Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

[karamelldrottningen]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Tycker inte att testa två ggr är speciellt mkt. Även stoföl kan testa två ggr (eller fler) men oftast inte mer än två ggr (vad jag sett) Första gången "vad hände"? Andra gången "denhär håller jag mig borta ifrån" en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket. Sen vet man ju inte om det sker mer än så, kan ju vara att fölet går tillbaka och testar när man inte står där och har koll, eller bara "råkar" komma åt.

Edit: är svårt att säga att ett kön är smartare än det andra. Finns smarta och korkitopp hos båda.

 

[pontiacfarmer]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

KL

Män är obotliga optimister eller lite lätt korkade på vissa områden om ni hellre vill ha det så.

Jag som fött upp en o annan häst har noterat att när stofölen smakat på eltråden så har de lärt sig sin läxa medans hingstfölen inte tror det är sant! De ser lite idiotiska ut, verkar stå o fundera en stund - och sen går de fram o biter i eltråden en gång till! Sen fattar de grejen.

Som Einstein sa Varje experiment som misslyckas är ett steg närmare lösningen. En devis så god som någon?

Då är jag som hingstfölen då - som inte fattat att ett NEJ när man försöker bjuda ut fortfarande blir ett NEJ när man frågar igen 2 veckor senare-då fattar man sent omsider ju
7S

 

[Badger]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Brist på empati? Dvs, total avsaknad av förmåga att för en enda sekund leva sig in i den andras situation. Att inte alls reflektera över om 'inviten' är välkommen eller inte, utan bara vara uppfylld av sin egen rätt att stövla fram.

Äh jag har en mer elak och radikal fundering (sedan några år tillbaka) vissa killar (De är faktiskt ganska få jag stött på som är sådana, men de är konstiga på det viset ts beskrev.) verkar inte betrakta kvinnor-snygga kvinnor som varelser jämförbara med dem själva -dvs människor. De skulle väl aldrig ens fundera över om en kille kunde bli "vunnen" genom ren irriterande enträgenhet.

(JAG älskar dig och uppvaktar mycket-därför borde du bli ihop med MIG)

Hmm när jag tänker efter säger jag samma sak som du gör -brist på empati. Men jag definierar den mer som -brist på empati för kvinnor. Jag tror de kan ha empati och förståelse för män.

 

[Petruska]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Jag tror som du. Den här sortens män vill ju dels ha (åtminstone några) någorlunda jämbördiga relationer med män, kompisar, helt enkelt. Och de vet ju att man inte trakasserar någon för att bli kompis med honom.

I övrigt är de öppna för att relationer med män kan placera dem själva både i den överordnade och i den underordnade rollen, beroende på diverse omständigheter.

Kvinnor, däremot, ska helst vara lite osäkra i relation till dem. Och underordnade. Inte jämbördiga, självklart inte överordnade i något avseende.

Kvinnors osäkerhet är helt enkelt något de går igång på. Tror jag.

(Tycker också att vi har sett inlägg av män, som faktiskt tyder på just det.)

 

[Badger]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Män är obotliga optimister eller lite lätt korkade på vissa områden om ni hellre vill ha det så.

Du kanske har haft otur eller fastnat för den uppvaktande sorten? Jag tycker män i allmänhet verkar vara som folk är mest -himla trevliga och vettiga. De få undantagen gick nog på filmkvinnosynen eller "ääälskar" kvinnor (som om vi (frestande att skriva de men jag är ju kvinna) vore söta djur).

Och så finns det antagligen kvinnor som också gick på filmkvinnosynen och som tror att de borde bli ihop med någon för att han är envis och övertygande och uppvaktande och anstränger sig. Inte för att hon älskar honom eller råkar tycka att han är en himla trevlig person.

 

[Badger]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Inte jämbördiga, självklart inte överordnade i något avseende.

Mja, jag skulle säga att en del nog gärna kör med piedestal också. Men att det kan vara lätt att trilla av (aha-din osäkerhet kommer in här) -gissningsvis (jag har aldrig varit ihop med en sådan, jag får utslag av uppvaktning .).

