Du är ägare till en potentiellt mycket farlig hund. Rädda hundar har 3 valmöjligheter: flykt, passivitet eller aggression. Schäfrar väljer ofta det senare. Inte i början när de är små. Men det brukar börja mellan 1-3 års ålder, när de känner att de är ganska stora och starka trots allt. Och så lär de sig att beteendet ger utdelning, de flesta människor flyttar ju på sig om en stor schäfer gör utfall mot dem. OM du nu väljer att behålla hunden så hade jag redan nu tagit kontakt med någon som är specialist på problemhundar. Det är möjligt att du kan skapa ett bra och tryggt liv för din hund, trots hans stora mentala brister. Men det kommer kräva mycket av dig som ägare, och det är bättre att du skaffar dig den kunskapen nu när hunden är liten och klen än när den har vuxit i sin päls ordentligt.
Jag hade en hund på träning, och ägarna beskrev att den var precis som din när den var valp. När de kom till mig var hunden knappt ett år gammal och hade redan bitit en tant som kom lite för nära. Han blev överraskad helt enkelt, och det var bara tur att bettet tog i jackan och inte i armen.
Det finns också en möjlighet att din hund inte kommer må bra trots att du är en bra ägare. På vissa hundar så hjälper ingen träning och goda erfarenheter, de blir bara räddare och räddare ju äldre de blir. I så fall måste du ta ditt ansvar och avsluta lidandet för hunden. Det är så klart lite tidigt att sia om hur just din hund kommer utveckla sig. Och jag kan förstå att du vill försöka. Men som f.d. ägare till en aggressiv hund så säger jag aldrig mer! Det är verkligen skitjobbigt att äga en hund som det inte går att lita på bland folk.
Jag kan bara instämma. Jag har själv haft en hund en gång i tiden som visade samma beteende som valp och unghund. I början bara "blyg" men sedan eskalerade och blev värre ju äldre den blev. Han mådde verkligen inte bra, alla människor utanför flocken var ett hot och han var ständigt på spänn ute. Idag hade jag inte behållt honom. Skillnaden var ändå att han var en pudel på 3 kg, en schäfer på 40 kg blir något helt annat att hantera.
Till ts, visst låter det kanske tufft utifrån ett ynka inlägg men det som du beskriver är tyvärr inget litet problem som man kan träna bort och sedan bli bra. Du kommer få vara på din vakt med hunden hela livet och aldrig riktigt slappna av, fundera på om det är så du vill att hundägandet ska se ut minst 10 år framåt. De svaren du får är inte för att vara elak mot dig, utanför för att alla varningslampor går igång på det beteendet valpen har.