Nyanlända och migrationspolitiken

[kryddelydd]

Javisst, svenska språket är ingen lätt match, men har man grundläggande engelska kommer man väldigt långt i Sverige.

Jag har skrivit ett ganska långt inlägg som replik men vill bryta ut just den här meningen.

De flesta asylinvandrare kan INTE grundläggande engelska.
Många från Syrien, ja, de som har utbildning.
Men de från Kurdistan, afghanistan, Iran, Irak, Turkiet (dock sällan asylinvandrare men jag har stött på några unga anhöriginvandrare från Turkiet; unga kvinnor som kommer hit nygifta med "en kusin") med flera länder, kan inte engelska.
Det är i Västvärlden som "alla" förstår engelska; inte i mellanöstern, hitre asien eller arabländerna.

 

[lil-sis]

Oldie fördummade väl ingen. Ska man jobba i sverige behövs bra svenska, den finns ju inte hos nyanlända, så först får man lägga något år på språket, sen studerande om det behövs.
Det är väl klart att det tar tid? Har jag missat nåt?

Njae bra svenska krävs inte. Vi har tex en relativt nyanländ anställd (alla papper i ordning) och peka och visa kompletterat med engelska (inte bra engelska...) fungerar bra. Sedan pratar vi mer och mer svenska med honom hela tiden (han förstår mer än han pratar, inget ovanligt ).

Yrkeskunskaperna är det inget fel på.

 

[my_mint]

Jag har skrivit ett ganska långt inlägg som replik men vill bryta ut just den här meningen.

De flesta asylinvandrare kan INTE grundläggande engelska.
Många från Syrien, ja, de som har utbildning.
Men de från Kurdistan, afghanistan, Iran, Irak, Turkiet (dock sällan asylinvandrare men jag har stött på några unga anhöriginvandrare från Turkiet; unga kvinnor som kommer hit nygifta med "en kusin") med flera länder, kan inte engelska.
Det är i Västvärlden som "alla" förstår engelska; inte i mellanöstern, hitre asien eller arabländerna.

Alla som har inte suttit i skogen hela sitt liv har säkert liknande historier att berätta.

Det här påminner mig när jag kom till Sverige hur jag och min sambo deklarerade med ordbok första året, skrev på och åkte 4 mil att lämna in i en låda hos skatteverket. Vi kunde inte heller något svenska men det tog några månad att lära sig så att man kunde åka till banken, posten och affären. Språket är fortfarande inte så där värst bra men jag hoppas att man gör sig förstått allafall.

Jag minns också en kille som jag träffade länge sen när jag gjorde en 6 månaders utbildning för att ta BE-körkort. Han kom från Romanien och klarade inte körkortsprovet p.g.a språket. Han tog ordbok och översatt hela på den här bunten körkortsteori på sitt eget språk, ord för ord när han jobbade kvällsskift på pizzeria. Det var nog mäktigaste vad jag har sett ty det var mycket papper.

Jag har fortfafande sporadisk kontakt med en man som jag träffade i universitet. Han var agronom från Irak, var tvungen att fly och lämna fru och tre barn efter sig. Han kunde inte heller något svenska men han blev magister i nationalekonomi fast alla kurser gick på svenska och han fick göra om några stycken. Sist jag hörde, hade han ett fint jobb på en bokföringsföretag.

Så summa summarum, vad i h*lvete är den där 12 år och kan inte språket? Varför är vissa så fruktansvärd passiva? Är det individuellt? Kulturellt? Är det vi här i Sverige som tvingar alla till passitivitet eller vad är det som det är frågan om? Jag begriper inte!

 

[lil-sis]

Jag träffade härom dagen en kvinna. En av alla de kvinnor och män jag träffar varje vecka, med olika ursprung (infödda svenskar, första generationens invandrare, andra generationens dito, de som kommit som anhöriginvandrare via giftermål, de som kommer som asylsökande).

Denna kvinnan är inte på något sätt unik i sina sociala omständigheter.
Hon kom till Sverige för 12 år sedan. Hon hade innan dess tillbringat 18 år i ett flyktingläger tillsammans med sin man och deras sex barn.
Hon hade ingen skolgång alls med sig från sitt hemland, trots att hon var nästan 20 år gammal när hon landade i flyktinglägret.
Analfabet på sitt hemspråk.
Hon har gått de där 700 timmarna (enligt hennes egen uppgift; inget som jag hittar på) svenska för invandrare.
Hon känner nu igen alla våra bokstäver men förstår inte när de sätts ihop flera stycken för att bilda ord (också hennes egen berättelse; via tolk uppenbarligen).
Hon förstår enstaka ord svenska.
Hon skickas ibland ut på praktik och kurser men kan inte ta till sig innehållet eftersom hon inte kan svenska.

