Om det inte går -vad gör jag då? långt

[Inte_Ung]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Ovanstående tränare/instruktörer har hjälp mig just när jag har varit less.
Att gå en helt annan väg, så som de gör, kan både lösa och låsa upp så mycket så fort, att det blir jätteroligt igen.

Du kan väl börja med en klinik för John Rickets, det blir man i alla fall glad av själv.
Jag räknar min hästhantering och hästträning i före och efter John Rickets.
Och jag räknar min ridning i före och efter Craig Stevens.
Numera så rider jag, i den mån jag ids, för en av Bent Branderups elever.
Jag är just nu välsingnad med så många duktiga medryttare, att jag kan gå och sprätta och pussa på hästarna och hästarna blir utmärkt tränade i alla fall.

Jag ägnar mig åt att få fram bra utrustning och att se till att foderstaterna fungerar o.s.v.
Och så tittar jag och njuter av spektaklet.

 

[skogstrollet]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Du och jag kan starta en enhjulings-klubb Mian 1
Din häst låter skrämmande lik min. Skillnaden är att han är 3 år och inte inriden än, men jag törs nästan slå vad om att inridningen kommer att bli ett ständigt "klurande" för att vi ska hitta ett sätt som passar oss båda två. Han är helt enkelt inte som andra hästar!
Jag känner med dig och hoppas att det kommer att lösa sig för er. Det vore jättekul om du ville PM:a mig. Vi kanske kan ge varandra lite pepping då vi känner att vi bara vill ge upp med våra enhjulingar .

 

[alazzi]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Jag rekommenderar John Moore med sin enorma humor. Eller Craig Stevens om man vill ha en mer "engelsk" inriktning. Båda är mycket bra!

 

[hille71]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Hmm... jag tror att du måste börja om inridningen från början med bra vägledning. Jag har lite kurs och filmtips här när det gäller kommunikationsövningar.

www.ellenofstad.com

Jag är själv väldigt nöjd med den vägledning jag fått av Ellen när det gäller att motivera mig och min häst och göra träningen till en kul lek. Jag fokuserar numera alltid på vad jag vill uppnå och hur jag ska nå målet istället för att problematisera. Min häst älskar trickträning till exempel, således gör jag det också!

Tips: www.trick-training.nu

 

[joneya]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Hej Mian.

När jag läst hela tråden så är det två saker som slår mig.

1. Undviker du allt som kan stressa henne?

2. Kan hästar ha cp-skador?

För att utveckla punkt 1 lite; hästar UTVECKLAS av att få ifrågasätta sina egna gränser. Om hon får panik lös i rundcorallen, låt henne springa av sig eller stressa runt så länge som hon behöver. Det låter som att du försöker linda in henne i bomull och hela tiden hålla dig på en gräns som HON tolererar. Precis som en vuxen människa behöver hästar veta att livet inte alltid är en dans på rosor; ibland är det skrämmande, ibland är det obekvämt, men man överlever oskadd ändå.

OM hon kastar sig rätt igenom staketet när hon blir "blockerad" eller bara blint ger sig på dig så skulle jag faktiskt överväga att kalla hästen galen; kanske hjärntumör, kanske någon form av skada, alternativt ett farligt felinlärt beteende.

Som exempel på punkt 1 kan jag nämna ett misshandlat varmblod jag höll på med. Jag hade simpla regler, kliv inte över mig t.ex. I början när jag borstade honom lös i boxen så fick han ibland för sig att boxvandra rakt över mig; då gjorde jag lek 2, kom snabbt upp till fas 4; eftersom han var ovan vid det hela tog det honom ett bra tag att ens känna att jag gjorde något; och när han väl kände detta blev han livrädd och kastade sig iväg från trycket (rätt reaktion och jag gav genast efter, berömde med rösten och såg snäll ut). Någon kanske skulle tycka att jag var för hård, och jag undrade själv just vid sådana tillfällen; men tack vare att jag VÅGADE vara konsekvent, TROTS att han blev skrämd, så började han faktiskt lita på mig. Trots hans tidiga reaktioner på mina krav så lärde han sig snabbt att han misstolkat situationen, att jag faktiskt INTE var farlig och även om jag verkade hemsk så åt jag inte upp honom, och han fick inte stryk. Det var HAN som misstolkade mig, och det var upp till honom att ta itu med detta; det var inte upp till mig att linda in allt i bomull; det hade inte hjälpt honom alls.

Jag känner inte din häst, men om hon är så pass efter att hon inte ens klarar av att komma ur hennes "right brain mode" så verkar något fel med henne. En normal häst brukar förr eller senare stanna och tänka efter.

