Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

ang · 2 Jul 2007

Sv: Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

... och ska sporten utvecklas krävs tillräckligt med funktionärer som faktiskt ställer upp och "driver" tävlingarna, för i år har det milt sagt varit smockfullt med ekipage vid vissa tävlingstillfällen.

Men jag håller med, en polarisering och trångsynthet inom utskotten riskerar verkligen att urholka och splittra SIF. Det ÄR viktiga frågeställningar, och inte minst ur utvecklingshänseende. Skall vi gå vidare, måste vi vända på stenarna och om/ utvärdera kursen med jämna mellanrum.

F ö önskar jag dig, johan, en bra tävlingshelg denna vecka

freyja · 2 Jul 2007

Sv: Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

Utskotten (OCH föreningarna) måste ha större informationsbyte och sträva efter "synergieffekter". Den kraftiga nischbildning som skett de senare åren är INTE bra för islandshästen eller för förbundet. Inte heller den centralisering som pågår.
Att se med objektiva ögon på detta och försöka motverka centraliseringen och nischbildningen är en av de viktigaste uppgifterna för SIF under de närmaste åren.

Avel/uppfödning, "tävlingsridning" och "fritidsridning" är tätt sammanvävda. Försvinner någon av delarna förtvinar även de andra.

johan · 2 Jul 2007

Sv: Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

Tack. Vad gäller tävlingarna och funktionärsproblemet tror jag att vi i ännu högre grad måste öppna för att tävlingarna drivs kommersiellt. Vi är alltför vana att lita till enskilda människors drivkraft, som även om den kan vara stor är tidsbegränsad.

sambaengi · 2 Jul 2007

Sv: Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

Jag tror vi behöver prata i andra termer och sluta upp med att fixera snacket kring avel-sporthästar utan prata om avel-ridhästar som ger ett bredare perspektiv och utbud. De flesta tävlar trots allt inte och om det skall finnas avsättning för alla som produceras behöver, som du så riktigt påpekar, avel, uppväxt, hantering och träning vara bra över hela linjen. Man måste tänka i de banorna att de flesta inte blir tävlingshästar utan skall passa den medelbra ryttaren och undvika avla för mycket extremer vad gäller vilja, tuffhet, lättbyggdhet osv. Variationen skall vi ha kvar, från lätta sporthästar och känsligare och hetare temperament till grövre, kompakta och mer viktbärande hästar och ett mer mjukare och lugnare temperament och alla kombinationer av detta, men tyngdpunkten måste ligga på ett temperament som de flesta ryttare klarar av.

Islandshästen har ju en annan marknad som går att utveckla än mer och det är som rehab- och handikapphäst. Den riktigt mjuka tölten i kombination med ett godmodigt, stabilt, tryggt lynne och ett hjärta av guld, samt en låg mankhöjd men ändå viktbärande gör denna ras mer lämpad än andra för den uppgiften, vilket en del sjukgymnaster upptäckt. Men det gäller då också att i aveln ha detta i åtanke. Jag tycker fortfarande att vi inte ger samma dignitet till lynne och temperament i vår avel som man genom 1000 år har gjort på Island! Det som slaktas först där är just hästar med svårare lynne, om man nu inte behåller dem för skojs skull som en valack att driva med andra ryttare som skryter med sina ridkunskaper förståss. Men då går de inte i avel! En annan sak är den supermjuka tölten som lovordas i sånger och sägner, inte heller är något som finns med som fins med i ett medvetet bevarande men det är en attraktiv egenskap hos tur-, frittids-, rehab- och handikapphästar. Höga lyft brukar ju tvärtom ge en mer stötigare tölt.

Tyvärr så är vi svenskar vana vid hästar med mindre bra lynne, jag tänker förståss på flera blodslinjer inom svenska halvblodsaveln där problemet med ridbarheten nu är så stort att Sveriges vanligaste ridskolehäst successivt börjar bytas ut därför att ridskolorna helt enkelt har svårt att hitta svenska halvblod som passar till uppgiften. Detta har två orsaker: Aveln har inriktats helt på sporthästar och till mer erfarna ryttare men också att man sparat på främst avelsston men även hingstar som visar ett sämre lynne och var/är svårridna och låtit dessa gå till avelsboxen, vilket är helt vansinnigt. Det minsta man kan begära av ett avelsdjur är ett gott och lämpligt lynne som ridhäst!

