Ofrivilliga pappor?

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Som jag sagt tidigare så har dessa män mitt största förakt, hur mycket de än skäms och tycker synd om sig själva.

Jag ville bara klargöra att man inte ska tro att män och kvinnor som inte klarar av åtagandet som förälder inte mår dåligt, det gör nog de allra flesta.

Fast jag har aldrig påstått man ska vara agressiv, tjatig eller jobbig, det är din egen tolkning.

Jag tror inte vägen dit är fingertopps känslan som många i denna tråden har, stackars dig som blev lurad till att bli pappa, utan en betydligt rakare och respektfull syn på saken, där pappor får hjälp och stöd och en betydligt bättre grundsyn på ansvaret.

Jag påstod inte det, det var min vinkling, jag upplever det vanligt att många kvinnor destruktivt/aggressivt kräver engagemang av sina män. Precis som TW här ovan gjorde.
Det kan fungera men jag är inte ensam om att backa på tryck, alltså kan effekten bli motsatt vad som önskas.
Därför skrev jag om fingertoppskänsla = att trycka lagom, lägga ilskan åt sidan, inte att inte vara rak/ärlig osv.
Jag har även hört många män säga att kvinnorna kräver att få vara med och att mötena ska ske på deras villkor. Det är nog också ett sätt att framkalla ännu starkare motvilja.

Under förutsättning att man skyddar sig själv och inte blir "lurad" eller litar på partnerns preventivmedels 100% skydd..

Här tycker vi helt enkelt olika.
Om jag och min partner har en deal att en av oss ansvarar för preventionen utifrån att beslutet om barn ska vara gemensamt, ja då är det i princip min skyldighet att göra abort om min man inte är redo för barn.

När jag var gravid med min dotter, så kändes det omöjligt att göra en abort och hade jag gjort det, hade jag alltid ångrat mig.
Det var helt enkelt inte möjligt att göra det trots förutsättningarna...

Då får man helt enkelt anpassa sig och göra det bästa av situationen.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag ville bara klargöra att man inte ska tro att män och kvinnor som inte klarar av åtagandet som förälder inte mår dåligt, det gör nog de allra flesta.

Mycket möjligt.

Jag påstod inte det, det var min vinkling, jag upplever det vanligt att många kvinnor destruktivt/aggressivt kräver engagemang av sina män. Precis som TW här ovan gjorde.
Det kan fungera men jag är inte ensam om att backa på tryck, alltså kan effekten bli motsatt vad som önskas.
Därför skrev jag om fingertoppskänsla = att trycka lagom, lägga ilskan åt sidan, inte att inte vara rak/ärlig osv.
Jag har även hört många män säga att kvinnorna kräver att få vara med och att mötena ska ske på deras villkor. Det är nog också ett sätt att framkalla ännu starkare motvilja.

Håller med om det mesta, men har modern vårdnaden och ansvaret för barnet, så bör det vara hon som bestämmer över möten och vad som är lämpligt.
Naturligtvis i samråd med fadern

Här tycker vi helt enkelt olika.
Om jag och min partner har en deal att en av oss ansvarar för preventionen utifrån att beslutet om barn ska vara gemensamt, ja då är det i princip min skyldighet att göra abort om min man inte är redo för barn.

Jag anser fortfarande att det är korkat att lova en sån sak och respektlöst att ta emot det löftet, ungefär lika dumt som "Jag kommer alltid älska dig"..

Har stött på både män o kvinnor som inte ville ha barn innan de blev gravida och tvärtom, folk som ville ha, men när det väl var dax så blev det abort och väntan istället.

Då får man helt enkelt anpassa sig och göra det bästa av situationen.

Ja, vad är alternativet?
Jag har redan berättat varför jag är nöjd med faderns val och jag hoppas han håller fast vid det valet.

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Du skrev att använde mannen kondom så var han fri från ansvar och kunde inte krävas på något, då borde det väl gälla samma för en skyddad kvinna?
Då skulle hon enligt ditt resonemang kunna, vägra abort, föda barnet och sen ge den till pappan som får föda barnet och ta ansvaret för dess uppväxt, utan att någon skulle kunna ha en direkt åsikt om det?

