E
F
flashlight
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Det går ju aldrig att beskriva utförligt HUR man gör i olika situationer, det beror ju så väldigt mycket på häst och situation, det kan finnas femtioelva lösningar i samma situation, beroende på.
Nu verkar det mest bli beskrivningar av hur fantastisk man själv är på att förstå sin egna häst.
Vi vet ju inte ett dugg om praktiken hemma hos någon här öht, det är ägarnas beskrivningar, inte hästarnas. Kanske hade hästen eller andra personer haft andra lösningar och beskrivningar, kanske inte.
Jag anser f ö att det FINNS rätt. Det är något som man aldrig kan uppnå genom att läsa om tips, eller gå kurser. Det handlar om förhållningsssätt och förmåga att läsa av varje häst och kommunicera med den, utifrån vad det handlar om. Det kommer av erfarenhet av många hästar. Bra förebilder i praktiken kan gör att en mer oerfaren hamnar "rätt".
Men det handlar också om hur man är som person, i förhållande till alla djur, och ju mer man skalar bort en massa läror och fåniga tricks och bara helt enkelt försöker förstå varje häst ju bättre lösningar och ju färre problem i kommunikationen.
Det handlar ju inte om att inte ställa krav tex utan om hur man gör det och när, bland annat.
Genom att krångla till saker och överpsykologisera och dölja ev rädsla bakom tricks som join-upp tex, så skapar man problem i relationerna med hästarna.
Någon skrev att det inte spelar någon roll om "ledaren" är otrygg och rädd Nej, visst kan en ledarhäst anse att flocken behöver fly från en fara. Men den är inte rädd för sina "underhästar", DET är den stora skillnaden om man pratar relation häst-människa. Vare sig man gillar det elller inte, djur läser av adrenalinproduktion, och tolkar vårt beteende och en rädd människa skapar en otrygg häst som kan komma att fatta besluten själv eftersom den inte litar på den rädda människan. Det är sorgligt men sant.
Men rädda kan vi alla bli, så hur löser man det? Om det händer handlar det för mej om att fokusera på att komma över den rädslan, att skapa en inre trygghet i förhållande till just den hästen, bland annat genom att inte sätta sig i situationer där rädslan kan öka, men ändå skapa situationer där självförtroendet hos människan i förhållande till den hästen ökar. Och det sker med hjälp av att läsa av hästen och försöka att se hur den fungerar och därigenom kunna ligga före och därigenom förebygga de situationer som kan uppstå. Man måste ha självförtroendet i förhållande till varje häst.
Hästen vill ha en trygg och lugn ledarfigur som INTE utsätter den för faror, och om den uppfattar en fara så väntar den på hur ledaren bedömer faran och agerar utifrån det.
Att en häst kan stå lugnt tex om en annan skenar förbi är inte konstigt alls. Inte om den hästen litar på sin människa och väntar på att den ska fatta besluten. Blir den människan rädd och uppjagad av situationen, ja då blir hästen det garanterat också, vad ska den tro Det ÄR farligt om människan blir rädd.
Det är mycket lärorikt att studera hästar i flock och lära sej den vägen hur hästar kommunicerar, och förhåller sej till varandra. En stark ledarhäst är bland det tryggaste man kan hitta i hästväg, den kan uppfatta faror men håller huvudet kallt, det måste en människa också göra.
Man kan psykologisera och förklara saker hur mycket man vill i sin iver att vara klok men det är i grunden inte så komplicerat, det handlar om att se varje häst och förstå dess behov.
Det går ju aldrig att beskriva utförligt HUR man gör i olika situationer, det beror ju så väldigt mycket på häst och situation, det kan finnas femtioelva lösningar i samma situation, beroende på.
Nu verkar det mest bli beskrivningar av hur fantastisk man själv är på att förstå sin egna häst.
Vi vet ju inte ett dugg om praktiken hemma hos någon här öht, det är ägarnas beskrivningar, inte hästarnas. Kanske hade hästen eller andra personer haft andra lösningar och beskrivningar, kanske inte. Jag anser f ö att det FINNS rätt. Det är något som man aldrig kan uppnå genom att läsa om tips, eller gå kurser. Det handlar om förhållningsssätt och förmåga att läsa av varje häst och kommunicera med den, utifrån vad det handlar om. Det kommer av erfarenhet av många hästar. Bra förebilder i praktiken kan gör att en mer oerfaren hamnar "rätt".
Men det handlar också om hur man är som person, i förhållande till alla djur, och ju mer man skalar bort en massa läror och fåniga tricks och bara helt enkelt försöker förstå varje häst ju bättre lösningar och ju färre problem i kommunikationen.
Det handlar ju inte om att inte ställa krav tex utan om hur man gör det och när, bland annat.
Genom att krångla till saker och överpsykologisera och dölja ev rädsla bakom tricks som join-upp tex, så skapar man problem i relationerna med hästarna.
Någon skrev att det inte spelar någon roll om "ledaren" är otrygg och rädd
Nej, visst kan en ledarhäst anse att flocken behöver fly från en fara. Men den är inte rädd för sina "underhästar", DET är den stora skillnaden om man pratar relation häst-människa. Vare sig man gillar det elller inte, djur läser av adrenalinproduktion, och tolkar vårt beteende och en rädd människa skapar en otrygg häst som kan komma att fatta besluten själv eftersom den inte litar på den rädda människan. Det är sorgligt men sant.Men rädda kan vi alla bli, så hur löser man det? Om det händer handlar det för mej om att fokusera på att komma över den rädslan, att skapa en inre trygghet i förhållande till just den hästen, bland annat genom att inte sätta sig i situationer där rädslan kan öka, men ändå skapa situationer där självförtroendet hos människan i förhållande till den hästen ökar. Och det sker med hjälp av att läsa av hästen och försöka att se hur den fungerar och därigenom kunna ligga före och därigenom förebygga de situationer som kan uppstå. Man måste ha självförtroendet i förhållande till varje häst.
Hästen vill ha en trygg och lugn ledarfigur som INTE utsätter den för faror, och om den uppfattar en fara så väntar den på hur ledaren bedömer faran och agerar utifrån det.
