Ofrivilliga pappor?

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag talar inte om att man ska behöva minimera riskerna att bli lurad. Jag talar om att man inte ska lura.

Och jag om att själv ta ansvar så man slipper oönskade graviditeter och slippa sitta i situationen att någon annan ska bestämma om man ska bli pappa eller inte, oavsett om det handlar om att blir lurad eller inte.

 

[Stinaelin]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Och jag om att själv ta ansvar så man slipper oönskade graviditeter och slippa sitta i situationen att någon annan ska bestämma om man ska bli pappa eller inte, oavsett om det handlar om att blir lurad eller inte.

Exakt! Hur svårt kan det vara? (Och i Pelles fall; "Jag trodde att hon var ”säker” som hon sa."; Vad innebär det? Att hon trodde att hon var i en säker period? Nämen hoppsan så lurad han blev då... )

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Varför skulle det vara svårare för pappor?
Det är inte lätt för någon.

Det finns tex. inte någon FVC. Det är inte givet vart fäder ska vända sig när de behöver hjälp i sin föräldraroll. Morsor vänder sig till MVC, vart vänder sig män? Författaren ifråga beskriver själv hur illa bemött han blivit av i princip alla han vänt sig till för hjälp. Ingen har förstått honom. Han har bara fått attityden "ta dig i kragen".

 

[moster_punk]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Exakt! Hur svårt kan det vara? (Och i Pelles fall; "Jag trodde att hon var ”säker” som hon sa."; Vad innebär det? Att hon trodde att hon var i en säker period? Nämen hoppsan så lurad han blev då... )

KL

Kul att följa diskussionen. För mig är det fortfarande självklart att kvinnan bestämmer när graviditeten redan är ett faktum, mannen har chans att motverka risken för oönskad graviditet i ett tidigare skede.

Det är inte rimligt att han vid fullbordat faktum ska kunna komma och gnälla över vad hans kopulerande lett fram till.

Det är alla vuxnas ansvar att vara medveten om sin egen inställning till risken att bli delaktig i ett barns tillblivelse och att utifrån detta vidta lämpliga åtgärder.

Pelle i ursprungsfallet ville tydligen inte alls ha några barn. Då borde han verkligen ha avstått från sex alternativt skyddat sig på maximalt sätt istället för att medverka till minst två oönskade graviditeter, varav den ena är den som han skrivit en bok om och den andra är en där han lyckades övertala kvinnan att göra abort.

 

[TinyWiny]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Det finns tex. inte någon FVC. Det är inte givet vart fäder ska vända sig när de behöver hjälp i sin föräldraroll. Morsor vänder sig till MVC, vart vänder sig män? Författaren ifråga beskriver själv hur illa bemött han blivit av i princip alla han vänt sig till för hjälp. Ingen har förstått honom. Han har bara fått attityden "ta dig i kragen".

Hjälp med sin föräldraroll får man inte på mödravården, där kollas bara så att allt är bra med mamman och bebisen i magen. Föräldrarollen är på bvc, alltså barnavårdscentralen och dit är föräldrar välkomna med sina barn för att kolla att barnet mår bra utanför magen.
Däremot är det tyvärr inte alla familjer där båda föräldrarna följer med och vad jag vet får bara mamman skriva i ett papper om hur hon mår. Givetvis borde även pappan skriva i ett liknande papper för att fånga upp de fäder som inte mår bra.

 

[moster_punk]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Författaren ifråga beskriver själv hur illa bemött han blivit av i princip alla han vänt sig till för hjälp. Ingen har förstått honom. Han har bara fått attityden "ta dig i kragen".

Om jag kommenterar just det specifika fallet Pelle, så råkar jag sitta på ett och annat bakgrundsfakta och kan bara hävda att det är helt osannolikt att det skulle ta Pelle tio långa år för att få hjälp med sin papparoll. Pelles problem har nog snarare varit att han i själva verket velat ha hjälp med att hälla vatten på sin kvarn och elda under hans lilla gryta av evighetslång förbittring och förtrytelse över den kontrollförlust han upplevt genom sitt faderskap.


