Ny operationsmetod mot övervikt - vad tycker vi???

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jo jag har ju läst om de som är GBP opererade och många verkar ha stora problem och en förtida död. Men å andra sidan om man ser hur fetmaepidemin breder ut sig, se bara på vissa delstater i USA så jag förstår desperation i sjukvården också. Men självs grundproblemet blir, ska man verkligen operera bort något som i grunden är ett kognitivt problem?
 
Jo jag har ju läst om de som är GBP opererade och många verkar ha stora problem och en förtida död. Men å andra sidan om man ser hur fetmaepidemin breder ut sig, se bara på vissa delstater i USA så jag förstår desperation i sjukvården också. Men självs grundproblemet blir, ska man verkligen operera bort något som i grunden är ett kognitivt problem?

Kognitivt eller emotionellt.
 
Jo jag har ju läst om de som är GBP opererade och många verkar ha stora problem och en förtida död. Men å andra sidan om man ser hur fetmaepidemin breder ut sig, se bara på vissa delstater i USA så jag förstår desperation i sjukvården också. Men självs grundproblemet blir, ska man verkligen operera bort något som i grunden är ett kognitivt problem?
Ja jag tänker bara att en operation inte automatiskt är en lösning. Om det finns något bakomliggande som gör att du äter när du inte mår bra.. Ja då behöver du lösa det och hitta något annat sätt att hantera det.
Vad blir följden annars? Att du hittar något annat dåligt sätt att hantera känslor, stress etc.
 
Självklart är det en lindrigare metod jämfört med GBP.
Personligen känner jag mig över huvud taget tveksam till att operera bort resultatet av felaktiga ätvanor. Och som skrivits: GBP innebär många komplikationer och risker.

Jämför man GBP med den här varianten så är den här varianten billigare och medför betydligt mindre risker, så ur den synpunkten bra.

Men det barocka är ju att man ska kunna äta enorma mängder, så häller man liksom bara ut spillet. Nej, det känns allt väldigt konstigt.

Impulskontroll och minska portionsstorlekarna är rimligen bättre - kräver faktiskt inget ingrepp alls och innebär ingen ökad infektionsrisk (det finns alltid infektionsrisk när man skapar öppningar och för in främmande kroppar).
Däremot kräver ändrat ätbeteende en insats av den berörda, något som "vi" misslyckas med.
Om det sedan är individen som misslyckas med att ändra beteende, eller om det är "vården" går ju att diskutera.

Strategierna som erbjuds idag är inte tillräckliga för en allt större del av vår befolkning, vars livslängd förkortas och livskvalité försämras nåt enormt av obesitas, för att det som bekant är så väldigt svårt att ändra sitt ätbeteende. Usch bara alla diabeteskomplilationer som finns är ju till stor del fruktansvärda :(. Och det psykiska lidandet och proppbenägenheten osv osv osv. Om det går att minska till priset av matspill så tycker jag patienten ska erbjudas att göra det, självklart med adekvat information om riskerna med en aspirations-PEG samt en ordnad regim för efterkontroller.
 
@Hallonsoda Just din slutkläm där tycker jag är rysansvärd, som en dystopisk framtidsskildring fast vi är redan där: vi har inte råd med psykiatrisk hjälp, det är billigare med en slang i magen som tömmer ut det vi äter :(

Jo, precis den bilden kanske kommer bli den gällande för en grupp patienter. Och även om det inte löser själva anledningen till det problematiska ätbeteendet så kanske det ändå kan förbättra livskvaliteten för många, på ett sätt som inte är lika riskfyllt som gbp. Man kan absolut betrakta det som ett misslyckande för vårt samhälle, jag håller nog med dig i det, men känner personligen att fördelarna för den enskilda individen trumfar det argument. Fetma har varit ett jätteproblem under många decennier, och hittills har inga verkligt effektiva strategier för att bekämpa den utformas (med undantag för gbp). Jag tror att ett rimligt framtidsscenario är att obesitasvård kommer funka lika knaggligt som idag.
 
Senast ändrad:
Jag undrar hur det blir när man tömt påsen efter en måltid. Blir inte personen hungrig/sugen fortare igen än om allt den ätit skulle gått in i kroppen? Kan det då leda till större konsumtion, och ett förvärrande av matmissbruket?
 
Jag undrar hur det blir när man tömt påsen efter en måltid. Blir inte personen hungrig/sugen fortare igen än om allt den ätit skulle gått in i kroppen? Kan det då leda till större konsumtion, och ett förvärrande av matmissbruket?

Bra påpekande!! Säkert en reell risk. Har inte tid nu men kan försöka se om det finns några studier publicerade kring den här operationsmetoden. artikelförfattarna borde i så fall rimligen ta upp din frågeställning till diskussion.
 
Finns det några studier än kring hur mycket biverkningar som GBP har? Det verkar ju vara en mirakelkur som förordas hela tiden tycker jag. Ingen verkar tala om biverkningarna alls.

