Ofrivilliga pappor?

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Vi måste acceptera det därför att vi inte kan påverka det.
Vi kan inte ändra på andra människor, det måste de vilja själva.


Vi kan konstatera att människor har sex utan att vilja skydda sig, utan att vilja ta konsekvenserna.
Att det kan sluta med graviditet, barn, könssjukdomar av både allvarliga och mindre allvarliga varianter är inte tillräckligt otäcka variabler för att alltid vilja skydda sig.

Varför ska vi acceptera det? Varför ska vi acceptera att människor har sex utan att skydda sig och inte vill ta konsekvenserna. Vi får ta konsekvenserna av mycket vi inte vill. Ansvar är inget frivilligt som man bara kan ta när man vill. Det går inte heller bara att ta konsekvenserna när man vill, konsekvenser är något som följer oavsett.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jo men hur ska du kunna knyta an till någon du alldrig träffar?

Nej det går inte men viljan att försöka, viljan att få det fungera måste finnas.
Vill du inte lösa det, vill du inte knyta an så är det inte mycket att be för.
Jag skulle inte vilja att mitt barn träffade någon (pappa eller annan) som enbart umgicks utifrån något tvång.
Vilken unge går på det?
Då får det hellre ta tid, låta åren gå och hoppas på att det föregår en process som skapar en genuin nyfikenhet och vilja.

Jag håller fullständigt med dig om att det finns pappor som borde hålla siig borta men om vi tar en normal, frisk pappa som kan ta ansvar för sitt jobb och sin vardag. Då ska det inte gå att välja om man vill vara pappa till ett barn som redan finns.

Ska och ska.
Hur ska du tvinga denna pappa då har du tänkt dig?

Det heter ju att barnet har rätt till båda sina föräldrar men i praktiken är det så att föräldrarna har rätt till sina barn. Och det tycker jag är fel.

Men vill du att barnet ska ha rätt till sin pappa/mamma som inte vill ha med barnet att göra?
På vilket sätt skulle det gynna barnet?

Jag kan se en betydligt större skada utmynna från infekterade möten än mötena som uteblev.

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Det är ju inte kvinnan han ska ställa upp för.

Barnet är ett barn och han är pappa till barnet. Jag vet att det inte finns någon lag som tvingar honom att ta hand om barnet (förutom underhållet, vilket är rätt litet i normalfallet), men jag anser att han ändå är starkt moraliskt förpliktigad gentemot barnet, och att han bör göra sitt yttersta för att bli en fungerande, kärleksfull förälder.

Barn är barn oavsett historien bakom deras tillkomst.

Jag har inte heller påstått att det är kvinnan han ska ställa upp för.
Och jag är medveten om att barn är barn, man faktum är att kvinnan behåller barnet mot hans vilja. Han VILL inte ha barn och han har vidtagit åtgärder för att detta ska undvikas. Om man som kvinna väljer att behålla sitt barn mot pappans vilja tycker jag det är ännu mer omoraliskt att också tvinga honom finnas där mer än han kan.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Varför ska vi acceptera det? Varför ska vi acceptera att människor har sex utan att skydda sig och inte vill ta konsekvenserna. Vi får ta konsekvenserna av mycket vi inte vill. Ansvar är inget frivilligt som man bara kan ta när man vill. Det går inte heller bara att ta konsekvenserna när man vill, konsekvenser är något som följer oavsett.

Cirkelargumentation:

Vi måste acceptera det därför att vi inte kan påverka det.
Vi kan inte ändra på andra människor, det måste de vilja själva.

Vi behöver inte förstå det men vi måste acceptera det.
Till den dagen det finns en metod att tvinga människor att ta ansvar, om det nu vore en bra lösning.

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Om kvinnan använt preventivmedel och trots det blivit gravid då? Kan mannen önska att hon ska göra abort? Kan han önska att hon ska föda barnet?
Enligt dig så kan han då inte önska något av henne heller om hon inte kan önska något av honom?

Jösses, alla vet väl om hur barn blir till? Kan man inte ta ansvar för sina handlingar så ska man inte heller utföra dem!

Jag skulle verkligen ha misslyckats stort med uppfostringen av min son om han fick ett barn som han inte tog ansvar för.

