Nyårslöfte Psykolog

[Tass]

Vad glad jag blir! Det var ett jättebra nyårslöfte.
Terapeuten är där för att hjälpa dig. Är du rädd för att glömma så skriv ner lite på ett papper. Lita också på att de vet vad de gör. De har en lång utbildning och massor med erfarenhet. Lycka till!

 

[Mabuse]

För mig har tagga ner samma betydelse som för Red.

Tagga ner skulle jag uppfatta som "tagga" i samma betydelse som "taggad", inte som "taggig". Alltså på, laddad: http://www.typkanske.se/synonym/taggad

 

[akleja]

Efter nyår ska jag ta mig i kragen och pallra mig till en psykolog, men jag vet inte riktigt hur det går till? Om man bara sitter där på varsin stol och pratar eller om man gör något annat, som t ex tester eller liknande?
Hur bör jag gå tillväga? Ska jag skriva ner på ett papper mina tankar, så jag inte glömmer dom eller är det bara att gå dit och hoppas på det bästa?

Är nog lite osäker, ängslig och kanske lite rädd?

Lite rörigt inlägg, men jag är rörig i hjärnan just nu, så ber om lite överseende med det.

Tänk på att det är du som är kund - och ställ krav på terapeuten. Förklara vart du vill/vad du vill uppnå. Och kolla att terapeuten anser sig kunna hjälpa dig att uppnå det du vill. Alla terapeuter är inte skickliga, och känner du efter några träffar att det inte ger nåt så byt. Alla terapeuter funkar inte heller med alla klienter. Men med lite tur träffar du nån bra typ som faktiskt kan ge dig något. Lycka till!!

 

[Squie]

Jag håller med @akleja, var ego. Det är din tid, ditt ställe där du kan ösa ur dig all skit du har i ryggsäcken din. Tänk inte på att du måste hålla igen, visa någon mask, etc. Terapeuten/psykologen är där för dig, du är inte där för psykologen.

En bra idé som många redan framfört, börja skriv o fundera över vad du behöver hjälp med. Skriv också ned om hur du mår, känslor, dina tankar, etc.

Det är inget fel att ta med lappar till psykologen (eller läkaren) det ses som väldigt bra. Det anses t om att man är väl förberedd (fick jag höra, många var impade av att jag gjorde så).

När jag gick för många år sedan gick de tre första gångerna åt till någon form av utredning och avcheckning om vem jag var, vad jag hade för problem och vad jag själv ville börja med. Men också om vi två skulle jobba ihop - alltså om jag o terapeuten hade rätt personkemi. Jag valde att föra en dagbok över tiden, en speciell bok som jag släpade med mig varje gång. I den stod alla läxor (hade kbt), mina tankar om vad jag ville ta upp och hur jag hade mått sedan sist, etc.

 

[TheRedLightning]

Tänk på att det är du som är kund - och ställ krav på terapeuten. Förklara vart du vill/vad du vill uppnå. Och kolla att terapeuten anser sig kunna hjälpa dig att uppnå det du vill. Alla terapeuter är inte skickliga, och känner du efter några träffar att det inte ger nåt så byt. Alla terapeuter funkar inte heller med alla klienter. Men med lite tur träffar du nån bra typ som faktiskt kan ge dig något. Lycka till!!

Hm, det är ju sant förstås, men va bakvänt det känns. Är ju van vid att andra sidan, där jag inte är kund (kommer inte på vad det heter) och är serviceminded för att få kunden nöjd.

Tur jag har lite tid på mig att tänka igenom vad det är jag vill uppnå.

 

[TheRedLightning]

Fast du kommer ju behöva gå mer än en gång. Du behöver inte få ur dig precis allt på precis rätt sätt första träffen. Det räcker egentligen att du berättar att du inte har det så bra och att du behöver hjälp att reda ut det, sen kan den du pratar med plocka upp den tråden och guida dig lite.

Men det är absolut inte fel att skriva ner saker och ta med om du vill göra så. Känns det som rätt sak att göra så gör det bara! Du skulle kunna börja redan nu, till och med. Skriv ner precis allt du kommer på ett tag, så kan du välja ut de viktigaste/mest koncentrerade bitarna och ta med det till första träffen. Börjar du så här långt i förväg också behöver du inte oroa dig för att det är viktiga saker du ska råka glömma, förhoppningsvis.

Jag vet att det blir fler än en gång, men man ska ju börja någonstans och det är alltid den där första gången jag tycker är lite....åh vad ska man säga, inte direkt orolig, kanske lie ner osäker eftersom man inte vet något hur det går till och första gången man träffar en ny okänd människa osv.

Andra gången så vet man lite vad man har att förvänta sig och då går det lättare.

Bara hoppas det blir en bra psykolog så jag inte tassar runt runt isen utan kan ta ett mega skutt och bryta isen pang tjoff. Har jättelätt att öppna upp om det är rätt person, fel kemi och jag är som en osäker mussla typ.
Vi får se, hoppas såklart på det bästa.

 

[akleja]

Hm, det är ju sant förstås, men va bakvänt det känns. Är ju van vid att andra sidan, där jag inte är kund (kommer inte på vad det heter) och är serviceminded för att få kunden nöjd.

Tur jag har lite tid på mig att tänka igenom vad det är jag vill uppnå.

Där har du redan något att börja med. Går du i terapi är du den viktiga och dina behov i centrum. Att välja terapeut är inte konstigare än att välja dressyrtränare - man testar, ger upp om det inte funkar. Förklarar vart man vill. Jag undviker uttrycket 'vill ha hjälp med' för det låter så passivt.

Lite trådkap: Innan jag bestämde mig för att gå i terapi första gången funderade jag nog i 15 år eller så. Så jag har all förståelse för att det inte är självklart att ta det steget. Men jag har aldrig ångrat mig.

 

[TheRedLightning]

Jag har ju skrivit en hel del inlägg till dig tidigare om bla detta.

Jättebra att du kommer gå till psykolog! Bra att du tar tag i det!

Jag tänker att det du behöver utifrån det jag läst i trådarna är att få hjälp att komma vidare efter de tuffa saker du gått igenom. Jag ser att mobbingen fortfarande påverkar dig.
Jag ser att du utgår från att folk inte kommer gilla dig. Jag ser att du sätter upp en fasad och har svårt att lita på folk. Jag ser att du vill ha vänner etc men är rädd samtidigt,

En psykolog gör ju sin egen bedömning. Men jag tror inte det är fel att själv fundera vad man vill ha hjälp med.

Jag önskar dig verkligen allt gott, och jag tror du har en spännande resa framför dig!

Det har jag tänkt hela tiden, även innan jag ens började hänga här, bara kommit några hinder i vägen, men nu ska det inte vara några hinder och det känns bra. Även om jag är lite nervös, men tror det kan va bra att inleda det nya året med något gott, sen får vi se vart det tar mig.

 

[TheRedLightning]

Där har du redan något att börja med. Går du i terapi är du den viktiga och dina behov i centrum. Att välja terapeut är inte konstigare än att välja dressyrtränare - man testar, ger upp om det inte funkar. Förklarar vart man vill. Jag undviker uttrycket 'vill ha hjälp med' för det låter så passivt.

Lite trådkap: Innan jag bestämde mig för att gå i terapi första gången funderade jag nog i 15 år eller så. Så jag har all förståelse för att det inte är självklart att ta det steget. Men jag har aldrig ångrat mig.

Det där kan nog bli svårt, är inte den som gillar att vara i centrum och vara lite ego. Gillar inte att ta plats, och är mån om att när man pratar i grupp att alla ska få va delaktiga och vill inte "köra över någon".
Det kommer nog ta lite energi att försöka komma över det där och va lite mer ego, jag misstänker det i alla fall, men sen kanske det kommer naturligt vad vet jag.

 

[EmmaBovary]

Efter nyår ska jag ta mig i kragen och pallra mig till en psykolog, men jag vet inte riktigt hur det går till? Om man bara sitter där på varsin stol och pratar eller om man gör något annat, som t ex tester eller liknande?
Hur bör jag gå tillväga? Ska jag skriva ner på ett papper mina tankar, så jag inte glömmer dom eller är det bara att gå dit och hoppas på det bästa?

Är nog lite osäker, ängslig och kanske lite rädd?

Lite rörigt inlägg, men jag är rörig i hjärnan just nu, så ber om lite överseende med det.

Ska du söka dig till en privat psykolog, eller ska du gå via den offentliga vården?

 

[Monstermom]

Jag vet att det blir fler än en gång, men man ska ju börja någonstans och det är alltid den där första gången jag tycker är lite....åh vad ska man säga, inte direkt orolig, kanske lie ner osäker eftersom man inte vet något hur det går till och första gången man träffar en ny okänd människa osv.

Andra gången så vet man lite vad man har att förvänta sig och då går det lättare.

Bara hoppas det blir en bra psykolog så jag inte tassar runt runt isen utan kan ta ett mega skutt och bryta isen pang tjoff. Har jättelätt att öppna upp om det är rätt person, fel kemi och jag är som en osäker mussla typ.
Vi får se, hoppas såklart på det bästa.

Det är helt normalt att vara nervös, både allmänt för att ge sig in i en okänd situation och för att man ska just till psykolog där det ju går ut på att vara mer självutlämnande än man är till vardags. Men du får tänka på att det är ovant för dig, men den du går till är jättevan. Van vid att folk är lite nervösa och osäkra, inte vet hur det brukar gå till, inte vet vad de "borde" göra, osv. Hen kommer att hjälpa dig, och om du har något nerskrivet med dig så kommer det att vara rätt och har du det inte så kommer det att vara rätt också.

Vad jag menar med att du måste ju gå flera gånger är bara att det gör inte ens något om du inte får med precis allt första gången. Chansen är ju inte förbi att ta upp det någon av gångerna därefter. Det räcker ju att du börjar i någon ände, så ni inte bara sitter där och tittar på varandra tills du går hem igen.

Om du inte trivs med personen så sök dig till någon annan, det är inte något ett proffs tar illa upp för eller så. Det är viktigt att du känner dig bekväm.

 

[akleja]

Det där kan nog bli svårt, är inte den som gillar att vara i centrum och vara lite ego. Gillar inte att ta plats, och är mån om att när man pratar i grupp att alla ska få va delaktiga och vill inte "köra över någon".
Det kommer nog ta lite energi att försöka komma över det där och va lite mer ego, jag misstänker det i alla fall, men sen kanske det kommer naturligt vad vet jag.

Ja för det blir ju bara du och terapeuten. Skulle gissa att bara 'förmånen' att få vara i centrum kommer att göra dig gott. Alla behöver bli sedda. Och det är i den situationen inte svårt alls.

 

[TheRedLightning]

Det är helt normalt att vara nervös, både allmänt för att ge sig in i en okänd situation och för att man ska just till psykolog där det ju går ut på att vara mer självutlämnande än man är till vardags. Men du får tänka på att det är ovant för dig, men den du går till är jättevan. Van vid att folk är lite nervösa och osäkra, inte vet hur det brukar gå till, inte vet vad de "borde" göra, osv. Hen kommer att hjälpa dig, och om du har något nerskrivet med dig så kommer det att vara rätt och har du det inte så kommer det att vara rätt också.

Vad jag menar med att du måste ju gå flera gånger är bara att det gör inte ens något om du inte får med precis allt första gången. Chansen är ju inte förbi att ta upp det någon av gångerna därefter. Det räcker ju att du börjar i någon ände, så ni inte bara sitter där och tittar på varandra tills du går hem igen.

Om du inte trivs med personen så sök dig till någon annan, det är inte något ett proffs tar illa upp för eller så. Det är viktigt att du känner dig bekväm.

Påtal om självutlämande, så tror jag nog att jag kommer tycka det tämligen "tamt" att gå till psykologen i jämförelse med gynekologen, där man visar upp hela underlivet för okända människor...

Vet det kommer ta tid och måååånga möten, men ska man ha en stadig grund så måste man.

 

[TheRedLightning]

Vad glad jag blir! Det var ett jättebra nyårslöfte.
Terapeuten är där för att hjälpa dig. Är du rädd för att glömma så skriv ner lite på ett papper. Lita också på att de vet vad de gör. De har en lång utbildning och massor med erfarenhet. Lycka till!

Ja, jag vill inte glömma något viktigt när jag "investerar" i mig själv så att säga, Lite därför jag funderar på att skriva ner några snabba rader för att inte glömma bort mig och snacka bort det eller något i den stilen.

 

[Monstermom]

Påtal om självutlämande, så tror jag nog att jag kommer tycka det tämligen "tamt" att gå till psykologen i jämförelse med gynekologen, där man visar upp hela underlivet för okända människor...

Vet det kommer ta tid och måååånga möten, men ska man ha en stadig grund så måste man.

Hahaha! OK men trösta dig med den jämförelsen då om du blir nervös i väntrummet eller så.

 

[EmmaBovary]

Ja, jag vill inte glömma något viktigt när jag "investerar" i mig själv så att säga, Lite därför jag funderar på att skriva ner några snabba rader för att inte glömma bort mig och snacka bort det eller något i den stilen.

Men du, se det inte som att du "investerar" i dig själv, se det som att du kommer få vård som du behöver.

 

[TheRedLightning]

Hahaha! OK men trösta dig med den jämförelsen då om du blir nervös i väntrummet eller så.

Ja, gäller ju att tänka positivt även om det känns tufft (borde börja lyssna mer på mina egna råd också).

 

[TheRedLightning]

Men du, se det inte som att du "investerar" i dig själv, se det som att du kommer få vård som du behöver.

Det är visst en "investering", jag investerar till att få verktyg att hantera olika situationer osv. Så ja, jag kommer fortfarande se det som en "investering" i mig själv, annars hade jag inte gått dit.

 

[Miljon]

Jag vill bara säga att du är bra och modig som bestämt dig för att ta hjälp när du känner att du har det svårt, härligt!
Och så vill jag också trycka på att våga lita på dig själv! Känns det inget bra, BYT psykolog! Det är viktigt. Fortsätt inte gå till någon som det inte känns bra med.
Jag är väl kanske något av ett extremfall men jag har svåra tillitsproblem och ångest relaterad till det fortfarande snart två år efter avslutad kontakt med HELT fel psykolog för mig
Det säger jag inte för att skrämma dig, många är väldigt bra! Utan bara för att förklara vikten av att det ska kännas rätt för DIG!

 

[MiniLi]

Jag tänker att den du vänder dig till (förhoppningsvis) är inkännande, skicklig och van vid att möta människor i liknande situation som din. Personen kommer säkerligen be dig berätta om dig själv och vad du vill ha hjälp med och sen ska ni tillsammans skapa ett bra möte.
Om du bara öppnar upp med någonting, typ "jag mår inte bra", så kommer det komma följdfrågor som hjälper dig att berätta din berättelse. Du behöver inte minnas allt eller säga rätt saker, personen du möter kommer kunna förstå sig på dig ändå

Ang om man bara pratar eller om man gör tester så beror det på vad du söker för och till vem. Tester gör man mest vid utredningar, inte vid terapi.

Lycka till.