Ohållbart vänförhållande

[LovingLife]

Måste ta och skriva av mig lite, samt vädja om råd från kloka bukare. Vet inte var jag ska börja i denna sörja..:P

Träffade en trevlig kille i början av sommaren, en bror till en av mina bästa vänner.
Då vi hade flera gemensamma vänner så började vi umgicks vi ganska tätt, flera dagar i veckan. Bad, fester och filmkvällar.. Han var flörtig från start, en sån där typisk charmig kille som jag brukar falla för, men den här gången gjorde jag inte det, blev mest smickrad av uppmärksamheten. Men vi umgicks och blev mer avslappnade i varandras sällskap, filmkvällar började avslutas med att vi somnade i soffan eller i sängen tillsammans.
Jag fann honom plötsligt mer och mer attraktiv och vi kom närmare varandra som vänner, samtidigt som övernattningarna övergick till att bli mer och mer intima. Eftersom vi kommit varandra så nära som vänner så pratade vi även ganska öppet från start om hur vi kände kring allt detta. Vi båda var överens från start att vi inte skulle inleda något förhållande, utan sa att vi kan vara med varandra fram tills att någon av oss hittar någon ny. Han hade fortfarande tankarna kvar på sitt ex. och jag kände väl från början att jag var nöjd med den närhet som vi gav varandra.
Men.. Det har varit lite väl mkt känslovallningar fram och tillbaka, särskilt senaste tiden, då jag insett att jag fått mer känslor för honom, vilket vi båda varit medvetna om och som vi pratat om.. Åtminstone så tror jag att jag fått känslor för honom. Ibland är det så mkt tankar och funderingar som går runt i huvudet så jag inte vet vad jag känner. Om det handlar om att jag känner mig som ett hjälpmedel för att han ska glömma sitt ex. emellanåt, att han tittar och träffar andra tjejer och att jag inte duger, att det ska vara så svårt att få djupare känslor för mig, och så lätt att titta åt andra håll osv. Ännu mer frustrerande är det kanske att på grund av våran öppna kommunikation så vet han att jag har känslor för honom och agerar då som oftast med att ännu tydligare visa hans intresse för andra tjejer. För att hjälpa mig, påstår han.

..För någon vecka sedan så föreslog jag att jag behövde få mer distans till honom och inte träffas lika ofta, för mitt eget självbevarande, för att kanske bli mindre sårad och nedstämd den dagen han träffar någon. (samtidigt som jag förstås skulle bli glad för hans skull)
Jag sa att det börjar kännas rent löjligt att våran relation till varandra idag kan jämföras med vilket par som helst, förutom den lilla detaljen att vi inte är det, att han inte vill kalla oss det.. Han tyckte det bara var en dålig förslag, att skära av bandet bara för att undvika viss obekvämhet om något händer.. Vi kom fram till att det bästa var att helt enkelt undvika den intima biten till varandra i fortsättningen..

Även efter detta har det känts helt värdelöst och jag har varit väldigt nedstämd och låg emellanåt. Jag känner mig oerhört obekväm med att han träffar andra tjejer, och när jag åkte utomlands i veckan så ville jag nästa bara stanna hemma för att jag var säker på att han skulle ta hem någon i samma säng som vi varit i sedan alldeles nyss(känns som att han känner sig ännu mer fri för detta sedan förslaget), säkert aningen paranoid, men tanken gör mig väldigt upprörd och ledsen, får mig att känna mig värdelös..

Just nu känner jag att jag troligen måste minska på ärligheten med mina känslor, att det bara gör honom obekväm och blir mindre öppen med mig och som jag nämnde ovan, och bara drar på ännu mer med hur snygga vissa andra tjejer är för att smärtsamt hålla tanken vid liv hos mig om dagen då han träffar någon ny..(vilket förstås lika gärna kan bli jag, men det känns väldigt långt borta just nu)

Vet inte om jag lyckats göra min situation begriplig på något sätt överhuvudtaget, men om något kanske känner igen sig det minsta i min situation, så är chansen nog stor att man även kan leva sig in i mina förvirrade känslor just nu. Faktum är att detta har påverkat så att hela mitt vanliga liv har hamnat på sidan om senaste månaderna. Universitetet går inte alls som tänkt och jobben känns så oviktiga..

