Nyblivna föräldrar som inte är tillsammans

[Myzan87]

En jobbekompis ska snart bli förälder för första gången och det kom fram att han inte längre är tillsammans med tjejen. De ska inte heller flytta ihop och de bor ca 10mil ifrån varandra.

Många på jobbet har redan barn och de skulle inte vilja vara åtskillda från dom. Så det blir lite svårt att få en annan synvinkel om hur det skulle kunna fungera att inte bo tillsammans men ändå ha en nyfödd tillsammans.

Hur kan man lösa det rent praktiskt för barnet när det fortfarande är så litet? Det går inte att man flyttar runt det så det bor växelvis hos mamma/pappa. Om man utgår från att det är mamman som har hand om barnet första tiden, får inte barnet svårt att också 'knyta an' till pappan? Pappan finns (förmodligen) inte där för att avlasta mamman heller för att få sömn etc. Skulle ni klara det utan att ha barnets pappa/ en partner? Berätta och kom med åsikter!

Jag är nyfiken för att jag har själv inga barn. Men om jag skulle få så skulle jag vilja dela på ansvaret. Så jag ställer frågan för att få en annan synvinkel på frågan

Kanske kan vara så att pappan har svårt att knyta an till barnet också? Han är adopterad och har ingen aning om vilka hans riktiga föräldrar är. Kommer inte från Sverige och jag har ingen aning om hur länge han bodde på barnhem som liten.

 

[Sol]

Sv: Nyblivna föräldrar som inte är tillsammans

Ja, sannolikt blir det väl mamman som har barnet boende hos sig. Barnet kan nog knyta an till pappan om de har ett regelbundet umgänge med inte allt för långa intervall, men mamman får man anta kommer bli den primära anknytningspersonen.

Vore jag i hans skor skulle jag försöka ordna umgänge varje helg. När det handlar om det avståndet är det kanske svårt att få till det tätare än så. Eftersom det är ett spädbarn får man räkna med umgänge tillsammans med den andra föräldern. Kanske är det även då han kan avlasta mamman. Om det funkar bra med honom och barnet kanske hon får ro att vila, gå ut och ta en promenad, träna, träffa kompisar eller vad hon nu känner att hon behöver.

För mig skulle det definitivt ha varit tufft att bli ensamstående förälder, men det hänger ju mycket på vad man har för socialt nätverk. Har man föräldrar, syskon eller kompisar i närheten som gärna stöttar med den hjälp man behöver kan det antagligen fungera bra. Har man inte det kan det bli väldigt tufft.

 

[jerseyko]

Sv: Nyblivna föräldrar som inte är tillsammans

En bekant till mej fick veta att hon var gravid efter separationen.
Hon hade bebis hos sej och pappan kom dit på dagarna så mycket han kunde. Tog bebis på promenad så hon kunde sova, duscha osv.

Han träffade väl i princip bebis lika som ett par som bor ihop där pappan jobbar, enda skillnaden är väl natten.
Men mina barns pappa har fått sova, eftersom han jobbat har jag tagit nätterna.

 

[em-pirre]

Sv: Nyblivna föräldrar som inte är tillsammans

En kollega separerade snart efter att barnet fötts. De gjorde så att det turades om att bo i huset (som var mannens). Mannen hade en ny tjej redan, så de bodde hos henne de dagar som mamman bodde i huset med barnet.

De tyckte inte det var så svårt, eftersom det enda viktiga var barnets bästa.

 

[Zaria]

Sv: Nyblivna föräldrar som inte är tillsammans

När jag fick barn var jag & pappan inte tillsammans, han träffade barnet några timmar varje helg hemma hos mig.

Om vi skall gå efter vad familjerätten sa så är det bästa umgänget för så små barn att bo stadigvarande hos en förälder och träffa den andra föräldern korta men täta umgängen, gärna några timmar var/varannan/var tredje dag för att få till en bra anknytning, detta för att barnet skall få kontunitet och behålla minnesbilden och tryggheten av den förälder han/hon inte bor med. Låter vettigt tycker jag. Övernattningar rekomenderade de en natt per tillfälle per år gamalt barnet var och inte varannan vecka förän barnet var 3 år just för att det blev för långa umgängen för barnet. (i mitt fall ville inte pappan träffa barnet oftare), ju tätare kontakt, ju fortare blir ju bebisen trygg men umgängesföräldern och han/hon kan ha barnet på egen hand fortare en stund.

Vet dock föräldrar som gjort andra varianter, tex haft varannan vecka tidigare men att de träffats varje dag ändå en stund, eller kört varannan dag eller haft barnet lika mycket men med tätare byten (låter ganska hattigt)

Har varit ensamstående förälder i 1,5 år ungefär vilket var jättetufft men det gick, det kämpigaste var de där smågrejerna, exempelvis att inte kunna ta en dusch när man behövde och sånt. Vet inte riktigt var hans bakgrund som adopterad spelar in dock, men för mig som också är adopterad var det jättespeciellt att få biologiska barn, de är ju de enda jag kan jämföra mig med. Har heller ingen kontakt idag med mina adoptivföräldrar vilket gjort att barnen blivit ännu viktigare rent familjemässigt.