Oaktsamma föräldrar...

[Snurrfian]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Som sagt känns det som om vi har diskuterat det här ämnet ett otal gånger...

Men hur som helst, det jag skulle göra i din situation är att försök få barnvakt en helg, se till att ni båda är hellediga och sätt er ner och prata igenom eran situation, vad ni vill med livet, med barnen och jobben, skriv listor och fundera. För som det verkar just nu vantrivs du något fruktansvärt, och det kommer att påverka både dig, barnen och din sambo.

Själv håller jag oxå på att bli vansinig i vårat hus men det som stör här är trafiken som låter som den dundrar igenom vårat sovrum hela nätterna.
Tack och lov så är barnen tillräckligt smarta för att undvika vägen och i och med det är trädgården perfekt. (Även om vi numera har en studsmatta med nät, men jag kan lugna med att det är full koll och hårt inpräntat att man hoppar bara en åt gången.)
Och jag har en dröm att så småningom köpa en liten gård här i närheten, paret som äger börjar bli gamla och de har lovat att berätta den dag de har tänkt att sälja så vi har en chans att köpa.

 

[Silverkedjan]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Nej, jag vantrivs faktiskt inte

Jag trivs nog överallt med mina killar även om jag får grym gårdsbrist på sommaren och aldrig får ihop en hästekvation med hästarna så långt bort.

Men än så länge är det mysigt med en liten lägenhet även om det inte är mitt drömboende på sikt.

Det "nya" jag försökte få fram i den här tråden var just områdets ändrade karaktär och om man klarar stå emot grupptrycket från de nya granngängen.

Gör man det?

 

[Silverkedjan]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

se till att ni båda är hellediga

Sambon är aldrig ledig, han har ett jobb som han inte kan styra och aldrig koppla av. Telefonen ringer alla dagar i veckan och han har ständigt en massa lösa trådar som hänger och liksom upptar hans hjärna även om en strödag blir "ledig".
Jag är ledig kanske varannan helg, åtminstone delvis. Då har jag en massa ångest för det jag inte hunnit med på jobbet

Vi har hela tiden sådan brist på att hinna träffa barnen så det i första hand dem vi vill umgås med om vi är lediga.

Jag tror att ledig nog för att hinna koppla ner jobb och vardag och lyfta blicken över horisonten blir man inte på en enda gång, det behövs en nedvarvningsfas först.

En del av problemet kommer jag på nu när jag skriver är säkert att vi är så mkt tröttare hela tiden att det blir jobbigare att hantera närmiljöns problem. Vi är ju aldrig två med barnen i vardagen utan går omlott. Jag har fullt upp med att passa mina egna och ägnar betydligt mindre kraft åt att hjälpa grannar och ta mig an vilsna barn än förut När vi var hemma båda två var det ofta 4-8 barn hemma och då kunde man försöka påverka och sprida sina normer på ett schysst sätt.

Det var nog min sambo som ovetandes lockade hem barnen, kan jag konstatera i retrospektoskopet.

 

[Petruska]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Gör man det?

Ja. Med ett frågetecken för de år då barnen är 13-17 år. Därefter återgår de till normer som ungefärligen sammanfaller med föräldarnas.

Detta förutsätter starka föräldrar, vilket ju är fallet i din familj.

Med mindre starka föräldrar är svaret nej. Obetingat.

Petruska - oraklet.

 

[jaca]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Typ en i varje klass. Kanske, det betyder typ 6 familjer på skolan?

Kan inte låta bli att nämna att Eskil har en rosa tröja det tydligt står ESKIL på. Han tycker rosa är finare än blått. Men det KAN inte gå in i lärare, klasskamrater eller deras föräldrar att han är en lillebror när han har den på sig - även om de VET att Vidars syskon är just en lillebror och kan läsa ett manligt namn på tröjan. Då säger de "Va, är det en lillasyster du har?" och FATTAR verkligen inte att det kan vara en kille med cool färgsmak.