Inte bra på något sätt alls detta, förutom att jag alltid är väldigt lycklig och glad just i stunden vi spenderar tid med varandra, vilket fortfarande är väldigt ofta.

Tacksam för kloka ord och vägledning.

 

[Mineur]

Jag är varken särskilt klok eller erfaren när det gäller sådant här, men det jag kan se tydligt från din text är att det här är ett förhållande som är riktigt, riktigt dåligt för dig. För mig låter det som att killen utnyttjar dig och dina känslor, och jag tycker att du ska försöka ta dig ur hela grejen så fort som möjligt. Oavsett hur bra du mår när du är med honom så mår du ju dåligt resten av tiden (vilket jag antar är majoriteten av tiden?), och det är ingen människa eller förhållande värd.

 

[Mistimed]

Jag är väl inte den som brukar säga vad folk ska/inte ska göra, men det där gör ont bara att läsa. (tillägg: för att jag känner igen mig, delvis)
Din idé om distans tyckte jag var bra, kanske bryta helt en period för att sen återuppta eran vänskap om du så vill. Men uppenbarligen mår du inte bra i det förhållande-som-inte-är-ett-förhållande som ni har haft. Att ni skippar den intima delen är ju bra, men för att du ska få distans till dina känslor för honom kanske det vore bättre att bryta helt en period?


Och en viktig grej: Ditt värde byggs inte i huruvida en enskild människa vill ha ett förhållande med dig eller inte. Du är INTE värdelös.

 

[Lotheb]

Håller mer förgående talare. Skapa lite distans. Mår du dåligt fundera på vad som är bäst. Bryta helt, Återgå till vänskap eller något. Men självklart kommunicera. Men det här fixar du. Inte värt att må dåligt. Livet går vidare.

 

[LadyCovergirl]

För mig låter det som att killen utnyttjar dig och dina känslor, [...]

Hur menar du att han utnyttjar henne och hennes känslor? Hon har varit tydlig med vad hon känner och vad jag kan utläsa så har han inte försökt ge henne några falska förhoppningar, tvärtom.
Om vi utgår från att både TS och killen ifråga är vuxna människor så ser jag inte att han har något ansvar för saken. Det är TS sak att avsluta relationen om relationen får henne att må dåligt.

 

[GoLightly]

Jag tycker det var ett bra förslag att hålla honom på distans ett tag. Det är uppenbart att du inte mår bra av situationen som den är nu. Det är så klart tråkigt att inte ha kvar den där nära och intima vänskapsrelationen, men jag kan nästan lova dig att det kommer kännas bättre efteråt.

Jag hade också en väldigt nära vän som jag blev mer och mer intim med. Vi hade sagt från början att vi bara skulle vara vänner, jag fick känslor för honom men han inga för mig. Vi slutade umgås ett halvår kanske och efter det fanns inte mina känslor för honom kvar. Vi började ses igen men valde att inte vara för intima. Sedan vi båda skaffat partners har vi inte umgåtts alls, jag tror att vår relation på många sätt blev ett substitut för en partner.

Och med det vill jag alltså säga att gör det som känns rätt för dig och inte för honom. Känns det bättre att pausa/avbryta vänskapen så gör det. Det känns helt värdelöst i början, men det är ok att det gör, du kommer att komma ut starkare på andra sidan om du står upp för dig själv och dina känslor.

 

[Hallonsoda]

Hej,

Jag måste brasklappa det första jag gör, för jag identifierar mig ganska rejält med dig i den uppkomna situationen, och kanske därmed ser den i ljuset av mig, snarare än objektivt runt det du skriver.

Förmodligen är det jävligt knivigt att få en bra relation om du vill visualisera din framtid med honom, och han inte vill göra detsamma med dig. Under sådana förutsättningar kommer du inte att leva i enlighet med din egen vilja. Det gör rätt ont att inte få de behov man har tillfredsställda, och jag tror att det tar sig uttryck i att man blir orolig och föreställer sig scenarion motsvarande som de du beskriver när du var på utlandsresa. Man blir ledsen när ens innersta önskningar och viljor inte får ta plats i ens liv.