Jag håller dock med om att det är upp till var och en att skydda sig, men medvetenheten om att inget skydd är säkert till 100% borde garanteras bankas in hårdare i huvudet på folk.
Så använder mannen kondom och det trots det blir ett barn, så är det fortfarande han som varit med och skapat barnet och hans ansvar.

Va?? Nu hänger jag inte alls med

Du skrev att använde mannen kondom så var han fri från ansvar och kunde inte krävas på något, då borde det väl gälla samma för en skyddad kvinna?

Ja, och det var precis vad jag upprepade i inlägget du svarade på

Då skulle hon enligt ditt resonemang kunna, vägra abort, föda barnet och sen ge den till pappan som får föda barnet och ta ansvaret för dess uppväxt, utan att någon skulle kunna ha en direkt åsikt om det?

Fast.. antingen har jag skrivit helt galet någonstans eller så har du läst helt galet någonstans. Jag skrev att jag inte tycker kvinnan kan kräva att mannen ska finnas där om hon gör honom till pappa mot hans vilja, eller vice versa. Om mannens byter ut kvinnas p-piller mot sockerpiller utan att hon vet om det (dåligt exempel, men du förstår nog) så tycker jag då inte pappan kan kräva att hon ska ställa upp. Men om inte kvinnan vill ha barn har hon alltid valet att göra abort, det valet får aldrig mannen.

Jag håller dock med om att det är upp till var och en att skydda sig, men medvetenheten om att inget skydd är säkert till 100% borde garanteras bankas in hårdare i huvudet på folk.

Ja, jag håller med om att det borde bankas in i huvudet på folk. När jag tänker att vara säker så använder kvinnan preventinmedel, mannen har kondom och ändå kommer han inte i henne (utifallatt kondomen gått sönder). Inte behöver man kanske vara så överdrivet säker, men om man inte är i ett fast förhållande tycker jag faktiskt att det vore en bra idé. Även då kan man bli gravid.

Så använder mannen kondom och det trots det blir ett barn, så är det fortfarande han som varit med och skapat barnet och hans ansvar.

Där håller jag inte med längre, eftersom kvinnan är den som väljer att behålla barnet. Visst vore det ju bra om pappan kan anstränga sig och åtminstone träffa sitt barn, men att ha barn är så mycket mer än så.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag påstod inte det, det var min vinkling, jag upplever det vanligt att många kvinnor destruktivt/aggressivt kräver engagemang av sina män. Precis som TW här ovan gjorde.
Det kan fungera men jag är inte ensam om att backa på tryck, alltså kan effekten bli motsatt vad som önskas.
Därför skrev jag om fingertoppskänsla = att trycka lagom, lägga ilskan åt sidan, inte att inte vara rak/ärlig osv.

Åter igen lägger du ansvaret på kvinnan, varför?

Jag har även hört många män säga att kvinnorna kräver att få vara med och att mötena ska ske på deras villkor. Det är nog också ett sätt att framkalla ännu starkare motvilja.

det är också vanligt att män använder det som maktmedel. Det ska ske på hanns vilkor. Om kvinnan inte går med på hanns vilkor så saboterar hon eller så vill han inte vara med, hur som helst så är det alltid kvinnan som får skulden

Här tycker vi helt enkelt olika.
Om jag och min partner har en deal att en av oss ansvarar för preventionen utifrån att beslutet om barn ska vara gemensamt, ja då är det i princip min skyldighet att göra abort om min man inte är redo för barn.


Jag anser att abort ska vara en rättighet aldrig en skyldighet.



Då får man helt enkelt anpassa sig och göra det bästa av situationen.

