Odåga :)

[primax]

Jag och min sambo har en 6månvalp, jag är den som har det mesta intresset och sköter om hund & träningen. Båda var överens om köpet, men att jag har det största ansvaret. Jag går valpkurs.

Sambon har ingen valpvana sedan tidigare. (Bara vana från min gamla hund och den var till åren när vi träffades.)
Detta märker valpen och fullständigt kör över sambon, lyssnar inte alls.
Ignorerar kommandon, hoppar, biter(lekbiter), tokspringer med leksaker och lägger i knät, och lever allmänt rövare.
Valpen lyssnar på mig. Jag har inga problem.

Ibland kan jag se på sambon att han tycker det är jobbigt och han tycker att hunden är jobbig.

Vad ska/kan sambon göra eller ska jag gå in och göra något?
Ibland brukar jag gå in och bryta, men det känns så fel, som att jag idiotförklarar sambon. Det är ju inte alltid som jag är hemma.

 

[Red_Chili]

Sv: Odåga

Det där är en diskussion du måste ta med din sambo. Fråga honom om han upplever det som jobbigt, förklara hur han ska göra för att det ska bli mindre jobbigt (dvs, faktiskt sköter om hunden, umgås med den och lär sig hur han ska få hunden att göra det han vill). Kan du få hunden att vara trevlig osv så kan han ju lyckas med detsamma, men tydligen inte på egen hand.

 

[Skogstrollet]

Sv: Odåga

Har precis samma "problem" här hemma. En 7mån duracellvalp och en sambo som inte riktigt inser att om han enbart busar och leker med valpen så funkar det liksom inte att sen gnälla över att valpen aldrig är lugn med honom. Som tur är är sambon inte särskilt gnällig, tvärtom mycket tålmodig och tar det med ro, det är bara det att han saknar erfarenhet av valpar.

Jag försöker coacha lite och uppmärksamma t.ex. att "om du ger honom uppmärksamhet när han gör så där så förstärker du det beteendet". Ibland uppmuntrar sambon till ett mindre trevlig beteende hos valpen utan att själv vara medveten om det så då förklarar jag vad jag ser att han gör.

Vissa saker har jag lärt in hos valpen, t.ex. om jag lägger handen på bröstet så sätter sig valpen. Så när sambon kommer hem är jag med och tipsar "gör så här", valpen sätter sig, "bra beröm direkt han sätter sig!", varpå valpen reser sig och jag ber honom upprepa så valpen förstår att även husse menar business. Sambon är inte dummare själv än att ser att det funkar och när han fattat att det krävs lite envishet så går det framåt så det knepet använder han även själv.
"Nu har jag lärt valpen det här, testa du också!"

Om din sambo är liiite intresserad av hundträning, och inte bara tycker att det är ett problem som du ska lösa, så hjälp honom att komma igång. När både han och valpen märker att det funkar så tror jag det kommer att gå allt bättre.

 

[apocalypsen]

Sv: Odåga

Var en smart kvinna - skicka sambo med hund på kurs. Vill han inte gå en hel kurs, boka in ett par privatlektioner, ge det som present. Ta inte tjafset och instruera och greja. Att instruera den man delar sitt liv med är väldigt svårt och mer än en hundinstruktör kan vittna om att det ofta leder till konflikt.

Jag stod i snarlik situation med vår grå hund för ett par år sedan. Inte för att min sambo var hundovan, tvärtom uppvuxen med hund. Skillnaden låg i att medan jag var van att träna häst/hund mot mål så var han van vid att bara ha som sällskap och promenadsällskap med lite spontanspår. Han hade synbart sämre pli på den Grå odågan vi tog hem.

När han själv tog lektioner, kom han hem och berättade hur saker och ting ska vara. Behöver jag ens påpeka att jag bara log och tänkte "det var ju det jag sa!".

Kan fortfarande tänka så om vi har tjafsat om ett moment, han sticker på träning och kommer hem och talar om att si och så ska problemen lösas. Han tänker antagligen lika dant om saker jag säger men eftersom vi tränar var för sig och får instruktioner utifrån så tjafsar vi inte med varandra och det är väldigt skönt.

 

[annakg]

Sv: Odåga

Var en smart kvinna - skicka sambo med hund på kurs. Vill han inte gå en hel kurs, boka in ett par privatlektioner, ge det som present. Ta inte tjafset och instruera och greja. Att instruera den man delar sitt liv med är väldigt svårt och mer än en hundinstruktör kan vittna om att det ofta leder till konflikt.

Jag stod i snarlik situation med vår grå hund för ett par år sedan. Inte för att min sambo var hundovan, tvärtom uppvuxen med hund. Skillnaden låg i att medan jag var van att träna häst/hund mot mål så var han van vid att bara ha som sällskap och promenadsällskap med lite spontanspår. Han hade synbart sämre pli på den Grå odågan vi tog hem.

När han själv tog lektioner, kom han hem och berättade hur saker och ting ska vara. Behöver jag ens påpeka att jag bara log och tänkte "det var ju det jag sa!".

Kan fortfarande tänka så om vi har tjafsat om ett moment, han sticker på träning och kommer hem och talar om att si och så ska problemen lösas. Han tänker antagligen lika dant om saker jag säger men eftersom vi tränar var för sig och får instruktioner utifrån så tjafsar vi inte med varandra och det är väldigt skönt.

Hihihi, jag har tvingat med sambon på vissa kurser jag har bokat in som jag trott kan vara nyttigt för båda att vara med på... I efterhand kommer han med "det var tur jag var med på kursen! Och påminner mig om hur man gör saker på ett bättre sätt, och har rätt ! Här är vi dock båda inne på vår första egna valp-unghund så det är inte alltid så lätt att enas men det är alltid så nyttigt med bra åsikter utifrån som man inte "kommer hem med" utan får i första person båda två!