Annars är det kanske en intressant fråga generellt, om vi ska ha pappavårdscentraler. Fast pappagrupper finns väl redan, tex.?

 

[TinyWiny]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Men i ditt fall var det ju er mamma som inte lyssnade på dej, om du inte ville träffa din pappa skulle du givetvis ha sluppit. En pappa som inte förstår/inte vill förstå hur viktig han är utan fortsätter att svika hade inte jag heller skickat mina barn till.

Mina barn behövde inte åka till sin pappa när de blev äldre utan detta handlar om när de var små, mellan tre och åtta år. När mina barn var runt tolv ville de inte åka varannan helg längre och då åkte de inte heller. Då fanns det en grunddläggande kontakt så det var lättare sedan när de blev äldre. Ett barn som inte har träffat sin pappa sedan hen var nio månader ringer inte upp så enkelt för att höra om man kan ta en fika när hen är femton men ett barn som har träffat sin pappa regelbundet fram till tolv år kan ta moppen och åka dit en sväng när andan faller på även om de bara har träffats då och då under de senaste åren.

Sedan är det många barn med två föräldrar boendes i samma hus som ger exakt det till sina barn som din pappa gav till din syster, det har med dåligt föräldraskap över lag att göra. Inte egentligen med att dina föräldrar gick isär.
Jag gissar ju att det fanns en orsak till att du inte ville träffa din pappa, du hade nog redan genomskådat honom och behövde inte hans falskhet längre för du kände honom. Din syster hade förmodligen satt honom på pedistal och gjort honom till en underbar fantasifigur och i det läget är det bättre att veta att han inte är sådan. Däremot borde din mamma gått in och satt stopp när hon insåg hur illa pappan gjorde din syster för nog borde hon väl ha märkt att din syster for illa av att träffa sin pappa? Om då inte pappan brydde sig om det så hade ju din mamma fått reagera. Men det är alltid enkelt att rätta med facit i hand, jag är övertygad om att din mamma gjorde det hon trodde var bäst just då.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Det finns tex. inte någon FVC. Det är inte givet vart fäder ska vända sig när de behöver hjälp i sin föräldraroll. Morsor vänder sig till MVC, vart vänder sig män? Författaren ifråga beskriver själv hur illa bemött han blivit av i princip alla han vänt sig till för hjälp. Ingen har förstått honom. Han har bara fått attityden "ta dig i kragen".

BVC finns även för pappor till barnet. Annars så finns en vårdcentral. Sedan har det ju hänt lite på tio år.
För några år sedan började mammor att få skriva i ett papper om hur de mår vilket är bra eftersom var femte kvinna hamnar i en depression efter förlossningen. Även pappor kan ju bevisligen få stöd därifrån men det gäller ju att de vill vara delaktiga i barnets liv för detta stöd är främst till för barnet. Jag är inte så förvånad om en pappa som kommer och snyftar över att mamman lurade honom blir bemött av attityden "ta dig i kragen". Visst borde de förstå att det handlar om anknytningsproblem men då krävs det också att han vill knyta an. Vill han bara beklaga sig över sin situation så lär han inte kunna ta emot någon hjälp heller. Sedan kan pappan alltid vända sig till en privat psykolog, men det kostar förståss.

 

[Morbo]

Sv: Ofrivilliga pappor?

KL

Här på buke precis som i övriga samhället håller alla med om att det är självklart att kvinnan har rätt att bestämma om abort ska ske eller inte. Jag får inte riktigt ekvationen att gå ihop, det känns verkligen inte så självklart som alla andra verkar uppfatta det.

Självklart kan man inte tvinga en kvinna att göra abort. Mannen vet vad han ger sig in på och hur kan vi som samhälle tillåta att våra läkare sliter ut foster ur folk som inte vill det? Jag tror de flesta håller med om att det vore moraliskt förkastligt att ett önskat barn nekas livet trots att mamman vill behålla barnet.