Om jag vore du skulle jag bryta. Många människor vittnar om att kärleksrelationer kan göra att andra delar av livet blir fullständigt tomma, tråkiga, känslolösa, eftersom att så otroligt starka känslor är kopplade till den man är kär i. Resterande delar av tillvaron kan tappa sin betydelse för känslolivet. Detta är dock en villfarelse för de allra flesta!!! Det är olyckligt att man hakat upp så stora delar av sin tillgång på lycka på fel grej, och man måste genomlida en stor sorg över att man tappat accessen till stunderna tillsammans med den man har det så överjordiskt underbart med.

Men!!!! När man är fri från oket som är en dålig relation är det dock så jävla gött! Ens känslor kan svara på den stimulans man får av hela världen igen. De är inte längre kapade av en enskild person.

Aja, för att avsluta. Självklart kan man låta sig bli kär och utlämnad. En grundregel för alla relationer tycker jag dock ska vara att man ska må bättre med dem än utan dem, och detta på ett generellt plan, inte i form av MDMA-liknande kickar när objektet för ens lustar släpper till. Om jag vore du hade jag sagt hejdå. Sen hade jag tagit bort honom från alla sociala medier samt raderat hans nummer. Skulle även aktivt försökt att släppa alla tankar på att försöka reparera relationen.

Hoppas jag inte svamlade alltför mycket! Usch usch usch det du genomlider är faktiskt sjukt jävla tufft . Om du är som jag kommer du att behöva slitas ifrån det som upplevs som det allra allra viktigaste, men jag tror att du måste! Det är så onödigt att slösa bort år på ängslan och ångest. Ditt liv behöver inte vara så.

KRAM på dig!!!!

 

[Elisha]

Måste ta och skriva av mig lite, samt vädja om råd från kloka bukare. Vet inte var jag ska börja i denna sörja..:P

Träffade en trevlig kille i början av sommaren, en bror till en av mina bästa vänner.
Då vi hade flera gemensamma vänner så började vi umgicks vi ganska tätt, flera dagar i veckan. Bad, fester och filmkvällar.. Han var flörtig från start, en sån där typisk charmig kille som jag brukar falla för, men den här gången gjorde jag inte det, blev mest smickrad av uppmärksamheten. Men vi umgicks och blev mer avslappnade i varandras sällskap, filmkvällar började avslutas med att vi somnade i soffan eller i sängen tillsammans.
Jag fann honom plötsligt mer och mer attraktiv och vi kom närmare varandra som vänner, samtidigt som övernattningarna övergick till att bli mer och mer intima. Eftersom vi kommit varandra så nära som vänner så pratade vi även ganska öppet från start om hur vi kände kring allt detta. Vi båda var överens från start att vi inte skulle inleda något förhållande, utan sa att vi kan vara med varandra fram tills att någon av oss hittar någon ny. Han hade fortfarande tankarna kvar på sitt ex. och jag kände väl från början att jag var nöjd med den närhet som vi gav varandra.
Men.. Det har varit lite väl mkt känslovallningar fram och tillbaka, särskilt senaste tiden, då jag insett att jag fått mer känslor för honom, vilket vi båda varit medvetna om och som vi pratat om.. Åtminstone så tror jag att jag fått känslor för honom. Ibland är det så mkt tankar och funderingar som går runt i huvudet så jag inte vet vad jag känner. Om det handlar om att jag känner mig som ett hjälpmedel för att han ska glömma sitt ex. emellanåt, att han tittar och träffar andra tjejer och att jag inte duger, att det ska vara så svårt att få djupare känslor för mig, och så lätt att titta åt andra håll osv. Ännu mer frustrerande är det kanske att på grund av våran öppna kommunikation så vet han att jag har känslor för honom och agerar då som oftast med att ännu tydligare visa hans intresse för andra tjejer. För att hjälpa mig, påstår han.