Jag fick höra i Danmark för 10 år sen att man skakade på huvudet åt det svenska halvblodet och undrade hur svenskarna stod ut med sina hästar!!! Tyvärr är det många ggr samma folk som behåller sin inställning och gått över till att avla islandshästar! Och det är lättare att hitta en snäll familjeislandshäst i Danmark än i Sverige. Vi som bor här nere och inte så sällan besöker vårt grannland, märker skillnaden. Hästarna i Danmark påminner mer om de man hittar på Island i lynnet medan tyvärr många svenskar förblindas av skönhet i exteriör och rörelser och har överinseende med lynnet! Jag säger som Gunnar Árnason: Lynnet måste vara basen i aveln! Det är då som samma gård kan producera både framgångsrika tävlingshästar och familjehästar, vilket ju dessutom är den optimala ekonomiska lösnigen.

Det stora problemet är idag att det avlas på alltför dåliga ston. En hingst ställer man mycket högre krav på, även om det finns mindre bra sådana också. Och jag hör alltför många resonera i stam och blup. exteriör och gångarter, som ursäkt för att ta fram en hingst med mindre lämpligt lynne och för att använda ston med mindre bra lynne i aveln. Jag anser att individen, inte stammen och blupen, skall avgöra om en häst passar i avelsboxen och lynnet måste vara det första sållet. Vi skall avla samarbetsvilliga, godmodiga och psykiskt stabila hästar som är lättränade och passar de flesta ryttare. Det har bblivit hysteri kring blup och stam och jag ser en fara i att systemet gynnar de med hög blup.

Jag hör uppfödare resonera som så att de sparar den bra men trots allt sämre hingsten med hög blup och kastrerar den bättre men med lägre blup, för den är inte intressant pga blupen! Det här kommer leda till att vissa blodslinjer blir totalt dominerande och ökar risken för inavel och gendubbleringar av defekter! Dessutom ser man lättare genom fingrarna med lynnet hos en hingst eller sto med hög blup medan det krävs en väldigt bra individ på alla saätt för at tden skall passera nålsögat om den har mindre känd stam och låg blup. Unghingstar med över 120 i blup får automatiskt betäckningstillstånd hur dåligt lynne de än har! Och tyvärr bryr sig inte alla uppfödare eller ser inte problemet!

För mig är en bra avelshäst en bra individ som en normalryttare klarar att rida både ur temperamentssynpunkt och ur gångartsperspektiv. Det skall inte krävas en mycket erfaren och modig ryttare och massor av teknik för att få hästen att samarbeta och få rena gångarter! För mig är det dessutom mer intressant om den har låg blup och väldigt udda stam, för då tillför man nytt blod och minskar inaveln! Så i min avel ser jag till att ha ston som är bra individer men med lite udda stam (och låg blup) och att också använda sådana hingstar, men även blanda in lite mer känt blod och högre blup. Det viktiga är att alla har ett gott lynne, är kloka och godmodiga med ett lätt hanterbart temperament samt har lätt för rena gångarter och är byggda för sin uppgift och för god hälsa.

moli · 2 Jul 2007

Sv: Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

Det känns verkligen som om Islandshästarna bara exploderar i sverige. Som redan nämnts så föds det närmare 1500 föl om året. Det blir 1500 hästar per år som skall ridas in och utbildas. Om fem år i denhär takten finns det ca 4500 unghästar i 4-6års ålder som bör ridas in, PLUS de importerade unghästarna. Vem skall rida in och träna alla dessa hästar? Inom övriga hästvärlden tas det också en enorm mängd föl, men (jag kanske är fördomsfull nu?) där finns det redan nu efter århundraden av "tregångsridning" väldigt många kompetenta människor som kan utbilda unghästar på ett bra sätt. Det är ju samma saker som skall läras in oavsett om det är ett russ eller ett halvblod menar jag, så man har många fler att välja mellan, då det inte bara är inom en viss ras vi kan leta efter ryttare.

Då islandshästen inte funnits i så stor utsträckning i Sverige förrän de senaste 20 åren är jag väldigt skeptisk till att det bland SIFs ringa 7.200 medlemmar finns tillräckligt med folk för att hinna med att träna alla de unghästar som produceras till att bli trevliga individer. Att "sitta in och göra styrbar" är inte så svårt, men finslipning av gångarterna och formen är värre. En Islandshäst med rena gångarter är det antagligen inget större problem för en "tregångsryttare" att utbilda åtminstone i grundgångarterna, men en femgångare som blandar alla gångarter och mest går i grisepass med studs är inte så lätt för någon som inte är van att sortera ut gångarter. Jag skulle vilja att fler tänkte efter före innan de tog föl. Varje år läggs hundratals nyfödda föl ut på anonns, mot vintern/ vårkanten kan man se anonnser på föl med riktigt dumpade priser, och för all del hästar mellan 6 och 9 år som inte är inridna för att ägaren inte har kunskapen. Jag tycker att det är trist.