 

[karamelldrottningen]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Kan kanske vara så. När det gäller lön verkar det ofta vara så. Inga problem om kvinnan tjänar lika eller mindre, mer däremot får mannen mindrevärdeskomplex i en relation. Eller så får omgivningen det? Fast det kanske blir bättre generation efter generation?

 

[Petruska]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Mja, jag skulle säga att en del nog gärna kör med piedestal också. Men att det kan vara lätt att trilla av (aha-din osäkerhet kommer in här) -gissningsvis (jag har aldrig varit ihop med en sådan, jag får utslag av uppvaktning .).

Jag har inte heller varit ihop med någon sådan, men man har ju fler att studera än de man blir ihop med. Jag blir ihop med folk som är som kompisar + förälskelse + sex, inte något helt annat slags personer än sådana jag alltid brukar gilla.

Den där piedestalen känner jag igen. Jag famlar lite när jag försöker tolka den, men den handlar om att vara perfekt på det sätt han vill ha henne perfekt, tror jag. Dvs inte om henne själv, eller om hennes personliga kvaliteter egentligen. (Och hon trillar av om hon inte aktar sig.)

 

[Petruska]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Fast det kanske blir bättre generation efter generation?

Kanske. Än så länge är det dock inte bättre än att min man har fått frågan av en terapeut om det var jobbigt för honom att jag tjänade mer än han. Det var häromåret, mannen 40+.

Problemet var vanligt, enligt terapeuten, men min man tycker bara att det är bra att åtminstone en av oss tjänar hyggligt.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Det är bra och helt rätt inställning av honom . Samtidigt lite läskigt att det är så vanligt att män har problem med kvinnor som tjänar mer än de själva. Men en klok självsäker man vet att värdet inte sitter i lönen.

 

[Brisa]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Jag har testat en piedestal-man! Och nä, det gick inte nåt vidare... Han var galet uppvaktande under flera månader, och jag blev charmad, han var snygg, jag var ung och dum. Sedan började han försöka forma mig, först genom "omtanke" som att ex lämna och hämta mig när vi hade personalfest. Och sedan genom att inlindat säga att hästen tog för mycket tid (här insåg min kloka mamma att han snart skulle vara ute ur bilden.. ). Till sist genom att börja påpeka saker jag gjorde fel. Och strax därefter åkte han ut. Tog ungefär två månader, allt som allt. Idag är han singel, 50+ och rätt bitter (jo, vi är vänner på fb, hur nu det gick till.. kanske som en påminnelse om jag skulle snubbla på en ny charmör).

Nuförtiden får jag allergiska utslag så fort jag ser nyanser av den sortens personlighet. Och minsann, det kliar lite när jag läser den här tråden...

 

[Koltrast]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Jag har också gått i piedestalfällan en gång när jag var yngre. Precis som din piedestalman var min först oerhört charmig för att sen med tiden bli alltmer kontrollerande. Han ville ändra på hela mig och bröt ner mig bit för bit. Det hann eskalera i rätt obehagliga händelser innan jag kom loss och länge efter trodde jag att jag bara dög till att vara snygg sexleksak. Efteråt har jag insett att han kände sig dum och obildad i mitt sällskap.

Piedestaltendenser är numera en stor fet varningslampa för mig.

 

[Brisa]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Ledsen att det hann gå så långt för dig! Intressant att du säger att han kände sig dum och obildad. För så var kanske fallet för mig också, vi träffades när han var nyinflyttad och jobbade säsong på min arbetsplats. Under vintern, när vi blev tillsammans, så var han arbetslös medan jag hade fullt upp med jobb och hästen, då. Han kände sig nog lite i underläge, inte riktigt "manlig" efter hans mått mätt.

Edit: jag blandar kanske ihop trådar, tror utslagen dök upp när jag läste "Allmänna dejtingtråden"...

 

[hestmannen]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Men ALLA vet väl att kvinnor inte är längre än män? Det är ju så OKVINNLIGT!