..För någon vecka sedan så föreslog jag att jag behövde få mer distans till honom och inte träffas lika ofta, för mitt eget självbevarande, för att kanske bli mindre sårad och nedstämd den dagen han träffar någon. (samtidigt som jag förstås skulle bli glad för hans skull)
Jag sa att det börjar kännas rent löjligt att våran relation till varandra idag kan jämföras med vilket par som helst, förutom den lilla detaljen att vi inte är det, att han inte vill kalla oss det.. Han tyckte det bara var en dålig förslag, att skära av bandet bara för att undvika viss obekvämhet om något händer.. Vi kom fram till att det bästa var att helt enkelt undvika den intima biten till varandra i fortsättningen..

Även efter detta har det känts helt värdelöst och jag har varit väldigt nedstämd och låg emellanåt. Jag känner mig oerhört obekväm med att han träffar andra tjejer, och när jag åkte utomlands i veckan så ville jag nästa bara stanna hemma för att jag var säker på att han skulle ta hem någon i samma säng som vi varit i sedan alldeles nyss(känns som att han känner sig ännu mer fri för detta sedan förslaget), säkert aningen paranoid, men tanken gör mig väldigt upprörd och ledsen, får mig att känna mig värdelös..

Just nu känner jag att jag troligen måste minska på ärligheten med mina känslor, att det bara gör honom obekväm och blir mindre öppen med mig och som jag nämnde ovan, och bara drar på ännu mer med hur snygga vissa andra tjejer är för att smärtsamt hålla tanken vid liv hos mig om dagen då han träffar någon ny..(vilket förstås lika gärna kan bli jag, men det känns väldigt långt borta just nu)

Vet inte om jag lyckats göra min situation begriplig på något sätt överhuvudtaget, men om något kanske känner igen sig det minsta i min situation, så är chansen nog stor att man även kan leva sig in i mina förvirrade känslor just nu. Faktum är att detta har påverkat så att hela mitt vanliga liv har hamnat på sidan om senaste månaderna. Universitetet går inte alls som tänkt och jobben känns så oviktiga..

Inte bra på något sätt alls detta, förutom att jag alltid är väldigt lycklig och glad just i stunden vi spenderar tid med varandra, vilket fortfarande är väldigt ofta.

Tacksam för kloka ord och vägledning.

Jag känner igen mig. Både ur ditt perspektiv o killens. Och kan bara säga en sak. Förklara vad du känner för honom och vad du vill med er relation. Och se hur han bemöter detta. "Min" kille hade ingen aning om att jag ville mer trots att jag hade gett intryck på att han borde vetat

Och se utifrån de om han faktiskt vill samma ask när det väl gäller, eller backar. I mitt fall backade han. Vi slutade träffas och kort därefter träffade jag min nuvarande man! ångrade mig att jag slösade bort några år på ngn som inte kände samma faktiskt.

Insåg dock först efteråt att jag var mer kär i kärleken o inte honom.

 

[TinyWiny]

Lämna honom. Han känner inte samma som du och du mår bara dåligt av er relation. Han gör ju allt för att bevisa för dig att han har full koll efter lämplig tjej och den tjejen är tyvärr inte du. Antingen bryter du all kontakt med honom eller så säger du rakt ut att du vill ha allt eller inget. Han får dig bara att må dåligt som det är nu och du är värd så mycket bättre än att vara någon som finns där när han har lust.

 

[Mineur]

Hur menar du att han utnyttjar henne och hennes känslor? Hon har varit tydlig med vad hon känner och vad jag kan utläsa så har han inte försökt ge henne några falska förhoppningar, tvärtom.
Om vi utgår från att både TS och killen ifråga är vuxna människor så ser jag inte att han har något ansvar för saken. Det är TS sak att avsluta relationen om relationen får henne att må dåligt.

Tja, det kanske du har rätt i på sätt och vis. Men jag tycker att det låter som att han utnyttjar TS och TS känslor i det att han utnyttjar det faktum att han har en tjej som vill ha honom och som han kan ha tillbaka tills något bättre dyker upp. Han vet vad TS känner, och är han inte helt tappad så borde han även vid det här laget ha förstått hur dåligt hela grejen får henne att må. Då tycker jag att det är fult och utnyttjande av honom att yrka för att de ska fortsätta ses, att det är "dumt att skära av banden", samtidigt som han inte ändrar sitt eget beteende på något sätt.