Jo det talas mycket om biverkningarna och det är ju inget mirakel utan en mycket handfast hjälp. Är man inte motiverad går det dessutom utmärkt att lära sig äta alldeles för mycket igen.
 
rätta mig om jag har fel, men problemet är väl att det hittills inte finns någon bevisat effektiv behandling av vuxna med ätstörningar?

tillika så är det väl extremt liten andel av överviktiga vars bantning, oavsett sort, lyckas på lång sikt?

så egentligen är det ju då en rationell form av behandling att erbjuda, men ja, det känns såklart helt absurt. blir en fråga om vad sjukvårdens roll egentligen är, att försöka nå resultat oavsett medel eller förhålla sig till majoritetens fördomar/förnuftskänsla?

liknar andra medicinetiska frågor som sprutbyten, aktiv dödshjälp osv på det sättet
 
rätta mig om jag har fel, men problemet är väl att det hittills inte finns någon bevisat effektiv behandling av vuxna med ätstörningar?

tillika så är det väl extremt liten andel av överviktiga vars bantning, oavsett sort, lyckas på lång sikt?

så egentligen är det ju då en rationell form av behandling att erbjuda, men ja, det känns såklart helt absurt. blir en fråga om vad sjukvårdens roll egentligen är, att försöka nå resultat oavsett medel eller förhålla sig till majoritetens fördomar/förnuftskänsla?

liknar andra medicinetiska frågor som sprutbyten, aktiv dödshjälp osv på det sättet

För det första: så som man vanligen använder begreppet "ätstörningar" så är det inte den gruppen vi diskuterar här. Det är stor skillnad på "ätstörning" och "stört ätbeteende" vad gäller semantiken.

Ja, det är få människor som lyckas långsiktigt med livsstilsförändingar (vill inte begränsa oss till just bantning) och därmed uppnår och behåller en lägre kroppsvikt.

Det är verkligen intressant att fundera på sjukvårdens roll! Nu opereras visserligen inte "något överviktiga" människor utan det krävs rätt uttalad fetma för att man än så länge ska komma på fråga för operation, men man måste ju fundera på NÄR det kan bli aktuellt med operation. Hur tjock måste man vara? Det finns alltid en risk för "indikationsglidning", särskilt när ingreppen blir mindre riskabla och mindre biverkningstyngda. Man får väl hoppas att det kommer att sökas fram en nivå där överviktens nackdelar på hälsan är så stora att man tror sig vinna på operation, och att det ALDRIG kommer att bli aktuellt av kosmetiska skäl.

Medicinsk-etiska diskussioner:
Jag tycker inte detta är en bra parallell med sprutbyten eller aktiv dödshjälp.
Sprutbyte: kan finnas vettiga skälv utifrån hepatit C, ganska billig åtgärd som kan minska läkemedelskostnader, sjukdom och lidande radikalt om narkomanerna utnyttjar det (finns inte tillgänligt i mitt hemlandsting eller -kommun).
Vad gäller aktiv dödshjälp: vilken medicinsk nytta ligger det i att döda människor? Att det är en etiskt intressant frågeställning är en sak, men den medicinska nyttan för individen är synnerligen tveksam.
 
Det finns massor med anledningar till övervikt. Allt är inte "ätstört beteende". Ibland är det medicinpåverkan, ibland är det gener, ibland är det stressymptom, ibland är det hormonpåverkan, ibland är det kombinationer.

Det vore väl jättebra om vi kunde få perfekt skräddarsydda mediciner som inte har biverkningar t ex, men det har vi inte idag, och kommer vi någonsin att få det? Kan någon bli hjälpt av denna behandling, så varför inte. Det utesluter inte de andra behandlingarna, och det ersätter inte t ex terapi. Men att utgå från att ALL övervikt beror på ett stört beteende, det tycker jag är stört i sig.
 
För det första: så som man vanligen använder begreppet "ätstörningar" så är det inte den gruppen vi diskuterar här. Det är stor skillnad på "ätstörning" och "stört ätbeteende" vad gäller semantiken.

Ja, det är få människor som lyckas långsiktigt med livsstilsförändingar (vill inte begränsa oss till just bantning) och därmed uppnår och behåller en lägre kroppsvikt.

Det är verkligen intressant att fundera på sjukvårdens roll! Nu opereras visserligen inte "något överviktiga" människor utan det krävs rätt uttalad fetma för att man än så länge ska komma på fråga för operation, men man måste ju fundera på NÄR det kan bli aktuellt med operation. Hur tjock måste man vara? Det finns alltid en risk för "indikationsglidning", särskilt när ingreppen blir mindre riskabla och mindre biverkningstyngda. Man får väl hoppas att det kommer att sökas fram en nivå där överviktens nackdelar på hälsan är så stora att man tror sig vinna på operation, och att det ALDRIG kommer att bli aktuellt av kosmetiska skäl.

