Frivilligt barnlösa - var är alla?

[Sedna]

Men sitter man med frivilligt i en ideell styrelse och har åtagit sig en uppgift så innebär det lite jobb och då får man avsätta lite tid och fokus till det
Inte varenda gång tillbringa halva samtalet med att mumla med sin avkomma och ”ursäkta vad sa du” tre gånger och ”vänta lite ”fem gånger
Barn måste väl någon gång lära sig att de inte precis alltid kan komma i första hand utan ibland måste vänta på sin tur
Det var inte spädbarn det handlade om
Och jag förstår att det är svårt att få tiden att räcka till men om man ska samarbeta i en styrelse så ja då får man ta sig lite tid

Ja men säg det till människan du pratar om, säg det inte till mig. Jag bara roas av fenomenet ”ring en annan gång”. Jag är definitivt inte med i någon föreningsstyrelse så det är inte mig du är irriterad på i grunden.

 

[Inte_Ung]

Fast å andra sidan är det väl inget fel på att vilja känna sig kvinnlig heller?

Jag har ingen aning.
Jag kan över huvud taget inte relatera till den känslan.

 

[Voeux]

Det är så synd att diskussioner om folks personliga val behöver bli så laddade. Det vore ju väldigt gött om vi både kunde sluta ifrågasätta våra barnfria vänner och sluta kalla våra vänner med barn, eller deras barn, för otrevligheter. Det kräver ju lite ansträngning från båda håll när det kommer till att förstå varandras situation och försöka mötas någonstans på mitten.

Själv är jag i en riktig bubbla just nu. Jag visste ärligt talat inte att allt skulle vändas upp och ner till den grad som det gjorts. Det handlar inte om att mitt barn är det viktigaste i världen, utan allt från existentiella tankar till värderingar, min egen hälsa, prioriteringar, stora livsfrågor som snurrar natt som dag. Jag är absolut inte precis samma person som jag var för 9 månader sen. Jag hoppas mina vänner står ut med att jag går igenom en stor förändring just nu och att vi tar oss ut på andra sidan tillsammans. Jag behöver dem verkligen. Å andra sidan tror jag aldrig att jag kommer sluta intressera mig för deras liv heller. Om nåt är det väldigt skönt med kontraster till mitt eget snurr just nu, att få tänka på något annat en stund.

Det här med social kompetens, man får ju fundera på vem mottagaren är. Mina vänner med barn kanske är väldigt intresserade av att diskutera blöjmärken men det är ju inte rocket science att lista ut att mina singelvänner hellre hänger sig.

 

[Unafraid]

Mina kompisar är i grunden hästtjejer. De har faktiskt skött "barngrejen" bra. De har dykt upp på tjejkvällar, inte diskuterat bäbisar, men kanske avvikit något tidigare. De som har barn som börjar vara lite äldre har kämpat på längre än mig som är barnlös mina vänner vet att jag inte är intresserad och respekterar det. Jag är 33 (tror jag? Måste man ha full koll efter man fyller 30? ) och nästan alla mina vänner har barn. Jag tror jag har en barnlös vän? Det går ändå, men man måste respektera varandras val. Jag öser inte ut att barn är det värsta jag vet alltför ofta i deras sällskap helt enkelt.

 

[rutans]

Men sitter man med frivilligt i en ideell styrelse och har åtagit sig en uppgift så innebär det lite jobb och då får man avsätta lite tid och fokus till det

Min erfarenhet av ideella styrelser är att det kan vara svårt att tillsätta frivilliga. Tillslut känner någon sig tvungen att ställa upp, även om inte någon riktig tid finns. Vet givetvis inte hur det är just i det här fallet. Personligen hade jag nog inte irriterat mig utan både känt tacksamhet över att hon ställer upp men också en oro att det blir för mycket för henne.