Att en häst kan stå lugnt tex om en annan skenar förbi är inte konstigt alls. Inte om den hästen litar på sin människa och väntar på att den ska fatta besluten. Blir den människan rädd och uppjagad av situationen, ja då blir hästen det garanterat också, vad ska den tro
Det ÄR farligt om människan blir rädd. Det är mycket lärorikt att studera hästar i flock och lära sej den vägen hur hästar kommunicerar, och förhåller sej till varandra. En stark ledarhäst är bland det tryggaste man kan hitta i hästväg, den kan uppfatta faror men håller huvudet kallt, det måste en människa också göra.
Man kan psykologisera och förklara saker hur mycket man vill i sin iver att vara klok men det är i grunden inte så komplicerat, det handlar om att se varje häst och förstå dess behov.
Senast ändrad av en moderator:
E
Elin5
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Jag såg för en tid sen ett program om rädsla och polishästar mm.
Det var en liten häst som man alltid använde för den var så trygg ( även m olika ryttare) och i och med att den uppförde sig så bra kunde även andra lite yngre hästar vara med i arbetet, Denna häst satte men alltid i ett det mest utsatta läget och i ett strategiskt läge där hans "lugn" kunde få maximal effekt på de andra hästarna. De andra följde hans exempel.
Alla utgick från att denna häst verkligen var lugn och trygg. Men genom att mäta hjärtfrekvens, svettning mm framkom det att i verkligheten var inte hästen orädd. Han var väl medveten om faran och var "riktigt rädd" i vissa situationer: Däremot hanterade han rädsla på ett bra sätt. Han var modig.
Jag har alltid funderat på detta med rädsla eftersom det aldrig stämt på mig och mina hästar.
När jag närmat mig någonting som jag varit övertygad om att min häst skulle få spader av har h*n bara tittat lite slött på "faran" och lungt skrittat vidare men saker som jag inte tror ska vara farliga (ex en sten) eller kanske inte ens ser då hissar de upp sig och tycker det är jättefarligt. Så antingen reagerar jag annorlunda än andra människor eller så har alla mina hästar varit knäppa.
Jag såg för en tid sen ett program om rädsla och polishästar mm.
Det var en liten häst som man alltid använde för den var så trygg ( även m olika ryttare) och i och med att den uppförde sig så bra kunde även andra lite yngre hästar vara med i arbetet, Denna häst satte men alltid i ett det mest utsatta läget och i ett strategiskt läge där hans "lugn" kunde få maximal effekt på de andra hästarna. De andra följde hans exempel.
Alla utgick från att denna häst verkligen var lugn och trygg. Men genom att mäta hjärtfrekvens, svettning mm framkom det att i verkligheten var inte hästen orädd. Han var väl medveten om faran och var "riktigt rädd" i vissa situationer: Däremot hanterade han rädsla på ett bra sätt. Han var modig.
Jag har alltid funderat på detta med rädsla eftersom det aldrig stämt på mig och mina hästar.
När jag närmat mig någonting som jag varit övertygad om att min häst skulle få spader av har h*n bara tittat lite slött på "faran" och lungt skrittat vidare men saker som jag inte tror ska vara farliga (ex en sten) eller kanske inte ens ser då hissar de upp sig och tycker det är jättefarligt. Så antingen reagerar jag annorlunda än andra människor eller så har alla mina hästar varit knäppa.
Senast ändrad av en moderator:
Ponnytant
Trådstartare
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Dessa guldkorn tar jag med mig från dig. Tack. + att jag håller fullständigt med dig att det är av hästarna man lär sig eftersom det omedelbart visar sig vad som fungerar. Däremot är det på "kurser", clincis och från andras erfarenheter jag blivit bättre på att läsa av dem, ökat min egen tydlighet och insett konsekvenserna av en del saker jag gör (både positiva och oönskade). Jag har lärt mig mest på att vara fotfolk och studera andra.
Dessa guldkorn tar jag med mig från dig. Tack. + att jag håller fullständigt med dig att det är av hästarna man lär sig eftersom det omedelbart visar sig vad som fungerar. Däremot är det på "kurser", clincis och från andras erfarenheter jag blivit bättre på att läsa av dem, ökat min egen tydlighet och insett konsekvenserna av en del saker jag gör (både positiva och oönskade). Jag har lärt mig mest på att vara fotfolk och studera andra.
F
flashlight
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Jo det kan man nog absolut göra, om det är vettiga kursledare och bra förhållningssätt till hästarna, men det finns så mycket pengar och business runt hästhantering och ridning öht, så att det är risk för att man ger förhoppningar om quickfix när det handlar om förhållningssätt och inställning till hästen (eller djuret, det gäller hundar osv också) Ett grundförhållningssätt där man aldrig tror att det finns bara ett sätt och där det inte kommer in prestige och nåt slags maktkampstänkande med djuren. Det behövs inte, vi är ju dom som har dom största hjärnorna trots allt Vi får använda dom för att försöka förstå och hitta lösningar
Det är bla därför det är så motbjudande för mej med folk som har behov av att lägga ner sina hästar och stå (eller sitta) på dom som nån annan lejontämjare och visa upp sig. Jag bryr mej inte om att det av en del anses som jättekul för hästen det är en symbolik i det som jag har väldigt svårt för. Det säger något om människans inställning och behov och förhållningsssätt tycker JAG, jag vet att andra inte ser det så.....
Jo det kan man nog absolut göra, om det är vettiga kursledare och bra förhållningssätt till hästarna, men det finns så mycket pengar och business runt hästhantering och ridning öht, så att det är risk för att man ger förhoppningar om quickfix när det handlar om förhållningssätt och inställning till hästen (eller djuret, det gäller hundar osv också)
Ett grundförhållningssätt där man aldrig tror att det finns bara ett sätt och där det inte kommer in prestige och nåt slags maktkampstänkande med djuren. Det behövs inte, vi är ju dom som har dom största hjärnorna trots allt Vi får använda dom för att försöka förstå och hitta lösningarDet är bla därför det är så motbjudande för mej med folk som har behov av att lägga ner sina hästar och stå (eller sitta) på dom som nån annan lejontämjare och visa upp sig. Jag bryr mej inte om att det av en del anses som jättekul för hästen
det är en symbolik i det som jag har väldigt svårt för. Det säger något om människans inställning och behov och förhållningsssätt tycker JAG, jag vet att andra inte ser det så.....
