Ny operationsmetod mot övervikt - vad tycker vi???

[kryddelydd]

Jag tycker att vården tyvärr inte hjälper den överviktiga att äta mindre eller annorlunda. Min erfarenhet är att du får prata med en dietist som säger att du ska äta nyttigt.
Inte någon som sätter sig ner med dig och frågar varför du äter som du gör och vilket behov det fyller.
Jag tror de flesta idag vet att de ska äta nyttigt. Men ändå är det många av oss som tycker det är svårt att följa det. Jag tycker det är märkligt att man inte satsar på den delen i vården.
Överviktiga är inte dumma i huvudet. Vi fattar i de flesta fall nackdelarna med övervikt och vet ofta hur vi ska äta.

Så innan vi börjar operera kan man förbättra många delar i vården.

Personligen tänker jag att beteendeterapi "borde" vara det som fungerar.

Men jag tycker också faktiskt att det är lättvindigt att lägga ansvaret på "vården".
"Vården" kan inte GÖRA en beteendeförändring åt en person utan enbart ge råd.
Därefter är det, hur svårt och jobbigt det än är, individens ansvar att faktiskt ändra sitt beteende.

Personer med ätstörning av sjukdomskaliber är självklart inte medräknade i mitt resonemang.

 

[kryddelydd]

Fast "helt enkelt" är det inte att bara äta mindre portioner. Teoretiskt ja men inte när man väl är där.

Det tog över ett halvår att få hjärnan att acceptera att magen faktiskt blev mätt av de portioner jag äter idag. Att göra den förändringen och samtidigt vara konstant hungrig är för mig och garanterat flera, helt omöjlig.

Nej, enkelt tror jag inte att det är någon som påstått att det är (om jag inte formulerat mig extremt slarvigt i trådstarten). Att ändra beteende, alltså.
Men det är väl där haken ligger för många med ordentlig övervikt: man har ett ätbeteende som inte är bra för kroppen.
Och någonstans har det mindre optimala ätbeteendet blivit "vårdens" ansvar i stället för individens. Och i och med att det blivit "vårdens" problem, kommer "vården" med ett gäng lösningar som inte alltid är så bra.

Som sagt: det här verkar inte alls vettigt i mina ögon.
Det är inte "helt enkelt" att minska portionsstorlekarna för det lägger ett stort ansvar på individen.
Men att minska kaloriintaget är den rimligaste vägen.

Ibland via GBP eller andra operationer - där följden i stort sett blir ett ändrat ätmönster - eller genom helt egna insatser.

 

[tuaphua]

Personligen tänker jag att beteendeterapi "borde" vara det som fungerar.

Men jag tycker också faktiskt att det är lättvindigt att lägga ansvaret på "vården".
"Vården" kan inte GÖRA en beteendeförändring åt en person utan enbart ge råd.
Därefter är det, hur svårt och jobbigt det än är, individens ansvar att faktiskt ändra sitt beteende.

Personer med ätstörning av sjukdomskaliber är självklart inte medräknade i mitt resonemang.

Jag funderar kring VARFÖR man inte upplever sig bli mätt.

Jag själv är en sån som äter onormalt mycket i perioder. Jag har bla gått på medicin som tar bort mättnadskänslan.
Jag brukar dock kunna hålla normalvikt genom myyycket motion.

Men jag funderar på om det kan finnas fler fysiska orsaker till varför man inte upplever sig bli mätt. Jag förstår att man kanske tänjt ut matsäcken etc.
Men kan man ha hormonell obalans som kan hjälpas av något?
Kan man ha brister av något eller överskott på något?

Jag har värkproblem och lite annat. Nu är jag på väg att ta bort en massa mediciner och ändra min kost för att påverka mina hormoner.
Jag har börjat lära mig mer om det här under sista tiden. Men det är ju ändå bara en Micro-del av vad man kan lära sig.

Jag funderar liksom kring hur beredd man är att jobba med sina problem när man är beredd att göra såna här operationer och jag undrar hur mycket som måste testas innan i form av terapi, kostomläggning och annat..

 

[stjarnhimmel]

Personligen tänker jag att beteendeterapi "borde" vara det som fungerar.

