För länge sen använde man ett annat medel, som skulle innebära just att hästen själv la sig. Jag HATADE det, för hästar är flyktdjur, och de kämpar för att hålla sig på benen. Och att se hästen vingla, gå ner på knä, komma upp osv och helt enkelt kämpa emot att lägga sig, det var inte kul.
Jag är faktiskt tacksam just att de faller och faller snabbt. Med bult så de går från att vara helt vakna och stå med huvudet i godishinken och moffa i sig mat, eller beta eller vad man vill. Och sen pang på en sekund är det över, och de fattade aldrig vad som hände och är medvetslösa innan de når marken. Med spruta så sederas de ofta innan, så inte värre än en sedering för annan sak, och sen poff släckte nån lyset och de föll.
Det är inte vackert att se på, men det tyckte jag inte det var se dem kämpa emot att lägga sig heller. Men just att det går fort, de hinner inte fatta och när de når marken är de "borta", det är för mig en tröst. De som får äta, de bokstavligt talat dör med havren/gräset i munnen.
Sen så blåsrörssövningar på djurparker, det är mer än ett djur som raglar, kämpar emot osv. Du måste sett ovanligt vackra bedövningar tror jag?