Singoalla
Trådstartare
Vår nya misse (2,5 år) har bara bott hos oss en vecka, så jag har överseende med att hon behöver tid att anpassa sig. Men hon har två konstiga beteenden som jag skulle behöva hjälp med att hantera.
1. Hon ger sig på lillkillen på 13 veckor. Jag visste att hon skulle markera och vara grinig mot honom om han skulle vara och klättra på henne. Men hon söker själv upp honom och river till honom. Nu har det hänt 3 gånger på 2 dagar att hon till och med gett sig på honom när han legat och sovit
Varför gör hon så? Han håller sig alltid borta från henne och blir såklart nervös när hon närmar sig, då det alltid slutar med att han åker på däng. Hon har aldrig skadat honom (förutom något litet rivmärke på ryggen) men vi är såklart rädda för att han ska börja känna sig osäker här hemma.
2. Hon skriker när vi sover. Hon är nästan alltid tyst annars, men så fort vi går och lägger oss i sängen börjar hon med sina avgrundsvrål och håller sedan på nästan hela natten. Även om vi tar en "powernap" på soffan på dagen börjar hon skrika. Jag sover med öronproppar ibland men vill helst kunna vara vaksam då hon kommer upp i sängen ibland för att kela, men det ibland slutat med att hon smockat till lillkillen som sover med mig.
Jag är såklart orolig för båda mina missars hälsa. Jag vill att hon ska trivas här, vi ger henne massor med kärlek och omsorg och tid för sig själv att upptäcka hemmet. Men senaste dagarna har bara gått åt fel håll. Nu har hon börjat jaga ut lillkillen från badrummet när han vill gå på lådan
Nu vet jag som sagt att det gått väldigt kort tid, men vad händer om dom inte går ihop? Hon har flyttat runt så mycket, jag vill inte att hon ska behöva flytta.
1. Hon ger sig på lillkillen på 13 veckor. Jag visste att hon skulle markera och vara grinig mot honom om han skulle vara och klättra på henne. Men hon söker själv upp honom och river till honom. Nu har det hänt 3 gånger på 2 dagar att hon till och med gett sig på honom när han legat och sovit
2. Hon skriker när vi sover. Hon är nästan alltid tyst annars, men så fort vi går och lägger oss i sängen börjar hon med sina avgrundsvrål och håller sedan på nästan hela natten. Även om vi tar en "powernap" på soffan på dagen börjar hon skrika. Jag sover med öronproppar ibland men vill helst kunna vara vaksam då hon kommer upp i sängen ibland för att kela, men det ibland slutat med att hon smockat till lillkillen som sover med mig.
Jag är såklart orolig för båda mina missars hälsa. Jag vill att hon ska trivas här, vi ger henne massor med kärlek och omsorg och tid för sig själv att upptäcka hemmet. Men senaste dagarna har bara gått åt fel håll. Nu har hon börjat jaga ut lillkillen från badrummet när han vill gå på lådan