Medicinsk-etiska diskussioner:
Jag tycker inte detta är en bra parallell med sprutbyten eller aktiv dödshjälp.
Sprutbyte: kan finnas vettiga skälv utifrån hepatit C, ganska billig åtgärd som kan minska läkemedelskostnader, sjukdom och lidande radikalt om narkomanerna utnyttjar det (finns inte tillgänligt i mitt hemlandsting eller -kommun).
Vad gäller aktiv dödshjälp: vilken medicinsk nytta ligger det i att döda människor? Att det är en etiskt intressant frågeställning är en sak, men den medicinska nyttan för individen är synnerligen tveksam.
Fördelen med dödshjälp vore att resurserna kunde gå till personer som har chans till ett bra liv
 
Det finns massor med anledningar till övervikt. Allt är inte "ätstört beteende". Ibland är det medicinpåverkan, ibland är det gener, ibland är det stressymptom, ibland är det hormonpåverkan, ibland är det kombinationer.

Det vore väl jättebra om vi kunde få perfekt skräddarsydda mediciner som inte har biverkningar t ex, men det har vi inte idag, och kommer vi någonsin att få det? Kan någon bli hjälpt av denna behandling, så varför inte. Det utesluter inte de andra behandlingarna, och det ersätter inte t ex terapi. Men att utgå från att ALL övervikt beror på ett stört beteende, det tycker jag är stört i sig.

Majoriteten av all övervikt - och man måste väl ändå få generalisera? - beror på ett överskott av kalorier.
Vad gäller genetik: ja, vissa individer "tål" kaloriöverskott sämre än andra individer och har därmed mindre marginaler att "fuska".

Men stor övervikt handlar de facto om att man får i sig fler kalorier än man gör åt: då går man upp i vikt. Om man lyckas vända vågskålarna så att man gör åt fler kalorier än man får i sig, går man ner i vikt.
Balanspunkten är absolut olika för olika individer.

Men de personer som blir aktuella för operationer mot övervikt, har alla ett dyfunktionellt ätbeteende. Vilket belyses, om inte annat, av att de operationsmetoder som finns syftar till att begränsa intaget. Antingen genom Gastric Banding, som är ute nu men där man snörde åt magsäcken så man inte fick i sig samma volym, eller Gastric Bypass som också begränsar intaget, eller den här metoden där man häller ut överskottet som man ätit.

Om det inte handlade om ett intaget kaloriöverskott så skulle ju ingen av de här metoderna fungera.
 
Det finns massor med anledningar till övervikt. Allt är inte "ätstört beteende". Ibland är det medicinpåverkan, ibland är det gener, ibland är det stressymptom, ibland är det hormonpåverkan, ibland är det kombinationer.

Det vore väl jättebra om vi kunde få perfekt skräddarsydda mediciner som inte har biverkningar t ex, men det har vi inte idag, och kommer vi någonsin att få det? Kan någon bli hjälpt av denna behandling, så varför inte. Det utesluter inte de andra behandlingarna, och det ersätter inte t ex terapi. Men att utgå från att ALL övervikt beror på ett stört beteende, det tycker jag är stört i sig.

Nu har inte jag siffran i huvudet men exv. genetiska orsaker till övervikt utgör en väldigt liten procentuell del jämfört med överätning. Naturligtvis ska man inte glömma bort att det finns andra orsaker till övervikt men det är lite som att fokusera på sänkta vattennivåer i Vättern istället för världshaven.
 
@kryddelydd

Efter att farmor tog nästan sex dygn på sig att dö kan jag nog tycka att en större spruta morfin inte hade varit ett dåligt alternativ för någon. Varken henne, pappa eller vården. Hon fick jättefin omvårdnad med luftmadrass, regelbundna lägesändringar etc men det fanns ju ingenting att göra mer än att vänta.
 
Jo, precis den bilden kanske kommer bli den gällande för en grupp patienter. Och även om det inte löser själva anledningen till det problematiska ätbeteendet så kanske det ändå kan förbättra livskvaliteten för många, på ett sätt som inte är lika riskfyllt som gbp. Man kan absolut betrakta det som ett misslyckande för vårt samhälle, jag håller nog med dig i det, men känner personligen att fördelarna för den enskilda individen trumfar det argument. Fetma har varit ett jätteproblem under många decennier, och hittills har inga verkligt effektiva strategier för att bekämpa den utformas (med undantag för gbp). Jag tror att ett rimligt framtidsscenario är att obesitasvård kommer funka lika knaggligt som idag.
Ja ... Fast fördelarna för individen blir ju desamma, oavsett på vilket sätt hen blir normalviktig - om det är genom att äta sig ner i vikt eller genom en slang i magen.

Att obesitasvården kommer att fortsätta fungera knaggligt tror jag också. Men det är något absurt över summorna överviktsoperationer och deras komplikationer kostar samhället. Målet är naturligtvis att kostnaderna för överviktsrelaterade sjukdomar ska minska men hur många ska opereras innan vi når dit ...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp