Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

[Gry]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Skulle jag tänka mig in i din situation så så skulle jag skippa alternativen ett tag. Bara vara ytterst tydlig om ordningsföljden (som gärna hon får uttala) och med "vänja-in-tid" före. Ex. Nu är det snart dags att göra sig iordning för kvällen. Vad är det vi brukar göra i badrummet? (förhoppningsvis svarar barnet tvätta sig,borsta tänder). Sedan ska vi läsa en saga innan vi släcker för kvällen. Då blir hon kanske inte lika överrumplad av "nej-reflexen" som när man säger att nu är det lägg-dags utan att ha "varnat" före.
Jag försöker varna en stund innan men då laddar hon bara . Men jag tror definitivt du har en poäng i att kanske man ska skippa alternativ och bara säga ordningsföljden- det där med valen är ju bara "låtsas" ändå. Jag hade oxå blivit sur om jag fick två saker att välja mellan och den ena är att "ge upp" och den andra är att bråka. Det är ju inga riktiga val och skapar bara frustration. Bra tänkt!
Däremot är jag jättenoga med att förklara varför.


Utan att överhuvudtaget ha något på fötterna (detta är enbart spekulationer) så får jag känslan att man ska vara väldigt försiktig med att tvinga fram underkastelse på så "starkkänsliga" barn. Kanske det är viktigare att hon får se att du verkligen blir ledsen (och att du sätter ord på att hennes agerande sårar dig eftersom du tycker så mycket om henne) än att hon rent faktiskt säger förlåt.
Om du provar kanske du får en strykningen eller klapp senare under dagen som betyder precis lika mkt som om hon skulle ha bett om ursäkt under större former.

Det här har jag tänkt på mkt under dagen. (Läste tråden i förmiddagsdags och har tänkt mkt på allas svar)

Själv blev jag kränkt ofta som barn. Min far var mer eller mindre sadist och jag dog hellre än att undergiva mig honom. Och det sitter i, fast jag gått i terapi och bearbetat mkt. Å ena sidan slåss hon mkt, rivs, ibland bits. Hon retar sin lillebror så mkt att jag är helt slut ibland. Och hon kan vara sanslös jobbig vid maten osv. och då tänker jag att hon måste ju ge sig ngn gång. Hur kan det här vara okej? Ska man inte säga förlåt när man slåss och beteer sig väldigt illa? Ska man bli "med i gänget" trots att man vägrar sociala koder. Ett förlåt kostar inte ett skit i våra familj. Det ändå som händer är att man får en kram och man får höra att man är duktig och gör det rätta osv. Jag skulle aldrig, aldrig någonsin trycka in det lite till eller vrida om kniven och så.

Å andra sidan; om hon tar det som underkastelse så är det ju skitsamma hur mkt jag tycker att det är en bra sak. Hennes upplevelse är ju att jag kränker henne. Och vad kommer för gott ur det?

Tack för ett mkt bra inlägg som jag funderat mkt på!

 

[Gry]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Jag Hursom, något vi INTE gör är låter oss styras. Och jag tycker du lite gör det. Genom att gå när barnet bråkar vid läggning t ex så markerar du att det är inte okej att bitas och rivas, och att då vill du inte vara sällskap. Men sen kommer du in igen när barnet ropar. Dvs barnet kan styra var du ska vara, här eller där.

Man kan bestämma OM man ska ha sagan, NÄR man ska ha sagan

Att om det bits och rivs vid sagoläsning, ja då blir det ingen saga. Då går mamma, och mamma kan för all del komma in när det ropas, men det blir ingen mer saga, inget mys etc. Utan bara förklara att du inte vill läsa saga när det rivs/bits/etc. Och när/om löftet om 'men jag ska inte, jag lovar!' kommer, säga att det är jättebra och att det blir en ny chans att visa det imorgon.

Dvs det handlar inte om att vara elak eller bestraffa, utan om att sätta en gräns, och vänligt men bestämt hålla den. Dvs det blir en konsekvens. Som egentligen inte är ett dugg farlig eller hemsk, men ändå väldigt tydligt visar att man måste välja.