Varför är det så viktigt att frånsäga männen deras ansvar? På något vis ska det vändas och vridas och filas till att alltid vara kvinnan som bär hela ansvaret. Det finns gott om fäder som har en relation till sina barn före skilsmässan men inte efter. Vad hände? Ville de inte ha barn? Det finns fäder som vill ha barn men blir frånvarande i sin närvaro, varför?
Varför ska vi överhuvudtaget söka en förklaring hos kvinnan och inte hos mannen? Männen bär sitt eget ansvar för relationen till sina egna barn och som du säger så skulle du aldrig vilja ha sex med en man som skyller kvinnan för slarv om hon blir gravid trotts preventivmedel. Kanske dessa män inte borde ha sex med sådana kvinnor. Kanske får de rentav växa upp och inse att barn är inget man kan ångra och att de sårar sina barn. Vilket jag tror är anledningen till att de ibland inte vill träffa sina barn, de är rädda för att känna skuld. Så länge vi försvarar dessa män så kommer de fortsätta, så länge vi anser att pappans relation till sina barn är mammans ansvar så kommer pappor att överge sina barn varesig de ville bli pappor eller inte.

 

[TinyWiny]

Sv: Ofrivilliga pappor?

jag upplever det vanligt att många kvinnor destruktivt/aggressivt kräver engagemang av sina män. Precis som TW här ovan gjorde.

Var har jag skrivit att jag gjorde något aggresivt eller destruktivt? Att be och böna och förklara för någon hur otroligt viktig hen är anser jag inte är varken destruktivt eller aggresivt.

Jag var inte destruktiv eller aggresiv, jag ville få honom att förstå hur viktig han är för sina barn. Idag ångrar han något otroligt att han inte gjorde det han borde ha gjort och är glad för att jag inte struntade i honom som många tycker att man bör göra.
För mina barns skull gör jag vad som krävs, även om det innebär att jag skyddar den pappa som borde hjälpt till att skydda dem mot omvärlden för att de ska få en positiv bild av honom så bar jag ofta hundhuvudet själv och försökte på alla vis förklara för mina barn att man ibland gör fel men att man inte är en dålig människa för det och att det är felen som gör en mänsklig.
Jag hade enkelt kunnat få mina barn till att aldrig velat träffa sin pappa igen men deras bästa går före mitt eget bästa, för mitt eget bästa hade givetvis varit att strunta i deras relation.

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Varför är det så viktigt att frånsäga männen deras ansvar? På något vis ska det vändas och vridas och filas till att alltid vara kvinnan som bär hela ansvaret

Jag vet ju inte, men en teori KAN vara att kvinnan är den enda som själv kan bestämma om barnet ska födas eller ej.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag vet ju inte, men en teori KAN vara att kvinnan är den enda som själv kan bestämma om barnet ska födas eller ej.

Sanning med modifikation eftersom mannen själv har gjort det möjligt för kvinnan att bli gravid.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Nej det är inte riktigt så jag menar. Jag menar papparollen i allmänhet även med pappor som vill ha barn eller allt som handlar om relationer egentligen.

misshandlar han henne - varför stannar hon
städar han inte - hon har för höga krav
han är en dålig pappa - sådana män ska man inte skaffa barn med


Är du med? Kvinnan bär alltid skulden oavsett. Om hon inte har för höga krav så valde hon fel man, är det inte det så finns det alltid en annan förklaring och den är att kvinnan gjorde fel.
Om båda tillsammans bestämmer sig för att skaffa barn och han inte engagerar sig så är det hennes fel. Antingen hindrar hon honom eller så pressar hon honom för mycket. Jag undrar om dessa män inte själva är kapabla att ta ansvar för sina egna liv och sin egen relation till sina barn. Jo jag tror de är fullt kapabla att ta ansvar men de kan alltid gömma sig bakom kvinnan och skylla på henne om det blir fel. Och genast springer en massa kvinnor till hans försvar så han behöver inte känna sig fullt lika usel.

Det räcker inte med att säga: "jag ville inte ha barn" för att slippa ta ansvar.

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Sanning med modifikation eftersom mannen själv har gjort det möjligt för kvinnan att bli gravid.