Senast ändrad av en moderator:
F
flashlight
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Det är skillnad på om en häst är uppmärksam på saker och avvaktande för att det är en vaksam häst eller om den är verkligt rädd. Din/dina är troligen mer vaksam men inte rädda. Skulle jag gissa. Att hästar sprätter för en plastpåse när dom är på det humöret handlar inte om rädsla i de flesta fall utan rekation på något, hästar kan också uppfatta faror helt olika mot vad du gör, du ser ju aldrig med hästens ögon! Så det är inte konstiga reaktioner alls som du skriver om.
Ang den lilla polishästen så är det troligen en individ som det är självklart för att man gör som människan säger, skulle inte drömma om att ifrågasätta och litar samtidigt på att människan löser situationen. Det sitter djupt i den hästenoch det tror jag de andra känner av. Vi har en sån hingst i stallet, han skulle gå genom eld om man bad honom för det sitter så djupt att man gör som andra säger. Han är inte någon trygg häst i bemärkelsen ledarfigur, tvärtom, men oerhört tillagsinställd och snäll.
En mer säker häst ifrågasätter mer men jag föredrar såna, när dom har accepterat att jag faktiskt inte kommer att be dom om något skadligt, utan gör allt man ber, för att dom litar på mej, då har man en häst som håller hjärnan kall och fattar bra beslut om den måste, och som dessutom är modig.
Det är skillnad på om en häst är uppmärksam på saker och avvaktande för att det är en vaksam häst eller om den är verkligt rädd. Din/dina är troligen mer vaksam men inte rädda. Skulle jag gissa. Att hästar sprätter för en plastpåse när dom är på det humöret handlar inte om rädsla i de flesta fall utan rekation på något, hästar kan också uppfatta faror helt olika mot vad du gör, du ser ju aldrig med hästens ögon! Så det är inte konstiga reaktioner alls som du skriver om.
Ang den lilla polishästen så är det troligen en individ som det är självklart för att man gör som människan säger, skulle inte drömma om att ifrågasätta och litar samtidigt på att människan löser situationen. Det sitter djupt i den hästenoch det tror jag de andra känner av. Vi har en sån hingst i stallet, han skulle gå genom eld om man bad honom för det sitter så djupt att man gör som andra säger. Han är inte någon trygg häst i bemärkelsen ledarfigur, tvärtom, men oerhört tillagsinställd och snäll.
En mer säker häst ifrågasätter mer men jag föredrar såna, när dom har accepterat att jag faktiskt inte kommer att be dom om något skadligt, utan gör allt man ber, för att dom litar på mej, då har man en häst som håller hjärnan kall och fattar bra beslut om den måste, och som dessutom är modig.
Senast ändrad av en moderator:
E
Elin5
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Kul det här... . Ja, men det är ju lite kul att det är mer regel än undantag att de knappt ens reagerar på faror som jag sett först. Om det var jag som påverkade dem genom att förvänta mig att "mannen under pressenningen". rullskidåkarna, eller timmerbilen som lastar timmer, är farlig. Då borde ju jag överföra "osäkerheten" till mina hästar, eller hur. Men icke.
Den lilla hästen var inte bara lydig själv. Poängen var att de andra hästarna följde honom.
Jag tror att denna "rädsla för att vara rädd" är till men för många människor. Alla vet att man inte ska vara rädd, punkt-slut. Då är man en dålig ledare och hästmänniska. Men rädsla är inget man kan bestämma över. Det är som att säga till en som brutit benet att "Va dum du är - det blir mycket bättre om du inte har ont". Jag tror att många därför förnekar sin rädsla och spelar tuffa för att inte vara "dåliga hästmänniskor" i andras ögon.
Men man kan lära sig HUR man hanterar rädslan/osäkerheten. Inte spänna sig, inte agera annorlunda än tidigare, inte korta tyglarna, inte ändra andningen, inte klämma åt skänkar osv.
Mina hästar reagerar mer på mina usla "tävlingsnerver" (fast inte så mkt) än på om jag "ser en fara" ute i naturen/eller på banan. Men jag är ju inte rädd för tävlingen.
Kul det här...
. Ja, men det är ju lite kul att det är mer regel än undantag att de knappt ens reagerar på faror som jag sett först. Om det var jag som påverkade dem genom att förvänta mig att "mannen under pressenningen". rullskidåkarna, eller timmerbilen som lastar timmer, är farlig. Då borde ju jag överföra "osäkerheten" till mina hästar, eller hur. Men icke.Den lilla hästen var inte bara lydig själv. Poängen var att de andra hästarna följde honom.
Jag tror att denna "rädsla för att vara rädd" är till men för många människor. Alla vet att man inte ska vara rädd, punkt-slut. Då är man en dålig ledare och hästmänniska. Men rädsla är inget man kan bestämma över. Det är som att säga till en som brutit benet att "Va dum du är - det blir mycket bättre om du inte har ont". Jag tror att många därför förnekar sin rädsla och spelar tuffa för att inte vara "dåliga hästmänniskor" i andras ögon.
Men man kan lära sig HUR man hanterar rädslan/osäkerheten. Inte spänna sig, inte agera annorlunda än tidigare, inte korta tyglarna, inte ändra andningen, inte klämma åt skänkar osv.
Mina hästar reagerar mer på mina usla "tävlingsnerver" (fast inte så mkt) än på om jag "ser en fara" ute i naturen/eller på banan. Men jag är ju inte rädd för tävlingen.
Senast ändrad av en moderator:
F
flashlight
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Jag har inte träffat varken dej eller hästarna så det är omöjligt att säga varför dom inte bryr sej om att du är rädd, kanske är dom tryggare i sej själva än med dej, eller så är du inte så rädd, (hoppas det för din skull) jag har ingen aning.
Ang polishästen tror jag som jag skrev att de andra hästarna känner av att den litar på människan helt enkelt. Sen är jag fundersam över hur rädd den var, kanske var den helt enkelt "alert" i situationen, uppmärksam och beredd, men inte skräckslagen, vissa saker ger rätt mycket samma utslag om man mäter i kroppen, rädsla och stridsberedskap tex.