Men jag tycker också faktiskt att det är lättvindigt att lägga ansvaret på "vården".
"Vården" kan inte GÖRA en beteendeförändring åt en person utan enbart ge råd.
Därefter är det, hur svårt och jobbigt det än är, individens ansvar att faktiskt ändra sitt beteende.

Personer med ätstörning av sjukdomskaliber är självklart inte medräknade i mitt resonemang.

Jag tycker vården borde kunna erbjuda terapi för detta. sen får man självklart göra jobbet själv,
När jag kontaktat vården får jag inte terapi.
Jag anses inte prioriterad för terapi, "då jag fungerar i vardagen"

Det finns privat- dvs terapi med inriktning mot ätande. Vilket då blir en helt annan kostnad.

 

[Marvin]

När jag hörde om den här metoden för första gången för några år sedan så reagerade jag precis som ni. Bulimi var det första jag tänkte på.

Nu har det gått några år, jag är inte insatt i arbetet egentligen, men vad jag har hört är att det fungerar bra och att patienterna är nöjda. För att kunna tömma ut genom slangen måste maten tuggas väldigt väl, vilket gör att de äter långsammare och därmed blir bättre på att känna mättnad.

Det som gör att jag är positiv nu är att komplikationsrisken är så mycket mindre. Man ändrar inte på anatomin som vid en GBP, och det är ingen operation med alla de risker det innebär. Jag har sett EN patient med komplikation efter insättning av Aspire-PEG. GBP-patienter med komplikationer (misstänkta eller faktiska) har vi flera stycken i veckan... Sen finns det givetvis många fler patienter som är GBP-opererade än som har aspire-PEG.

GBP har en enorm impact på anatomin, näringsupptaget och vi vet inte vilka långtidseffekterna är. Gallstenssjukdom är vanligt efter viktnedgång, och i och med omkopplingen av tarmen går det inte att komma åt gallvägarna endoskopiskt som vi gör på andra patienter om det behövs, utan det krävs en operation, med nya risker.

Med aspire ändrar man ingenting i anatomin, och ingreppet går att reversera med en enkel gastroskopi.

 

[Inte_Ung]

För att kunna tömma ut genom slangen

Men följer inte annat med som inte skall följa med när man tömmer magen på det viset?
Bulimiker får väl t.ex. kaliumbrist och så?

 

[Inte_Ung]

Som sagt: det här verkar inte alls vettigt i mina ögon.

Men kanske billigt, livräddande och relativt riskfritt?
Den snåle borde ju också reagera över att kasta så mycket mat.

 

[Marvin]

@Inte_Ung Nej, det verkar inte vara nåt problem.

 

[Kattennizze]

När jag hörde om den här metoden för första gången för några år sedan så reagerade jag precis som ni. Bulimi var det första jag tänkte på.

Nu har det gått några år, jag är inte insatt i arbetet egentligen, men vad jag har hört är att det fungerar bra och att patienterna är nöjda. För att kunna tömma ut genom slangen måste maten tuggas väldigt väl, vilket gör att de äter långsammare och därmed blir bättre på att känna mättnad.

Det som gör att jag är positiv nu är att komplikationsrisken är så mycket mindre. Man ändrar inte på anatomin som vid en GBP, och det är ingen operation med alla de risker det innebär. Jag har sett EN patient med komplikation efter insättning av Aspire-PEG. GBP-patienter med komplikationer (misstänkta eller faktiska) har vi flera stycken i veckan... Sen finns det givetvis många fler patienter som är GBP-opererade än som har aspire-PEG.

GBP har en enorm impact på anatomin, näringsupptaget och vi vet inte vilka långtidseffekterna är. Gallstenssjukdom är vanligt efter viktnedgång, och i och med omkopplingen av tarmen går det inte att komma åt gallvägarna endoskopiskt som vi gör på andra patienter om det behövs, utan det krävs en operation, med nya risker.

Med aspire ändrar man ingenting i anatomin, och ingreppet går att reversera med en enkel gastroskopi.

Finns det några studier än kring hur mycket biverkningar som GBP har? Det verkar ju vara en mirakelkur som förordas hela tiden tycker jag. Ingen verkar tala om biverkningarna alls.

 

[mandalaki]

När jag hörde om den här metoden för första gången för några år sedan så reagerade jag precis som ni. Bulimi var det första jag tänkte på.

