Ögonoperationer

[Enya]

Jag undrar lite om ögonoperationer rent allmänt kanske.

Jag har flera fel på mina ögon. Enligt min ögonläkare jag haft i typ 34 år nu så kan man inte operera mina ögon eftersom det är flera fel på dem. Det jag minns är att synnerven är underutvecklad/missbildad ( optikushypoplasi), jag är översynt, jag har nystagmus på båda ögonen och skelar på ena ögat, men utöver det är jag inte säker på vad som är fel. Det både räcker och blir över visserligen, men tydligen inte för mina ögon...

Jag kan dock inte låta bli att tänka att man kanske någon gång kan operera mina ögon, så i dag funderade jag på hur det är rent allmänt att operera ögonen. Är det någon som opererat något i ögonen, gjort någon form av operation av ögonen och kan berätta lite om hur det kändes och hur ...ögonen mår? Är de så känsliga som jag tänker mig att de är? Mycket ont? Mycket bekymmer? Är det jobbigt?

 

[TinyWiny]

Min mamma har opererats för gråstarr på båda ögonen. Det görs i vaket tillstånd med lokalbedövning och känns ingenting. Visst kan det vara obehagligt att man ser när de närmar sig ögat för operationen men man kan få lugnande så att man dåsar lite om man vill. Efteråt fick hon order om att hålla sig ifrån förkylda människor för det är inte bra att få svår hosta direkt efter operationen men det är mindre allvarligt nu att få hosta än vad det var vid gamla tiders operationer i ögat eftersom man skar på ett annat sätt då. Operationen utförs med hjälp av laser nuförtiden och inte med skalpell som förr. Hon hade inte särskilt ont efteråt utan det var mest att hon skulle komma ihåg alla droppar som skulle tas med jämna mellanrum. Hon fick något sämre mörkerseende efter operationen vilket märktes när hon körde bil på kvällen för hon bländade av alldeles försent vid möte och om hon kom upp bakom någon bil men annars ser hon som innan hon fick gråstarr. Nu är det väl 10-15 år sedan operationerna gjordes och jag vet faktiskt inte om mörkerseendet har kommit tillbaka eller inte.

Jag har tagit bort en envis vagel som satt innanför franskanten mitt på ögonlocket som inte gick bort av sig själv och efter några år började den växa så att den störde synfältet och tryckte på ögat så den behövde tas bort. Visst var jag nervös innan men det hade jag inte behövt vara. Det kändes absolut ingenting när hon hon klippte bort vageln. Det som känns är dropparna som bedövar. Det svider lite i någon/några sekunder men det tyckte jag inte heller var särskilt allvarligt eller hemskt. Min sambo som var med mig tyckte att det var värre än vad jag tyckte för han såg ju vad de gjorde och tyckte att det var obehagligt.

 

[Forest Autumn]

Jag blev opererad för grå starr, båda ögonen, för tre och ett halvt år sedan. Då använde man inte laser. De gör ett litet snitt i ögat och har sedan sönder linsen (med ultraljud). Därefter för de in en plastlins i ögat. Detta var en liten operation, jag var inte nersövd och allt tog inte mer än max två timmarm ca 20 min operation. Det syntes inte ngt i ögat efteråt, gjorde inte så ont osv. Jag har alltid haft glasögon pga närsynthet och astigmatism. Min syn har blivit förändrad men jag ser bra (eller i alla fall helt OK). Jag har fortfarande problem med mörkerseende och vågar inte heller vara ute i starkt solsken utan solglasögon då jag har märkt att ögonen inte bländar av/ändrar tillbaka som vanligt.

Däremot så tror jag inte att man kan utföra denna operation med laser idag. Kan man sätta in en lins mhja laser? Jag kollade faktiskt på 1177 sidan för grå starr och där beskrivs den operation som jag genomgick.

Nu var det nog inte detta ts undrade över. Jag kan förstå att man kan hoppas på att en operation ska förbättra synen. Det är hemskt att inte kunna se ordentligt (vilket jag märkte de månader när jag hade grå starr, var sjukskriven en hel termin). Den operation jag genomgick var en enkel operation och inte särskilt obehaglig. Men trots detta så tyckte jag att det var ganska otäckt. Man är ju ganska rädd om ögonen.