Visst, de är båda vuxna och har i slutändan ansvar för sina egna liv, men att vara vuxen tycker jag också innebär att man till viss del tar ansvar för sina nära och käras välmående. Man tar ansvar för att ens egna handlingar inte skadar någon annan mer än nödvändigt, och det ser jag inte att den här killen gör i detta fallet.

 

[Modest]

@LovingLife

Du är uppenbart kär i snubben. Han är inte kär i dig, då hade ni varit tillsammans.
Sluta träffa honom, för din egen skull.

 

[Raderad medlem 6459]

@LovingLife

Du är uppenbart kär i snubben. Han är inte kär i dig, då hade ni varit tillsammans.
Sluta träffa honom, för din egen skull.

+1.

 

[nexxa]

Om han är medveten om dina känslor och då agerar så att du "smärtsamt" ska minnas er "deal" så måste jag nog säga att han beter sig jävligt illa. Det låter som en scenario han tycker fungerar väldigt bra medan det endast sårar dig och då mår dåligt. Säg åt honom att du har så pass mycket känslor att du är ute efter en relation och att du mår dåligt över hur det är idag. Vill han fortsätta i dessa spår tror jag du gör bäst i att bryta med honom både som vän och mer intim partner. Det kommer bara skada och även om det känns jobbigt att lämna så tror jag att du med tiden kommer må bättre och inse ditt värde långt mer än vad denna killen visat dig.

 

[kolfinnur]

Åh jag var i exakt samma situation i vintras... Vi träffades liksom en kväll/natt i veckan, och låtsades inte om något när vi råkade träffas bland folk. Jag blev helt psycho, paranoid och nedstämd. Casual funkar inte för mig, och till slut fick jag säga det. Antingen har vi en relation på riktigt, eller så slutar vi ses helt. Han ville inte ha något förhållande och jag träffade inte honom något mer. Är väldigt glad för att jag ställde det ultimatumet! Klart det är trevligt att ha någon att träffa, men hellre ensam än olycklig. Alla gånger!

 

[LovingLife]

Tack för många stödjande ord!
Det känns sjukt svårt det här.. Vi har ju som sagt många gemensamma vänner också, det känns som att det är så mkt mer en ett trassligt förhållande, vi har ju hunnit bli väldigt goda vänner och ställer upp för varandra i alla väder. Känns inte rätt att avisa en vän, men som de flesta påpekat så måste det nog bli en paus av något slag i alla fall. Senast igår skulle han hjälpa mig att ta upp båten för vintern, och blev sen kvar på middag och film halva natten, men som vi kommit överens om så blev det inget annat än en vänskaplig filmkväll..

Jag har pratat med honom om allt det här, han vet att jag längtar efter en riktigt relation, och att jag blir sårad och mår dåligt av att höra om hans intresse till andra tjejer. Vet inte om han har förstått till vilken utsträckning detta har påverkat och fortfarande påverkar mig dock..
Idag känns det bra, men jag vet ju bara hur jag höll på att gå i bitar av ångest totalt i början av veckan, innan utomlandsresan.. Någon typ av distans mellan oss måste det bli...

 

[NotlikeI]