.

Jadu. Har oxå tänkt mkt på ditt inlägg. Jag känner mig ganska styrd när hon ropar och domderar efter att jag gått ur rummet. Det gör jag. Ibland säger jag att nu är det dags att sova, du väljer att bråka istället för saga coh det ställer jag inte upp på. Nu går jag ner och gör en massa annat. Jag kommer upp till dig sedan när jag har tid och så får hon ropa bäst hon vill. Och då känner jag mig fruktansärt elak, känslokall och hård. Men jag härdar ut. Häromdagen tog det två timmar och hon grät sig till sömns. och visst. På ett sätt känns det som jag kan bli hårdare på det området. Men att hon gråter sig till sömns och är arg när hon somnar och vi är osams känns så illa. Nu är jag ju inte längre bort än hon bara kan säga att hon vill ha en kram men det gör hon aldrig. Hon bara domderar.

Hu vad jag svamlar. Ska fundera vidare.

 

[Gry]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Kläderna, skippa dem stoppa dem i en kasse och ta med dem till dagis. Förmodligen blir jäntan så chockad att hon ska klä sig är hon av hårdare virke går hon utan kläder. Det gjorde min son, gick hem från dagis i blöja och skor 22 minusgrader och en utkyld bil. .

Detta har vi testat ett par gånger och är ngt jag kan tänka mig att upprepa. Det har dock inte varit tillräckligt kallt ännu...

 

[Gry]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Har du någonsin blivit arg på henne ? På riktigt så att även hon förstår att - hoppsan - min mamma blev arg och ledsen - för att jag beter mig illa ?

Jodå. Jag är människa jag oxå. Jag har skrikit på min dotter (och son) så dreglet har sprutat, jag har tornat upp mig framför dem och vrålat med gurglande dov röst och förmodligen fått orcher att framstå som trevliga tanter i jämförelse med mig. Det som händer är att min son blir livrädd och lipar och min dotter envisas ännu mer. Tio reser värre. Och fortsätter att bråka i flera dagar förmodligen för att se om jag pallar trycket. Det händer absolut inget positivt alls. Och alla är förlorare.

Klart jag ryter i ibland. Det är sunt och bra att blir arg, ledsen och glad och visa dem "lagom"-versionerna. Men jag tycker inte de ska göra som jag säger för att jag arg, utan för att jag ber dem i trevlig ton och för att de vet att det finns en anledning till att jag ber dem.

 

[Gry]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Tack för ett långt och väldigt intressant ohc bra inlägg. Kontentan av ditt inlägg tolkade jag som att barn behöver ramar att hålla sig inom för att kunna träna sin impulskontroll samt att den ännu inte är riktigt färdigutvecklad hos min dotter ännu´- känns svårt att argumentera mot det

Jag försöker vara positiv ofta. Och berömma. Men hon är lite slug där- märker hon att jag berömmer ngt tolkar hon det som att det är ngt jag verkligen vill att hon ska göra, och då börjar hon trilskas... Med andra ord får jag inte berömma måsten, då blir hon arg och känner sig grundlurad.
Jag gick emot mina principer och hade ett stjärnsystem för tandborstning ett tag. En stjärna varje gång hon bråkade bara lite , 10 stjärnor betydde tuggummi. Funkade en omgång. Sedan sa jag ngt i stil med: Titta så många ggr du har varit duktig nu! Hon blev vansinnig och skrek att hon inte ville vara duktig. Hon blev väldigt stött

 

[skogsridmulle]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Det där med läggningen känner jag igen...

Vad som funkar för oss (så det blir lugnt en eller ett par veckor iaf) är att verkligen gå när barnet fortsätter bråka fast man sa att man stannar kvar bara om barnet ligger tyst och stilla.

...

den tog jag igår o det funkade.