Hej,

När jag läser dina inlägg om din bostadort och även andra inlägg om exempelvis inredning, får jag en känsla av att du hamnat i galen tunna. Du ogillar intolerans, vill ha valfrihet, eftersöker medvetna människor och verkar må dåligt i en torftig miljö och så verkar ni ha flyttat till intoleransens och den mentala fattigdomens högborg!?
Utanför eller mitt i en större stad verkar förutsättningarna avgjort mycket bättre för dig och din familj.



När det gäller barnen tror jag visst att de kan ta efter de andra, en familj är inte en isolerad ö. En del barn är tillräckligt starka att välja utanförskap men de flesta vill nog gärna ha gemenskap med andra än sin familj när de blivit äldre. En annan variant är väl att just din son är så stark i gruppen att han kan vara den tongivande och att de andra sätter på sig hjälmen om han gör det? Är han det?

Vi föräldrar vill väl dessutom att barnen ska bli sociala varelser och då är det svårt att förbjuda gemenskap med "opassande" barn, de är kanske det enda sällskap som erbjuds?

 

[Snurrfian]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Jag skulle tro att ni faktiskt som familj skulle behöva ta helledigt, jag vet att din sambo har ett sånt jobb som gör det svårt, men jag vet oxå hur ut tröttnade det är för din sambo men även till stor del för dig. Min man har oxå ett jobb som han egentligen inte kan släppa helt men han har lärt sig, då det han mins från sin barndom är sin far som aldrig släppte jobbet och ägnade sig fullt ut åt sin familj, de åkte på semestrar och annat men ändå fanns alltid jobbet i bakgrunden. Så vi ser till att ta hel ledigt, åka långt bort, stänga av telefoner och annat. Visst man kanske förlorar en kund, men man vinner så oändligt mycket mer.

Och ja man har mindre tålamod med annat när man känner att man inte räcker till, oavsett vad det gäller. Så mitt tips är fortfarande att ni behöver komma bort, boka en veckas semster med barnklubb så får ni ialla fall några timmar för er själva men med barnen på nära håll! Jag toklängtar efter våran vecka på rhodos i slutet av september trots att vi ändå har kunnat haft en hel del ledigt tillsammans i sommar.

 

[Silverkedjan]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Visst man kanske förlorar en kund, men man vinner så oändligt mycket mer.

.

Jag håller absolut med!

Men det är inte en ekonomisk fråga, han har helt enkelt sådana anställningsvillkor att han inte kan styra det själv utan blir tilldelad jobb.

Jag minns mina egna hundår som underläkare och hoppas det finns någon ljusning om några år.

Nu jobbar jag heltid och han roddar barn och jobb fast dagis är stängt.

 

[Silverkedjan]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

och så verkar ni ha flyttat till intoleransens och den mentala fattigdomens högborg!?

Fast vi har några trevliga och smarta vänner här också, spridda i andra områden

 

[Silverkedjan]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Ja. Med ett frågetecken för de år då barnen är 13-17 år. Därefter återgår de till normer som ungefärligen sammanfaller med föräldarnas.
.

Tack

Påminner mig om att kollegan flyttade när ungarna nått just den åldern

 

[_Eva_]

Sv: Oaktsamma föräldrar...

Hoppar in sent i tråden och svarar på ditt första inlägg.

FLYTTA!

Det är nästintill omöjligt att hålla de egna barnen utanför "laglösgängen". Och i de fall man kan tala med dem så de har vett i huvudet och eget tänkande så hamnar de lätt utanför om de inte hänger på.
Har barnen inga regler och normer att rätta sig efter i hemmet så lär det definitivt inte bli lättare i skolan heller. Med påföljd av stökiga klasser osv.

Gjorde själv en flytt pga våra barn för bara ett år sedan då tonårsdottern (då 14) inte ville gå kvar i skolan där det helt enkelt var för stökigt med "laglöshetsgäng". Även sonens dagis blev en pina pga alltför mycket neddragningar.

Miljöbytet till landet med ett annat tempo, mindre skola och dagis var det bästa vi kunde göra för våra barn.