Sitter väl på " andra" sidan i ett liknande scenario, men har varit på din sida innan också. Hade jätte svårt att bryta då, den kille var min absolut bäst vän och den enda som visste vad jag gått igenom. Även om vi båda tyckte om varandra och jag mer än tyckte om honom, så fanns det inte rätt känslor för hans del och slutade med att jag bröt kontakten helt efter att jag var totalt nere och deprimerad utav hela situationen. Blev till slut riktigt sjuk, kände mig så oönskad och letade hela tiden fel på mig till slut. Inget fungerade längre i livet kändes det som. Kände till slut att det inte var värt att må så bara för att ha kvar honom i mitt liv. Vi tog upp kontakten nu 5 år senare och det enda som kom ut ur det var att jag mådde dåligt igen. Så behöver det inte bli för din del. Men tycker ändå det låter som att du behöver ta rejält avstånd från killen en längre tid.
Nu sitter jag i en motsatt situation och personen i fråga är verkligen den enda jag någonsin litat på. Han är en super fin kille, verkligen sådär en jätte bra människa och den enda vän jag har inom 40 mils radie typ. Men eftersom han vill "mer" och jag, trots att jag säger att jag inte vill ha förhållande eller har sådana känslor för honom och han sagt att han förstår det, känner att han vill mer och mår dåligt av det har slutat svara helt. Jag tänker aldrig sätta någon i "den" sitsen. Det känns verkligen så jävla skit att förlora min enda vän jag litar på och att inte få ha den killen i mitt liv (vi har en del gemensamma vänner, bla.. min syrra) så det hela suuuuuuuuger verkligen. Men han verkar inte kunna ta avståndet själv och jag har inte samvete nog att hålla kvar i honom när jag märker att han inte klarar att hålla det vänskapligt och må bra av det.
Förstår inte hur din "vän" inte kan märka hur dåligt du mår av det. För det hoppas jag han inte gör. Annars är det bara elakt att hålla kvar dig på något vis.

 

[LovingLife]

Hittade denna gamla tråden igen och är väldigt intressant att läsa detta.
Relationen mellan oss fortsatte, blev djupare över jul men fortsatte sen med lögner från hans håll och obehagskänslor från mig om att han fortfarande tittade på andra tjejer hela tiden osv. Han fick sen jobb utomlands, flyttade och tanken vara att jag skulle flytta med efter nån månad när saker o ting stabiliserats för honom. Men, sen en kväll satt jag och pratade med en gemensam vän som misstänkte att han inte varit helt ärlig med mig.. Jag kontaktade direkt tjejen som jag visste hade stannat över hos honom när jag var i en vecka utomlands i höstas som jag skrev ovan, och tro fan att hon berättade att de även legat med varandra första natten hon var över. Fick senare även veta att han dejtat en annan tjej som jag också lärt känna genom honom, en gång den 10:e oktober(innan jag skrev inlägget ovan) och andra gången när jag var utomlands i 5 dagar, då dom även låg med varann(dagen efter andra tjejen).

I vilket fall ringde jag han nästa morgon efter att jag fått reda på första tjejen och gav han en utskällning han sent skulle glömma, sen väntade veckor av ångest och blandade känslor. Jag slutade på universitetet och bestämde mig för att åka och resa istället. Åkte till Skottland och till London där jag skulle börja jobba, men då det plötsligt ändrades så fick jag leta nytt jobb och hamnade i samma land som denna killen igen. Hade inte tänkt berätta att jag var där, men vi fick efter att han varit med i en bilolycka kontakt igen och jag hamnade i en sits där jag var tvungen att berätta och vi har nu pratar vi igen sedan nån månad tillbaka och jag har även besökt honom vid två tillfällen.

....Bara lite extra läsning nedan för den som orkar, ett av alla mail efter att jag ringt och skällt ut honom(efter att ha fått reda på den första tjejen endast, den andra var flera veckor senare);

""X", If you would have said "I'm sorry" and really meant it I would have consider to forgive you, but it seems like you have no signs of regret about anything, you put over things on me instaid of taking any responsibility of your actions and your lack of empathy and understanding for my point of view in this actually worries me. How importent is our friendship if u can't even stand up for what u have done?

You've been acting like an idiot, you wasn't honest to me, treated me like an idiot and made fun of me, as when we had the discussion about sleeping in the same bed as a female friend, "and you never have had any incidents exept with me," when you in fact slept with "Y" and probably so many others of your "friends" before with many incidents. You have been so disrespectful in so many ways. What kind of friend is that?

I remember when I actually told you about that I had been having nightmares when I was abroad about you sleeping with someone else in the same bed as we had slept in during the last months, and you were just laughing at it and said I was silly. It was like u didn’t have bad conscience about what u had done and my feelings that I had about it at all? What about our agreement to be totally honest to each other? What kind of friend is that, letting me blindly trust you and believe in your innocence and honesty?

If you really wanted to push me away you just could have told me the truth, that you like to sleep with others, then I would have avoid you straight away. If u wanted to keep me as a friend u must have realized both when u slept with "Y", your friends in Span and probably more that you would lose me? Why risk that if our friendsship was so importent to you?