Den kvinnan ägnade många år åt att tvätta för hand, laga mat och sköta barn under primitiva förhållanden i ett flyktingläger.

Vilka resurser och kunskaper menar du att hon besitter, som gör att hon klarar att försörja sig själv i Sverige?
Hon pratar själv om att språk är nyckeln till omvärlden och att hon inte har någon nyckel.

Hennes barn är nu utflugna och - så långt jag vet, men jag frågade inte om det - klarar sig bra som vilken ung vuxen som helst i Sverige. Men hon och hennes man sitter hemma i bostaden i stort sett hela dagarna, tittar lite på TV men gör just inget annat. Eftersom de bara är två i hushållet, finns det inte så mycket att göra om dagarna (åter igen kvinnans eget sätt att uttrycka sig).

Jag säger inte att vi inte ska ta emot flyktingar, men jag hör också till dem som ser svensk invandringspolitik som ett stort misslyckande.
Det är många vi misslyckas med att motivera att lära sig svenska, det är många vi misslyckas med pga att de blir passiviserade under en mycket lång asylprocess.

Jag tycker att det vore värdefullt att
1) göra enorma ansträngningar, även ekonomiskt, för att förkorta asylprocessen.
2) obligatoriskt "erbjuda" svenska-undervisning från första dagen. Visst, ett antal lärartimmar och ett antal elevtimmar skulle "gå till spillo" för alla dem som får avslag på sin asylansökan, men för dem som får stanna är vinsten enorm.
3) till varje pris undvika passivisering vilket innebär att man under asylprocessen förväntas - beroende på ålder, förstås - bidra med verksamhet. Bor man på asylförläggning eller -boende, vore att sköta hushållet med städning et c ett utmärkt alternativ (fast det kanske redan görs?) liksom andra praktiska sysslor.

Det är väl klart att vi inte bara ska förvara folk, det är ju hemskt.

Men då måste vi också se alla som kommer som människor, inte som plus eller minus i plånboken.

Och det kräver ju att alla hjälps åt.

Jag älskar småprojekt som "svenska med baby". Man har något konkret att samlas kring och något gemensamt redan första dagen, som man kan fokusera på istället för skillnaderna.

 

[lil-sis]

Alla som har inte suttit i skogen hela sitt liv har säkert liknande historier att berätta.

Det här påminner mig när jag kom till Sverige hur jag och min sambo deklarerade med ordbok första året, skrev på och åkte 4 mil att lämna in i en låda hos skatteverket. Vi kunde inte heller något svenska men det tog några månad att lära sig så att man kunde åka till banken, posten och affären. Språket är fortfarande inte så där värst bra men jag hoppas att man gör sig förstått allafall.

Jag minns också en kille som jag träffade länge sen när jag gjorde en 6 månaders utbildning för att ta BE-körkort. Han kom från Romanien och klarade inte körkortsprovet p.g.a språket. Han tog ordbok och översatt hela på den här bunten körkortsteori på sitt eget språk, ord för ord när han jobbade kvällsskift på pizzeria. Det var nog mäktigaste vad jag har sett ty det var mycket papper.

Jag har fortfafande sporadisk kontakt med en man som jag träffade i universitet. Han var agronom från Irak, var tvungen att fly och lämna fru och tre barn efter sig. Han kunde inte heller något svenska men han blev magister i nationalekonomi fast alla kurser gick på svenska och han fick göra om några stycken. Sist jag hörde, hade han ett fint jobb på en bokföringsföretag.

Så summa summarum, vad i h*lvete är den där 12 år och kan inte språket? Varför är vissa så fruktansvärd passiva? Är det individuellt? Kulturellt? Är det vi här i Sverige som tvingar alla till passitivitet eller vad är det som det är frågan om? Jag begriper inte!

Ja vi är olika och en del behöver mycket mer hjälp än andra.

Precis som barn behöver olika mycket hjälp i skolan.