Ja, det var ju som sagt en teori det kan vara, med betoning på kan.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Var har jag skrivit att jag gjorde något aggresivt eller destruktivt? Att be och böna och förklara för någon hur otroligt viktig hen är anser jag inte är varken destruktivt eller aggresivt.

Jag var inte destruktiv eller aggresiv, jag ville få honom att förstå hur viktig han är för sina barn. Idag ångrar han något otroligt att han inte gjorde det han borde ha gjort och är glad för att jag inte struntade i honom som många tycker att man bör göra.
För mina barns skull gör jag vad som krävs, även om det innebär att jag skyddar den pappa som borde hjälpt till att skydda dem mot omvärlden för att de ska få en positiv bild av honom så bar jag ofta hundhuvudet själv och försökte på alla vis förklara för mina barn att man ibland gör fel men att man inte är en dålig människa för det och att det är felen som gör en mänsklig.
Jag hade enkelt kunnat få mina barn till att aldrig velat träffa sin pappa igen men deras bästa går före mitt eget bästa, för mitt eget bästa hade givetvis varit att strunta i deras relation.

Jag dissade inte ditt specifika fall, men jag förstår nu att du tolkade det så.
Du "var på" din man för att han skulle hålla kontakten med era barn och beroende på hur man gör det så kan det fungera men det kan också gå åt helvete.
Du såg kanske hur jag exemplifierade i mitt inlägg till Humlib?

Likväl skrev jag själv att jag skulle kunna arbeta stenhårt för att lappa kontakten MEN utan att dra in barnen innan hans vilja väl fanns.
En del tvingar ju ihop barn med ovilliga fäder "bara för att" och det vänder jag mig mot.

Jag generaliserar när jag yttrar mig om detta, det går inte att orda om specifika fall.
Ska jag ta mig själv som exempel så gjorde min mamma precis som du vid mina föräldrars skilsmässa.
Pappa tappade allt intresse för barnbiten när de skildes, innan var han nöjd med sig själv som försörjare med hemmafru som fixade barn och allt annat där hemma.
Pappa var han, efter förmåga, på helgerna.
Mamma TRODDE att det bästa för mig och syskon var att ha kontakt och umgänge med vår pappa.
Hon härjade rejält för att han skulle leka pappa, ursäktade hans beteende och tog på sig skulden när han inte höll måttet, hon trodde inte vi visste men det är klart vi gjorde.

Jag ville inte träffa honom eftersom vi aldrig kommit överens utan gjorde det för att jag inte ville svika honom eller mamma - ett rimligt resonemang för ett barn kanske?
Mitt syskon däremot ville träffa honom, hon älskade sin pappa. Det bästa hade dock varit att mamma hade låtit pappa göra som han ville dvs jobba och bara betala underhåll så vi hade sluppit umgås med honom.
Hur slutade det?
Jag sade upp kontakten med honom när jag var 17, mitt fem år yngre och mkt känsligare syskon sårade han så många gånger genom att bara vara svekfull gång på gång på gång, vad hon än gjorde så svek han, det satte djupa spår i hennes personlighet.

Hon har mått dåligt, haft enorm prestationsångest, jagats av känslan att aldrig duga, destruktiva relationer med män där hon vänder ut och in på sig för duga, livrädd för att bli lämnad, utvecklade anorexia.
Detta TROTS att vi hade en helt fantastisk mamma och hur mycket närhet, trygghet och kärlek som helst från mor och farföräldrar, kusiner, morbror och hans familj.

Det är en version, sedan finns det hur många andra som helst.
Det beror på situationen och individer men sammantaget vet jag att frånvaro generellt ställer till mindre skada än närvaro av någon som inte håller måttet.

