Oj oj oj, svärföräldrar.....

[Tillit]

Ja, vi har alltså lite problem med svärföräldrarna..och jag vet att det är vanligt, så det är kanske inte så mycket att göra åt..

Såhär är det, i korta drag;

Emils farmor tycker inte hon får "vara farmor", och det till stor del på grund av att jag inte vill lämna Emil ensam med henne just nu.
Han har varit där ett par gånger själv när han var mindre, och hon har varit ute med honom i vagn själv.
Men nu när han blivit större, och vet vem som håller honom och är där, så vill han inte!
Han skriker hysteriskt 8 ggr. av 10 hon håller honom, och med hysteriskt så menar jag hysteriskt!
Har aldrig hört honom låta på det viset...

Han är mer förtjust i min mamma, alltså sin mormor, och hon har varit barnvakt ett par gånger. Men inte på senaste tiden, då han bara är nöjd med henne när jag/pappa är i närheten.
Han behöver liksom bara se någon av oss, så är han nöjd.

Men hur som, det har blivit världens grej av det hela, det att jag inte lämnar honom till henne, och hon tycker inte jag låter henne försöka trösta när han blir ledsen hos henne.
(Enligt mig så gör jag det, låter henne försöka alltså..men dock inte hur länge som helst, och inte när jag hör att han är otröstbar så att säga!)

Och det är ju inte så att hon inte får träffa honom, inte alls! Ett par gånger i veckan blir det, men med mig eller pappa! Och det är tydligen fel?

Är jag överbeskyddande? Är det fel att inte vilja lämna bort honom, när han så tydligt visar att han inte är trygg med henne?

Usch, blir så förvirrad...

 

[Sol]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Jag tycker du gör helt rätt dvs. låter henne ha honom, ger henne möjlighet att trösta honom men tar över när det inte fungerar. Barn genomgår olika stadier och då de kan vara mer eller mindre beroende av någon. Han kommer ta sig igenom denna period, men han måste få den trygghet han behöver för att klara av det.

Försök örklara för farmor att det inte handlar om att hon inte får ha honom utan att det handlar om att han just nu befinner sig i en "mammig och pappig" period. Att han behöver er för att känna sig trygg och att ni först och främst måste sätta hans behov först.

Farmors tid kommer (tillbaka) när han tagit sig igenom detta.

 

[kpist]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Jag tycker du gör helt rätt. Det finns ingen anledning till att han ska vara med henne om han känner sig otrygg. Varför måste de vara ensamma öht, vad kan hon inte göra när du/pappan är med?

Han är väl bara några månader? Hon har många ååår på sig att vara farmor, när de båda kommer uppskatta det mycket mer.

Jag skulle satsa på att umgås så mycket som ni vill. Och att hon bara har honom när han vill. Är han större än jag tror så låt honom ta kontakt med henne ist för tvärtom. Det kommer löna sig, annars börjar han kanske förknippa henne med att vara ledsen så det blir en ond cirkel. Förklara det för henne också, så hon inte tror att det är du som har något emot henne.

 

[Tillit]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Jag tycker du gör helt rätt dvs. låter henne ha honom, ger henne möjlighet att trösta honom men tar över när det inte fungerar. Barn genomgår olika stadier och då de kan vara mer eller mindre beroende av någon. Han kommer ta sig igenom denna period, men han måste få den trygghet han behöver för att klara av det.

Försök örklara för farmor att det inte handlar om att hon inte får ha honom utan att det handlar om att han just nu befinner sig i en "mammig och pappig" period. Att han behöver er för att känna sig trygg och att ni först och främst måste sätta hans behov först.

Farmors tid kommer (tillbaka) när han tagit sig igenom detta.

Tack, behövde nog höra det!

Jag tänker så också hela tiden, vems behov ska jag sätta främst?
Emils, som jag älskar mest i hela världen, och som inte kan "försvara" sig - eller farmor som jag visserligen tycker rätt bra om, men som faktiskt är en vuxen människa!

Men det är så trist att det ska behöva ifrågasättas, och synd om sambon som hamnar emellan!

När barnen blir större, så kommer det ju gott om tid att få vara själv med dom..varför stressa så?

 

[Tillit]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Jag tycker du gör helt rätt. Det finns ingen anledning till att han ska vara med henne om han känner sig otrygg. Varför måste de vara ensamma öht, vad kan hon inte göra när du/pappan är med?

Han är väl bara några månader? Hon har många ååår på sig att vara farmor, när de båda kommer uppskatta det mycket mer.

