Oengagerad karl=jag häxa

[em-pirre]

Jadå jag läste det, men inte heller den personen nämnde att höja rösten hela tiden. Och att citera ett inlägg och kommentera något som inte berörs i det (eller vad jag vet något annat inlägg) är mest konstig.

Men alltså jag ger upp. Du läste ju uppenbarligen fortfarande inte allt.

 

[nightcrawler]

Upplever inte du att det tar energi av dig att bli arg?

För mej så tar alla känslor energi men ibland olika mycket. Det enda som inte kräver energi är när jag känner mej neutral. Varken eller.

 

[Lobelia]

Men alltså jag ger upp. Du läste ju uppenbarligen fortfarande inte allt.

Du citerar mitt inlägg och berör inte vad jag skrivit alls. När jag påpekar detta så anklagar du mig för att inte ha läst. Anfall är bästa försvar tydligen.

 

[Amha]

Då är vi i olik trådar, i den jag läser så verkar folk tävla i att inte bli arga.

Inte heller jag förstår vilken tråd du är i. Många här kräver mer än vissa av er andra kräver för att faktiskt bli arga men vi blir det, ibland. Ibland väljer man att inte agera, ibland säger man att något gjort en arg.

Jag har vid flera tillfällen retat upp mig på saker jag själv först anser är småsaker jag inte kommer tycka lika om i morgon och därför först låtit bli att ta upp det för att sedan ångra mig och ta upp det, förklarat att jag först kände att det jag faktiskt inte trodde att det skulle reta mig så som det gjorde men /.../. Ibland är det att jag bara "måste" bli arg på något (vilket då brukar gå över när blodsockerhalten återställs/jag tagit en powernap osv ). Av den sistnämnda anledningen är jag väldigt glad för att jag brukar kunna stanna upp och reflektera över mina känslor.

 

[Grazing]

Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...

Låter som en tankspridd person helt enkelt, det är lätt att missuppfatta saker och ting då. Alla har heller inte så lätt att ta egna imitativ och det är ju lite av ett personlighetsdrag, gillar du inte det så kanske det inte är rätt person för dig. Att bli arg och skälla är sällan en lösning.

Jag förstår för övrigt att han blir sur när du blir sur för att du behöver förklara. Jobbigt att vilja hjälpa till och sen så är personen man ska göra det med irriterad för att man behöver hjälp. Vissa behöver tid på sig och vissa är tankspridda helt enkelt.

 

[FadeAway]

Jag är rätt fascinerad över att folk inte blir arga. För mig gör det superskillnad om det är för en olycka som ju kan hända eller om nån bara är nonchalant och skiter i det.
Jag var svinarg när min häst inte togs in när vi var iväg på tävling med den andra. Personen i fråga "ja vi såg ju att han var stressad och ville in men ni brukar ju ta in själva".

 

[Grazing]

Jag är rätt fascinerad över att folk inte blir arga. För mig gör det superskillnad om det är för en olycka som ju kan hända eller om nån bara är nonchalant och skiter i det.
Jag var svinarg när min häst inte togs in när vi var iväg på tävling med den andra. Personen i fråga "ja vi såg ju att han var stressad och ville in men ni brukar ju ta in själva".

Finns ingen anledning att bli arg över missförstånd. Man ska aldrig anta att någon gör någonting utan att det är väldigt uttalat att det ska göras. Var det viktigt att hästen skulle in så skulle ni ju sagt det helt enkelt.

 

[Lobelia]

Inte heller jag förstår vilken tråd du är i. Många här kräver mer än vissa av er andra kräver för att faktiskt bli arga men vi blir det, ibland. Ibland väljer man att inte agera, ibland säger man att något gjort en arg.

Jag har vid flera tillfällen retat upp mig på saker jag själv först anser är småsaker jag inte kommer tycka lika om i morgon och därför först låtit bli att ta upp det för att sedan ångra mig och ta upp det, förklarat att jag först kände att det jag faktiskt inte trodde att det skulle reta mig så som det gjorde men /.../. Ibland är det att jag bara "måste" bli arg på något (vilket då brukar gå över när blodsockerhalten återställs/jag tagit en powernap osv ). Av den sistnämnda anledningen är jag väldigt glad för att jag brukar kunna stanna upp och reflektera över mina känslor.