Som jag skrev så är det enligt min åsikt upp till var och en att skydda sig själv. Om kvinnan hade skyddat sig men inte mannen så får mannen ta sitt ansvar. Då har han medvetet struntat i t.ex. kondom trots att han vet riskerna.

Självklart kan man önska något av den andra, varifrån har du fått motsatsen?

 

[Atalantha]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag skulle inte vilja att mitt barn träffade någon (pappa eller annan) som enbart umgicks utifrån något tvång.
Vilken unge går på det?
Då får det hellre ta tid, låta åren gå och hoppas på att det föregår en process som skapar en genuin nyfikenhet och vilja.

Men vill du att barnet ska ha rätt till sin pappa/mamma som inte vill ha med barnet att göra?

På vilket sätt skulle det gynna barnet?

Jag kan se en betydligt större skada utmynna från infekterade möten än mötena som uteblev.

Vi tänker likadant, framför allt det fetmarkerade.

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Nej det är inte lätt att få hjälp, jag blev bara hänvisad runt helatiden. Det är ingen skillnad om du är man eller kvinna.

Fast det vet du inte. Eller är du väldigt insatt i denna problematik hos män?

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Tyvärr har vi ett samhälle där det anses anses vara frivilligt om man vill vara pappa eller inte. Pappa är man för att man vill, en mamma bara är det. Så genom att fler människor slutar att ta männen i försvar och säger att det är deras eget ansvar så kan dessa män inte gömma sig bakom jag vill inte. det går ju utmärkt att tala om för kvinnor som blir misshandlade och säga du måste se din egen del i det hela. Varför kan vi inte säga det till männen, varför måste vi hela tiden försvara dem.

Vi tvingar barn att träffa direkt olämpliga fäder i direkt olämpliga miljöer som kan vara direkt skadliga för dem med motiveringen att alla barn har rätt till båda sina föräldrar. Varför kan vi inte tvinga en pappa att träffa sitt barn och svara på frågan: Varför övergav du mig? jag tror inte det kan bli ett bra och regelbundet umgänge men kanske barnet skulle få möjligheten att se sin förälder och med egna ögon se vem det är istället för att måla upp en drömbild av en pappa som inte finns. Varför kan vi tvinga ett barn att träffa en pappa den inte vill träffa men aldrig tvinga en pappa att träffa sitt barn. de flesta av dessa pappor är ju trotts allt normaltfungerande på andra områden i livet.

Jag har också gjort misstag och jag har fått ta konsekvenserna av dem, ingen har knackat på min dörr och sagt att du behhöver inte om du inte vill. Och visst har jag haft valet att ge upp men även det valet hadde fått konsekvenser.

Ingen pappa ska med gott samvete kunna överge sina barn.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Fast det vet du inte. Eller är du väldigt insatt i denna problematik hos män?

Varför skulle det vara svårare för pappor?
Det är inte lätt för någon.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag kan se en betydligt större skada utmynna från infekterade möten än mötena som uteblev.

Tänk om detta hadde kunnat appliceras på pappor som bara kommer när de känner för det. Ja jag har sett vilken skada det gör när pappa lovat att komma men inte kommer. Men trotts det får du inte skydda ditt barn från detta för säger han att han vill komma så får du snällt stå där med en treåring som sparkar i snön och skriker du ljuger pappa kommer inte. Ja jag ville skona honom från det. Då hette det att det var bättre med en pappa som kom ibland än en som inte kom alls. Några krav på pappan fick vi inte ställa utan vi ska snällt jamsa med och låta honom komma när han känner för det. Som väl var lyckades jag få igenom mina förslag att han skulle ringa innan och tala om ifall han kom och ringde han inte skulle det inte bli någon träff.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Vill bara tillägga att hu vilken hemsk människa jag var som inte ville låta det bli någon fräff om hjan inte ringde, som väl var tyckte inte mitt ex det.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Som jag skrev så är det enligt min åsikt upp till var och en att skydda sig själv. Om kvinnan hade skyddat sig men inte mannen så får mannen ta sitt ansvar. Då har han medvetet struntat i t.ex. kondom trots att han vet riskerna.

Självklart kan man önska något av den andra, varifrån har du fått motsatsen?