Angående tandborstning finns det två val, borsta tänderna fasthållen eller gapa frivilligt. Fördelen om de skriker när de vägrar är att de iallafall gapar. Visst, de dör inte av att inte borsta tänderna, men en kompis dotters dagiskompis hade fått dra ut alla mjölktänder för att det var så mycket hål - hur kul är det?
När de gapar brukar jag sjunga Jojje wadenius tandbortsång två gånger o sen är det slut. Barnen gillar det o kan hålla koll på tiden.

Maten: vill hon inte äta så får hon väl skita i det. En kvinna dukade jättefint o gjorde jättegod mat, ställde fram två tallrikar (till mamma o pappa)
-Men vi då? sa barnen.
-Äh, ni vill ju ändå aldrig äta! sa mamma. Sen var de slutgnällt. Barnen var dock lite äldre.

Kläderna:
prova välja fram kläder dan innan, ytterkläderna tar vid med i en kasse om det är tjafsigt så får dagispersonalen fixa det. Man orkar inte bråka om allt

 

[mimmipigg]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Tio reser värre. Och fortsätter att bråka i flera dagar förmodligen för att se om jag pallar trycket. Det händer absolut inget positivt alls. Och alla är förlorare.

Hon söker bråk, eller hur, det är inte så mycket att hon inte vill eller ska bestämma själv utan handlar mer om att starta upp ett bråk och få r.eaktioner?
Prova att göra tvärtom! Så fort det drar ihop sig till humöryttringar går du därifrån, till ett annat rum, på muggen eller ut, bara du kommer utom bråkavstånd. Totalignorera så fort hon visar att hon tänker börja tjafsa. Bemöt aldrig det minsta lilla.
Är det dagistajm ta henne under armen och gå till dagis om hon inte vill men gå aldrig i svaromål.
Då blir det ju tämligen meningslöst att testa.
Är du ensam med barnen eller är pappan med i bilden i så fall får han samma bemötande som du får?

 

[skogsridmulle]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Jodå. Jag är människa jag oxå. Jag har skrikit på min dotter (och son) så dreglet har sprutat, jag har tornat upp mig framför dem och vrålat med gurglande dov röst och förmodligen fått orcher att framstå som trevliga tanter i jämförelse med mig. Det som händer är att min son blir livrädd och lipar och min dotter envisas ännu mer. Tio reser värre. Och fortsätter att bråka i flera dagar förmodligen för att se om jag pallar trycket. Det händer absolut inget positivt alls. Och alla är förlorare.

Klart jag ryter i ibland. Det är sunt och bra att blir arg, ledsen och glad och visa dem "lagom"-versionerna. Men jag tycker inte de ska göra som jag säger för att jag arg, utan för att jag ber dem i trevlig ton och för att de vet att det finns en anledning till att jag ber dem.

Oj, men du en spa helg låter ju jätte-trevligt! Det är nog inga problem att få barnvakt till änglarna heller?
Och det är seriöst menat, även mammor behöver ledigt - kanske uppskattar de dig mer hemma om du varit borta ett tag?

 

[Petruska]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Titta så många ggr du har varit duktig nu! Hon blev vansinnig och skrek att hon inte ville vara duktig. Hon blev väldigt stött

Det här låter som en liten tjej i min smak! Jag ska gärna ta henne ett par veckor medan du vilar ut, jag blir alldeles lyrisk av den viljestyrka du beskriver. Henne kommer ingen att sätta sig på, bara hon kommer välbehållen ur den här utvecklingsfasen. Var rädd om henne!

Men jag fattar att det är jobbigt. De fyra barn jag haft närmast mig i livet, inkl mina egna, har alla varit sådana och jag var sådan själv. Jag minns min tidiga barndom som att jag var arg på en bristfällig omgivning hela tiden. De var så dumma så det kan du aldrig tro! (Egentligen har jag helt normalokej föräldrar, men jag var ARG.)

Jag tror inte på att tvinga/vänta fram förlåt. Hon är ju ARG, det får man vara, man behöver inte be om ursäkt för det. Det är bättre att hålla fast hennes händer när hon slåss, än låta henne slå och sen kräva ett förlåt. Det är bra att hålla fast händerna, tror jag, för då har hon mindre att ha dåligt samvete över i efterhand. Jag minns med fasa när ingen hindrade mig från att slå sönder saker när jag var så där liten. Sen var de ju sönder fortfarande, när jag blivit glad igen, och det var jättejobbigt.