Och det är inget litet projekt att få ordning på (eller unikt för Sverige).

Motivera människor är jättesvårt och varför skulle man lära sig ett språk i ett land man kanske ändå inte får stanna i?

 

[my_mint]

Motivera människor är jättesvårt och varför skulle man lära sig ett språk i ett land man kanske ändå inte får stanna i?

Eh, det är väl alltid bra att kunna ett språk till?

 

[lil-sis]

Eh, det är väl alltid bra att kunna ett språk till?

Det är inte mig du ska övertyga

 

[Brie]

Det är ju inte fullt så enkelt som du säkert förstår. Att vara snickare i Syrien och att vara det i Sverige är en avsevärd skillnad, för att bara ta ett exempel. Du måste för det första kunna läsa en ritning, och den är på svenska så för att kunna göra nytta måste du ha språket. Har man gått 1-6 år i skola kan man inte räkna med att 25+ åringar har nån studievana direkt och inte förstår dom Svenska. Nåt snabbspår lär det inte bli, det tar flera år.

FYI. Det finns redan rätt gott om billig arbetskraft från andra länder på svenska byggen, som inte talar svenska...

 

[my_mint]

Det är inte mig du ska övertyga

Varför ska man behöva övertyga någon huvudtagit? Borde väl vara självklart.

Eller om vi vänder på det här: jag är rätt så övertygat att om jag skulle hamna mitt i Shanghai, vara omringad av en bunt snälla kineser så skulle det nog inte ta 12 år att kunna skapligt mandarin, om det nu är det man pratar där.

 

[lil-sis]

Varför ska man behöva övertyga någon huvudtagit? Borde väl vara självklart.

Eller om vi vänder på det här: jag är rätt så övertygat att om jag skulle hamna mitt i Shanghai, vara omringad av en bunt snälla kineser så skulle det nog inte ta 12 år att kunna skapligt mandarin, om det nu är det man pratar där.

Människor fungerar inte enligt mallen "borde vara".

Allt vore så himla mycket lättare då.

 

[my_mint]

Människor fungerar inte enligt mallen "borde vara".

Allt vore så himla mycket lättare då.

Vi är dock inte så unika som man vill tro. Alla vill ha mat och vatten samt tak över huvet. På en kostnad 72 miljarder(om siffror andra trådet stämmer) per år borde vi nog kunna hitta bättre lösningar.

 

[sjoberga]

En gigantisk förlustaffär för Sverige och skattebetalarna. Varför måste det vara så?
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lofven-borde-akta-sig-for-alternativa-fakta/

Ett bra tips är att du och dina partikamrater slutar sprida felaktiga fördomar om de som kommer hit och slutar att motverka integrationen genom sitt hat mot det som betraktas som icke-svenska.

Man måste inte hata främlingar, @Gammeln

 

[sjoberga]

Kanada går rätt väg.

 

[my_mint]

Kanada går rätt väg.

Kanada har helt andra ekonomiska resurser. Där kan man ju pumpa olja för att fylla på fickorna hos riskkapitalister.

 

[Ramona]

Ska man jobba i sverige behövs bra svenska

Det stämmer ju inte alls. För att man ska jobba i Sverige behöver man göra sig förstådd på ett språk andra människor i omgivningen behärskar. Vad den omgivningen sedan är spelar mindre roll.

Jag har jobbat på flera arbetsplatser där jag pratat engelska, trots att vi befunnit oss i Sverige, beroende på att kollegorna varit från andra länder. Jag jobbade som mjukvarutestare ett tag på ett större företag i Göteborg och där fanns det schweizisk, rysk, spansk och indisk personal som gjorde bra kvalificerade jobb. Under min studietid jobbade jag på krogen och där fanns det alltid ett gäng kockar från andra delar av världen, även om många av dem var engelsmän och européer, dock kunde de väldigt dålig svenska. När jag jobbade på DHL hade vi flera kurirer i framför allt Stockholm som inte pratade svenska, utan man fick prata engelska med dem, även om den i vissa fall var knagglig. Jag har träffat ett flertal läkare på vårdcentralen som inte pratat någonting annat än engelska.

