Det var din ironi som jag menade.Fanns inget skämt angående ts åsikt.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det var din ironi som jag menade.Fanns inget skämt angående ts åsikt.
Men för oss som det inte varit så för, så kan det faktiskt kännas ganska provocerande att buntas ihop med andra föräldrar och kallas trög och zombielik…Jag har då varit redigt bebiströg alla tre gånger som jag har fått barn. Men det får man ju anpassa sig till.
Det är inte den tiden som djupa diskussioner om universum och världsläget bli särskilt givande för omgivningen.
Gröthjärna, var god vänta på bättre tider.
Ja verkligen.Men för oss som det inte varit så för, så kan det faktiskt kännas ganska provocerande att buntas ihop med andra föräldrar och kallas trög och zombielik…
Jag är 28, gift och barnfri! Gick med i appen Gofrendly när jag flyttade till Värmland för att hitta vänner, och har där även hittat ett par barnfria som jag idag umgås med Annars är det största barnfria hänget i diverse facebookgrupper, eller stallet - för där snackar man ändå bara häst
Kan iaf varmt rekommendera den appen
Jag hakade nog på i fel tid, har inte haft någon nytta av appen.. Får ge det lite tid kanske. Jag bor ju dessutom på en liten liten ort, kanske sämre "utbud" här.Instämmer helt i rekommendationen av GoFrendly! Så lättsamt sätt att hitta nya bekantskaper och aktiviteter (även om det råder lite stiltje nu pga pandemin). Upplever att det åtminstone i mitt åldersspann (30-40-något) är en majoritet av barnlösa som söker nya vänner då man tappat många till barnbubblan. Ett av valen man kan kryssa i är t.o.m "på jakt efter vänner utan barn".
Tack! Läste snabbt igenom allt och följer nu.Kan tipsa alla barnfria om instakontot childfreedoodles så roligt och träffsäkert
Jag känner mig inte det minsta ihopbuntad eftersom jag ansåg mig vara på topp även som ensamstående till tvillingar. Oklart om omgivningen tyckte det.Men för oss som det inte varit så för, så kan det faktiskt kännas ganska provocerande att buntas ihop med andra föräldrar och kallas trög och zombielik…
Jag bor i en liten byhåla, men hittade fler vänner häromkring med appen än när jag bodde i en stad med över tio gånger så många invånare. Men det kräver lite av en själv. Man måste ha en riktigt bra presentation, våga ta kontakt och vara engagerad i samtalen.Jag hakade nog på i fel tid, har inte haft någon nytta av appen.. Får ge det lite tid kanske. Jag bor ju dessutom på en liten liten ort, kanske sämre "utbud" här.
Det finns ingen på rimligt avstånd när jag söker i appen.Jag bor i en liten byhåla, men hittade fler vänner häromkring med appen än när jag bodde i en stad med över tio gånger så många invånare. Men det kräver lite av en själv. Man måste ha en riktigt bra presentation, våga ta kontakt och vara engagerad i samtalen.
Å andra sidan tror jag att man har utrymme att vara mer kräsen och kanske skapar fler kontakter på en mer ytlig nivå i de lite större samhällena/städerna, för utbudet är så mycket större. Här i byhålorna har man inte lika stort utrymme att vara kräsen, och man engagerar sig mer i de man faktiskt får en match med.
Det finns många som har en högre smärtgräns vad gäller rimligt avstånd och kan tänka sig att åka en bit även om inte du kan ta dig till henne, alternativt någon som ska flytta och som då letar i det området dit de ska flytta. Det kan ju ta ett tag men mitt tips är att vara aktiv och synas, en dag kanske drömvännen finns inom rimligt avstånd. Samtal och kontakter går ju att skapa ändå även om man inte kan ses så ofta, och vem vet - en dag kanske man korsar varandras vägar.Det finns ingen på rimligt avstånd när jag söker i appen.
Fast det är inte den typen av vän jag är ute efter. Jag har vänner på stora avstånd redan, men jag "behöver" någon som går att träffa med kort varsel utan flera dagars planeringDet finns många som har en högre smärtgräns vad gäller rimligt avstånd och kan tänka sig att åka en bit även om inte du kan ta dig till henne, alternativt någon som ska flytta och som då letar i det området dit de ska flytta. Det kan ju ta ett tag men mitt tips är att vara aktiv och synas, en dag kanske drömvännen finns inom rimligt avstånd. Samtal och kontakter går ju att skapa ändå även om man inte kan ses så ofta, och vem vet - en dag kanske man korsar varandras vägar.