Nu har det gått några år, jag är inte insatt i arbetet egentligen, men vad jag har hört är att det fungerar bra och att patienterna är nöjda. För att kunna tömma ut genom slangen måste maten tuggas väldigt väl, vilket gör att de äter långsammare och därmed blir bättre på att känna mättnad.

Det som gör att jag är positiv nu är att komplikationsrisken är så mycket mindre. Man ändrar inte på anatomin som vid en GBP, och det är ingen operation med alla de risker det innebär. Jag har sett EN patient med komplikation efter insättning av Aspire-PEG. GBP-patienter med komplikationer (misstänkta eller faktiska) har vi flera stycken i veckan... Sen finns det givetvis många fler patienter som är GBP-opererade än som har aspire-PEG.

GBP har en enorm impact på anatomin, näringsupptaget och vi vet inte vilka långtidseffekterna är. Gallstenssjukdom är vanligt efter viktnedgång, och i och med omkopplingen av tarmen går det inte att komma åt gallvägarna endoskopiskt som vi gör på andra patienter om det behövs, utan det krävs en operation, med nya risker.

Med aspire ändrar man ingenting i anatomin, och ingreppet går att reversera med en enkel gastroskopi.

Intressant.

Alltså egentligen tycker jag att all form av överviktskirurgi är ett nederlag för både samhället och individen. Det är helt galet att vi har det så bra att vi förlorar kontrollen över vårt ätande så till den grad att vi behöver opereras.

Och, i det här slangande fallet - tydligen är det en tredjedel som töms ut. Det kan ta mig tusan inte vara omöjligt att vi lär oss äta en tredjedel mindre på tallriken.

 

[mandalaki]

Finns det några studier än kring hur mycket biverkningar som GBP har? Det verkar ju vara en mirakelkur som förordas hela tiden tycker jag. Ingen verkar tala om biverkningarna alls.

Jag tycker nog att man läser väldigt mycket om biverkningar och komplikationer. Som låter gräsliga.

 

[ainasoja]

@Marvin jag har tre i min närhet som måste få blodinfusioner var tredje månad efter att dom gjort GBP, deras värden är katastrofala i allt.

Jag förespråkar varken bu eller bä men nog undrar man om det kanske hade varit bättre att ta till metoder som inte förändrar anatomin lika mycket.

 

[tuaphua]

Intressant.

Alltså egentligen tycker jag att all form av överviktskirurgi är ett nederlag för både samhället och individen. Det är helt galet att vi har det så bra att vi förlorar kontrollen över vårt ätande så till den grad att vi behöver opereras.

Och, i det här slangande fallet - tydligen är det en tredjedel som töms ut. Det kan ta mig tusan inte vara omöjligt att vi lär oss äta en tredjedel mindre på tallriken.

Jag tänker att impulskontroll borde gå att lära sig även gällande mat. Förvisso för en del kanske endast med hjälp av en jävligt bra terapeut och mkt kämpande. Och det är inte kul att aldrig vara mätt - tro mig jag vet.
Men för min del skulle jag hellre välja det än att operera mig.

Av de 3 jag känner som gjort GBP har alla 3 fått rejäla problem efter..

 

[Ninnurur]

Jag är en av de överätande fettona som skulle kunna opereras. Men jag tvekar just pga att grundproblemet är ju känsloätning. Hur jag ska få bukt med den delen vet jag inte riktigt, men en operation är ju inte lösningen.

Den operation som TS beskriver tycker jag låter handikappande och äcklig. Jag vill inte vara som en forskningskossa med hål i magen

 

[tuaphua]

Jag är en av de överätande fettona som skulle kunna opereras. Men jag tvekar just pga att grundproblemet är ju känsloätning. Hur jag ska få bukt med den delen vet jag inte riktigt, men en operation är ju inte lösningen.

Den operation som TS beskriver tycker jag låter handikappande och äcklig. Jag vill inte vara som en forskningskossa med hål i magen

Det måste inte vara genom ätstörningsvård man får hjälp med sånt.
Jag hade ju motsatta problem, anorexi, förr. Jag valde att tacka nej till ätstörningsvård iom att jag inte kände att upplägget i grupp etc passade för mig. Och gick hos en vanlig psykolog ist. Hon hjälpte mig bli frisk.
Bara så folk vet att man kan gå andra vägar..