 

[Djurjouren]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Vet att du inte vill höra mitt svar men jag skriver ändå, igen. Slakta den och köp en trevlig normal icke störd häst.I så många år som du kämpat med detta djur utan att komma nån vart. Det behöver inte vara så krångligt att ha häst, det ska vara kul att ha häst och du verkar vara en sån himla go djurvän, du förtjänar nåt bättre, nått roligare.
Det kommer att kännas tungt tills hon är borta (har själv varit i din sits och kämpat tre år med störd häst) men efter nån månad av ånger så minns man bara de glada och mysiga minnena som trots allt finns även med störda djur.
Som sagt var, i all välmening, slakta den, jag garanterar dig att du kommer at göra dig själv en tjänst hur hårt det än kan låta.

 

[Liquid Diamond]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Hej,

Det låter som en jobbig situation för dig, det här. Jag förstår precis
om det känns hopplöst. Jag tror faktiskt att hästen kan vara
lite "psykiskt skadad". Om hon inte har fått vara häst som hon skulle
när hon var föl/ung kan det blir skador och om hon dessutom inte
fått rätt uppfostran och tillvänjning med människor och allt som vi
människor vill att en häst ska kunna klara av utan bråk så blir det
ännu mer problem.

Hon verkar ha ett ganska barnsligt betéende. Litegrann som att hon
aldrig riktigt växt upp, är det så?

Jag tycker hur som helst att du ska tro på din plan och göra allt för
att den ska funka. Skulle den trots allt inte göra det så kanske du
kan fundera på vad hon skulle kunna aktiveras med istället, du tror
inte att hon bara skulle kunna vara sällskapshäst? Skulle hon bli
alltför rastlös då tror du?

Om, jag säger om, du skulle besluta dig för att försöka sälja henne,
så tycker jag att du ska skriva en riktigt personlig annons och ha ett
långt snack med den som ev. är intresserad och berätta ungefär det
du har berättat för oss här. Då har du varit helt ärlig och den som är
intresserad kan fråga sig själv ärligt om det är något som han/hon
tror att han/hon skulle klara av. Jag förstår dig när du säger att
avlivning inte är ett alternativ.

Önskar dig och hästen all lycka med träningsperioden. Hoppas det
löser sig!

Mvh,
Liquid

 

[yven]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Inte för att det har med saken att göra..........................men vilken ras är hästen?

 

[true_blue]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Du måste börja om med inlongeringen från början till dess att hästen har ett befäst "framåt". Och det kan handla om lång tid - men det fungerar. T_B

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Jag har en ganska knepig dam, ett varmblod som jag fick tack vare att ägaren "inte hade plats" läs: inte kunde hantera hästen för den var folkilsken. "Mycket riden" ja,ja sutten på 200 meter och ryttaren avkastad i ett törnrossnår. Vi började våra övningar barbacka i grimma, ena dan bestämde jag vägen, nästa dag fick hon bestämma. Jag rider numera med sadel men fortfarande i grimma till grannskapets stora förskräckelse. (Äger inte ett träns.) Hon har ingen respekt för mig och jag har ingen respekt för henne heller utan vi har byggt upp nån sorts husse-hund relation. Hon sparkas och bits men gör det försiktigt med finess, eller vad sägs om att få en liten kospark i baken när jag går med skottkärran bara för att liva upp stämningen litegrann? Kommer jag med ett fång hö in i hagen på kvällen tar hon mig i kragen med tänderna och ler in mig i stallet. Helt plötsligt har ordet "hästbiten" fått en ny innebörd. När jag lägger på henne täcket på morgonen så åker öronen ner under hakan, baken kommer farande och hon bara måste ge mig en liten spark, hon sätter bara fotsulan på låret på mig bara för att tala om att "jag är jättefarlig." För att sedan flina åt mig när jag nyper henne i låret lite försiktigt. Anfaller med strukna öron gör hon allt som oftast bara för att avsluta med ett flin eller en puss. Hon är för go. Hon har skrämt skiten ur många. Vi kanske har en konstig relation men att leka och busa har rivit ner många murar som hon byggt upp emot människor.
Och ni som tycker att man ska använda spö för att reda ut div. situationer, Med spö bygger man upp murar och förstör relationer och skriker man åt sin häst så låter det bara illa.
Min häst är 20 år men hon uppfattar sig och uppför sig som två år. Henne skulle jag aldrig komma på tanken att sälja eller slakta bara för hon är "lite" läs: mycket egen. Det går att ha dom lösa i skogen också så dom får leka hund på allvar.
Man ska ha kul med sina husdjur. Eller är det dom som ska ha kul med oss?
Lycka till med din häst och hoppas att ni hittar rätt i er relation till slut.