Nej klart man inte ska försöka vara kaxigare än man är, att hitta sätt att stärka sitt självförtroende handlar inte ett dugg om att
De som gör så är dom som skriker och härjar med hästarna, och har en massa föreställningar om hur det "ska vara".
Det är mera att verkligen försöka hitta självförtroendet i förhållande till hästen så att man verkligen kan agera lugnt!
Ja det är bra men man får inte jobba för hårt på det, det kan få motsatt effekt, men att småprata med hästen eller tralal en låt kan få ryttaren att verkligen bli mer avspänd
Jag har inte träffat varken dej eller hästarna så det är omöjligt att säga varför dom inte bryr sej om att du är rädd, kanske är dom tryggare i sej själva än med dej, eller så är du inte så rädd, (hoppas det för din skull
) jag har ingen aning. Ang polishästen tror jag som jag skrev att de andra hästarna känner av att den litar på människan helt enkelt. Sen är jag fundersam över hur rädd den var, kanske var den helt enkelt "alert" i situationen, uppmärksam och beredd, men inte skräckslagen, vissa saker ger rätt mycket samma utslag om man mäter i kroppen, rädsla och stridsberedskap tex.
Nej klart man inte ska försöka vara kaxigare än man är, att hitta sätt att stärka sitt självförtroende handlar inte ett dugg om att
De som gör så är dom som skriker och härjar med hästarna, och har en massa föreställningar om hur det "ska vara".
Det är mera att verkligen försöka hitta självförtroendet i förhållande till hästen så att man verkligen kan agera lugnt!
Ja det är bra men man får inte jobba för hårt på det, det kan få motsatt effekt, men att småprata med hästen eller tralal en låt kan få ryttaren att verkligen bli mer avspänd
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
jag håller med om det du skriver
Visst är det så, men jag har sett få hästmänniskor som är där likväl
Det krävs både en viss personlighet att se och även ganska stor erfarnehet
Jag har nog bara på rak arm sett två som verkligen är där och det är Kottas och Alf Oloffson på Wången
Jag kommer nog säkert på fler när jag logga ut, men inte tycker jag att det är vanligt
Samma sak i förhållande till barn, med det citerade så skulle det var rena tomtebolyckan - och det är det inte förutom möjligen hos familjen huxtable
det jag håller med dig mest om är att detgäller att ligga flera steg före hästen, och se till att saker iten händer
Det är ett säkerhetstänk som jag lärt av Alf på Wången, han hade rigorösa marginaler då han körde spann
Men även om man lär sig "tänket" så måste man ha erfarenhet av en massa saker - som man vet vad som kanhända om man "inte" tänker sig för - eller om man missar signaler från hästen
Jag ser det alls inte lika självklart som du - vi människor är mycket sämre på att läsa av hästar än hästarna själva och ingen människa kan uppfatta allt jämnt, ingen människa kan ha fokus över allt jämnt
Nej det är inte konstigt att Alfs hästar stog kvar - men jag tycker det är värt beundran, eller framförallt repsekt
Angående ditt citat Det är också träning.
En incident på en klinik med Kottas var att han sa till att det där lammet behöver hjälp i hagen bredvid. Han som borde vara helt uppslukad av eleven var den som hade lateralt seende. Som chef för SRS hade han uppsikt över många ekipage samtidigt. Han var ju ansvarig för allt som hände
Det är bara att erkänna det är ljusår mellan mig och människor som honom - jag missar och kommer missa igen
Det jag kan göra är hur jag förhåller mig till det jag ser, eller förnimmer
jag håller med om det du skriver
Visst är det så, men jag har sett få hästmänniskor som är där likväl
Det krävs både en viss personlighet att se och även ganska stor erfarnehet
Jag har nog bara på rak arm sett två som verkligen är där och det är Kottas och Alf Oloffson på Wången
Jag kommer nog säkert på fler när jag logga ut, men inte tycker jag att det är vanligt
Samma sak i förhållande till barn, med det citerade så skulle det var rena tomtebolyckan - och det är det inte förutom möjligen hos familjen huxtable
det jag håller med dig mest om är att detgäller att ligga flera steg före hästen, och se till att saker iten händer
Det är ett säkerhetstänk som jag lärt av Alf på Wången, han hade rigorösa marginaler då han körde spann
Men även om man lär sig "tänket" så måste man ha erfarenhet av en massa saker - som man vet vad som kanhända om man "inte" tänker sig för - eller om man missar signaler från hästen
Jag ser det alls inte lika självklart som du - vi människor är mycket sämre på att läsa av hästar än hästarna själva och ingen människa kan uppfatta allt jämnt, ingen människa kan ha fokus över allt jämnt
Nej det är inte konstigt att Alfs hästar stog kvar - men jag tycker det är värt beundran, eller framförallt repsekt
Angående ditt citat Det är också träning.
En incident på en klinik med Kottas var att han sa till att det där lammet behöver hjälp i hagen bredvid. Han som borde vara helt uppslukad av eleven var den som hade lateralt seende. Som chef för SRS hade han uppsikt över många ekipage samtidigt. Han var ju ansvarig för allt som hände
Det är bara att erkänna det är ljusår mellan mig och människor som honom - jag missar och kommer missa igen
Det jag kan göra är hur jag förhåller mig till det jag ser, eller förnimmer
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Det där handlar om förakt för svaghet.... Jag håller med Tyvärr är den synen i majoritet i hästvärlden, men det är inte de som är bra på att hantera häst.
De som föraktar känslor och säger " det är bara att" De är inte särskilt lyhörda, de ser inte.
De kör över sig själva och sina hästar och rekomenderar andra att göra likadant. För det är det enda sättet de känner till
det är deras väg, men det behöver inte vara min
och inte din - du behövr inte lyssna på dem
Tog mig bara några år att släppa
Vi hanterar alla hästar utifrån vår personlighet. Så länge ingen kommer till skada så är ju det okey
Återkommer.....
Den lilla hästen var inte bara lydig själv. Poängen var att de andra hästarna följde honom.