Vad jag tycker, eller tror snarare, är fel idag som jag sällan hörs diskuteras, är när mannen vill behålla barnet men kvinnan vill göra abort. Jag håller med om att kvinnan har rätt över sin egen kropp, men jag anser att det stannar vid att samhället aldrig kommer ingripa på något sätt mot hennes vilja. Idag förlängs den här rätten till att alla kvinnor får en garanti från samhället att det alltid finns någon som städar upp efter kvinnor när de har gjort bort sig. Jag förstår inte varför samhället automatiskt är skyldig till detta? För precis som med männen så vet även kvinnorna vad de ger sig in på. Preventivmedel är ett delat ansvar, osv.

Ni som gått igenom den där fasen av enorm längtan efter barn, med allt vad det innebär, känner ni ingen empati för alla män som känt exakt som er men som sen fått sitt barn borttaget? Det känns så fel när jag tänker på alla barn som blivit aborterade som hade kunnat få en bra uppväxt med sin pappa istället.

Förstår helt enkelt inte varför vi säger "otur grabben, när man gökar kan det bli barn, det visste du" till männen men "glöm inte att vi självklart alltid kommer hjälpa dig ur knipan om du råkar bli på smällen, varför ska du behöva föda bara för att du gått och blivit gravid?" till kvinnorna.

Abort borde enligt mig bara utföras efter båda föräldrars godkännande. Jag verkar ganska ensam i det här perspektivet, så jag kanske missar något uppenbart? Upplys mig gärna.

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Hjälp med sin föräldraroll får man inte på mödravården, där kollas bara så att allt är bra med mamman och bebisen i magen. Föräldrarollen är på bvc, alltså barnavårdscentralen och dit är föräldrar välkomna med sina barn för att kolla att barnet mår bra utanför magen.
Däremot är det tyvärr inte alla familjer där båda föräldrarna följer med och vad jag vet får bara mamman skriva i ett papper om hur hon mår. Givetvis borde även pappan skriva i ett liknande papper för att fånga upp de fäder som inte mår bra.

En mamma som mår dåligt kan mycket väl vända sig till MVC (många utvecklar ett bra förtroende till sin barnmorska och kan söka hjälp av henne) även efter förlossningen och få hjälp via deras kurator.

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Om jag kommenterar just det specifika fallet Pelle, så råkar jag sitta på ett och annat bakgrundsfakta och kan bara hävda att det är helt osannolikt att det skulle ta Pelle tio långa år för att få hjälp med sin papparoll. Pelles problem har nog snarare varit att han i själva verket velat ha hjälp med att hälla vatten på sin kvarn och elda under hans lilla gryta av evighetslång förbittring och förtrytelse över den kontrollförlust han upplevt genom sitt faderskap.


Annars är det kanske en intressant fråga generellt, om vi ska ha pappavårdscentraler. Fast pappagrupper finns väl redan, tex.?

Pappagrupper är inte ett särskilt väl utspritt fenomen och jag tvivlar att det är till sådana ofrivilliga fäder skulle vända sig. De är väl främst till för frivilliga fäder.

 

[Hiddeous]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Kul att följa diskussionen. För mig är det fortfarande självklart att kvinnan bestämmer när graviditeten redan är ett faktum, mannen har chans att motverka risken för oönskad graviditet i ett tidigare skede.
Det är inte rimligt att han vid fullbordat faktum ska kunna komma och gnälla över vad hans kopulerande lett fram till.

Vad menar du med det??
Har han inte ens rätt till en åsikt - är din idé om hetrosexuella förhållanden att han ska hålla käften så snart lagen är på kvinnans sida?
Dina åsikter är så svart-vita att de nästan utlöser epilepsi.

 

[Hiddeous]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Och jag om att själv ta ansvar så man slipper oönskade graviditeter och slippa sitta i situationen att någon annan ska bestämma om man ska bli pappa eller inte, oavsett om det handlar om att blir lurad eller inte.

Ja, den predikan har jag hört ganska många gånger nu i tråden. För min del är det ganska ointressant. Dels för att alla redan vet det, dels för att vi inte lever i en perfekt värld, så du lär få fortsätta tjata om det i hundra år till. Jag är mer nyfiken på att veta hur de kvinnor är funtade som faktiskt avsiktligt lurar sig till ett barn, i kortare eller längre förhållanden.