 

[TinyWiny]

Jag blev opererad för grå starr, båda ögonen, för tre och ett halvt år sedan. Då använde man inte laser. De gör ett litet snitt i ögat och har sedan sönder linsen (med ultraljud). Därefter för de in en plastlins i ögat. Detta var en liten operation, jag var inte nersövd och allt tog inte mer än max två timmarm ca 20 min operation. Det syntes inte ngt i ögat efteråt, gjorde inte så ont osv. Jag har alltid haft glasögon pga närsynthet och astigmatism. Min syn har blivit förändrad men jag ser bra (eller i alla fall helt OK). Jag har fortfarande problem med mörkerseende och vågar inte heller vara ute i starkt solsken utan solglasögon då jag har märkt att ögonen inte bländar av/ändrar tillbaka som vanligt.

Däremot så tror jag inte att man kan utföra denna operation med laser idag. Kan man sätta in en lins mhja laser? Jag kollade faktiskt på 1177 sidan för grå starr och där beskrivs den operation som jag genomgick.

Nu var det nog inte detta ts undrade över. Jag kan förstå att man kan hoppas på att en operation ska förbättra synen. Det är hemskt att inte kunna se ordentligt (vilket jag märkte de månader när jag hade grå starr, var sjukskriven en hel termin). Den operation jag genomgick var en enkel operation och inte särskilt obehaglig. Men trots detta så tyckte jag att det var ganska otäckt. Man är ju ganska rädd om ögonen.

Jag kanske minns fel och att det var med ultraljud de förstörde linsen

 

[Forest Autumn]

Ja jag har ingen aning. Man kan sedan få efterstarr på plastlinsen. Detta tas bort med laser. Det har jag gjort på ena ögat och det var inget obehagligt alls. Detta kan man vad jag förstår bara få en gång efter en grå starr operation.

Du kanske blandar ihop det med denna operation?

 

[Enya]

Tack för era svar!
Jo det var lite detta jag undrade Hur ni upplevde era operationer och hur ont ni fick och så. Jag är livrädd för både öron- och ögonoperationer just eftersom man hör/ser vad som görs och att det ska göra ont. De är så viktiga delar i kroppen ju. Tänk om något går fel också? Var ni inte oroliga att något skulle gå fel?

Jag har alltid känt mig lite avis när andra berättat att de gjort ögonoperation för att korrigera synen och därmed sedan slipper glasögon och linser. Inte missunnsam förstås, men just lite avis för jag vill ju också, men kan inte enligt min läkare. Han har alltid envist sagt att det inte går, inte bara för just ett problem utan för att det är många små saker i mina ögon som inte är som de ska. Jag har läst lite om optikushypoplasi och det verkar precis som min läkare säger, icke opererbart. . Jag hoppas så klart att man så småningom kan göra det. Eller att man kanske kan ...gud... jag tappade ordet...äsch skriver adoptera, ny synnerv från någon annan.

Tur i oturen är väl att jag inte ser klok ut utan glasögon, tror mina ögon sitter djupt i skallen.

 

[Forest Autumn]

Det är nog alltid otäckt med operationer, har bara gjort dessa två ögonoperationer i och för sig. Men med förhoppning att inte skrämma någon så visst var det otäckt. Nu såg jag ju mycket suddigt pga starren och jag minns inte så mkt. Dessutom så fick jag ngt lugnande före operationen. Sedan droppade de i antibiotika och något medel som förstorar pupillerna en stund före. Jag fick ligga ner och titta mot en lampa ovanför operationsbordet (eller vad det kallas för). Jag minns att det var svårt att fokusera på lampan, speciellt första gången. Nu skelar jag lite och det var kanske anledningen. Men man skulle alltså se rakt upp hela tiden (tror att det andra ögat var övertäckt). När de slagit hål på min egen lins så blev allt bara helt suddigt och jag såg bara ljuset från lampan. Men jag märkte ingenting av vad de gjorde och det gjorde inte alls ont och tog definitivt inte lång tid, några minuter. Direkt efter fick jag gå tillbaka till förberedelserummet och sitta där en stund. Sedan fick jag gå hem. Det kändes precis som vanligt efteråt. Jag gick in på toaletten och såg mig i spegeln och det syntes inte att det ena ögat var opererat. Däremot så tog det ett tag innan jag såg ngt med det ögat delvis beroende på att de hade droppat en tjock salva i ögat. Man kan inte köra bil hem efteråt och bör nog ha ngn som följer med hem. Dagarna efteråt droppade jag ngt i ögat, minns inte vad det var. Jag fick inte lyfta tunga saker (lätt när man har hästar!) och inte vara i dammiga miljöer.