Jag såg programmet. De tolkade det som att det satt i förtroendet mellan polismannen och hans häst. Och jag känner igen förtroendetänket ( Alf Wången igen
Jag tror att denna "rädsla för att vara rädd" är till men för många människor. Alla vet att man inte ska vara rädd, punkt-slut. Då är man en dålig ledare och hästmänniska. Men rädsla är inget man kan bestämma över. Det är som att säga till en som brutit benet att "Va dum du är - det blir mycket bättre om du inte har ont". Jag tror att många därför förnekar sin rädsla och spelar tuffa för att inte vara "dåliga hästmänniskor" i andras ögon.
Det där handlar om förakt för svaghet.... Jag håller med Tyvärr är den synen i majoritet i hästvärlden, men det är inte de som är bra på att hantera häst.
De som föraktar känslor och säger " det är bara att" De är inte särskilt lyhörda, de ser inte.
De kör över sig själva och sina hästar och rekomenderar andra att göra likadant. För det är det enda sättet de känner till
det är deras väg, men det behöver inte vara min
och inte din - du behövr inte lyssna på dem
Tog mig bara några år att släppa
Vi hanterar alla hästar utifrån vår personlighet. Så länge ingen kommer till skada så är ju det okey
Återkommer.....
Senast ändrad:
F
flashlight
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Men jag säger inte att det är "lätt" för att det är enkelt
Sammanhanget är enkelt, men det är inte lätt för det kräver väldigt mycket det är jag helt med på, och bra förebilder är guld värda, det är annars lätt att hamna snett även hos väldigt erfarna hästmänniskor som ska "lära" hästar veta hut och lär ut dåliga metoder.....
Jag tror att vi alla har gått igenom olika faser mer eller mindre under tiden vi har lärt oss, och också fallit i prestigetänkandet att "vinna" och i det se en kamp med hästen, det handlar om personlighet hos oss själva, men också i vilket sammanhang/"kultur" man råkar hamna eller befinna sej i.
Man önskar att det fanns tillräckligt med riktigt kloka förebilder för alla hästmänniskor och alla som hanterar djur.
En häftig upplevelse för mej var när jag var i samma stall som en person med mycket mycket erfarenhet och bestämda åsikter, som gärna härjade med hästarna, sakta sakta började göra saker, som jag gjorde istället för sitt eget sätt. Det kunde handla om att få en hetsig häst att stå still och vänta, utan att skrika och bråka med den, att förmå dom att göra saker utan bråk osv. Det kändes kul eftersom vi aldrig diskuterade det, men jag såg skillnaden:, och hur den personen sen dessutom gav andra råd om just det sättet
Men jag har också haft perioder som jag inte vill komma ihåg när jag trott att jag vet och härjat en del, för att jag trodde det skulle vara så, Men min grundinställning är nog väldigt färgad av min pappa som var väldigt bestämd ang hur man behandlar djur och särskilt hästar, med stor respekt och lugn, men ändå kunde jag som ung påverkas av negativa förebilder
Men jag säger inte att det är "lätt" för att det är enkelt
Sammanhanget är enkelt, men det är inte lätt för det kräver väldigt mycket det är jag helt med på, och bra förebilder är guld värda, det är annars lätt att hamna snett även hos väldigt erfarna hästmänniskor som ska "lära" hästar veta hut och lär ut dåliga metoder.....
Jag tror att vi alla har gått igenom olika faser mer eller mindre under tiden vi har lärt oss, och också fallit i prestigetänkandet att "vinna" och i det se en kamp med hästen, det handlar om personlighet hos oss själva, men också i vilket sammanhang/"kultur" man råkar hamna eller befinna sej i.
Man önskar att det fanns tillräckligt med riktigt kloka förebilder för alla hästmänniskor och alla som hanterar djur.
En häftig upplevelse för mej var när jag var i samma stall som en person med mycket mycket erfarenhet och bestämda åsikter, som gärna härjade med hästarna, sakta sakta började göra saker, som jag gjorde istället för sitt eget sätt. Det kunde handla om att få en hetsig häst att stå still och vänta, utan att skrika och bråka med den, att förmå dom att göra saker utan bråk osv. Det kändes kul eftersom vi aldrig diskuterade det, men jag såg skillnaden:, och hur den personen sen dessutom gav andra råd om just det sättet
Men jag har också haft perioder som jag inte vill komma ihåg när jag trott att jag vet och härjat en del, för att jag trodde det skulle vara så, Men min grundinställning är nog väldigt färgad av min pappa som var väldigt bestämd ang hur man behandlar djur och särskilt hästar, med stor respekt och lugn, men ändå kunde jag som ung påverkas av negativa förebilder
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Men visst är det målet att rida - Dressyr dessutom - annars hade jag inte köpt en toppstammad Dressyrhäst
Kom på en till som jag beundrar hästhanteringsmässigt och ffa utbildningsmässigt. Och det är Balkenhol. Han och andra mästare säger - vi ska ingenstans - vi har inte bråttom.
Vilken normal männsika som helst som har en 5 åring som bara är insutten skulle bli lite stressad.... Men man måste släppa det.
Jobba lugnt och metodiskt så är det större chans att man kommer tillmålet - än om man rusar sta.
Ffa måste man ha fötterna på jorden och leva i nuet, vad är problemet nu för att ta ett steg till
Den här tråden är bra. Mina veckor på wången ( före det blev trav) har nog lärt mig allt jag kan
När man kör in en häst så gör man det så metodiskt uppdelat i flera steg och checkar av att hästen är lugn och tillfreds innan man går till nästa steg.
En körhäst som en polishäst ( såg att det var samma tänk på filmen) måste ha 100 % förtroende för sin kusk/ryttare
Jag gör likadant när jag rider in en häst
men Tiffanny var aldrig "A OK" med det hela. Ja vi fick sitta utan problem - men att gå med oss på ryggen... - neeej det var inte hundra ok. Och hon är svår för hon är en modig häst: Blir hon rädd frö något så går hon mot - inte från.
Hon visade ingen rädsla för att man klev upp, trampade inte runt och var nervös - hon var helt avspänd i kroppen, men "vibbarna" var fel. Hon skrynklade sin näsa . det avslöjade att något inte var bra
HOn reds på vägen till stallet från hagen. Jag gick bredvid och agerade parhäst.