Jobbar man i en affär i ett invandrartätt område tror jag att man har mer nytta av att kunna prata arabiska än att prata bra svenska. I den lilla staden jag bor i nu finns det en affär för somalier. Det är en somalisk kvinna som driver den. Hon säljer kläder och annat från hemlandet och hennes kundkrets är ju knappast mig, utan de andra somalierna som bor i stan. Visst behöver hon svenska för att kunna bokföra, men allt sånt går ju att lämna bort också.

Klart att det går att överleva i Sverige utan att prata svenska.

 

[Ramona]

Vilka resurser och kunskaper menar du att hon besitter, som gör att hon klarar att försörja sig själv i Sverige?

Uppenbarligen har hon flera kunskaper som tex inte jag besitter. Har man fött och fått 6 st barn att överleva i flyktingläger så är man tämligen bra på att ta hand om barn. Är man bra på att ta hand om man kan man jobba med barn. Jag tror dessutom att hon hade kunnat klara av att städa, att plocka bär, att hjälpa till i större utsträckning inom jordbruket - plocka tomater, mjölka kor, etc.

Hon kan ju uppenbarligen laga mat, vilket innebär att hon skulle kunna ha lite catering. Jag hade gladeligen fått all mat lagad till mig av någon som varierade och lagade mer rolig mat än vad jag själv gör. Det finns en kurdisk kvinna i Göteborg som numer helt lever på att laga mat till större tillställningar. Ska du ha en 40-årsfest fixar hon all mat inkl tårta och kaffe. Hon har fått extraanställa andra kurdiska kvinnor nu för att hinna med alla events. Hon pratar väldigt knagglig svenska, men det funkar ändå och skulle det skita sig har hon en son som pratar flytande svenska.

Jag tror att man inte ska stirra sig blind på att människor måste vara anställningsbara. Jag tror däremot väldigt starkt på att vi ska göra småföretagandet väldigt mycket enklare än det är idag. Ha enklare skatteregler, ta bort momsen för vissa enklare företag, gör f-skattsedeln betydligt enklare, etc. Dessa människor är ju överlevare! Hade de varit tvungna att försörja sig själva hade de gjort det.

 

[Mixoman]

Gammeln är en förlustaffär för Bukefalos. Jag har dålig koll på reglerna men tycker det är märkligt att en person tillåts ha forumet som en plattform för att posta politisk propaganda. Tråd efter tråd som går ut på att SD är bra och invandring dåligt. Går det inte att samla allt i en tråd?

 

[kryddelydd]

Så summa summarum, vad i h*lvete är den där 12 år och kan inte språket? Varför är vissa så fruktansvärd passiva? Är det individuellt? Kulturellt? Är det vi här i Sverige som tvingar alla till passitivitet eller vad är det som det är frågan om? Jag begriper inte!

Du har helt rätt.
Det handlar om individens egen förmåga och vilja att ta initiativ till att lära sig.
10-15 år och inte kunna språket ser jag "ofta", det "värsta" jag sett är nog de som bott i Sverige i 25 år eller mer, som fortfarande inte klarar språket.

Jag tror att det är en kombination av orsaker:
1) en del personer (och dit hör säkert den individ jag berättade om) är så pass traumatiserade och har levt i misär så länge att man bara tappar sugen och orken. Man har kommit till ett säkert land och en ganska bekväm tillvaro (jag menar nu i bemärkelsen; man har tak över huvudet, kläder på kroppen, mat på bordet och det finns gott om maskiner för att göra jobbet: tvättmaskin, elektiskt spis, uppvärmningen fungerar av sig självt) att man liksom bara släpper taget och existerar.

2) vi har ett system som uppmuntrar till passivitet i och med att alla får sin försörjning, ersättningen är inte särskilt prestationsknuten. Man får sitt försörjningsstöd som - jämfört med den miljö åtminstone den här kvinnan och hennes familj kommit från - ger möjligheter att leva jämförelsevis gott. Motivationen att få det "ännu bättre" saknas.

Men jo, huvudsakligen är det naturligtvis individuellt precis som gällande "infödingar": en del kämpar för att försörja sig, andra ger lättare upp.
Och man har individuella förmågor och svagheter, oavsett om man är "inföding" eller asylsökande.

 

[kryddelydd]

Det är väl klart att vi inte bara ska förvara folk, det är ju hemskt.

Men då måste vi också se alla som kommer som människor, inte som plus eller minus i plånboken.

Och det kräver ju att alla hjälps åt.