Du skrev att använde mannen kondom så var han fri från ansvar och kunde inte krävas på något, då borde det väl gälla samma för en skyddad kvinna?
Då skulle hon enligt ditt resonemang kunna, vägra abort, föda barnet och sen ge den till pappan som får föda barnet och ta ansvaret för dess uppväxt, utan att någon skulle kunna ha en direkt åsikt om det?

Jag håller dock med om att det är upp till var och en att skydda sig, men medvetenheten om att inget skydd är säkert till 100% borde garanteras bankas in hårdare i huvudet på folk.
Så använder mannen kondom och det trots det blir ett barn, så är det fortfarande han som varit med och skapat barnet och hans ansvar.

 

[A-K.Eng]

Sv: Ofrivilliga pappor?

men medvetenheten om att inget skydd är säkert till 100% borde garanteras bankas in hårdare i huvudet på folk.

Har man samlag med en kvinna kan det bli barn. Begriper inte folk det ska de inte ha sex. Kan man tycka.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

så är det fortfarande han som varit med och skapat barnet och hans ansvar.

Rhina och Humelib, ni kan fäkta er blå över hur ni anser att det ska vara men faktum kvarstår, vill man inte så behöver man inte, oavsett kön.
Frågan kvarstår, hur menar ni att vi ska få män och kvinnor som inte vill ta ansvar eller ha med sina barn att göra - att ta sitt ansvar?
Hur?
Vi tvingar föräldrar att ta ekonomiskt ansvar men sedan då?

Fråga nummer två:
Vad är det som eftersträvas, att mannen ska infinna sig, att han ogillar det och inte kan eller vill knyta an till barnet spelar ingen roll bara han finns där?
Är det att sätta barnet främst? Se till barnets bästa?


Är inte detta resonemang lite mer känslomässigt än rationellt?
Okey, jag blev med barn, det var ju inte meningen men nu är det så. Du vill inte behålla men det vill jag så nu är det bara att du tar ditt ansvar. Du ska infinna dig, finnas där och älska detta barn över allt annat, precis som jag. Förstått?

Någon av er skrev att ingen man ska få möjlighet att överge sitt barn utan dåligt samvete men det vill jag bestämt hävda att dåligt samvete har nog de flesta föräldrar som sviker. Oavsett om de lever med eller utan sina barn.
Att tvinga en man att möta sitt barn och svara upp till "varför lämnade du mig, varför vill du inte ha mig" är troligen minst lika stor plåga för barnet som för pappan.
Aldrig att jag skulle utsätta mitt barn för det, aldrig.
Det kan de själva få styra upp när barnet börjar närma sig vuxen ålder om kontakten inte styrts upp innan dess.



Detta kan diskuteras till vägs ände men jag återkommer alltid till rotlösningen dvs 1. skydda sig 2. gör abort om barnet inte är önskat av samtliga involverade.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Tyvärr har vi ett samhälle där det anses anses vara frivilligt om man vill vara pappa eller inte.

Jag anser att det är frivilligt för både mammor och pappor.
Människor som saknar vilja och engagemang gör bäst i att lämna barnen i händerna på någon som brinner för uppgiften.

Pappa är man för att man vill, en mamma bara är det.

Jag anser inte det men föreställningen finns och beror sannolikt på att alla vet att beslutet om barn ligger på kvinnan. Hon är den ende som kan välja att skapa liv eller att avstå.
Därtill är moderskapet heligt på något mycket sjukt och märkligt sätt.

Så genom att fler människor slutar att ta männen i försvar och säger att det är deras eget ansvar så kan dessa män inte gömma sig bakom jag vill inte.

Jag vet inte hur det är med andras viljor men vill jag inte så vill jag inte och då är det fullständigt skitsamma vad andra tycker.
Möjligen är det så att desto mer andra trycker på desto mer sätter jag mig på tvären så jag kan absolut sympatisera med män som inte mäktar med förväntningarna de ska förväntas svälja iom det påtryckta föräldraskapet.

Vi tvingar barn att träffa direkt olämpliga fäder i direkt olämpliga miljöer som kan vara direkt skadliga för dem med motiveringen att alla barn har rätt till båda sina föräldrar.

Jag stödjer inte detta, jag anser att barn ska skyddas från olämpliga föräldrar.

Varför kan vi inte tvinga en pappa att träffa sitt barn och svara på frågan: Varför övergav du mig? jag tror inte det kan bli ett bra och regelbundet umgänge men kanske barnet skulle få möjligheten att se sin förälder och med egna ögon se vem det är istället för att måla upp en drömbild av en pappa som inte finns. Varför kan vi tvinga ett barn att träffa en pappa den inte vill träffa men aldrig tvinga en pappa att träffa sitt barn. de flesta av dessa pappor är ju trotts allt normaltfungerande på andra områden i livet.

Jag anser inte att man ska tvinga någon till något, vare sig pappan att träffa barnet eller tvinga barnet att träffa pappan.
Av den enkla anledningen att det inte finns något gott att hämta.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Rhina och Humelib, ni kan fäkta er blå över hur ni anser att det ska vara men faktum kvarstår, vill man inte så behöver man inte, oavsett kön.
Frågan kvarstår, hur menar ni att vi ska få män och kvinnor som inte vill ta ansvar eller ha med sina barn att göra - att ta sitt ansvar?
Hur?
Vi tvingar föräldrar att ta ekonomiskt ansvar men sedan då?

Trodde jag redan besvarat den frågan?

Ändra uppfostran och samhällets syn och sluta tycka synd om och låta komma undan med att svika sina barn.

Att inte vilja vara förälder kommer man undan med utan att bli ifrågasatt direkt.

Vi kan såklart inte tvinga någon, men göra det betydligt svårare och mer fel i allmän syn att svika pga av att man inte vill och har lust att ta ansvar.

Fråga nummer två:
Vad är det som eftersträvas, att mannen ska infinna sig, att han ogillar det och inte kan eller vill knyta an till barnet spelar ingen roll bara han finns där?
Är det att sätta barnet främst? Se till barnets bästa?

Nej, att folk fattar att skydda sig mot oönskade gravditeter och förstår omfattningen och konsekvensen, det är inte godtagbart att skylla på att man blir lurad, är ung, pank eller full.

Är inte detta resonemang lite mer känslomässigt än rationellt?
Okey, jag blev med barn, det var ju inte meningen men nu är det så. Du vill inte behålla men det vill jag så nu är det bara att du tar ditt ansvar. Du ska infinna dig, finnas där och älska detta barn över allt annat, precis som jag. Förstått?

Jo, att få och vara med barn är känslomässigt.

Någon av er skrev att ingen man ska få möjlighet att överge sitt barn utan dåligt samvete men det vill jag bestämt hävda att dåligt samvete har nog de flesta föräldrar som sviker. Oavsett om de lever med eller utan sina barn.
Att tvinga en man att möta sitt barn och svara upp till "varför lämnade du mig, varför vill du inte ha mig" är troligen minst lika stor plåga för barnet som för pappan.
Aldrig att jag skulle utsätta mitt barn för det, aldrig.
Det kan de själva få styra upp när barnet börjar närma sig vuxen ålder om kontakten inte styrts upp innan dess.

Jag fattar inte rikigt vad du menar?
Du skulle aldrig utsätta ditt barn?
Du kan aldrig veta vad pappan till ditt barn får för relation eller hur framtiden blir mellan er och erat barn?

Detta kan diskuteras till vägs ände men jag återkommer alltid till rotlösningen dvs 1. skydda sig 2. gör abort om barnet inte är önskat av samtliga involverade.

Tvångsabort för gravida mammor alltså.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Vi kan såklart inte tvinga någon, men göra det betydligt svårare och mer fel i allmän syn att svika pga av att man inte vill och har lust att ta ansvar.

Hur många män har du träffat som valt bort sina barn? Dvs män du inte har någon relation till och kunnat vara öppna med sina tankar och känslor?
Jag har alltid jobbat på stora mansdominerade arbetsplatser och har träffat sorgligt många.
De flesta av dem vill inte prata om det, de har svårt att prata om det, de skäms och de allra flesta gångerna handlar det om en infekterad relation med mamman.

Så appropå en fråga som kommer längre ned, jag tror inte man vinner något på att vara aggressiv, jobbig och tjatig.
Hur känslomässigt det än är, vill man verkligen skapa en relation mellan barnet och den högst ovillige pappan, då får man nog jobba hårt för det med fingertopskänsla i diplomatisk anda.