Jagvill också åtminstonde tömköra mina hästar innan jag rider mer avancerat än åker häst i skogen. Så parallelt arbetades hon förberedande för tömkörning, ochhär var problemen värre - och ens simpla saker somman kan göra med en ettåring funkade inte. Som tex att leda henne runt ridbanan gåendes på höger sidan. Rena styrövningar alltså. Hon blev stressad. Igen inte trampa runt - men ville sprinag ifrån i högerböjning.
Bara att man går på högersida kräver en högerböjning hos hästen. Detta stressade henne. Och bara att går runtmig i grimskaftet - mig hållandes i ena änden - klarade hon inte av. Såg jättesur ut och galloperade runt mig. Inte flyktigt rusa utan bara galopp
( det är detta bla. som missförståtts. Det jag inte fick till med denna var en axial rotation - och det fick sedan sin förkalring i det att hela ländryggen var låst i en rotation åt andra hållet - det gick alltså inte pga av lånisngar. det är ju det som är en "låsning")
Veterinären förklarade för mig att det är lättare för den att galoppera när de har ont i ryggen, och särskilt med henne då det gick inte att rotera höften i en högerböjning. Jag vet precis hor det känns -det tar tvärstopp och bänder i andra leder
Sedan hade hon sin egen variant av sadeltvång, men som ingen kunde begripa vad som utlöste rodeoanfallen. Det var inte när man spände gjorden...
En sådan häst rider då inte jag på.
Jag är då alldeles för rädd om förtroendet oss emellan. Det som ändå fanns.
Sedan har det då tagit X antal ET x antal veterinärer och 1 stycke sulläderhudsinflammation till att kunna få ihop pusselbitarna
När hon hade sin ryggdefekt så gick hon ju och "höll i sig" det ledde till en generell muskelinflammation dvs slutar man använda en muskel dynamiskt så påverkar det musklerna rut omkring och till slut gör hela kroppen ont
Och jag vet hur det känns...
Hon fick inte hjälp med det efter operation - trots att jag bad om just det.
Så därför blev hon en av de misslyckade fallen - dvs de som opererats min inte lyckades få att fungera
En sulläderhudsinflammation kommer smygande och hon började då hålla i sig mer och mer och tillslut var vi tillbaka på ruta 1. Dvs. generell muskelinflammation
Så nu handlar det om att rehabilitera igen, dvs få musklerna att må bra och tack vara ett jag fått bort låsningarna som stressade henne i högervarvet så finns nu en chans. Men jag tänker då inte sitta på henne förrän hon är fräsch och är trygg i att bruka sin kropp
Min bedömning är att eftersom hon fortfarande har kvar de problem som utlöste hennes reaktioner - så skal vi nog ta bort de problemen först
Det är så lätt att förstöra en hästs förtroende. Och hon minns ju hur det var
I min värld så måste jag se till att vi absolut inte hamnar där igen, dvs att utrustningen eller det jag ber om - gör ont
Jag har ju bättre förutsättningar nu - när jag vet exakt var hon har ont. Dvs på ställen samtliga andra sagt att hon inte har ont
Men HON tycker det - så då går vi på det - och ser vart det leder oss
Jag vill givetvis att det leder oss till lyckade Dressyrpass - men det får ta den tid det tar
Hellre än att göra illa henne
Jag upplever att det här är en ganska stark skiljelinje i hästvärlden.
Hur man tolkar protester - finns det fog i form av smärta - eller trotsar hästen.
Och hur man tolkar detta trotsets orsaker avgör ju helt hur man väljer att hantera situationen
Men visst är det målet att rida - Dressyr dessutom - annars hade jag inte köpt en toppstammad Dressyrhäst
Kom på en till som jag beundrar hästhanteringsmässigt och ffa utbildningsmässigt. Och det är Balkenhol. Han och andra mästare säger - vi ska ingenstans - vi har inte bråttom.
Vilken normal männsika som helst som har en 5 åring som bara är insutten skulle bli lite stressad....
Men man måste släppa det.Jobba lugnt och metodiskt så är det större chans att man kommer tillmålet - än om man rusar sta.
Ffa måste man ha fötterna på jorden och leva i nuet, vad är problemet nu för att ta ett steg till
Den här tråden är bra. Mina veckor på wången ( före det blev trav) har nog lärt mig allt jag kan
När man kör in en häst så gör man det så metodiskt uppdelat i flera steg och checkar av att hästen är lugn och tillfreds innan man går till nästa steg.
En körhäst som en polishäst ( såg att det var samma tänk på filmen) måste ha 100 % förtroende för sin kusk/ryttare
Jag gör likadant när jag rider in en häst
men Tiffanny var aldrig "A OK" med det hela. Ja vi fick sitta utan problem - men att gå med oss på ryggen... - neeej det var inte hundra ok. Och hon är svår för hon är en modig häst: Blir hon rädd frö något så går hon mot - inte från.
Hon visade ingen rädsla för att man klev upp, trampade inte runt och var nervös - hon var helt avspänd i kroppen, men "vibbarna" var fel. Hon skrynklade sin näsa . det avslöjade att något inte var bra
HOn reds på vägen till stallet från hagen. Jag gick bredvid och agerade parhäst.
Jagvill också åtminstonde tömköra mina hästar innan jag rider mer avancerat än åker häst i skogen. Så parallelt arbetades hon förberedande för tömkörning, ochhär var problemen värre - och ens simpla saker somman kan göra med en ettåring funkade inte. Som tex att leda henne runt ridbanan gåendes på höger sidan. Rena styrövningar alltså. Hon blev stressad. Igen inte trampa runt - men ville sprinag ifrån i högerböjning.