Jag fann en vän som åkte tio mil för att träffa mig, hon hade familj i området så då passade hon alltid på att dyka in hos mig när hon ändå var i krokarna. Jag själv hade ett avstånd på 4 mil för det tyckte jag var rimligt, men hon hittade mig istället. Jag hälsade på henne ett par gånger också och nu har vi kontakt då och då.
Jag tänker inte svara för alla barnfria, men jag tror många känner igen sig i det jag kommer att säga.Funderade hur länge den här tråden skulle få vara ifred innan någon förälder skulle lägga sig i. Även jag anser att ts med flera inte är särskilt trevliga mot föräldrar (själv tog jag tre examens under min föräldraledighet, kalla mig för mycket men trög blev jag knappast av att skaffa barn, snarare bättre på att prioritera det som faktiskt är viktigt när det kommer till tid).
Sedan tycker jag inte det är ett dugg konstigt att man växer ifrån varandra och väljer bort vänner för att de har skaffat barn eller likaväl inte har skaffat barn. Jag umgås med många som valt att inte skaffa barn, jag umgås dock inte med folk som tycker synd om sig själva på grund av att de blir så ensamma och verkligen inte med folk som anser att deras val att inte skaffa barn är viktigast i världen att få fram... Så upplever jag ofta frivilligt barnlösa (jag var själv frivilligt barnlös tills jag blev gravid av misstag och hade inte en tanke på att skaffa barn, skulle aldrig få för mig att trycka ner de vänner som skaffade barn eller ha en vilja att tala om det för hela världen som man ofta ser här på buke, måste vara oerhört jobbigt att behöva bekräftelse för sitt val hela tiden).
jag umgås dock inte med folk som tycker synd om sig själva på grund av att de blir så ensamma och verkligen inte med folk som anser att deras val att inte skaffa barn är viktigast i världen att få fram... Så upplever jag ofta frivilligt barnlösa (jag var själv frivilligt barnlös tills jag blev gravid av misstag och hade inte en tanke på att skaffa barn, skulle aldrig få för mig att trycka ner de vänner som skaffade barn eller ha en vilja att tala om det för hela världen som man ofta ser här på buke, måste vara oerhört jobbigt att behöva bekräftelse för sitt val hela tiden).
Jag tänker inte svara för alla barnfria, men jag tror många känner igen sig i det jag kommer att säga.
Anledningen till att vi (iaf jag) hela tiden försvarar vårat val att inte skaffa barn är för att det ofta ses som något konstigt och själviskt, vi får hela tiden kommentarer från folk som inte har med saken att göra och blir uppläxade av vårdpersonal. Många med barn ser oss som något skrämmande och måste hela tiden läxa upp oss, och försvara sitt eget val, om att barn är det bästa som hänt dem och de förstår inte alls hur vi kan vilja vara utan barn. Men det ses ju som normalt. För samhället är så himla dömande mot oss som inte skaffar barn.
Åh, tro mig det kan absolut gå åt andra hållet också, att ditt föräldraskap eller framförallt icke-föräldraskap har att göra med ditt jobb!Undrar om de ställer samma frågor till andra yrkeskategorier, "du är så bra på ditt yrke så jag tycker att det passar att du spenderar din fritid med det också".
Håller med. Det är inte kvinnligt att inte skaffa barn, "vaddå, känner du inte den biologiska klockan?!", man måste hela tiden berätta VARFÖR man inte skaffar barn. Frågar man tillbaka "varför har du skaffat barn" verkar det vara många som inte riktigt funderat på det mer än att "vill inte bli ensam på gamla dagar". Vänta lite, om personen precis sagt att det är egoistiskt att inte skaffa barn, är det inte då ännu mer egoistiskt att skaffa barn för att DU inte vill bli ensam?Jag tänker inte svara för alla barnfria, men jag tror många känner igen sig i det jag kommer att säga.
Anledningen till att vi (iaf jag) hela tiden försvarar vårat val att inte skaffa barn är för att det ofta ses som något konstigt och själviskt, vi får hela tiden kommentarer från folk som inte har med saken att göra och blir uppläxade av vårdpersonal. Många med barn ser oss som något skrämmande och måste hela tiden läxa upp oss, och försvara sitt eget val, om att barn är det bästa som hänt dem och de förstår inte alls hur vi kan vilja vara utan barn. Men det ses ju som normalt. För samhället är så himla dömande mot oss som inte skaffar barn.