Ofrivilliga pappor?

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Ja, och det är ju ytterst svagt.
En sådan man skulle jag inte ha sex med. Kort sagt.

Nej inte jag heller.
Fast denna sida dyker vanligtvis upp när det passar honom och han vill slippa ansvar. Han kan redan vara ansvarstagans
de pappa till parets tidigare barn. Men nu vill han inte.

Ja, det borde alla som har en sexuell relation göra. Men tyvärr tror jag inte att de här väldigt tillfälliga förbindelserna som gäller en natt eller två riktigt inbjuder till den typen av diskussioner.

Nej och det är i dessa förbindelser gäller det verkligen att använda kondom.
Det är lika mycket hans ansvar att garantera att han inte blir pappa.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

För det första så är det barnet de sviker inte mamman. Oftast är det mamman som tar steget mot separation.

Ja?
Jag skrev Sedan är hon ett offer för att mannen till hennes barn sviker.
Dvs de flesta sympatiserar och tycker synd om en mamma där pappan inte tar sitt ansvar.

Jag tror att ditt resonomang som är väldigt utbrett är problemet.
Pappa är man bara om man vill.

Riktigt så ligger det inte till.
Det är min övertygelse att man inte kan bli någon höjdarförälder, mamma som pappa, om man inte vill.
Skillnaden är att de flesta mammor vill (antagligen för att de har beslutsrätten) medan det finns betydligt fler pappor som inte vill. Vill inte mamman vara mamma så behöver hon inte, hon heller.


Många av de gånger jag hört storyn bakom frånvarande fäder så förstår jag pappan och hans issues, ex avskyn till mamman vilken omöjliggör en god relation till barnet.
Givetvis är det barnet han sviker, barnet är oskyldigt och det är för jäkligt att barn ska behöva komma emellan pga mötet mellan två nötter.
Mamman har också sin del, hon svek barnet genom att inte ge barnet de bästa förutsättningar ex en engagerad och barnsugen pappa.

Sedan är väl faktumet att dessa pappors agerande ett tecken på att de faktiskt inte var redo för barn. Att tvinga någon som inte är redo till föräldraskap är jag troligen inte ensam om att se dagligen och det blir inte heller bra. Då är det möjligen bättre att pappan håller sig undan och enbart tar det ekonomiska ansvaret.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Men hur vet ni att barnet lider???

Det kan mycket väl vara tidningen som har överdrivit det Pelle skriver om!

Journalister har en förmåga att förvränga det mest intressanta saker!

Jag har svarat i inlägg 106.

Tycker ni att det är lika fel med adoption? Där om någon gång har barnet blivit lämnat från sina föräldrar om man ska tänka som er. Ett barn utan pappa har iallafall sin mamma.

Adoption är en annan femma.
Där ger man barnet en andra chans, skadan är redan skedd.

Adoption är å andra sidan en bra fingervisning.
Oavsett hur mycket adoptivföräldrarna älskar och tar hand om barnet är det många av de adopterade som uppges älta sin bakgrund och varför de blev lämnade.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Kvinnorna som föder dessa barn föder högt önskade barn, annars är jag övertygad om att de inte skulle välja att gå igenom graviditeten.

Rent generellt är det givetvis så, sedan har vi avvarterna som tror sig kunna binda män och rädda relationer.
Jag anser, vilket redan framkommit, att man ska ge barn de bästa förutsättningar dvs två längtande föräldrar.
Därefter kan allt hända men då var iaf starten lyckad.

Att barnen inte är önskade av sina fäder är olyckligt, men det borgar inte på något sätt för en olycklig barndom och allvarliga psykiska men (ja, jag känner flera stycken sådana barn som idag är vuxna). Ska vi göra allt i vår makt för att förebygga det ska barn inte födas alls.

Till viss del sitter mycket av min tagg i att jag i vänkretsen har både skolkurator och barnpsykolog och dessa aldrig sinande berättelser om barn som på ett negativt sätt präglats av en frånvarande/avståndstagande pappa eller mamma står mig upp i halsen.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Ja?
Jag skrev Sedan är hon ett offer för att mannen till hennes barn sviker.
Dvs de flesta sympatiserar och tycker synd om en mamma där pappan inte tar sitt ansvar.
Nja de flesta kommer med en massa råd om hur man skulle gjort för att ge honom chansen att bli en engagerad pappa. Alltså ansvaret hamnar på kvinnan, hon ska skapa bra förutsättningar för honom. Sympatierna ligger nog mer hos barnet än hos mamman, ingen tycker ex synd om mig för att jag äntligen tog mig ur förhållandet, men de tyckte det var sorgligt att pappan inte hörde av sig även om han hadde sina skäl.