Jag tyckte nog att det var värst första gången. Den andra operationen kändes det lite lättare. Man opererar alltid ett öga i tagit aldrig båda på en gång. Jag var orolig före men jag fungerar nog så att jag "stänger av" i stressiga situationer. Däremot så var jag nog inte så orolig för att ngt skulle gå fel.

Hoppas att jag inte skrämt ngn som ev ska genomgå en liknande operation. Jag har pratat med många som tyckte att det inte var ngt alls att göra det. Det är nog mest jag som är rädd om mina ögon. Många som har bra syn från början och sedan får grå starr verkar få hela synen tillbaka igen. Jag såg dåligt från början och hade använt progressiva glasögon några år, fick grå starr tidigt, det är vanligare att man är äldre än mig när man drabbas av det. Min syn har alltså ändrats sedan operationen. Det som jag har svårast för är nog att ställa om för olika avstånd. Jag arbetar som lärare och jag har inga problem med att läsa en bok, skriva på datorn, skriva på tavlan, se eleverna i klassrummet, se på TV, köra bil eller annat. Men jag har svårt för att tex kolla närvaron i klassrummet där jag måste se ut över klassen och på en bildskärm samtidigt. Jag tappar lätt bort viktiga papper bland andra, hittar inte nycklar om jag lägger dem bland flera andra föremål, måste ha hjälp med att skriva in betygen dvs flytta dem från pappersformat till dator osv. Men detta beror säkert på de synfel jag redan hade från början och det går ju att leva med.

 

[TinyWiny]

Så kan det kanske vara @Forest Autumn att jag blandar ihop det.

 

[Miljah]

Jag skulle inte tveka att operera mig för katarakt (grå starr) eller polikliniska operationer typ vaglar eller ögonlock. Däremot skulle jag aldrig våga göra refraktiv kirurgi med laser för att slippa glasögon. Det finns allt för många risker med de ingreppen för att jag skulle våga chansa. Man "meckar" med ett friskt öga och dess hornhinna och förutom att det finns risker för infektioner, försämrat mörkerseende och ständig gruskänsla mm, så finns det också en risk att det ställe i hornhinnan som ingreppet görs i blir extra känsligt för ev trauman i framtiden. Läsglas lär man dessutom behöva när man når den åldern.

 

[feel]

Jag undrar lite om ögonoperationer rent allmänt kanske.

Jag har flera fel på mina ögon. Enligt min ögonläkare jag haft i typ 34 år nu så kan man inte operera mina ögon eftersom det är flera fel på dem. Det jag minns är att synnerven är underutvecklad/missbildad ( optikushypoplasi), jag är översynt, jag har nystagmus på båda ögonen och skelar på ena ögat, men utöver det är jag inte säker på vad som är fel. Det både räcker och blir över visserligen, men tydligen inte för mina ögon...

Jag kan dock inte låta bli att tänka att man kanske någon gång kan operera mina ögon, så i dag funderade jag på hur det är rent allmänt att operera ögonen. Är det någon som opererat något i ögonen, gjort någon form av operation av ögonen och kan berätta lite om hur det kändes och hur ...ögonen mår? Är de så känsliga som jag tänker mig att de är? Mycket ont? Mycket bekymmer? Är det jobbigt?

Vad vill du operera? Laser för att få bättre syn?

Jag har opererat ögonen fyra gånger samt lasrat efterstarr. Operationerna är pga gråstarr samt efterstarr. Det är iofs många år sedan jag är opererad men jag hade inga besvär eller obehag, fick inga större restriktioner heller mer än att man inte bör bada i pool eller vara i extremt dammiga miljöer under närmaste veckorna efter op.

Min dotter är även hon opererad för samma sak, första svängen vid 10 månaders ålder och andra gånger när hon var två år. Hon verkar inte heller ha haft ont eller obehag.

Däremot vet jag många som lasrat för bättre syn som haft "problem" efteråt med obehag, skav, torrhetskänslor, ljuskänslighet osv.

Med de problemen du har så finns det nog en risk att det inte går att korrigera med laser, eller så vill ingen utföra ingreppet pga riskerna.

Jag vill också väldigt gärna slippa mina glasögon och kontaktade de större aktörerna som utför laseringrepp och de ville kolla på mina ögon först, medan St Eriks ögonsjukhus starkt avrådde mig (innan de ens sett ögonen) från att göra några ingrepp öht om det inte är ett måste.