Jag retar nästan aldrig upp mig på småsaker och gör jag det är det inget jag funderar på i dagar liksom. Ibland agerar jag och då kan jag höja rösten men oftast inte, oftast släpper jag det (om man nu kan kalla det ofta när man sällan blir irriterad på småsaker).

När du retat upp dig och sen reflekterat över det handlar det mer om tankar än känslor. Jag skulle tyckt att det var underligt med en en person som väntar till dagen efter med att ta upp mindre saker (jag antar att det inte var något riktigt stort om du först bedömde det som en småsak), det känns långsint, för mig är det bättre om man tar upp det direkt. Risken är också att det inte var så viktigt för mig och att jag inte riktigt kommer ihåg exakt vad som hänt.

Man kan stanna upp och reflektera över sina känslor även om man höjer rösten eller agerar på dem. Det behöver inte ta någon lång stund. Jag har någon enstaka gång sagt ifrån att jag behöver en paus för att rensa tankarna/samla mig och återkommit lite senare. Då har jag gjort den andre medveten att det är något och den har också fått samma chans. Ofta så behövs det inte någon lång reflektion över småsaker, det kan räcka med ett ögonblick. Att stanna upp och ta ett par andetag är underskattat av många.

 

[em-pirre]

Jag är rätt fascinerad över att folk inte blir arga. För mig gör det superskillnad om det är för en olycka som ju kan hända eller om nån bara är nonchalant och skiter i det.
Jag var svinarg när min häst inte togs in när vi var iväg på tävling med den andra. Personen i fråga "ja vi såg ju att han var stressad och ville in men ni brukar ju ta in själva".

Alltså jag har inte läst om någon som aldrig blir arg. Men flera reagerar inte på sin ilska eller kan förstå att den inte kommer att göra saken bättre.

Jag kan absolut bli arg och då säger jag också det. Eller så morrar jag för mig själv. Men skrika, säga nåt fult eller höja rösten mot någon annan gör jag bara inte.

Alltså skulle någon skada min hund skulle jag säkert göra det men det hoppas jag att jag slipper vara med om.

 

[FadeAway]

Finns ingen anledning att bli arg över missförstånd. Man ska aldrig anta att någon gör någonting utan att det är väldigt uttalat att det ska göras. Var det viktigt att hästen skulle in så skulle ni ju sagt det helt enkelt.

Det hjälpte ju inte. Personen lämnade hästen inne hysteriskt vävande vid ett annat tillfälle då vi var iväg och tävlade med den andra.

 

[Grazing]

Det hjälpte ju inte. Personen lämnade hästen inne hysteriskt vävande vid ett annat tillfälle då vi var iväg och tävlade med den andra.

Fast nu trodde ju uppenbarligen personen att ni skulle ta in hästarna, var ju vad du skrev. Alltså hade det skett ett missförstånd.

Som sagt, klara och tydliga instruktioner utan möjlighet till tolkning av vad som sagts, då brukar missförstånd undvikas. Skyll inte på andra för att ni varit otydliga om vad som ska göras.

 

[FadeAway]

Fast nu trodde ju uppenbarligen personen att ni skulle ta in hästarna, var ju vad du skrev. Alltså hade det skett ett missförstånd.

Som sagt, klara och tydliga instruktioner utan möjlighet till tolkning av vad som sagts, då brukar missförstånd undvikas. Skyll inte på andra för att ni varit otydliga om vad som ska göras.

Hästarna var inackorderade. Det ingick i jouren att ta in alla.

 

[TheRedLightning]

Men hur ska man veta när folk år arga på riktigt om de höjer rösten varje gång?

Det borde vara olika tonläge om man är arg eller inte även om man höjer rösten.

 

[em-pirre]

Det borde vara olika tonläge om man är arg eller inte även om man höjer rösten.