Riktigt så ligger det inte till.
Det är min övertygelse att man inte kan bli någon höjdarförälder, mamma som pappa, om man inte vill.
Skillnaden är att de flesta mammor vill (antagligen för att de har beslutsrätten) medan det finns betydligt fler pappor som inte vill. Vill inte mamman vara mamma så behöver hon inte, hon heller.


.

Jo det ligger så illa till att så länge det är kvinnans ansvar att skapa bra förutsättningar för pappan så kommer pappan känna sig fri att inte ta ansvar om han inte vill. Han kan alltid skylla på något. Sedan att mamman får stå sitt kast om hon skaffar barn med en oengagerad pappa är en annan femma. Hon trodde han skulle bli mer engagerad, han lovade kanske mer än han höll. Men så länge det är en bonus om pappan engagerar sig så kommer pappan ha friheten att inte känna sig fullt lika usel om han inte gör det. Han fiskar alltid sympatier någonstans som bekräftar att han är ett offer. Barnets känslor och behov finns inte alls i det här resonomanget. Pappans känslor kommer före barnets.

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Ja, det borde alla som har en sexuell relation göra. Men tyvärr tror jag inte att de här väldigt tillfälliga förbindelserna som gäller en natt eller två riktigt inbjuder till den typen av diskussioner.

Man behöver inte diskutera sinsemellan. Det räcker med att ta diskussionen med sig själv och så fattar man beslut om sexande utefter vad man kommit fram till.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Min raka åsikt:

Det är rätt att det är kvinnans val tycker jag.

Om mannen haft kondom, men kvinnan ändå blir gravid och väljer att behålla mot mannens vilja så tycker jag INTE att kvinnan kan kräva att mannen ska ställa upp.

Om (som i detta fallet) mannen inte använt skydd utan litat på en människa han inte känner väl använder skydd, så får han ta smällen. Var och en är ansvarig att skydda sig själv.

Men det är min personliga åsikt.

Om kvinnan använt preventivmedel och trots det blivit gravid då? Kan mannen önska att hon ska göra abort? Kan han önska att hon ska föda barnet?
Enligt dig så kan han då inte önska något av henne heller om hon inte kan önska något av honom?

Jösses, alla vet väl om hur barn blir till? Kan man inte ta ansvar för sina handlingar så ska man inte heller utföra dem!

Jag skulle verkligen ha misslyckats stort med uppfostringen av min son om han fick ett barn som han inte tog ansvar för.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jo det ligger så illa till att så länge det är kvinnans ansvar att skapa bra förutsättningar för pappan så kommer pappan känna sig fri att inte ta ansvar om han inte vill. Han kan alltid skylla på något. Sedan att mamman får stå sitt kast om hon skaffar barn med en oengagerad pappa är en annan femma. Hon trodde han skulle bli mer engagerad, han lovade kanske mer än han höll. Men så länge det är en bonus om pappan engagerar sig så kommer pappan ha friheten att inte känna sig fullt lika usel om han inte gör det. Han fiskar alltid sympatier någonstans som bekräftar att han är ett offer. Barnets känslor och behov finns inte alls i det här resonomanget. Pappans känslor kommer före barnets.

Andra kanske ser det så men jag gör det inte.

Du kan aldrig lägga ett ansvar på någon som inte vill ha ansvaret.
Det spelar ingen roll vad det gäller, barn, jobb, hem, djur osv
Finns inte viljan så kan det aldrig bli bra.
Enkel psykologi och det handlar inte om att frånta/lätta skuldbördan för någon, det är bara så det är.

Känslor kan inte tvingas fram, framförallt inte ur ett infekterat tvångstillstånd.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Hur många tror du verkligen ville ha barn och längtade efter barn av dessa som skiter i ungarna ex vid skilsmässa eller i etablerade relationer?
Jag ser och hör själv hur många män hänger med på ett bananskal och hur ofta det är kvinnor som initierar till barnskaffande.
Det är odiskutabelt oftast män som har mindre kontakt/mindre engagemang i barnen och struntar i dem vid separationer.
Något måste det ju bero på.
Jag säger inte hur andra ska göra men det vore önskvärt om män började reflektera över barnalstring innan de befruktar istället för att bara se till normen "man ska ju ha barn så vi kör väl".

Jag vet inte? Har inga siffror på det? Har du?