You knew how I felt about sleeping with anyone, that it's not something I took lightly on or would do without creating feelings behind it and the only reason I could keep doing that with you was because I trusted you to be honest to me. You also putted me in a dangerous situation by sleeping around with others, and possibly spread diseases further to me. You played russian roulette with both my health, friendship, and trust.

I really wish you the best in life as well "X" and that you will have a great life in ---!"

Grejen är att jag när vi sågs bestämt mig för att lägga allt bakom mig och att bara försöka vara vänner och ha det trevligt, och vi hade en jättehärlig helg! Men frågan är hur mkt jag egentligen borde glömma, då jag nu åter igen får flashbacks från saker jag försökt att förtränga.. Han har aldrig behandlat mig med respekt öht och frågan är om han nånsin ens brytt sig. Jag har ny försölt att jobba på vår vänskap igen medan han bara lägger energi när det passar o är som vanligt helt uppe i sig själv. Något i mig vill verkligen ha honom som vän, men samtidigt inser jag att det blir destruktivt för mig själv och särskilt när jag bryr mig om honom så mkt mer än vad han verkar bry sig om mig.

Vet egentligen att jag helt enkelt får sluta att lägga mer energi på honom mer öht, men har någon övriga klok input i denna drama så kör bara kör..:P

 

[Modest]

@LovingLife

Min enda kloka input blir att jag tycker att du ska kapa ALL kontakt. Han verkar ju vara 2000-talets största idiot. Jag förstår inte riktigt hur du orkar med det här..?

 

[LovingLife]

@LovingLife

Min enda kloka input blir att jag tycker att du ska kapa ALL kontakt. Han verkar ju vara 2000-talets största idiot. Jag förstår inte riktigt hur du orkar med det här..?

Nä, jag vet egentligen inte hur jag orkar heller, eller har orkat snarare. Som det är idag så är det långt ifrån som det var utan mest irritationsmoment när gamla tankar kommer tillbaka, om han var värd att förlåta och umgås med som att det som hänt kvittar. Jag känner att han inte riktigt förtjänar det egentligen, men anledningen att jag ville glömma och vara vänner var mer att jag såg det som en styrkhet och befrielse för mig att göra det. Är nog även så mkt kvar jag har att säga till honom som jag vill få ut. Men men, för mkt funderingar när jag egentligen vet att han är det sista jag borde lägga energi på nu.. Jag är uppenbarligen och har aldrig varit mkt värd i hans ögon, och han har redan fått enormt mkt mer än vad han förtjänar från mig genom både kärlek, förståelse och förlåtelse. Inte helt lätt, men som du säger gör jag klokast i att skita fullständigt i honom i fortsättningen.

 

[Modest]

Nä, jag vet egentligen inte hur jag orkar heller, eller har orkat snarare. Som det är idag så är det långt ifrån som det var utan mest irritationsmoment när gamla tankar kommer tillbaka, om han var värd att förlåta och umgås med som att det som hänt kvittar. Jag känner att han inte riktigt förtjänar det egentligen, men anledningen att jag ville glömma och vara vänner var mer att jag såg det som en styrkhet och befrielse för mig att göra det. Är nog även så mkt kvar jag har att säga till honom som jag vill få ut. Men men, för mkt funderingar när jag egentligen vet att han är det sista jag borde lägga energi på nu.. Jag är uppenbarligen och har aldrig varit mkt värd i hans ögon, och han har redan fått enormt mkt mer än vad han förtjänar från mig genom både kärlek, förståelse och förlåtelse. Inte helt lätt, men som du säger gör jag klokast i att skita fullständigt i honom i fortsättningen.

Han skulle säkert behöva höra både det ena och det tredje men jag tycker att det verkar vara som att hälla vatten på en gås. Jag vet hur det känns när man bara vill skrika till en person hur mycket de har sårat, hur falska saker de sagt och hur besviken man är. Men det går över och känslorna klingar av. Jag tycker inte att han verkar vara värd energin, så därför hade jag raderat honom ur mitt liv helt och hållet. När ditt eget mått är rågat kan bara du avgöra.