Jag tror att det där med alternativ kan vara bra ibland, men högst två alternativ. Jag sa: "Ska vi ha det trevligt eller otrevligt", till min son, och då valde han faktiskt trevligt ibland.

Välj dina slag. Tandborstning klarar hon sig utan ett par veckor om det kniper, vill hon inte klä på sig så dra på overallen utanpå pyjamasen och skicka med kläder - framåt lunch brukade min son alltid ha klätt sig självmant då. Bilbälte får hon acceptera!

Läggas måste hon ju, men man somnar ändå inte när man är arg. Där tror jag på lite olika saker, beroende på din ork. 1. Stanna hos henne förutsatt att du bara helt lugn väntar ut henne. Inget förlåttjat, inget annat tjat, bara vänta på att hon slutar vara arg och läs då saga (mikrokort om det tagit lång tid). 2. Lämna henne utan skrik och gap från din sida och säg att hon är välkommen ut till dig för en kram när hon har varit arg färdigt. Då slipper du ifrån att hon styr dig. Jag mådde vansinnigt dåligt av att styra mina föräldrar i den åldern - vilket gick när de var trötta. 3. Gör det du orkar just då, oavsett vad...

Maten. Alltså, om man är arg hela tiden är det jobbigt att äta tillsammans med andra som dessutom har idéer om bordsskick, smaka på grönsaker och vad det kan vara. Vill hon inte sitta med eller är rasande, låt henne äta före, efter eller på sitt rum. Kommer hon fram sen och är trevlig, kanske ni kan dela ett äpple eller ta en bulle eller så tillsammans. Något som är lätt att äta men inte hysteriskt onyttigt.

Själv blev jag så provocerad av lökbitarna som de envisades med att lägga i maten, att jag bara inte stod ut med att de andra satt där och åt som om lök inte var det värsta som finns. Då var det bättre att få gå undan, framför att sitta kvar och kasta servettringar omkring sig. Alltså, jag minns det här klart och tydligt från min barndom och allt mina föräldrar säger tyder på att jag minns ganska rätt.

 

[athena]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Det här låter som en liten tjej i min smak! Jag ska gärna ta henne ett par veckor medan du vilar ut, jag blir alldeles lyrisk av den viljestyrka du beskriver. Henne kommer ingen att sätta sig på, bara hon kommer välbehållen ur den här utvecklingsfasen. Var rädd om henne!

Skönt att höra - min snart fyraåring är likadan och jag tänker precis som du... Hon kommer att ha nytta av det i framtiden! Det gäller bara att uthärda . Men som tjej i den här världen kan man aldrig ha för mycket skinn på näsan.

Jag har inga konkreta tips till TS, men som ngn ovan var inne på så är det säkert så att hon söker konflikt - därför är det bra om man kan undvika att ge henne det. Min "sambo" är duktig på att påminna mig om det när fajterna annalkas (men jag är annars ensam varannanveckas-förälder).

Men jag VET hur svårt det är, och jag har själv ett humör som är svårt att tygla (som nån skrev ovan - man vill faktiskt SLÅ dem ibland ). Jag blir vansinnigt arg ibland och jag är väldigt tveksam till att det hjälper. I vissa fall möjligen, som häromdagen när dottern ryckte tag i en bit av mitt hår när jag körde bil i 90 km/h - då var det helt enkelt för farligt för mig att inte reagera. Och då förstod hon faktiskt allvaret.

Sen försöker jag lära mig att mitt beteende (dvs bli arg och skrika) bara överförs på barnen, det medför att de beter sig så mot varann (syskonen alltså). Så det är bra om man kan låta bli det, tror jag.