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Nej det är inte riktigt så jag menar. Jag menar papparollen i allmänhet även med pappor som vill ha barn eller allt som handlar om relationer egentligen.

misshandlar han henne - varför stannar hon
städar han inte - hon har för höga krav
han är en dålig pappa - sådana män ska man inte skaffa barn med


Är du med? Kvinnan bär alltid skulden oavsett. Om hon inte har för höga krav så valde hon fel man, är det inte det så finns det alltid en annan förklaring och den är att kvinnan gjorde fel.
Om båda tillsammans bestämmer sig för att skaffa barn och han inte engagerar sig så är det hennes fel. Antingen hindrar hon honom eller så pressar hon honom för mycket. Jag undrar om dessa män inte själva är kapabla att ta ansvar för sina egna liv och sin egen relation till sina barn. Jo jag tror de är fullt kapabla att ta ansvar men de kan alltid gömma sig bakom kvinnan och skylla på henne om det blir fel. Och genast springer en massa kvinnor till hans försvar så han behöver inte känna sig fullt lika usel.

Det räcker inte med att säga: "jag ville inte ha barn" för att slippa ta ansvar.

Jag tycker absolut INTE att det alltid är kvinnans fel. Vems fel det är har i mina ögon ingenting med könet att göra. Jag har inte heller sagt att mannen bara ska skita i allt och skylla på kvinnan. Jag tycker att kvinnan kan ha förståelse för mannen om han från första början sagt att han inte vill ha barn. Det kan finnas flera hundra olika anledningar till det. Allt ifrån att han inte är redo till att han är en pedofil som skäms över sig själv och inte vill utsätta ett barn för någonting (ja det finns sådana också).

Jag skulle bli en urusel mamma i stundande läge. Min sambo skulle bli en urusel pappa i stundande läge. Om vi fick barn skulle inte barnet få det bra, därför skulle jag välja mellan abort eller adoptera bort om detta inträffade. Om min sambo i det läget hade makten att inte låta mig göra abort eller adoptera bort barnet så skulle vi sätta ett barn till liv utan att kunna ge den ett bra liv. MOT min vilja skulle jag då föda ett barn med vetskapen att det inte skulle få det bra och att jag inte har möjlighet att ge barnet ett bra liv.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Nej men hela resonomanget bygger på att lägga ansvaret på kvinnan om pappan inte har en relation till sina barn. Varför söka förklaringen hos kvinnan och inte hos mannen?

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Nej men hela resonomanget bygger på att lägga ansvaret på kvinnan om pappan inte har en relation till sina barn. Varöför söka förklaringen hos kvinnan och inte hos mannen?

Jaha, om det är det resonemanget handlar om så backar jag tillbaka. Jag skiljer inte på man och kvinna mer än att kvinnan bär barnet och kan ensam besluta om abort eller adoption ska ske.

 

[Fashionistan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

*kl*

Om det är den mannen jag tror det är som skrivit boken så verkar han ganska körd. Kul för ungen att läsa en bok om att han är oönskad och icke älskad (av pappan) sen när han är äldre och kan förstå bättre så att säga. Pinsamt!!

En kvinna ska alltid ha rätt att bestämma över sin kropp! Om killen verkligen inte vill ha barn så får han vara riktigt noga med kondom. Killar borde veta vid detta laget att p-piller inte alltid är 100% säkert. Och dom killar som absolut vill köra utan för att "kondom är inte skönt" får ju räkna med att kunna ställas inför detta.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Kanske jag börjar förså vad du menar.
Nej det går inte att göra en pappa till en bra pappa. Det är ett ansvar han själv måste ta och om han inte tar det så får han ta konsekvenserna av det. Men att skylla på mamman är ett sätt att slippa ta konsekvensen, slippa ta ansvaret och framför allt att slippa känna skuld. Det vill inte jag stödja.

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Kanske jag börjar förså vad du menar.
Nej det går inte att göra en pappa till en bra pappa. Det är ett ansvar han själv måste ta och om han inte tar det så får han ta konsekvenserna av det. Men att skylla på mamman är ett sätt att slippa ta konsekvensen, slippa ta ansvaret och framför allt att slippa känna skuld. Det vill inte jag stödja.

Att skylla på mamman hoppas jag ingen här inne tycker är rätt!