 

[Marvin]

Finns det några studier än kring hur mycket biverkningar som GBP har? Det verkar ju vara en mirakelkur som förordas hela tiden tycker jag. Ingen verkar tala om biverkningarna alls.

Det finns ju en hel radda med kända komplikationer av olika allvarlighetsgrad, flera av dem livshotande.

Sen funderar jag på vad som händer i längden. En patient som är GBP-opererad gör att det lyser röd varningsflagg i en kirurgs ögon, och min erfarenhet är att dessa patienter i större utsträckning skickas på skiktröntgen, ofta varje gång de söker med buksmärtor. Skiktröntgen ger mycket strålning som på sikt orsakar cancer. Visar inte skiktröntgen något kan man ändå inte utesluta en inre herniering (tarmvred) och det blir inneliggande observation och ibland även ytterligare en operation (med sina risker) för att se hur det ser ut.

 

[Hallonsoda]

Jag håller helt med @Marvin ! Gbp är ett väldigt stort ingrepp och man ändrar både anatomin och fysiologin hos patienten, vilket i många fall får svåra konsekvenser. Har inte hört talas om den här operationen själv tidigare men den låter betydligt mindre riskfri medicinskt, och härmar en ordinär begränsning av matintaget. Dessutom är den reversibel väl? tror den kan vara jättebra om den upplevs så av patienterna! Däremot finns det ju en etisk aspekt med matsläng och dålig satsning på hjälp mot ätstörning osv. Resurserna till vården (och i synnerhet den psykiatriska) är ju dock alldeles för begränsade, och det här verkar relativt billigt. Tycker kanske inte det är rätt ände att börja i för att möta problematiken med övervikt men väl en väldigt pragmatisk sådan

 

[mandalaki]

@Hallonsoda Just din slutkläm där tycker jag är rysansvärd, som en dystopisk framtidsskildring fast vi är redan där: vi har inte råd med psykiatrisk hjälp, det är billigare med en slang i magen som tömmer ut det vi äter

 

[Kattennizze]

@Hallonsoda Just din slutkläm där tycker jag är rysansvärd, som en dystopisk framtidsskildring fast vi är redan där: vi har inte råd med psykiatrisk hjälp, det är billigare med en slang i magen som tömmer ut det vi äter

Råd har vi visst men våra folkvalda prioriterar det inte, terapi alltså.

 

[kryddelydd]

Jag håller helt med @Marvin ! Gbp är ett väldigt stort ingrepp och man ändrar både anatomin och fysiologin hos patienten, vilket i många fall får svåra konsekvenser. Har inte hört talas om den här operationen själv tidigare men den låter betydligt mindre riskfri medicinskt, och härmar en ordinär begränsning av matintaget. Dessutom är den reversibel väl? tror den kan vara jättebra om den upplevs så av patienterna! Däremot finns det ju en etisk aspekt med matsläng och dålig satsning på hjälp mot ätstörning osv. Resurserna till vården (och i synnerhet den psykiatriska) är ju dock alldeles för begränsade, och det här verkar relativt billigt. Tycker kanske inte det är rätt ände att börja i för att möta problematiken med övervikt men väl en väldigt pragmatisk sådan

Självklart är det en lindrigare metod jämfört med GBP.
Personligen känner jag mig över huvud taget tveksam till att operera bort resultatet av felaktiga ätvanor. Och som skrivits: GBP innebär många komplikationer och risker.

Jämför man GBP med den här varianten så är den här varianten billigare och medför betydligt mindre risker, så ur den synpunkten bra.

Men det barocka är ju att man ska kunna äta enorma mängder, så häller man liksom bara ut spillet. Nej, det känns allt väldigt konstigt.

Impulskontroll och minska portionsstorlekarna är rimligen bättre - kräver faktiskt inget ingrepp alls och innebär ingen ökad infektionsrisk (det finns alltid infektionsrisk när man skapar öppningar och för in främmande kroppar).
Däremot kräver ändrat ätbeteende en insats av den berörda, något som "vi" misslyckas med.
Om det sedan är individen som misslyckas med att ändra beteende, eller om det är "vården" går ju att diskutera.