På dagis är det ALDRIG några problem, där är hon en ängel . Men dagisfröknarna sa nu innan jul att vi ska prova med att förbereda henne när vi hämtar henne (som någon också skrev ovan, med att övergångar kan vara svåra - från lek till att gå hem). Om vi ringer 5 minuter innan vi kommer så börjar de prata med henne om att 'mamma/pappa är på väg nu, så vi klär på oss så att du är klar när de kommer'. Just för att inte skapa konflikt vid hämtningen.

Jag är också rätt säker på att de ÄR en jobbig period nu men att den går över .

 

[athena]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Själv blev jag så provocerad av lökbitarna som de envisades med att lägga i maten, att jag bara inte stod ut med att de andra satt där och åt som om lök inte var det värsta som finns. Då var det bättre att få gå undan, framför att sitta kvar och kasta servettringar omkring sig.

tiotecken

 

[skogsridmulle]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Om vi ringer 5 minuter innan vi kommer så börjar de prata med henne om att 'mamma/pappa är på väg nu, så vi klär på oss så att du är klar när de kommer'. Just för att inte skapa konflikt vid hämtningen.

Jag är också rätt säker på att de ÄR en jobbig period nu men att den går över .

Så gjorde vi en period också o det fungerade verkligen bra.

Vi har i övrigt också försökt förbereda barnen på uppbrott; nu får ni leka men om fem minuter är det dags att gå. Och när det är dags är det dags, antingen går man eller så blir man buren. Och det har fungerat i längden, de vet att det inte finns nån diskussion eller förhalning på världskartan så det var väldigt länge sen jag behövde bära ut en unge under armen o trycka ner i bilbarnstolen. Herregud, hade faktiskt glömt att det var så ett tag.

Instämmer i att skinn på näsan är mycket bra. Minns när BVC sköterskan sa att vi skulle uppskatta vår dotters energi när hon blir 24 år

 

[athena]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

bära ut en unge under armen o trycka ner i bilbarnstolen.

Mm, det är härligt när de består av 20 kg muskler, 200 kg dynamit och 2 ton vilja .

*behöver inte gå på gym*

 

[skogsridmulle]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Mm, det är härligt när de består av 20 kg muskler, 200 kg dynamit och 2 ton vilja .

*behöver inte gå på gym*

nej det är ju en fördel

 

[Petruska]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Skönt att höra - min snart fyraåring är likadan och jag tänker precis som du... Hon kommer att ha nytta av det i framtiden! Det gäller bara att uthärda . Men som tjej i den här världen kan man aldrig ha för mycket skinn på näsan.

Jag blir helt galen på föräldrar ibland. De har uppenbarligen fått en dotter av din dotters och TS dotters personlighetstyp. Känslig och arg, viljestark och envis.

Och så kränker de henne gång på gång! Försöker förödmjuka henne till lydnad, istället för att få henne in på rätt spelplan igen och rikta sin kraft lite mer konstruktivt. Eller, om det inte går vid tillfället, åtminstone respektera att tjejen är arg.

Ibland måste jag behärska mig så att jag inte kidnappar sådana barn när jag ser dem med sina föräldrar tex i affärer!

Kan det verkligen vara så att de här föräldrarna inte alls känner igen sig själva i sina barn? För mig var det som att se min egen barndom i repris. Och då stod det också klart för mig att mina föräldrar inte var så dumma ändå... det är svårt att se vad de hade kunnat göra bättre än att ha tålamod med mig, som de faktiskt oftast hade.

Dock tror jag på att hejda barnen mer än vad mina föräldrar gjorde. Just så att det inte finns en massa dåliga konsekvenser av vredesutbrottet kvar (trasiga saker, blåmärken på lillebror etc), för då är det svårare att släppa konflikten.

Tillägg: Jag menar inte att du kränker din dotter! Du tycker ju tvärtom att det är bra att hon har skinn på näsan.

 

[athena]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Kan det verkligen vara så att de här föräldrarna inte alls känner igen sig själva i sina barn? För mig var det som att se min egen barndom i repris. Och då stod det också klart för mig att mina föräldrar inte var så dumma ändå... det är svårt att se vad de hade kunnat göra bättre än att ha tålamod med mig, som de faktiskt oftast hade.