*KL*

När jag tänker mig in i scenariot ser det ut såhär:

Jag dejtar en kille. Efter några dejter hettar det till. Jag har p-piller och han kondom. Ingen av oss vill riskera att bli gravida. När jag några veckor senare upptäcker att jag är gravid känner jag ändå lite lycka. Jag tar upp detta med dejten som då förklarar att han verkligen inte är redo att bli pappa, och ber mig göra abort. Jag känner mer och mer för barnet och vill så innerligt behålla det, samtidigt som jag vet att dejten inte klarar av ett barn i detta läget.
Jag väljer då att behålla barnet, men har förståelse för pappan om han väljer att inte finnas där hela vägen. Bara han lovar att aldrig neka att han är barnets pappa.

Så ser jag det, ifall det förklarar mina funderingar för någon

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Nä jag anser inte heller att det finns någon skillnad på män och kvinnor mer än att kvinnan har färmågan att föda och amma ett barn. Varför hon tillskrivs och ansvaret för relationer är för mig en stor gåta, varför hon tillskrivs skulden i relationer är en ännu större gåta.

 

[Stinaelin]

Sv: Ofrivilliga pappor?

KL

Intressant diskussion!

Jag är inne på den linjen att det ändå måste vara kvinnan som har den yttersta beslutanderätten vid en uppkommen graviditet.

Mannen har möjlighet att hindra att en oönskad graviditet uppstår vid ett tidigare tillfälle. När fröet väl har såtts måste det ändå vara kvinnan som får avgöra om graviditeten skall fullföljas eller ej eftersom det handlar om hennes kropp.

Är man vuxen nog att ha sex så vet man också vad det kan leda till, och vill man då inte, som lille Pelle, riskera att bli far, så är det väl ganska ynkligt att i efterhand försöka rättfärdiga sitt eget risktagande med argument som "men hon sa ju att hon åt p-piller".

Jag har ganska fascinerat följt den här jeppen till ofrivillig pappa sedan han började valsa runt i media för nån månad sedan. Fascineras mest över att en så uppenbart störd person får möjlighet att breda ut sig offentligt och att han tom. fått publicera en hel bok fylld av distanslös klagan!

Pelle är så gränslöst omogen! Narcissist, psykopat eller en härlig mix av dessa, misogyn och empatilös in i märgen!
Överallt blickar han fram med inställsam hundögd tyck-synd-om-mig-look och slingrar sig som en orm inför ifrågasättanden av hans motiv att dra fram eget mentalt kladd i offentlighetens ljus!

Jag ryser av obehag, för det är TIO år sedan Pelle blev "ofrivilligt" far, och det finns ett tioårigt barn som idag får se sin far signera böcker om hur han inte älskar sitt barn och höra sin far sitta och söka medlidande för detta i tv, tidningar och radio!

Det är obegripligt att man kan ge denne man publicitet, för för mig är det nästan som att medverka till psykisk barnmisshandel! Stackars, stackars Pelles lilla barn (och stackars mamman också, för den delen, som fått med ett sånt svin att göra)!

Knipseknipsa sädesledarna Pelle lille, och alla dina medbröder, så behöver ni inte riskera några förlupna sädesceller!

Varför inte klipseliknipsa av hela paketet?

 

[Stinaelin]

Sv: Ofrivilliga pappor?

¨
Pelle hade kanske kunnat bli en bra pappa om han hade fått bestämma när han ville ha barn och med vilken kvinna, det vet vi ju inte.

Och på vilket sätt kunde han inte bestämma det? Blev han våldtagen? Förståndshandikappad?

 

[MagicaDeHex]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Eh, lögn i ett förhållande ok bara för att få barn?

Tänk om min man visste att jag är extremt mot aborter och verkligen inte vill ha fler barn, så sticker han hål i kondomen är det ok? Får jag skylla mig själv som inte också åt p-piller trots att de ger mig ständig huvudvärk, svullna fötter, dåligt humör, ökad vikt, noll sexlust och ökad risk för blodproppar.

Det är ju helt vansinnigt tänkt!

Håller med om detta

Man ska väl i ett långt etablerat förhållande kunna lita på varann utan att mannen ska känna sig tvungen att dra på gummidräkten vid varje sexakt.