Jag skulle satsa på att umgås så mycket som ni vill. Och att hon bara har honom när han vill. Är han större än jag tror så låt honom ta kontakt med henne ist för tvärtom. Det kommer löna sig, annars börjar han kanske förknippa henne med att vara ledsen så det blir en ond cirkel. Förklara det för henne också, så hon inte tror att det är du som har något emot henne.

Tack för stödet! Ja han är ju bara 4 månader, därför tycker jag också det känns väldigt märkligt.
Som du säger, hon kommer ha många år på sig...och precis så har jag också tänkt, att han inte ska förknippa henne med något otrevligt...och ja inte vet jag varför det är så viktigt just att vara själv med honom?

Vi måste nog ta oss ett snack om det här, hon och jag främst men också med farfar och sambon! Men vet inte när det kan bli, hon mår så dåligt just nu ( av flera orsaker, men mycket pga. detta) så hon inte orkar prata om det...

 

[Bollen]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Alice hade en period då hon skrek så fort hennes mormor närmade sig, jag kommer inte ihåg ålder. Men vi gjorde ingen stor sak av det och det gick över efter ett tag. Kanske kan det vara något Emil går igenom?

Vill Han inte så ska han inte behöva, men låt farmodern känna sig delaktig ändå och det verkar du ju göra.

 

[Tillit]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Alice hade en period då hon skrek så fort hennes mormor närmade sig, jag kommer inte ihåg ålder. Men vi gjorde ingen stor sak av det och det gick över efter ett tag. Kanske kan det vara något Emil går igenom?

Vill Han inte så ska han inte behöva, men låt farmodern känna sig delaktig ändå och det verkar du ju göra.

Ja kanske det, lite konstigt känns det ju. Han har ju träffat henne en del sen han var alldeles nyfödd, så det är ju inte som att hon är främmande för honom..men ändå blir han så väldigt ledsen...så det skulle kanske kunna vara något liknande.

Hon menar ju på att han måste "vänjas", medan jag tycker att en liten 4-månaders har rätt att välja mamma och pappa om det är så!

 

[Sar]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Men herregud, barnet är bara fyra månader och håller fortfarande på att knyta an till sina föräldrar. Hur kan farmor ens tro att hon skulle kunna trösta honom bättre än er bara hon får försöka längre?

Låt farmor vara delaktig och umgås med bebisen men när det blir gråt och ledsamheter så är det ni som tröstar. Tids nog kommer barnet att knyta an även till henne.

Din sambo får väl förklara för sin mamma att det är ni som föräldrar som står för tröstandet när barnet är i så späd ålder.

 

[Bollen]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Jag har läst någonstans att det är rätt vanligt att bebisar gör så.... googlar...hittar inget..... hmmm

Fortsätt på ditt spår... ni tröstar.

 

[Lamborghini]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Men usch, vems barn är det kan man ju undra... Tycker du gör helt rätt och att din svärmor är orättvis.

 

[Tillit]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Jag har läst någonstans att det är rätt vanligt att bebisar gör så.... googlar...hittar inget..... hmmm

Fortsätt på ditt spår... ni tröstar.

Hittade faktiskt det här när jag googlade:

Mer kräsen med sällskapet

Vid fyra månaders ålder börjar bebisen reagera på din närvaro, din röst och dina ansiktsuttryck med att sparka och vifta med armarna. Ungefär vid den här tiden börjar också bebisar blir mer selektiva med vilka de vill ha omkring sig. Tidigare har de kanske charmat främmande människor lika gärna som närstående, men nu kan de bli mer osäkra på främlingar eller större grupper av människor. Det är bäst att låta bebisen vänja sig en stund vid nya människor. Intresset för andra människor kan vara större från tryggheten i din famn -- särskilt om det är äldre barn av den livliga varianten.

Källa: http://se.babycenter.com/baby/development/04mth/

Så nog är det säkert rätt vanligt! Bra att veta, och det förvånar mig att hon av alla inte vet det, hon är nämligen barnmorska och jobbar inom vården.

Till alla:
Känns skönt med era svar, för som (relativt) nybliven mamma så gör man ju ofta det som känns bra, kanske utan djupgående fakta kring ämnet i bakfickan, och i mitt fall så kändes det så fel att lämna bort honom, när han inte ens vill det. Skönt att höra att man inte är knäpp

 

[Bollen]

Sv: Oj oj oj, svärföräldrar.....

Just det.

Fortsätt att lyssna på ditt barn och mindre på svärmor