Så kontakta någon skicklig ögonläkare som utför sådana ingrepp och hör vad de har att säga.

 

[Enya]

Vad vill du operera? Laser för att få bättre syn?

Jag har opererat ögonen fyra gånger samt lasrat efterstarr. Operationerna är pga gråstarr samt efterstarr. Det är iofs många år sedan jag är opererad men jag hade inga besvär eller obehag, fick inga större restriktioner heller mer än att man inte bör bada i pool eller vara i extremt dammiga miljöer under närmaste veckorna efter op.

Min dotter är även hon opererad för samma sak, första svängen vid 10 månaders ålder och andra gånger när hon var två år. Hon verkar inte heller ha haft ont eller obehag.

Däremot vet jag många som lasrat för bättre syn som haft "problem" efteråt med obehag, skav, torrhetskänslor, ljuskänslighet osv.

Med de problemen du har så finns det nog en risk att det inte går att korrigera med laser, eller så vill ingen utföra ingreppet pga riskerna.

Jag vill också väldigt gärna slippa mina glasögon och kontaktade de större aktörerna som utför laseringrepp och de ville kolla på mina ögon först, medan St Eriks ögonsjukhus starkt avrådde mig (innan de ens sett ögonen) från att göra några ingrepp öht om det inte är ett måste.

Så kontakta någon skicklig ögonläkare som utför sådana ingrepp och hör vad de har att säga.

Jag vill ha bättre syn på mina ögon. Dock går det inte att operera i dag p.g.a. mina underutvecklade synnerver och andra saker som påverkar ögonen. Jag har redan en skicklig ögonspecialist, som dessutom skulle känna igen mina ögon överallt, sa han så en annan sådan behöver jag inte. Han har dessutom sett mina ögon sedan jag var några månader gammal och mina ögonproblem upptäcktes och tycker onekligen att det är intressant att följa dem, eftersom det är flera olika saker som är fel på dem.

Vad jag har förstått försämras inte synnerven trots att den är underutvecklad och inte som den ska vara, men för min del p.g.a. olika problem är risken att bli blind så pass stor att läkaren är förvånad över att jag kan se så pass bra som jag gör. Dock har min syn påverkats negativt på ett väldigt bryskt sätt det senaste året så det är ju på gång på riktigt nu, antar jag, vilket också läkaren bekräftade i januari.

Tänk om man hade kunnat byta ut synnerverna på mig till friska och utvecklade så kanske jag kunnat se bättre (och fått ta körkort), vilken lycka!

http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/optikushypoplasi

 

[fridak88]

Med laser kan du behandla översyntheten. Men de övriga problemen kvarstår. Finns även operationer för skelning, man opererar ögonmusklerna så ögat som skelar blir rättställt men det görs bara på vissa, andra kan få mer problem efter en sån op. Men det är optikushypoplasin som ställer till mest och det finns tyvärr ingen bot på det idag. nystagmus påverkar också synskärpan, beror på hur mycket ögonen rör sig, vet en som såg rätt skapligt trots att nystagmusen var rätt uppenbar.

 

[Enya]

Jag skulle inte tveka att operera mig för katarakt (grå starr) eller polikliniska operationer typ vaglar eller ögonlock. Däremot skulle jag aldrig våga göra refraktiv kirurgi med laser för att slippa glasögon. Det finns allt för många risker med de ingreppen för att jag skulle våga chansa. Man "meckar" med ett friskt öga och dess hornhinna och förutom att det finns risker för infektioner, försämrat mörkerseende och ständig gruskänsla mm, så finns det också en risk att det ställe i hornhinnan som ingreppet görs i blir extra känsligt för ev trauman i framtiden. Läsglas lär man dessutom behöva när man når den åldern.

Hur ser du på skelningsoperationer som vuxen? Nu vet jag inte direkt hur man opererar det i dag dock, men en sådan operation påverkar inte en vuxen människas syn då synutvecklingen redan är gjord ( tror man säger fram till ca 8 år ska sådana operationer göras). Jag gjorde sådan operation när jag var 2-3 år gammal, men det är nu nästan samma som när jag föddes. Ser inte klokt ut, men eftersom en sådan operation i dag inte gör min syn bättre utan bara påverkar utseendet så känner jag inte att den är viktig. Ibland vill jag dock eftersom jag ju skäms över mina missbildade och fula ögon, men jag försöker tänka att mina gröna ögon faktiskt ÄR vackra i sin ovackerhet i alla fall.

