, och som inte krävde saker som han inte ville göra...
Nu har han knappt blivit riden på tre år, utan enbart promenerats med viket har byggt upp band mellan oss som ingen kan klippa!
Jag har ridit på ridskola som barn, så jag kan grunderna men inget mer. Har haft ett flertal hästar på foder, som alla trivts hos mig, som mått bra men som bara blivit ridna i skogen av en ryttare som inte ens vet vad öppna och sluta är.
Som det låter på många här så ska man inte ha häst om man inte kan rida (som i de flestas ögon här betyder mer än att klara av sin häst och ha kul IHOP med den)
Är inte det viktigaste att ta hand om sin häst så att denna mår bra och trivs?
Är det bättre att låta hästen vantrivas hos en duktig ryttare, än trivas hos en sämre?
Och VAD ÄR egentligen en bra respektive dålig ryttare?
Men min häst älskar mig.
Så är det faktiskt. Han bodde hos en tjej innan som var en urduktig ryttare. Har alltid ridit på ridskola, tävlat, ridit för bra tränare osv. Men hästen vantrivdes så in i norden där.
Han var smal och ful i pälsen och ögonen var döda.
Det slutade med att han vägrade jobba med henne, så de skickade honom till en annan duktig ryttare. Där blev det samma sak.
Så kom han äntligen till mig som följt hans kamp så länge (jag fick inte köpa honom eftersom jag inte kunde rida sa ägaren )
Plötsligt gick hästen upp i vikt, pälsen och ögonen började glänsa igen.
Han gick på bra i skogen och tyckte det var jättekul.
Fick behandlingar och blev bl a pratad med, han berättade då hur mycket han avskydde att bli jobbad i dressyr osv. Att han var så glad att han kommit till mig som red honom i skogen, och som inte krävde saker som han inte ville göra...
Nu har han knappt blivit riden på tre år, utan enbart promenerats med viket har byggt upp band mellan oss som ingen kan klippa!
Jag har ridit på ridskola som barn, så jag kan grunderna men inget mer. Har haft ett flertal hästar på foder, som alla trivts hos mig, som mått bra men som bara blivit ridna i skogen av en ryttare som inte ens vet vad öppna och sluta är.
Som det låter på många här så ska man inte ha häst om man inte kan rida (som i de flestas ögon här betyder mer än att klara av sin häst och ha kul IHOP med den)
Är inte det viktigaste att ta hand om sin häst så att denna mår bra och trivs?
Är det bättre att låta hästen vantrivas hos en duktig ryttare, än trivas hos en sämre?
Och VAD ÄR egentligen en bra respektive dålig ryttare?