Sv: Olika stänger. Bakåtvinklad, neutral osv???
Alltså, det är egentligen lite svårt att svara utifrån "farhågor" och bilder i huvudet av det man sett själv när det kan variera så väldigt mycket mellan olika ekipage och olika utbildningsnivåer!
Inte alltid man själv hänger med i skillnaden heller för det går liksom inte bara att jämföra rakt av med det man själv är van att se - läs Totti´s inlägg som jag tycker förklarade en del bra punkter! (
) Det är så många steg och man måste ju också få ta det från grunden för att just grunderna ska sitta, i det här fallet är det ju lite annorlunda vilka "grunder" man ser som viktigast från början och sen blir det mer och mer likt.
För att förklara lite mer konkret så den där hästen som luffar runt i sakta mak utan att till synes jobba, den kanske i själva verket har kommit mycket längre än den häst som kanske
ser bra mycket mer aktiverad och "genom kroppen" utifrån denne ryttarens mål, just då. Du kanske vill att hästen ska bli mer "medveten" och med själv i det den gör en del i det hela är ju t ex att kunna styra vart hästen placerar sina bakben i varje steg och då måste även hästen vara medveten om sina fötter och hur den använder kroppen. Den kanske hade för mycket spänning i det där "aktiverade" läget vilket inte inte behöver synas särskilt mycket eller vara tydlig spänning utan kanske bara avkortning av rygglinjen i brist på att den fått lära sig länga men ändå kan bli ett ganska stort projekt som behöver göras grundligt när det ska läras om.
Eller som i exemplet ovan - du vill ta bort överdriven skjutkraft som man ändå inte kan utnyttja utan hämmar annat, innan man då hunnit lära in annan kraft (bärkraft/"bra" skjutkraft dvs när hästen redan är i bra balans utan stöd) då kommer det kunna se väldigt lojt ut i ett övergångsstadie. Man kanske behöver det där "loja" för att hänga med, både ryttare och häst, när det kommer till detta jobb där man vill lära sig själv och sin kuse att kontrollera bakbenen.
Och så vidare. Det finns femtielva anledningar till att det i kortare eller längre perioder kan se väldigt lojt ut. Men slutmålet för de är ändå att kunna ha en av- och på-knapp där du kan öka energin när du tänker be om något jobbigare för att underlätta för hästen att jobba igenom kroppen.
Snackar man om ryttarens sits så tycker jag väl själv det är lite tråkigt att så få tränare lägger fokus på sitsen och relativt lite ändå inom AR. För ja, vissa saker är lätt att glömma bort och skulle behövas många påminnelser om, att inte sitta och spänna armbogar ex. är ju ett väldigt bra exempel på det, att inte titta ner osv. Fast det behöver du ju eg. inte någon dyr AR-tränare som kommer varannan månad för, man kanske t o m har turen att ha stallkompisar som kan hjälpa till att påminna eller speglar och god självdisciplin!
Vill återigen påpeka att jag inte vill propagera för att folk ska börja använda stångbett, det låter lätt så när man ska argumentera från den här synvinkeln. Men handen på hjärtat - behöver inte de allra flesta jobba väldigt mycket och kontinuerligt med sin sits och inverkan?
Vissa mer än andra då givetvis. Med undantag för om man skulle rida i en grimma eller halsring som hästen till slut bara skulle dissa om den inte förstår/får förutsättningarna så behöver man liksom lära sig
rida oavsett vad man använder för verktyg. Både stången och tränsbettet har sina för- och nackdelar på den punkten, och visst är det lättare att missbruka ett stångbett men å andra sidan brukar de som rider på stång inom AR ändå ha respekt för verktyget sas vilket
tyvärr nog generellt sett är lätt att tappa på tränsbett, mycket beroende på kunskapsnivå och den ridning som lärs ut oavsett discplin.
Själv tänker jag också ungefär som så att min sits ("grundläget" där man inte ger en drivning med sitsen eller korrigering i sitsen eller inverkar utöver sin egen position öht) den hänger ihop med hur hästen går. Om man rättar till sitsen så skiljer jag på om det var hästen som satte mig fel eller om det var jag själv som helt enkelt lärt in en ovana - blicken nedåt är ett väldigt bra exempel på det, eller spänningar i armbågarna!
Medans lite ojämn nivå på höfterna eller att bålstabiliteten brister lika gärna kan komma från hästen. Därmed inte sagt att man inte ska rätta till det, men att jag vill försöka rätta till hästen
samtidigt i den mån man klarar av för att vi ska vara i synk med varandra. Då tycker jag på sätt och vis att man får större makt att ändra hästen senare för den egna sitsen för att man lärt både sig själv och kusen att det samtidigt ska ske en förändring i hästkroppen för att "passa" sitsen. Fast det vet jag inte om det är särskilt specifikt AR, har inte tänkt på det så.