Jag tolkar det som att du raljerar med män, men som kort man måste jag säga att min känsla är att den här inställningen är absolut vanligast hos kvinnor. Jag kan inte se något som helst problem med att vara ihop med en kvinna som är längre än mig, men många kvinnor verkar tycka att det är fullständigt otänkbart att vara ihop med en man som är kortare än dem.

 

[hestmannen]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Det är bra och helt rätt inställning av honom . Samtidigt lite läskigt att det är så vanligt att män har problem med kvinnor som tjänar mer än de själva. Men en klok självsäker man vet att värdet inte sitter i lönen.

Det är inte bara högre lön som många (män) ser som ett problem, det gäller även IQ och utbildning och allt bottnar nog i dåligt självförtroende. Det konstiga är att jag som har eller åtminstone har haft väldigt dåligt självförtroende när det gäller kvinnor aldrig har sett något av detta som ett problem, för min del har det alltid vara min fysik som har gett mig dåligt självförtroende.

 

[Petruska]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Det finns iofs ingen som helst anledning att tro att de män som har de där problemen skulle medge att de har det. Jag tror att de inte vet om det, vanligen.

 

[Brisa]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Jag tolkar det som att du raljerar med män, men som kort man måste jag säga att min känsla är att den här inställningen är absolut vanligast hos kvinnor. Jag kan inte se något som helst problem med att vara ihop med en kvinna som är längre än mig, men många kvinnor verkar tycka att det är fullständigt otänkbart att vara ihop med en man som är kortare än dem.

Jag är ju inte Lillelorden, men jag tror att du missförstår ironin. De flesta män och kvinnor med ett uns av självförtroende inser att längden inte har nån betydelse, det finns så mycket annat som är viktigare. Själv är jag inte jättelång, 1,73, men gillar att sträcka på ryggen och vara stolt över varje cm. Jag separerade för några år sedan från ett 13-årigt, i huvudsak lyckligt, förhållande. Han var kortare än mig och särskilt när vi gick på fest och jag hade höga klackar så blev det uppenbar längdskillnad. Men ingen av oss hade problem med det, tvärtom så tyckte jag att det var lite kul. Och han gillade att jag gillade det.

 

[hestmannen]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

De flesta män och kvinnor med ett uns av självförtroende inser att längden inte har nån betydelse, det finns så mycket annat som är viktigare.

Jag baserade min känsla på de krav som man möter på dejtingsidor, där är kravet att mannen ska vara längre än dem själva vanligt hos kvinnor.

Jag tror inte det har med självförtroende att göra, min känsla är att det här kravet är vanligare hos kvinnor som utstrålar en hög grad av självförtroende. Jag tror snarare det är så att de tycker att de själva är så "högkvalitativa" att de kan kräva perfektion hos en eventuell partner.

 

[Koltrast]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Jag tror inte det har med självförtroende att göra, min känsla är att det här kravet är vanligare hos kvinnor som utstrålar en hög grad av självförtroende. Jag tror snarare det är så att de tycker att de själva är så "högkvalitativa" att de kan kräva perfektion hos en eventuell partner.

Kan det inte vara så att det handlar om att normen säger att en kvinna inte får vara stor och grov? En kvinna "ska" vara liten och späd(eller möjligen lång och jävligt smal) och är man lång och grov är man okvinnlig. Om mannen är längre än kvinnan känner hon sig liten och nätt - kvinnlig. Därav kravet på en lång man.

Typiskt stereotypt kvinnligt: liten, nätt, späd, skör, vek, osjälvständig
Typiskt stereotypt manligt: muskulös, grov, stadig, stark, självständig

 

[Brisa]

Sv: Obehaglig händelse som jag inte riktigt greppar

Självförtroende kanske var fel ord, jag tänkte mer på självkänsla. Jag menar att om man är trygg i sig själv och inte bryr sig så mycket om vad andra tänker och tycker, så tror jag inte partnerns längd är så stor deal.

Men visst, som Koltrast säger, är man ute efter att passa in i stereotypen så är det kanske viktigt att mannen är stor, stark och omhändertagande och kvinnan liten, skör och behövande. Jag har tvärtom alltid gillat att klara mig själv, män har jag haft för andra ändamål.