Jag har funderat på det där också, att operera i övrigt friska ögon känns riskabelt. Tänk om det blir skit och man blir blind!

 

[Enya]

Med laser kan du behandla översyntheten. Men de övriga problemen kvarstår. Finns även operationer för skelning, man opererar ögonmusklerna så ögat som skelar blir rättställt men det görs bara på vissa, andra kan få mer problem efter en sån op. Men det är optikushypoplasin som ställer till mest och det finns tyvärr ingen bot på det idag. nystagmus påverkar också synskärpan, beror på hur mycket ögonen rör sig, vet en som såg rätt skapligt trots att nystagmusen var rätt uppenbar.

Ja det är ju just det, att det finns flera problem som påverkar min syn så går det inte att korrigera just en sak- det går inte ihop i alla fall. Jag har förstått att det inte går att bota synnervsmöget och det är väl den som ställer till det rejält.
Nystagmus har jag och den stör rejält. Jag har lärt mig att när jag inte har glasögon ska jag inte försöka se, inte försöka fokusera, för då triggas nystagmusen ännu mer. Har ju den rätt väl synlig utan glasögon och när jag helt enkelt slappnar av i ögonen och inte försöker se så slipper jag ibland trötta värkande ögon. Fokuserar jag och försöker se tydligt (läsa, titta på folk o.s.v. ) så skakar mina ögon så jag ändå inte kan se tydligt hur mycket jag än vill. Det blir bara värre ju mer jag försöker, men det är inte alltid lätt att inte försöka se för det går ju automatiskt.

Men visst är det så att nystagmus inte går att operera?

Skelningsoperation har jag gjort och blivit erbjuden en till i vuxen ålder, men jag tackade nej. En sådan operation gör inte min syn bättre nu, det är för sent, dessutom blev resultatet som barn inte kvarstående så läkaren trodde inte att jag fick ha ögat rättställt denna gången heller.

Min neurolog (har epilepsi) irriterade sig vid flera besök på att mitt skelande öga inte flyttar sig åt sidan (vänster) när jag tittade dit och trodde det kunde ha med någon skallskada att göra. Jag förklarade flera gånger att jag är född så. Tänk vad svårt det var att förstå det för honom! Å andra sidan var det en ögonläkare som tyckte jag skulle operera nacken eftersom jag dels "nickar" när jag försöker koncentrera mig på att titta och även alltid har huvudet lite vridet mot vänster, alltså han ansåg att jag var sned i skelettet i nacken typ. Det bestämdes till och med operation, som min ordinarie ögonläkare genast avstyrade eftersom allt har med mina ögon att göra. Jag har bäst syn på höger öga och har sedan jag var bebis alltid vridit huvudet för att kunna använda det ögat mer. Kunde slutat illa

 

[fridak88]

Ja det är ju just det, att det finns flera problem som påverkar min syn så går det inte att korrigera just en sak- det går inte ihop i alla fall. Jag har förstått att det inte går att bota synnervsmöget och det är väl den som ställer till det rejält.
Nystagmus har jag och den stör rejält. Jag har lärt mig att när jag inte har glasögon ska jag inte försöka se, inte försöka fokusera, för då triggas nystagmusen ännu mer. Har ju den rätt väl synlig utan glasögon och när jag helt enkelt slappnar av i ögonen och inte försöker se så slipper jag ibland trötta värkande ögon. Fokuserar jag och försöker se tydligt (läsa, titta på folk o.s.v. ) så skakar mina ögon så jag ändå inte kan se tydligt hur mycket jag än vill. Det blir bara värre ju mer jag försöker, men det är inte alltid lätt att inte försöka se för det går ju automatiskt.

Men visst är det så att nystagmus inte går att operera?

Skelningsoperation har jag gjort och blivit erbjuden en till i vuxen ålder, men jag tackade nej. En sådan operation gör inte min syn bättre nu, det är för sent, dessutom blev resultatet som barn inte kvarstående så läkaren trodde inte att jag fick ha ögat rättställt denna gången heller.