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Abort borde enligt mig bara utföras efter båda föräldrars godkännande. Jag verkar ganska ensam i det här perspektivet, så jag kanske missar något uppenbart? Upplys mig gärna.

Det uppenbara? Ja, det är väl att det är kvinnan som genomgår både graviditet och förlossning. När män kan ta över en graviditet kan vi börja snacka om att båda föräldrarnas godkännande krävs, men till den dagen kan det slutgiltiga beslutet inte ligga på någon annan än kvinnan. Du vet väl att i värsta fall kan en förlossning sluta med att kvinnan mister sitt liv? Det måste vara kvinnans val om hon vill utsätta sig för de risker en graviditet och förlossning medför.

Självklart känner jag med de män som får sina potentiella barn aborterade. Dock måste män ta viktiga beslut som berör detta område innan de har sex. När graviditeten är ett faktum upphör mannens möjligheter att påverka annat än verbalt (vilket iofs kan vara nog så kraftfullt).

 

[Sol]

Sv: Ofrivilliga pappor?

BVC finns även för pappor till barnet. Annars så finns en vårdcentral. Sedan har det ju hänt lite på tio år.
För några år sedan började mammor att få skriva i ett papper om hur de mår vilket är bra eftersom var femte kvinna hamnar i en depression efter förlossningen. Även pappor kan ju bevisligen få stöd därifrån men det gäller ju att de vill vara delaktiga i barnets liv för detta stöd är främst till för barnet. Jag är inte så förvånad om en pappa som kommer och snyftar över att mamman lurade honom blir bemött av attityden "ta dig i kragen". Visst borde de förstå att det handlar om anknytningsproblem men då krävs det också att han vill knyta an. Vill han bara beklaga sig över sin situation så lär han inte kunna ta emot någon hjälp heller. Sedan kan pappan alltid vända sig till en privat psykolog, men det kostar förståss.

Oavsett vilken "attityd" den ofrivilliga pappan har måste vården kunna bemöta honom på ett bra sätt om han vänder sig till dem för att få hjälp. Vem vinner på attityden "ta dig i kragen" gentemot pappan?

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Ja jag kan upplysa dig om att det handlar om kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp, det är hon som bär och föder barnet. Vi kan aldrig komma ifrån illegala aborter och då är det bäst att dessa sker på ett säkert sätt. Tack vare rätten till abort så har kvinnans och barnens rättigheter höjts till att i alla fall komma i närheten av mannens. Kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och sin egen sexualitet är det viktigaste steget i att bekämpa fattigdom svält och barndödlighet i världen (om vi ska dra det till ett globalt perspektiv). Att kräva att båda ger sitt medgivande är att ta ett steg tillbaka. Det är inte så att kvinna slipper ta konsekvenserna av en graviditet, hon måste ta dem oavsett och hon måste betala med sin kropp och de risker det innebär att föda barnet eller att avbryta graviditeten. Kvinna befinner sig redan i ett läge där en graviditet inte medför några fördelar för henne socialt. Förmågan att förda barn motiverar en lägre lön, sämre kariärsmöjlighet och gör henne mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Att få ett barn eller ens ha förmågan att föda barn är idag en större belastning för kvinnan än för mannen både fysiskt, socialt och ekonomiskt.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Jag säger inte att det är rätt eller att någon vinner på det jag säger att jag är inte förvånad.

 

[Humelibumlan]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Ja, den predikan har jag hört ganska många gånger nu i tråden. För min del är det ganska ointressant. Dels för att alla redan vet det, dels för att vi inte lever i en perfekt värld, så du lär få fortsätta tjata om det i hundra år till. Jag är mer nyfiken på att veta hur de kvinnor är funtade som faktiskt avsiktligt lurar sig till ett barn, i kortare eller längre förhållanden.

Jag skulle tro att de fungerar som så att de vill ha barn och får möjligheten att skaffa dem iom att männen inte skyddar sig själva.

Vi lever som sagt inte i en perfekt värld, men en ganska upplyst värld när det handlar om både, graviditeter, svek och lögner.