Nej, att folk fattar att skydda sig mot oönskade gravditeter och förstår omfattningen och konsekvensen, det är inte godtagbart att skylla på att man blir lurad, är ung, pank eller full.

Håller med dig med undantaget att man ska kunna lita på sin partner i en etablerad relation. Där ska barn vara ett gemensamt beslut, allt annat är disrespekt på hög nivå. Min åsikt givetvis.

Jo, att få och vara med barn är känslomässigt.

Jag är lite mer rationell i mitt resonemang, det är jag överlag.

Jag fattar inte rikigt vad du menar?
Du skulle aldrig utsätta ditt barn?
Du kan aldrig veta vad pappan till ditt barn får för relation eller hur framtiden blir mellan er och erat barn?

Nej, jag skulle aldrig tvinga till ett möte mellan mitt barn och en pappa som inte vill. Nej.
Jag väntar till pappan själv önskar/vill försöka.
Jag skulle använda andra metoder för att försöka skapa vilja hos pappan, utan att involvera barnet.

Tvångsabort för gravida mammor alltså.

Nej, antingen får de komma på själva att det bästa är att göra abort eller helt och fullt rikta in sig på att de blir själva med barnet.

 

[TinyWiny]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Nej det går inte men viljan att försöka, viljan att få det fungera måste finnas.
Vill du inte lösa det, vill du inte knyta an så är det inte mycket att be för.
Jag skulle inte vilja att mitt barn träffade någon (pappa eller annan) som enbart umgicks utifrån något tvång.
Vilken unge går på det?
Då får det hellre ta tid, låta åren gå och hoppas på att det föregår en process som skapar en genuin nyfikenhet och vilja.

Det handlar egentligen inte om att vilja, jag "tvingade" mina barns pappa att träffa sina barn för jag troddee att barnen skulle må sämre av att inte veta vem han var, dvs jag bad och bönade, hotade och grät. Idag är både han och barnen tacksamma för att jag faktiskt stod på mej. Barnen för att de tycker att det hade varit värre att inte veta vem han är och inte veta vilka deras småsyskon är och han för att han trots allt har kontakt med dem idag även om det inte är en optimal pappa-barn kontakt.



Ska och ska.
Hur ska du tvinga denna pappa då har du tänkt dig?

Man ber och bönar, förklarar och lägger ner en helt otrolig massa energi och försöker få till möten på alla sätt och vis. Men rent tvång går ju givetvis inte men man kan försöka om man tycker att det är viktigt och tror att pappan egentligen kan vara en bra pappa om han får chansen.



Men vill du att barnet ska ha rätt till sin pappa/mamma som inte vill ha med barnet att göra?
På vilket sätt skulle det gynna barnet?

Det är faktiskt bättre att veta vem ens pappa är, risken är så stor att pappan sätts på pedistal och blir en fantasifigur som är helt underbar. Det är bättre att veta att han är en människa som alla andra med fel och brister.

Jag kan se en betydligt större skada utmynna från infekterade möten än mötena som uteblev.

Jag kan ju bara tala för mina barn men under de åren de inte träffade sin pappa och bara såg honom på kort så var deras "relation" till honom helt tokig, de trodde verkligen att han var någon supermänniska som aldrig kunde göra fel. Visst har det skadat dem att ha en pappa som inte har varit närvarande och jag har försökt väga upp detta på alla sätt och vis men faktum kvarstår att det är bättre att veta än att fantisera.

Lite ot så kan jag berätta att vi båda ville ha barn, han skulle aldrig drömma om att missa en kontroll på mödravården eller bvc, han var hemma med sonen från sonen var 5 månader till han var 13 månader, nummer två tjatade han om i drygt ett år innan jag kände mej redo för en till, men något hände och han insåg när sonen var drygt tre att han inte ville ha några barn alls. Då var det försent och enligt mej är det inte bara att dra. Man har en skyldighet och inte bara rättighet gentemot sina barn.