Min neurolog (har epilepsi) irriterade sig vid flera besök på att mitt skelande öga inte flyttar sig åt sidan (vänster) när jag tittade dit och trodde det kunde ha med någon skallskada att göra. Jag förklarade flera gånger att jag är född så. Tänk vad svårt det var att förstå det för honom! Å andra sidan var det en ögonläkare som tyckte jag skulle operera nacken eftersom jag dels "nickar" när jag försöker koncentrera mig på att titta och även alltid har huvudet lite vridet mot vänster, alltså han ansåg att jag var sned i skelettet i nacken typ. Det bestämdes till och med operation, som min ordinarie ögonläkare genast avstyrade eftersom allt har med mina ögon att göra. Jag har bäst syn på höger öga och har sedan jag var bebis alltid vridit huvudet för att kunna använda det ögat mer. Kunde slutat illa

ja, synnervsproblemen är det som avgör hur bra skärpa du kan få med rätt glas men sen gör ju nystagmusen att du får rörelseoskärpa. Så du hade nog sett något bättre utan nystagmusen men det hade ändå inte varit bra. Går tyvärr inte att göra något åt nystagmusen, det kan vara så att ögonmusklerna får signaler att det är rörelseoskärpa och försöker hjälpa så ögat är still men istället blir nystagmusen värre när du försöker fokusera. Det gör att ögonen bli väldigt ansträngda och gör ont, det kan även ge spänningar i nacke och axlar.

Om du inte känner dig väldigt besvärad av vänsterögat är det bäst att låta det vara, är ju risker med varje ingrepp.

Låter som du har rätt ögonläkare! Kanske skulle bett neurologen ringa och få förklarat vad en skelning är av ögonläkaren också

 

[feel]

Jag vill ha bättre syn på mina ögon. Dock går det inte att operera i dag p.g.a. mina underutvecklade synnerver och andra saker som påverkar ögonen. Jag har redan en skicklig ögonspecialist, som dessutom skulle känna igen mina ögon överallt, sa han så en annan sådan behöver jag inte. Han har dessutom sett mina ögon sedan jag var några månader gammal och mina ögonproblem upptäcktes och tycker onekligen att det är intressant att följa dem, eftersom det är flera olika saker som är fel på dem.

Vad jag har förstått försämras inte synnerven trots att den är underutvecklad och inte som den ska vara, men för min del p.g.a. olika problem är risken att bli blind så pass stor att läkaren är förvånad över att jag kan se så pass bra som jag gör. Dock har min syn påverkats negativt på ett väldigt bryskt sätt det senaste året så det är ju på gång på riktigt nu, antar jag, vilket också läkaren bekräftade i januari.

Tänk om man hade kunnat byta ut synnerverna på mig till friska och utvecklade så kanske jag kunnat se bättre (och fått ta körkort), vilken lycka!

http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/optikushypoplasi

Jag missförstod nog dig litegrann, antog att det var "vanlig" laser op du ville göra, hos någon av de som lasrar på löpande band. Menar absolut inte att de är dåliga men med problemögon får man ju vara lite extra försiktig, och det verkar du ju vara

Lider med dig och dina ögonproblem, själv ser jag såpass så jag har körkort och inga problem i vardagen. Men mina glaskroppar är avlossade och glider runt inne i ögat och gör fina mönster i mitt synfält... har inte bestämt mig för om jag ska operera ut dem eller fortsätta leva med det.

När jag varit med min dotter på barnavdelningen så inser jag att jag och mitt barn egentligen är lyckligt lottade som iaf ser. Där var så många barn med nästan tillbakabildade ögon, så kraftiga skelningar så iris/pupill inte ens syns osv. Men ens egna problem ligger ju en närmast, även om jag försöker tänka att det kunnat vara värre.

Lycka till med dina ögon och hoppas att det inte blir sämre!

 

[Enya]

ja, synnervsproblemen är det som avgör hur bra skärpa du kan få med rätt glas men sen gör ju nystagmusen att du får rörelseoskärpa. Så du hade nog sett något bättre utan nystagmusen men det hade ändå inte varit bra. Går tyvärr inte att göra något åt nystagmusen, det kan vara så att ögonmusklerna får signaler att det är rörelseoskärpa och försöker hjälpa så ögat är still men istället blir nystagmusen värre när du försöker fokusera. Det gör att ögonen bli väldigt ansträngda och gör ont, det kan även ge spänningar i nacke och axlar.

Om du inte känner dig väldigt besvärad av vänsterögat är det bäst att låta det vara, är ju risker med varje ingrepp.