 

[No1]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Men i ditt fall var det ju er mamma som inte lyssnade på dej, om du inte ville träffa din pappa skulle du givetvis ha sluppit. En pappa som inte förstår/inte vill förstå hur viktig han är utan fortsätter att svika hade inte jag heller skickat mina barn till.

Jag uttryckte enbart "måste vi?"
Jag toksatte mig inte på tvären för det hade jag ingen anledningen till.
Min mamma tvingade mig aldrig att åka men för mig var det inte aktuellt att stanna hos min mamma om mitt syskon åkte till pappa.

Mina barn behövde inte åka till sin pappa när de blev äldre utan detta handlar om när de var små, mellan tre och åtta år.

Vi var 6 och 11.

Sedan är det många barn med två föräldrar boendes i samma hus som ger exakt det till sina barn som din pappa gav till din syster, det har med dåligt föräldraskap över lag att göra. Inte egentligen med att dina föräldrar gick isär.
Jag gissar ju att det fanns en orsak till att du inte ville träffa din pappa, du hade nog redan genomskådat honom och behövde inte hans falskhet längre för du kände honom. Din syster hade förmodligen satt honom på pedistal och gjort honom till en underbar fantasifigur och i det läget är det bättre att veta att han inte är sådan. Däremot borde din mamma gått in och satt stopp när hon insåg hur illa pappan gjorde din syster för nog borde hon väl ha märkt att din syster for illa av att träffa sin pappa? Om då inte pappan brydde sig om det så hade ju din mamma fått reagera. Men det är alltid enkelt att rätta med facit i hand, jag är övertygad om att din mamma gjorde det hon trodde var bäst just då.

Nej, det var aldrig några större känsloyttringar utåt, tyvärr får man väl säga. Det handlade mest om besvikelse och nedstämdhet vid själva sveket och det gick givetvis över.
Jag ser hur andra går igenom detta gång på gång och det tas ingen större notis om det. Därför kan jag tycka att det är intressant att se vad det gav för resultat så många år efter.

Ja hon gjorde vad hon trodde var bäst och hon var antagligen rätt färgad av mantrat att barn mår bäst av att ha sina bägge föräldrar.
Det gäller ju stenhårt i vårt samhälle så hårt att barn ska ha rätt till sina föräldrar med grava problem, barn ska ha rätt att träffa sin pappa som nästan slog ihjäl mamma osv

Barn ska ha rätt till sina föräldrar om föräldrarna är BRA för barnen, annars anser jag att barnen ska skyddas från dem.

 

[Rina]

Sv: Ofrivilliga pappor?

Barn ska ha rätt till sina föräldrar om föräldrarna är BRA för barnen, annars anser jag att barnen ska skyddas från dem.

Jag håller fullständigt med dig. Tyvärr så tvings barn att träffa olämpliga pappor om pappan vill. Det är hela tiden pappans behov som styr, inte barnens och det är det jag vill komma åt. Vill barnen träffa pappa så ska de få det förutsatt att han inte är direkt olämplig.

Däremot så tror jag inte att alla dessa pappor som inte vill vara pappor är helt olämpliga. Ibland har de ju haft en relation till barnen och försvinner vid en separation, bildar en ny familj som de engagerar sig i så förmågan finns där. Ibland har de inte ens försökt etablera en kontakt och det sårar barnen. Jag tror det är en allt för enkel lösning i ett samhälle där det är valfritt att vara hur mycket pappa man vill och kan ångra sig när man vill. Det ska inte vara enkelt att smita från sitt ansvar. Jag tror en stor del av problemet ligger i att många män helt enkelt är vana vid att sätta sina egna behov och sin egen vilja främst. Så länge vi säger att det är ett frivilligt val att vara pappa eller rentav en bonus om de engagerar sig i barn de inte planerade så kommer de fortsätta att överge sina barn. Dessa män tycker helt enkelt att det är besvärligt att engagera sig i något som inte syns utanpå eller ger status. Jag tror inte heller det är en slump att mannen i artikeln gjort två kvinnor gravida "mot sin vilja".