Så kan det säkert vara. Jag känner igen mig oerhört mycket (inte alltid positivt kan jag avslöja). Däremot tror jag att mina föräldrar kunde ha 'gjort mer för mig'. Jag är sladdbarn och fick alltid som jag ville... det har straffat sig i vuxen ålder, och det är inte förrän de senaste kanske fem åren som jag fått mer självinsikt och lärt känna mina reaktioner.

 

[skogsridmulle]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

På tal om shopping var jag o tjejerna o handlade igår o tillslut hörde jag vilken gnällig typ jag var. I affärer med barn som springer åt olika håll o olika fort o som dessutom börjar leka kurragömma så var humöret till slut i botten. Kanske berodde på en släng av PMS också. Som sagt, man är bara människa fast man är mamma...
Tänkte att jag måste ut o handla med tjejerna lite oftare, så att vi lär oss.

 

[Petruska]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Som sagt, man är bara människa fast man är mamma...

Ja, jag inser det också. Ibland när jag tycker att någon förälder - som jag inte känner och bara ser på stan en gång - är rena katastrofen, så inser jag ju att jag inte vet historien bakom. Man kan och får vara trött och förkyld, tex, och barnen kanske hade bråkat i fyra dygn utan paus och ingen har ens fått sova på nätterna.

Jag vet med mig att jag är väldigt snabb att ta just arga småtjejer i hetsigt försvar - troligen för snabb.

 

[skogsridmulle]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

En sak jag märkt är iallafall att det är mycket bättre att föregå med gott exempel, några bekanta brukar ryta åt sina barn att dämpa sig vid matbordet - det hjälper ju. Jag viskade till min dotter istället o efter ett tag började hon också viska. Till slut förstod pappan min poäng...
När dottern låter otrevlig brukar jag säga med trevlig röst att det är bättre att låta trevlig, en morgon när jag inte lät så trevlig lät hon plötsligt jätte-trevlig: -Mamma, det är bättre om du kan prata trevligt istället för att låta sådär! sa hon och jag hörde mig själv ordagrant Kändes mycket bättre än att vi skulle börja skrika ikapp.

 

[Gry]

Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg

Det här låter som en liten tjej i min smak! Jag ska gärna ta henne ett par veckor medan du vilar ut, jag blir alldeles lyrisk av den viljestyrka du beskriver. Henne kommer ingen att sätta sig på, bara hon kommer välbehållen ur den här utvecklingsfasen. Var rädd om henne!

.

Det är en tjej i min smak oxå ska du veta. Jag är grymt impad av henne. Och jag lovar att hon har pondus på förskolan. Förra året huserade en ganska bråkig kille som numera har assistent. Han slogs mkt och var ganska "farlig" för de små. (Från barnens synvinkel, som vuxen fattar man ju att han måste må dåligt naturligtvis.) Min dotter fick ett slag i magen av honom, hon stampade foten i golvet och röt till, drog en rejäl vinge tillbaka i magen. Sedan var han inte på henne mer. Förstå mig rätt- man får inte slåss, jag skulle aldrig uppmuntra det. Men jag är heller inte vidare orolig över henne. Med hennes kaliber kommer hon att gå långt. Och äpplet faller inte långt ifrån trädet heller... Hon är tio reser värre än vad jag var men hon är rätt mkt oxå- så jag känner igen mig i det hon går igenom. Mycket av det ialf.

Hon vägrar dessutom allt som är rosa och glittrigt. Hon ska ha döskallar, militärmönster och annat tufft. Och ve den som säger att hon är söt- hon vill vara TUFF. Kort sagt. Hon är störtskön.

Jag har läst ditt inlägg två gånger. Jag ska läsa det igen. Sedan ska jag fundera en lång stund. Du säger väldigt många kloka saker. Jag återkommer så småningom. Jag tror du är inne på rätt spår här. Framför allt det där med att stoppa henne så hon slipper känna att det hon gör är dåligt. Hmmm. Tack!