Man behöver inte överge sitt barn för att ge det dåliga erfareheter, jag vet flera som har önskade barn med för den sakens skull är de inga bra föräldrar till sina barn och det har inget med kön att göra.
Bara för man är kvinna och önskar sig barn, betyder inte det att man kommer bli en bra mamma och vice versa..

Att det är fler män som överger sina barn tycker jag betyder att det någonstans brister i uppfostran och samhällets syn, det är tydligen okey att en man inte har kontakt med sitt barn av olika orsaker (ofta skyller de på modern).

Personligen känner jag enbart förakt för människor som överger sina barn oavsett om de var önskade eller inte, det finns inga ursäkter för det.

Nej så länge föräldrarna faktiskt ångrar sig så tror jag inte det är några problem.
De flesta älskar nog sina barn men alla gillar inte att ha barn och den inställningen kan möjligen vara nog så svår att dölja.

Precis.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Till viss del håller jag med dig.
Jag anser att ansvaret ligger hos individen. Pappan bär ansvaret för sin relation till barnen varesig han vill eller inte. Om det brister så är det hans ansvar att göra det bästa av situationen. Det går inte att tvinga fram känslor men ansvaret finns där oavsett känslorna. Barnet finns där varesig han vill eller inte.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

För alla er som säger att papporna borde få samma hjälp som mammorna så kan jag säga att det finns hjälp att få. när min dotter föddes så hamnade jag i e depression och tog via BVC kontakt med en barnhälsovårdspsykolog och då ringde de min sambo och erbjöd honnom stöd. Likaså nu när jag hamnade i en depression för ett år sedan så erbjöds min sambo stöd tack vare att jag sa att de fick lämmna ut att jag inte mådde bra. Så jo det finns stöd för papporna men ingen kan ju gissa sig till att de har anknytningsproblem, det måste de själva söka stöd för. Jag vågar nog till och med hävda att stödet är bättre för papporna än för mammorna. Det är aldrig någon som sökt upp mig eller erbjudit mig stöd, jag har fått söka det själv och även nekats. När mitt ex blev psykiskt sjuk under min första graviditet ansåg de inte att jag var i behov av något stöd trotts att jag bad om det. Det faktum att han hadde vanföreställningar om mig och mitt ofödda barn var inte skäl nog. De bad mig utryckligen att inte berätta för någon (och nu har jag redan sagt för mycket), sedan fick jag vänta i två månader på en kontakt med en kurator. Jag sökte hjälp från flera olika håll men nekades stöd eftersom jag ju så småningom skulle få träffa en kurator.
Så vad jag vill ha sagt är att ingen ringer och frågar om du har anknytningsproblem om du inte är man förståss och har en deprimerad flickvän.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag vet inte? Har inga siffror på det? Har du?

Nej och jag tror inte det finns men jag är uppriktigt nyfiken.
Efter ett livs omgivningsanalyser så kan jag inget annat än dra parallellen att de som på något sätt skiter i sina barn aldrig var riktigt intresserade.

Man behöver inte överge sitt barn för att ge det dåliga erfareheter, jag vet flera som har önskade barn med för den sakens skull är de inga bra föräldrar till sina barn och det har inget med kön att göra.
Bara för man är kvinna och önskar sig barn, betyder inte det att man kommer bli en bra mamma och vice versa..

Absolut och det har jag berört.

Att det är fler män som överger sina barn tycker jag betyder att det någonstans brister i uppfostran och samhällets syn, det är tydligen okey att en man inte har kontakt med sitt barn av olika orsaker (ofta skyller de på modern).

Nej det är inte ok men som jag skrivit tidigare bla till Rina så är det inte så är det ett läge som mer eller mindre måste accepteras eftersom vi inte kan tvinga någon att engagera sig och ännu mindre tvinga fram känslor.
Det gäller ju även de mammor som inte vill ha sina barn, det är något vi måste acceptera.

Personligen känner jag enbart förakt för människor som överger sina barn oavsett om de var önskade eller inte, det finns inga ursäkter för det.

Ja, det vore bra om människor som inte ville ha barn inte skaffade några.
De som verkligen vill ha barn och sedan överger dem/skiter i dem, tror jag jämförelsevis (med gruppen som direkt/indirekt inte ville ha men som fick) är få.

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Fast din sambo blev uppsökt pga. din sjukdom. Hade du inte blivit sjuk hade de inte sökt upp honom.