Ja men med folk som har lätt för att börja ropa eller höja rösten så är det ju jättesvårt att veta om det är en skitsak eller dödsallvar.

 

[sjoberga]

Jag föredrar fortfarande att höjda röster förbehålls den användning som många i tråden givit exempel på : akut behov av full uppmärksamhet. Oavsett om det finns ilska med i bilden eller inte.

Det är vad man får av mig i alla fall när man höjer rösten och ett frekvent sådant blir enormt uttröttande, så då gör jag vad jag kan för att undvika den miljön.

 

[Grazing]

Hästarna var inackorderade. Det ingick i jouren att ta in alla.

Det blir förvirrande om ägaren tar in själv oftast och plötsligt inte, jag tog alltid in min häst själv, såpass ofta att jag när jag inte var där fick säga till även om det ingick i hyran. Iallafall för att vara på den säkra sidan så att det inte blir som i din situation att dom väntade med att ta in honom för att jag brukade ta in själv.

Som sagt, missförstånd. Det är alltid bättre att vara tydlig. I en perfekt värld så vet alla hela tiden vad dom ska göra men så är det inte. Det är liksom få som gör något för att jävlas. Bättre att lära sig av sina misstag och vara övertydlig så att det inte händer igen.

 

[TheRedLightning]

Ja men med folk som har lätt för att börja ropa eller höja rösten så är det ju jättesvårt att veta om det är en skitsak eller dödsallvar.

Fast tonläget är annorlunda om man är arg, det går att höja rösten utan att vara arg, sen har man ansiktsuttrycket uppe på det också. Det är mer än bara rösten som spelar in.

Jag har själv höjt rösten utan att va arg, men det var mer för att överrösta en full matsal med personer för att hitta ägaren till en bil som var parkerad mitt i vägen. Även om jag höjde rösten var jag lugn och saklig.

 

[Lingon]

Det blir förvirrande om ägaren tar in själv oftast och plötsligt inte, jag tog alltid in min häst själv, såpass ofta att jag när jag inte var där fick säga till även om det ingick i hyran. Iallafall för att vara på den säkra sidan så att det inte blir som i din situation att dom väntade med att ta in honom för att jag brukade ta in själv.

Som sagt, missförstånd. Det är alltid bättre att vara tydlig. I en perfekt värld så vet alla hela tiden vad dom ska göra men så är det inte. Det är liksom få som gör något för att jävlas. Bättre att lära sig av sina misstag och vara övertydlig så att det inte händer igen.

Fast man lämnar aldrig en häst ute ensam om inte ägaren uttryckligen sagt att det går bra. Det gör man bara inte.

 

[Lobelia]

Ja men med folk som har lätt för att börja ropa eller höja rösten så är det ju jättesvårt att veta om det är en skitsak eller dödsallvar.

Det är en konst att veta vilken sinnesstämning folk har, den som enbart går på röshöjden lär få stora sociala problem, hur högt man talar säger mycket lite om folks sinnesstämning. Det gäller oavsett om folk viskar, talar normalt, höjer rösten, ropar eler skriker.

 

[em-pirre]

Det är en konst att veta vilken sinnesstämning folk har, den som enbart går på röshöjden lär få stora sociala problem, hur högt man talar säger mycket lite om folks sinnesstämning. Det gäller oavsett om folk viskar, talar normalt, höjer rösten, ropar eler skriker.

Och @TheRedLightning

Alltså det är samma sak med att väsa fram saker eller på annat sätt ändra sitt tonläge och kroppsspråk till ett lite hotfullt läge. Jag föredrar alla gånger att man håller sig lugn och saklig och undviker ett argt kroppsspråk.

Att man kan prata högt utan att vara arg förstår nog precis vem som helst.

Det som diskuteras är ju just att man inte håller tillbaka den ilska man känner och visar den genom exempelvis höjd röst eller annat kroppsspråk. Jag tycker det är förkastligt och anser att man får bättre resultat genom att hålla sig neutral och saklig. Folk går lätt i försvar eller baklås eller lägger sig i underläge om diskussionen framstår som en uppläsning eller en strid.