Bara att man går på högersida kräver en högerböjning hos hästen. Detta stressade henne. Och bara att går runtmig i grimskaftet - mig hållandes i ena änden - klarade hon inte av. Såg jättesur ut och galloperade runt mig. Inte flyktigt rusa utan bara galopp
( det är detta bla. som missförståtts. Det jag inte fick till med denna var en axial rotation - och det fick sedan sin förkalring i det att hela ländryggen var låst i en rotation åt andra hållet - det gick alltså inte pga av lånisngar. det är ju det som är en "låsning")
Veterinären förklarade för mig att det är lättare för den att galoppera när de har ont i ryggen, och särskilt med henne då det gick inte att rotera höften i en högerböjning. Jag vet precis hor det känns -det tar tvärstopp och bänder i andra leder
Sedan hade hon sin egen variant av sadeltvång, men som ingen kunde begripa vad som utlöste rodeoanfallen. Det var inte när man spände gjorden...
En sådan häst rider då inte jag på.
Jag är då alldeles för rädd om förtroendet oss emellan. Det som ändå fanns.
Sedan har det då tagit X antal ET x antal veterinärer och 1 stycke sulläderhudsinflammation till att kunna få ihop pusselbitarna
När hon hade sin ryggdefekt så gick hon ju och "höll i sig" det ledde till en generell muskelinflammation dvs slutar man använda en muskel dynamiskt så påverkar det musklerna rut omkring och till slut gör hela kroppen ont
Och jag vet hur det känns...
Hon fick inte hjälp med det efter operation - trots att jag bad om just det.
Så därför blev hon en av de misslyckade fallen - dvs de som opererats min inte lyckades få att fungera
En sulläderhudsinflammation kommer smygande och hon började då hålla i sig mer och mer och tillslut var vi tillbaka på ruta 1. Dvs. generell muskelinflammation
Så nu handlar det om att rehabilitera igen, dvs få musklerna att må bra och tack vara ett jag fått bort låsningarna som stressade henne i högervarvet så finns nu en chans. Men jag tänker då inte sitta på henne förrän hon är fräsch och är trygg i att bruka sin kropp
Min bedömning är att eftersom hon fortfarande har kvar de problem som utlöste hennes reaktioner - så skal vi nog ta bort de problemen först
Det är så lätt att förstöra en hästs förtroende. Och hon minns ju hur det var
I min värld så måste jag se till att vi absolut inte hamnar där igen, dvs att utrustningen eller det jag ber om - gör ont
Jag har ju bättre förutsättningar nu - när jag vet exakt var hon har ont. Dvs på ställen samtliga andra sagt att hon inte har ont
Men HON tycker det - så då går vi på det - och ser vart det leder oss
Jag vill givetvis att det leder oss till lyckade Dressyrpass - men det får ta den tid det tar
Hellre än att göra illa henne
Jag upplever att det här är en ganska stark skiljelinje i hästvärlden.
Hur man tolkar protester - finns det fog i form av smärta - eller trotsar hästen.
Och hur man tolkar detta trotsets orsaker avgör ju helt hur man väljer att hantera situationen
Senast ändrad:
Ponnytant
Trådstartare
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Det är när man UTGÅR från att hästen inte trotsar och vill samarbeta som det är trevligt att "träna häst".
Om man (som jag) tycker att det är själva träningen som är det intressanta och inte har någon brådska att komma till någon speciell punkt så handlar det bara om att vara tydlig i sina avsikter och med vad man vill. De flesta i min omgivning har denna inställning och det är väldigt skönt eftersom man slipper prestige, jämförelser och resultat-stress.
Då ser man också lättare om något är fel eftersom man inte har "trots" som första (eller ö h t) alternativ.....
Men visst testar en unghäst! Jag är inte SÅ lättlurad!
Det är när man UTGÅR från att hästen inte trotsar och vill samarbeta som det är trevligt att "träna häst".
Om man (som jag) tycker att det är själva träningen som är det intressanta och inte har någon brådska att komma till någon speciell punkt så handlar det bara om att vara tydlig i sina avsikter och med vad man vill. De flesta i min omgivning har denna inställning och det är väldigt skönt eftersom man slipper prestige, jämförelser och resultat-stress.
Då ser man också lättare om något är fel eftersom man inte har "trots" som första (eller ö h t) alternativ.....
Men visst testar en unghäst! Jag är inte SÅ lättlurad!
Senast ändrad:
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Ja jag är helt enig att det är vägen, inte målet. Jag har lärt mig så otroligt mycket av min egen trasiga kropp och dessa hästar med ovanliga problem
Bra att du har sådana runt kring dig Själv har jag mest fått hör att det är mig det är fel på
Så länge inte hästarna håller med så får man leva med det
det är den stora gjrejjen för mig - att när man (om) får till det så får man bekräftelse från hästen - Det fungerar
Är det inte så man lär sig - vilka saker som fungerar och vilka som inte fungerar, och om det man gör inte fungerar så får man prova ngt annat
Ja jag är helt enig att det är vägen, inte målet. Jag har lärt mig så otroligt mycket av min egen trasiga kropp och dessa hästar med ovanliga problem
Bra att du har sådana runt kring dig
Själv har jag mest fått hör att det är mig det är fel på Så länge inte hästarna håller med så får man leva med det
det är den stora gjrejjen för mig - att när man (om) får till det så får man bekräftelse från hästen - Det fungerar
Är det inte så man lär sig - vilka saker som fungerar och vilka som inte fungerar, och om det man gör inte fungerar så får man prova ngt annat
F
flashlight
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Ja det beror förstås på häst där också.
I det här fallet handlade det om att leda in två från hagen och att den ena ska stanna snällt och vänta medan man lotsar in den andra i boxen. Inte stå och hetsa och vilja tränga sej förbi för att nå maten i sin box i andra delen av stallet.....
Det var ett par som var ganska otåliga minst sagt. I såna fall stoppar jag dem genom att stå i vägen och se till att få deras uppmärksamhet, att dom lyssnar på mej. Jag säger åt dem att stå still (vanlig röst) och väntar tills dom gör det. Därefter släpps den ena in och den andra håller man ögonen på och kontakten med så att den står kvar. Sen massor av beröm. Efter ett par gånger vet dom vad man vill. Inget konstigt alls. Jag är en sån som gärna ger godis som belöning också för att förstärka precis som med hundar. Den andra personen röt tex otåligt åt dessa hästar bla och svängde omkring med grimskaften osv. Mera att bli arg för att dom uppför sej oupppfostrat. Det tyckte jag också att dom var på många sätt, men dom hade inte lärt sej vad som förväntades helt enkelt.