Jag trodde att jag valde den människan som jag skulle leva med resten av mitt liv, som var min allra bästa vän och som delade mina innersta hemligheter med som pappa åt mina barn men ändå valde han att inte vara med.
Man känner aldrig en människa helt även om man har levt ihop länge. Efter 7 år tillsammans visade han sidor som jag aldrig kunnat drömma om att han hade. Jag trodde aldrig att han skulle kunna vara ifrån sina barn frivilligt en hel dag, inte med den relationen de hade men eftersom han kunde så är jag inte förvånad oavsett vad människor gör eller väljer att inte göra.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Hur många män har du träffat som valt bort sina barn? Dvs män du inte har någon relation till och kunnat vara öppna med sina tankar och känslor?
Jag har alltid jobbat på stora mansdominerade arbetsplatser och har träffat sorgligt många.
De flesta av dem vill inte prata om det, de har svårt att prata om det, de skäms och de allra flesta gångerna handlar det om en infekterad relation med mamman.

Som jag sagt tidigare så har dessa män mitt största förakt, hur mycket de än skäms och tycker synd om sig själva.

Så appropå en fråga som kommer längre ned, jag tror inte man vinner något på att vara aggressiv, jobbig och tjatig.
Hur känslomässigt det än är, vill man verkligen skapa en relation mellan barnet och den högst ovillige pappan, då får man nog jobba hårt för det med fingertopskänsla i diplomatisk anda.

Fast jag har aldrig påstått man ska vara agressiv, tjatig eller jobbig, det är din egen tolkning.

Jag tror inte vägen dit är fingertopps känslan som många i denna tråden har, stackars dig som blev lurad till att bli pappa, utan en betydligt rakare och respektfull syn på saken, där pappor får hjälp och stöd och en betydligt bättre grundsyn på ansvaret.

Håller med dig med undantaget att man ska kunna lita på sin partner i en etablerad relation. Där ska barn vara ett gemensamt beslut, allt annat är disrespekt på hög nivå. Min åsikt givetvis.

Under förutsättning att man skyddar sig själv och inte blir "lurad" eller litar på partnerns preventivmedels 100% skydd..

Jag tror oxå många av dessa som ansett sig blivit lurade, faktiskt inte blev lurade av sin partner, utan av sin tro på att preventivmedel ger 100% skydd.

Jag är lite mer rationell i mitt resonemang, det är jag överlag.

Inte vet jag, men du kanske aldrig varit gravid och behövt fundera i banorna om du ska behålla eller inte och verkligen velat ha barnet du bär?
Det är alltid lätt att sitta och peka och tycka när man själv inte varit i just den situationen och haft de känslorna.

Jag har gjort abort, inget jag ångrat, men ett tufft beslut, även om jag ansåg att det var det rätta.

När jag var gravid med min dotter, så kändes det omöjligt att göra en abort och hade jag gjort det, hade jag alltid ångrat mig.
Det var helt enkelt inte möjligt att göra det trots förutsättningarna...

Nej, jag skulle aldrig tvinga till ett möte mellan mitt barn och en pappa som inte vill. Nej.
Jag väntar till pappan själv önskar/vill försöka.
Jag skulle använda andra metoder för att försöka skapa vilja hos pappan, utan att involvera barnet.

Skulle inte jag heller göra.

Nej, antingen får de komma på själva att det bästa är att göra abort eller helt och fullt rikta in sig på att de blir själva med barnet.

Ja och hoppas att mannen är så mycket man att han tar ansvar för det han skapat.

 

[Petruska]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Han VILL inte ha barn och han har vidtagit åtgärder för att detta ska undvikas. Om man som kvinna väljer att behålla sitt barn mot pappans vilja tycker jag det är ännu mer omoraliskt att också tvinga honom finnas där mer än han kan.

Det kan man väl inte heller? Jag fattar i alla fall inte hur det skulle gå till.

Underhållsskyldig blir han, men det är ju enligt lag och inget för parterna att tjafsa om.

En massa saker i mitt liv har i olika sammanhang blivit annorlunda än vad jag VILLE, men inte slapp jag ta ansvar för konsekvenserna för det. Sådant händer väl alla, hela tiden, i stort och smått.

Varför skulle just män som inte sett till att kontrollera sin fertilitet, alternativt försökt göra detta men misslyckats, slippa ansvaret för sina handlingar, när det dessutom går ut över ett barn?