Jag älskar småprojekt som "svenska med baby". Man har något konkret att samlas kring och något gemensamt redan första dagen, som man kan fokusera på istället för skillnaderna.

Det är självklart att man också måste fundera på samhällsekonomin.
Precis som man diskuterar att det är ett samhällsekonomiskt problem med sjukskrivningar, måste man kunna se att det är ett samhällsekonomiskt problem att försörja många asylsökande, dels under en orimligt lång asylprocess (vi skulle spara mycket pengar och många humanitära svårigheter genom att se till att få fart där), dels de som senare fått uppehållstillstånd.
En del av dem som får PUT (eller nu för tiden tillfälligt, då) kommer aldrig att försörja sig själva, en del kommer att göra det till samma "kostnad" som en inföding eftersom barn/ungdomar kan gå rakt in i ett vanligt skolsystem, en del kommer att göra det med "investeringar" i form av språkundervisning.

Men i ett samhällsekonomiskt perspektiv ses vi alla som plus eller minus i plånboken.
Idag sprids det på mitt fb-konto om ett handikappat infött barn där man fått avslag på ansökan om personlig assistent, eftersom barnet visserligen har handikapp och hjälpbehov, men där man motiverar avslaget med att även friska barn i den åldern har ett stort omvårdnadsbehov.
Personlig assistans, särskilda boenden, dagaktiviteter för dementa är också sådant som prissätts.
På samma sätt som i diskussionen ovan, höjs upprörda röster när någon får avslag på det som begärs, men samhällsekonomin sätter gränser och hinder för hur mycket man kan bevilja (och om LSS följdes fullt ut, skulle många kommuner bli bankrutta ganska fort; lagstiftningen är generös).

 

[kryddelydd]

Uppenbarligen har hon flera kunskaper som tex inte jag besitter. Har man fött och fått 6 st barn att överleva i flyktingläger så är man tämligen bra på att ta hand om barn. Är man bra på att ta hand om man kan man jobba med barn. Jag tror dessutom att hon hade kunnat klara av att städa, att plocka bär, att hjälpa till i större utsträckning inom jordbruket - plocka tomater, mjölka kor, etc.

Hon kan ju uppenbarligen laga mat, vilket innebär att hon skulle kunna ha lite catering. Jag hade gladeligen fått all mat lagad till mig av någon som varierade och lagade mer rolig mat än vad jag själv gör. Det finns en kurdisk kvinna i Göteborg som numer helt lever på att laga mat till större tillställningar. Ska du ha en 40-årsfest fixar hon all mat inkl tårta och kaffe. Hon har fått extraanställa andra kurdiska kvinnor nu för att hinna med alla events. Hon pratar väldigt knagglig svenska, men det funkar ändå och skulle det skita sig har hon en son som pratar flytande svenska.

Jag tror att man inte ska stirra sig blind på att människor måste vara anställningsbara. Jag tror däremot väldigt starkt på att vi ska göra småföretagandet väldigt mycket enklare än det är idag. Ha enklare skatteregler, ta bort momsen för vissa enklare företag, gör f-skattsedeln betydligt enklare, etc. Dessa människor är ju överlevare! Hade de varit tvungna att försörja sig själva hade de gjort det.

Jag vågar påstå att den här kvinnan, som är analfabet både på sitt eget språk och på svenska, inte kan starta eget företag.
Eftersom hon inte kan kommunicera på svenska utan tolk, kan hon knappast jobba med barn heller. Det kanske har gått dig förbi, men på förskolorna i Sverige förväntar man en viss utbildningsnivå för förskolepedagogerna.
Det är inte bara att gå dit och jobba.

Jag är osäker på om det här paret verkligen skulle lyckas försörja sig själva i Sverige även om de behövde göra det (jag känner ju till mer än rent sociala detaljer om henne). Hennes man vågar jag inte uttala mig om.
Jag är dock ganska säker på att deras barn skulle försörja dem och ge dem ett hem, om inte samhället försörjde dem så som det fungerar idag.

Gulligt av dig att tro att det "bara" är att titta på vad man gjort tidigare, men det är inte riktigt så det fungerar.
Läs.- och skrivkunskap är basala nödvändigheter i det här landet, om man ska försörja sig själv.
Visst finns det "infödingar" också som inte kan läsa eller skriva. Och jag vågar påstå att majoriteten av dem försörjs av samhället på samma sätt som samhället försörjer det här paret.