I alla sammanhang se till att ha hästens fokus annars är det lätt att hamna i otåligt härjande, för att få den att lyssna/lyda, man får hästen att lyssna bättre genom att markera lugnt och konsekvent med rösten tex, vänta ut den, och stå kvar tills den står still eller vad man nu vill,
Leder man en häst som inte väntar utan vill ånga på är det samma sak, stanna, stå still, få hästen att lyssna innan man går vidare. Se till att den går från hagen i min takt inte sin egen, tex, genom att stanna upp varje gång den vill gå på, och bromsa, stanna, alltid slakt grimskaft, precis som med hundar egentligen.
Man kan vara väldigt lugn och lågmäld med hästar, bara man är konsekvent och tydlig och gör det lätt för dom att förstå vad man förväntar sej.
Ja det beror förstås på häst där också.
I det här fallet handlade det om att leda in två från hagen och att den ena ska stanna snällt och vänta medan man lotsar in den andra i boxen. Inte stå och hetsa och vilja tränga sej förbi för att nå maten i sin box i andra delen av stallet.....
Det var ett par som var ganska otåliga minst sagt. I såna fall stoppar jag dem genom att stå i vägen och se till att få deras uppmärksamhet, att dom lyssnar på mej. Jag säger åt dem att stå still (vanlig röst) och väntar tills dom gör det. Därefter släpps den ena in och den andra håller man ögonen på och kontakten med så att den står kvar. Sen massor av beröm. Efter ett par gånger vet dom vad man vill. Inget konstigt alls. Jag är en sån som gärna ger godis som belöning också för att förstärka precis som med hundar. Den andra personen röt tex otåligt åt dessa hästar bla och svängde omkring med grimskaften osv. Mera att bli arg för att dom uppför sej oupppfostrat. Det tyckte jag också att dom var på många sätt, men dom hade inte lärt sej vad som förväntades helt enkelt.
I alla sammanhang se till att ha hästens fokus annars är det lätt att hamna i otåligt härjande, för att få den att lyssna/lyda, man får hästen att lyssna bättre genom att markera lugnt och konsekvent med rösten tex, vänta ut den, och stå kvar tills den står still eller vad man nu vill,
Leder man en häst som inte väntar utan vill ånga på är det samma sak, stanna, stå still, få hästen att lyssna innan man går vidare. Se till att den går från hagen i min takt inte sin egen, tex, genom att stanna upp varje gång den vill gå på, och bromsa, stanna, alltid slakt grimskaft, precis som med hundar egentligen.
Man kan vara väldigt lugn och lågmäld med hästar, bara man är konsekvent och tydlig och gör det lätt för dom att förstå vad man förväntar sej.
F
flashlight
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Vassego
*************
Mycket bra inlägg- Tack!
Vassego
*************
Ponnytant
Trådstartare
Sv: Om att vara "god ledare" och "visa vem som bestämmer".....
Susan - jag har helt andra erfarenheter av "NH-folk" än du. De jag möter är tänkande människor som inte gör anspråk på att "följa den enda rätta vägen" eller tolkar allt utifrån en mall.
Någon skrev tidigare (klokt) att man kan hämta INSPIRATION från den-eller-den - men man ÄR inte den personen.
Att "slicka sig om munnen" BARA = visa undergivenhet/följsamhet eller "att gäspa" BARA visar att spänd häst försöker slappna av är det mest folk som är nyfrälsta som hävdat. Att hästen visar undergivenhet DÄRFÖR att den är stressad eller osäker ser de som har tillräcklig erfarenhet för att läsa av situationen.
Susan - jag har helt andra erfarenheter av "NH-folk" än du. De jag möter är tänkande människor som inte gör anspråk på att "följa den enda rätta vägen" eller tolkar allt utifrån en mall.
Någon skrev tidigare (klokt) att man kan hämta INSPIRATION från den-eller-den - men man ÄR inte den personen.
Att "slicka sig om munnen" BARA = visa undergivenhet/följsamhet eller "att gäspa" BARA visar att spänd häst försöker slappna av är det mest folk som är nyfrälsta som hävdat. Att hästen visar undergivenhet DÄRFÖR att den är stressad eller osäker ser de som har tillräcklig erfarenhet för att läsa av situationen.
Liknande trådar
Hästmänniskan
Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad.
Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Senast: Medryttare_3552
·
Senast: the_connemara
·
Utrustning
Hej Alla duktiga, kloka och snälla hästmänniskor som finns här på forumet! Nu vill jag ha råd av någon som provat bägge hacken på samma...
Senast: the_connemara
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Kim C Lundin: ”Skarpt läge för dressyrbedömningen av kontakt”- Hästnyheter Men om vi nu tittar på dressyr på högsta nivån när såg vi då senast en häst i uppförsbacke? Vi ser massor av frambenssprattel men den...
- Shaggy
- Svar: 27
- Visningar: 1 486
- Hästnyheter
-
Ponny ramlade ner i brunn i Oskarström- Hästnyheter Någon som vet hur det har gått? :(
- Mia_R
- Svar: 1
- Visningar: 116
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Del CCV- Tjatter På oerhört dåligt humör. Orkar inte ens formulera varför men kontentan är att andra människor klantar sig och jag måste lösa det...
- LadyCovergirl
- Svar: 207
- Visningar: 6 060
- Allmänt
-
Om/när partner dör, hur klarar man sig?- Relationer Han lever än, men mycket tunga besked idag och han är kopplad till palliativa teamet nu. Går sönder.
- Johanna1988
- Svar: 76
- Visningar: 8 299
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Bildtråd- Svar: 23
- Visningar: 1 166
- Hästmänniska
-
Från stadshage till gräshage (november) - hur tänka?
- Foder & Strö Allt har gått jättebra. Tack för svar!
- Hello
- Svar: 4
- Visningar: 361
- Vård
-
Jättestressad vid insläpp - äldre häst
- Hästhantering Hur mycket kraftfoder får hon? Motion? Jag hade gett det ett tag till men tagit in henne själv först. Det går inte att stalla tillbaka...
- mars
- Svar: 25
- Visningar: 728
- Träning