Låter som du har rätt ögonläkare! Kanske skulle bett neurologen ringa och få förklarat vad en skelning är av ögonläkaren också

ja, synnervsproblemen är det som avgör hur bra skärpa du kan få med rätt glas men sen gör ju nystagmusen att du får rörelseoskärpa. Så du hade nog sett något bättre utan nystagmusen men det hade ändå inte varit bra. Går tyvärr inte att göra något åt nystagmusen, det kan vara så att ögonmusklerna får signaler att det är rörelseoskärpa och försöker hjälpa så ögat är still men istället blir nystagmusen värre när du försöker fokusera. Det gör att ögonen bli väldigt ansträngda och gör ont, det kan även ge spänningar i nacke och axlar.

Om du inte känner dig väldigt besvärad av vänsterögat är det bäst att låta det vara, är ju risker med varje ingrepp.

Låter som du har rätt ögonläkare! Kanske skulle bett neurologen ringa och få förklarat vad en skelning är av ögonläkaren också

Ja, min ögonläkare tycker jag om! han är riktigt skicklig har jag förstått och har jobbat i många många år nu. Jag har ju fyllt 34 år. Det ÄR faktiskt kul att få höra "ja dina ögon skulle jag känna igen var som helst även om de inte satt på dig"

Min läkare har sedan jag varit barn förklarat min huvudvärk med att mina ögon (båda) och min hjärna ansträngs för mycket när jag ska se att det utlöser huvudvärk. Även nacke och axlar värker och är spända hela tiden. Så har det varit i hela mitt liv så jag är van, men jag vet att folk ibland reagerar på min huvudvärk och att jag tar värktabletter mot det. Iget annat hjälper dock.

Visst störs jag av mina ögon, båda två. De är synskadade båda två, men vänster skelar jag mest på och ser allra sämst på samt har mest nystagmus på. Enligt läkare finns inget mer att göra och det är bara att acceptera att jag kommer bli blind, först på vänster öga och sedan på häger. Det poängterade han vid flera tillfällen när jag var där senast, för jag frågade om operation. Han har aldrig dolt för varken mig eller mina föräldrar att han sedan jag varit barn har misstänkt att jag blir blind tidigt i livet.

 

[Enya]

Jag missförstod nog dig litegrann, antog att det var "vanlig" laser op du ville göra, hos någon av de som lasrar på löpande band. Menar absolut inte att de är dåliga men med problemögon får man ju vara lite extra försiktig, och det verkar du ju vara

Lider med dig och dina ögonproblem, själv ser jag såpass så jag har körkort och inga problem i vardagen. Men mina glaskroppar är avlossade och glider runt inne i ögat och gör fina mönster i mitt synfält... har inte bestämt mig för om jag ska operera ut dem eller fortsätta leva med det.

När jag varit med min dotter på barnavdelningen så inser jag att jag och mitt barn egentligen är lyckligt lottade som iaf ser. Där var så många barn med nästan tillbakabildade ögon, så kraftiga skelningar så iris/pupill inte ens syns osv. Men ens egna problem ligger ju en närmast, även om jag försöker tänka att det kunnat vara värre.

Lycka till med dina ögon och hoppas att det inte blir sämre!

Tack!

Nej jag undrar mest hur ni andra har uppfattat ögonoperationer ni gjort. Just med tanke på smärta och hur fort ögon återhämtar sig och liknande saker. förstår att det är skillad på operation och operation, men vissa saker kan man kanske ändå ana ett mönster och jag funderade på just hur det känns att operera i ett organ som är så tydligt viktigt som ögon är. De är ju så känsliga egentligen, minsta lilla fel kan göra ens liv helt nollställt typ.

Ja, det kunde vara värre, jag kunde fötts helt blind från början. Jag är glad att jag inte var det och jag är väldigt glad över att mina barn inte ärvt mina problem. Endast dottern har synproblem. Är översynt som jag, men inte på långa vägar lika mycket vilket jag är mycket glad för. Hon kunde ju likväl haft optikushypoplasi som jag!

Jag kunde ju även ha flera andra symptom, t.ex. allvarlig utvecklingsstörning eller hjärnskador, som ju tydligen inte är ovanligt.

Hur opererar man glaskropparna på dig? Blir det bra resultat? Varför tvekar du?

 

[IngelaH]

Jag är född för tidigt, klena muskler leder, hade flaskbottenglas till glasögon och låg ändå med näsan i böcker på skolan för att se vad det stod och vad jag skrev. Min ögonläkare sa det samma som din sa de ville inte operera pga jag kunde bli blind... men det var då... för ett par år sen opererades jag för starr bägge ögonen med någon månad emellan. De tog bort gamla linsen och satte in ny i bägge ögonen och läkaren frågade samtidigt om jag ville ha slipning på linsen så att jag inte behövde så starka glas. Eftersom jag är skelögd, så ville de inte göra operationen i vaket tillstånd utan jag sövdes och när jag vaknade såg jag "KLART" för första gången på 40 år... UTAN glasögon... så jag sitter vid datorn utan glasögon, läser utan glasögon och har glasögon med liten skärpa i övrigt.