Det känns som om vi behöver utveckla fler kurser i unghästträning och utbilda ännu fler instruktörer än vad det redan görs för att hinna med. Det känns som att det redan är påväg överstyr med ett överflöd av hästar på marknaden och att kunskapen inte hinner med. Där de hästar som behövs mest dvs. välutbildade "allround/ fritidshästar" är en riktig bristvara. Jag hoppas att SIF släpps in hos "storebror" Ridsportförbundet snart och att vi kan börja samarbeta. Jag tror att det skulle hjälpa till att subventionera utbildningar, och att förbundet skulle få bättre möjligheter till bidrag, och att det då kanske skule göra det möjligt för fler islandshästridskolor att öppna.

Jag håller också med om att det börjar bli ohållbart att lita på ideella insatser på tävlingar och det är redan nu för få tävlingar gentemot hur stort intresset är. I stockholmsregionen blir ofta tävlingar (i synnerhet lättklass) fullbokade och överfyllda flera månader i förväg. Jag vet inte riktigt hur man skall lösa det. Men jag tycker att det är synd att de som vill prova på att tävla inte får möjlighet. Kanske genom att blanda in fler sponsorer till tävlingarna.

Angående Citatet om att "det är för många okunniga som rider islandshäst" så skulle men kunna byta ut Islandshäst mot "häst" i största allmännhet om man skall vara krass. Men jag tycker inte att det är det som är poängen egentligen, utan att man istället för att säga att "du och du" skall inte hålla på med hästar försöka satsa på att utbilda fler instruktörer/ tränare och höja kunskapsnivån.

Jag tycker att det är bra att det kommer artiklar som river i lite och rör om i grytan. Nu var det ju MÅNGA som reagerade på artikeln och det är ju bra med debatt! Visst var det lite väl hårddraget på sina ställen i artikeln

men på det stora hela så kan jag hålla med om att kunskapsnivån behöver höjas. Både för vår egen och för hästarnas skull.

sambaengi · 2 Jul 2007

Sv: Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

Jag håller med det du skriver moli. Ett bra inlägg! Kunskapen känns inte sämre inom vår ras än andras men däremot behövs det mer vad gäller gångarterna. Desssutom ser jag inte så krasst på tillvaron. De flesta jag ryttare jag stöter på, och då pratar vi övervägande fritidsryttare, är faktiskt inte alls så dumma och okunniga. Jag uppfattar det som att flertalet är duktiga, kunskapstörstande och verkligen jobbar på att lära sig mer. Några är riktigt duktiga och fullt i klass med elitryttare i sin kunskap och förmåga, även om de inte tävlar. Men det är ju de dåliga exemplen man ser mest. "Hälsan tiger still" som ordspråket säger.

Det är ju samma sak när det gäller våldet bland ungdomar eller rent allmänt i samhället. Det är få som bråkar men det är de som märks. Och det är klart att man reagerar på avvarterna och det skall man göra, men vi måste komma ihåg att de är i minoritet trots allt, men vi behöver fånga upp de också. Här tror jag inte det är träningsresurserna som brister utan dessa personers ointresse och att okunskapen är så stor att de inte förstår hur lite de kan! Och tyvärr kan man inte tvinga på folk att lära sig. Men problemet med rätt skötsel och fostran samt att avla rätt är enligt min uppfattning lika stort tvärs över hela häst-Sverige oavsett ras! Det som gör det mer komplicerat är just gångarterna.

Vad man inte får göra det är att döma helheten utifrån avvarterna. För jag har en helt annan uppfattning om den genomsnittlige islandshästryttaren som kapabel att ta hand om sin häst!

moli · 2 Jul 2007

Sv: Nya Hästmagazinet; leksak eller sporthäst?

Hoppas du inte tolkade det som att jag menade att merparten var okunniga och ovilliga att lära sig mer.

Men jag tror att det inte finns tillräckligt med kunnigt folk för att ge alla dessa hästar som föds en ordentlig inridning, och då blir bristen på de hästar som behövs mest ännu större för vart år som går.

Jag tycker dessutom att det känns som att det är förhållandevist glest mellan instruktörerna, och även om intresset att lära sig mer verkligen finns så är det inte alltid så lätt då Islandshästen vuxit i popularitet och antal snabbare än man hinner utbilda instruktörer och tränare nog för att täcka efterfrågan, så att det inte finns hjälp att få alla gånger när det skulle behövas. I många delar av landet får man åka 25+ mil för att nå en instruktör utbildad på Islandshäst. Och det blir för kostsamt och omständigt att åka bil 2,5-4h enkel resa för att rida lektion.

sambaengi · 2 Jul 2007