Sv: NY Trevlig Snack och uppdateringstråd!
Bekymmersam dag på flera sätt igår, när man inser att man inte räcker till allt.
Red för instruktör, två bra pass med Barmi och ytterligare tre pass på två andra hästar (connemara och fjording). Fjordingen krånglar lite i ena galoppen och går jättebra i allt annat så nu ska equiterapeut ut och kolla honom. Inte ett bekymmer egentligen.
En annan islandshästinstruktör än den jag red för, ringde för att försöka placera en häst hos mig. Smickrande att hon har förtroende för min förmåga, lite ledsamt att inte ha möjligheter att ta emot - det är fullt.
Hästen i fråga riskerar antagligen slakt eftersom den är problematisk och jag är ganska bra på att ta hand om sådana hästar, och hjärtat värker lite i den här situationen.
En häst jag har här på inridning, och som är jättetrevlig och fin, är nog för svår för sin ägare. Hästen och ägaren börjar vara rädda för varandra och då kan det bli farligt. Bekymmersamt att försöka hitta en lösning - lösningen är antagligen att hästen får bli kvar här som min häst men då måste jag verkligen göra mig av med en annan häst i stället. Ägaren till den lite svåra hästen skulle kunna få Dagmar av mig i stället, och det skulle kunna passa eftersom de har islandshästar och bedriver avel i liten skala. Om de inte vill ha henne, får jag antagligen ge henne till en annan kompis i stället, för att inte bara öka hästantalet.
Faktiskt ganska jobbiga beslut.
Även den här hästen riskerar slakt om man inte hittar en bra lösning. Ägaren är mån om hästen, och har inte sagt något om att inte ta hem honom, men det känns efter reflektion tillsammans med tränaren som om hästen faktiskt inte ska flyttas till sin ägare utan bör bli kvar här hos mig. Jag har inga problem med hästen, men han är osäker.
När hans ägare rider, vilket han gjort fem-sex gånger, tappar ekipaget balansen eftersom ägaren är storväxt. Och när de tappar balansen, blir hästen jätterädd och "flippar" så han blir i stort sett okontaktbar. När ägaren sedan rasar av, är hästen fortsatt rädd. Och självklart blir ägaren rädd över att helt och hållet tappa kontrollen och kontakten med hästen.
Igår kom jag hem från jobbet lagom för att se ägaren ramla av, och jag var den enda som kunde få tag i den stressade hästen.
Jag satt upp och red lite efteråt, och hästen var spänd och stressad men lugnade sig och slappnade av efter något varv på volt.
Inte alls en rolig situation där vi har hamnat.
Jag tycker mycket om hästen och han är vacker som en dag så ur den synpunkten skulle jag inte vara ledsen om jag får behålla honom, men problemet blev då antalet hästar där jag alltså måste göra mig av med en i stället.
Det är inte alltid det är så enkelt.
Jag har fått rykte om mig att vara bra på svåra/knepiga hästar, och för två veckor sedan fick jag en quarterhäst som ägaren inte klarar av. För att få plats med den, har jag hyrt in två unghästar hos en kompis. Och nu den här islandshästen som jag tackat nej till, och vackre hästen här hemma som behöver lösas...
jaja, det blir väl något slags lösning.
Om inte annat, kan jag ge bort Dagmar till en annan kompis, som sagt. Häst mot häst ekonomiskt på något sätt... Eller så får jag lite betalt för Dagmar av kompisen men i så fall får det bli ett riktigt kompis-pris.
Mot den lite svåra hästen här kan jag byta jämnt med Dagmar även om Dagmar bör ha ett betydligt högre bytesvärde.
Den lite svåra hästen är en kolsvart kallblodstravare som skadats på trav och därför blivit ridhäst. Det är morfadern till en av mina närmsta vänner som födde upp hästen och hon tog över hästen efter travträningen för att den inte skulle slaktas. Så var meningen att hennes sambo skulle ha den till ridning, eftersom sambon är storväxt. Och så hamnade hästen här för inridning i midsomras. Jag har inga problem med hästen, men det har alltså sambon som är den som har den gemensamma rädslan.
Inte roligt alls, faktiskt.