Mannen som skrivit den här boken har ju sökt hjälpt och det tog lång tid innan han fick hjälp. Hur lätt det är att få hjälp beror självklart mycket på vart du bor. Vi vet väl alla att det kan vara olika lätt/svårt att få hjälp beroende på vilket landsting du vänder dig till.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Till viss del håller jag med dig.
Jag anser att ansvaret ligger hos individen.
Pappan bär ansvaret för sin relation till barnen varesig han vill eller inte. Om det brister så är det hans ansvar att göra det bästa av situationen. Det går inte att tvinga fram känslor men ansvaret finns där oavsett känslorna. Barnet finns där varesig han vill eller inte.

Det kan man tycka men att tvinga in människor i något brukar inte leda till att de per automatik lydigt tar på sig ansvarsrollen.
Den enda skyldighet vi kan tvinga på föräldrar är den ekonomiska och vill de därefter inte ha med barnet att göra så anser iaf jag att det bästa är att de håller sig så långt ifrån de bara kan till de verkligen vill ha kontakt, ren skademinimering.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Fast din sambo blev uppsökt pga. din sjukdom. Hade du inte blivit sjuk hade de inte sökt upp honom.

Mannen som skrivit den här boken har ju sökt hjälpt och det tog lång tid innan han fick hjälp. Hur lätt det är att få hjälp beror självklart mycket på vart du bor. Vi vet väl alla att det kan vara olika lätt/svårt att få hjälp beroende på vilket landsting du vänder dig till.

Nej det är inte lätt att få hjälp, jag blev bara hänvisad runt helatiden. Det är ingen skillnad om du är man eller kvinna.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Varför måste vi acceptera att föräldrar skiter i sina barn oavsett könet hos föräldern?

Vill man inte ha barn, så skapar man inte barn, ganska så enkelt kan man tycka?
Skapar man barn, så tar man hand om det.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jo men hur ska du kunna knyta an till någon du alldrig träffar?
Jag håller fullständigt med dig om att det finns pappor som borde hålla siig borta men om vi tar en normal, frisk pappa som kan ta ansvar för sitt jobb och sin vardag. Då ska det inte gå att välja om man vill vara pappa till ett barn som redan finns.

Det heter ju att barnet har rätt till båda sina föräldrar men i praktiken är det så att föräldrarna har rätt till sina barn. Och det tycker jag är fel.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Varför måste vi acceptera att föräldrar skiter i sina barn oavsett könet hos föräldern?

Vill man inte ha barn, så skapar man inte barn, ganska så enkelt kan man tycka?
Skapar man barn, så tar man hand om det.

Vi måste acceptera det därför att vi inte kan påverka det.
Vi kan inte ändra på andra människor, det måste de vilja själva.


Vi kan konstatera att människor har sex utan att vilja skydda sig, utan att vilja ta konsekvenserna.
Att det kan sluta med graviditet, barn, könssjukdomar av både allvarliga och mindre allvarliga varianter är inte tillräckligt otäcka variabler för att alltid vilja skydda sig.

 

[Sammet]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Adoption är å andra sidan en bra fingervisning.
Oavsett hur mycket adoptivföräldrarna älskar och tar hand om barnet är det många av de adopterade som uppges älta sin bakgrund och varför de blev lämnade.

Men det är ju faktist upp till adoptionsföräldrarna att se till att barnet får den hjälpen i sin uppväxt. Precis som det är en ensamstående mammas ansvar att se till att barnet förstår att trotts att pappan stack så var det inte dens fel.
Och det vet jag att det går.


Jag undrar vad du har för kunskap som backar upp alla dina uttalanden om att ett barn som saknar en förälder mår dåligt?

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Vi måste acceptera det därför att vi inte kan påverka det.
Vi kan inte ändra på andra människor, det måste de vilja själva.


Vi kan konstatera att människor har sex utan att vilja skydda sig, utan att vilja ta konsekvenserna.
Att det kan sluta med graviditet, barn, könssjukdomar av både allvarliga och mindre allvarliga varianter är inte tillräckligt otäcka variabler för att alltid vilja skydda sig.

Eller så slutar vi acceptera det och ändrar värderingarna i samhället och slutar tycka det är okey att Gustav inte har kontakt med sin son för att han inte vill och har lust och slutar tycka synd om Gustav för han blev lurad att bli pappa av den lögnaktiga horan...

Vi uppfostrar våra barn till att ta ansvar, vara medveten om riskerna och ta konsekvenserna av sina handlingar.
Så, jo, jag tycker absolut vi kan påverka.