Det sved lite första två dagarna och jag fick droppar att droppa i ögonen en tid efter. Men jag hade INGET ont utan kan bara rekommendera det. Även om det fanns en hel hop med gamla tanter som tyckte det värkte och var krångligt med droppar och fel på både det ena och det andra...

Örebro är kända för sin ögonexpertis och tar ofta emot patienter från när o fjärran för diverse ögonåkommor Det kom bland annat en man, som fått nånting från spikpistol i ögat pga att han o praktikanten "lekt"... Och jo, ögat och synen gick att rädda...

 

[Enya]

Det är nog alltid otäckt med operationer, har bara gjort dessa två ögonoperationer i och för sig. Men med förhoppning att inte skrämma någon så visst var det otäckt. Nu såg jag ju mycket suddigt pga starren och jag minns inte så mkt. Dessutom så fick jag ngt lugnande före operationen. Sedan droppade de i antibiotika och något medel som förstorar pupillerna en stund före. Jag fick ligga ner och titta mot en lampa ovanför operationsbordet (eller vad det kallas för). Jag minns att det var svårt att fokusera på lampan, speciellt första gången. Nu skelar jag lite och det var kanske anledningen. Men man skulle alltså se rakt upp hela tiden (tror att det andra ögat var övertäckt). När de slagit hål på min egen lins så blev allt bara helt suddigt och jag såg bara ljuset från lampan. Men jag märkte ingenting av vad de gjorde och det gjorde inte alls ont och tog definitivt inte lång tid, några minuter. Direkt efter fick jag gå tillbaka till förberedelserummet och sitta där en stund. Sedan fick jag gå hem. Det kändes precis som vanligt efteråt. Jag gick in på toaletten och såg mig i spegeln och det syntes inte att det ena ögat var opererat. Däremot så tog det ett tag innan jag såg ngt med det ögat delvis beroende på att de hade droppat en tjock salva i ögat. Man kan inte köra bil hem efteråt och bör nog ha ngn som följer med hem. Dagarna efteråt droppade jag ngt i ögat, minns inte vad det var. Jag fick inte lyfta tunga saker (lätt när man har hästar!) och inte vara i dammiga miljöer.

Jag tyckte nog att det var värst första gången. Den andra operationen kändes det lite lättare. Man opererar alltid ett öga i tagit aldrig båda på en gång. Jag var orolig före men jag fungerar nog så att jag "stänger av" i stressiga situationer. Däremot så var jag nog inte så orolig för att ngt skulle gå fel.

Hoppas att jag inte skrämt ngn som ev ska genomgå en liknande operation. Jag har pratat med många som tyckte att det inte var ngt alls att göra det. Det är nog mest jag som är rädd om mina ögon. Många som har bra syn från början och sedan får grå starr verkar få hela synen tillbaka igen. Jag såg dåligt från början och hade använt progressiva glasögon några år, fick grå starr tidigt, det är vanligare att man är äldre än mig när man drabbas av det. Min syn har alltså ändrats sedan operationen. Det som jag har svårast för är nog att ställa om för olika avstånd. Jag arbetar som lärare och jag har inga problem med att läsa en bok, skriva på datorn, skriva på tavlan, se eleverna i klassrummet, se på TV, köra bil eller annat. Men jag har svårt för att tex kolla närvaron i klassrummet där jag måste se ut över klassen och på en bildskärm samtidigt. Jag tappar lätt bort viktiga papper bland andra, hittar inte nycklar om jag lägger dem bland flera andra föremål, måste ha hjälp med att skriva in betygen dvs flytta dem från pappersformat till dator osv. Men detta beror säkert på de synfel jag redan hade från början och det går ju att leva med.

Kan man göra sådan operation under narkos eller måste man vara vaken? Tycker det låter obehagligt, vilken tur man får lugnande så man är lite omedveten om vad som händer omkring sig! Jag tror inte jag skulle kunna stirra på en lampa på det viset när någon ska pilla mig i ögonen, reaktionen är ju att blinka,, var det itne ett problem för dig?

Vad intressant att en sådan operation går fort, måste vara hemskt pilligt ställe att operera på!