Det har ju förespråkats busskort.
När det gäller läkemedel finns redan högkostnadsskyddet, och dagens nivå innebär väl, sett över ett år, en maximal månadskostnad på 150kr.
Om jag minns rätt, har man ju också påvisat att bostadskostnaden tillgodoses, om inte annat så genom tillägg (som kunde heta olika saker; bostadsbidrag eller bostadstillägg) så redan idag finns ju den funktionen.
Tandvården är ju något som omdebatteras även bland politiker. Redan idag går det väl att få bistånd för nödvändig tandvård, har jag för mig att någon beskrivit?
En av svårigheterna är ju att olika människor har så olika intressen. Vissa hobbyer/intressen går det utmärkt att utöva till nästan inga kostnader alls (tänker då på läsning). Andra är dyrare och dem kan man då inte räkna med att utöva om ekonomin inte räcker till.
Så ser det ju ut idag också, för de allra flesta människor oavsett om man jobbar eller inte.
De flesta människor har inte råd att göra allt de skulle vilja.
Många ensamstående föräldrar har inte råd att köpa gym-kort eller ta med hela familjen på bio varje vecka eller gå ut och äta eller att ofta vara ute och fika.
Vad man anser som minimum beror ju på vars och ens erfarenheter.
I mitt fall är inte min aktuella situation särskilt rimlig som referens, men det är jag ju också medveten om.
Dock gäller det i mitt fall endast "hästeriet". I övrigt lever jag sparsamt. Ta bort hästhobbyn och jag kan leva på väldigt lite.
Det går att invända mot mig att "ja men du har ju bra lön" och det är sant.
Men det betyder som sagt inte att jag inte förstår hur det är att inte ha gott om pengar.
Vi, eller åtminstone de flesta av oss, har vant oss vid en ganska hög standard.
När jag växte upp, handlades det kläder en gång på hösten och en gång på våren (bodde på landet, och familjen åkte en bit för att handla då).
Vi hade - förstås - en TV. Fast på den tiden fanns det inte så många kanaler; vi hade ettan, tvåan och Norge. Det gick inte program dygnet runt heller.
Vi barn hade ponny - eftersom ponnyn fick mat som ändå fanns till 40 kor och det var ju pyttelite spill på marginalen. Vi förstod att det var ett privilegium.
Förutom ponnyn, tränade jag ett tag fotboll en dag i veckan.
Men det var ju det som fanns i form av hobby.
Resten av tiden läste vi böcker, lekte med klippdockor, ritade, gjorde läxor.
Vi gjorde läxor mycket.
Ut och fika fanns liksom inte,
spontanshoppa kläder eller prylar fanns inte heller på kartan.
Det innebär att jag utan svårigheter kan se att man kan leva ganska bra utan tillgång till överflöd.
Busskort vore jättebra om folk fick (till sig själva och till ledsagare eller vad man nu har). Om det finns buss vill säga, med tanke på att det förespråkats att folk ska flytta till billigare ställen. Finns inga bussförbindelser där man har råd att bo så hjälper det inte mycket det heller.
Därtill hjälper ett busskort inte långt när man står för alla andra utgifter för en ledsagare. Att man ska kunna gå och se en film kan vi väl iaf enas om? Men se det går inte, för behöver man ledsagare är man snabbt uppe i 200 bara för filmen. Plus den där bussresan dit eftersom man inte får busskort i nuläget. Plus eventuella snacks.
Alla läkemedel täcks inte av högkostnadsskydd. 150 kr/månad är mycket pengar när man lever på marginalen.
Bostadstillägg finns ja. Det finns ett maxtak som innebär att många inte får tillräckligt för att ha råd med hyran. En grupp som det är väldigt kännbart för är just folk som bor på grupp- och serviceboende iom att det givetvis är dyrare att bo där.
Javisst, om man beviljas det. Beviljas man inte så står man där med en dyr tandläkarräkning, om man inte är så pass lyckligt lottad att man har tandvårdskort.
Ingen har sagt att man ska ha råd med lyx eller att göra allt man vill. Herregud, jag skulle vilja resa jorden runt, finns inte en suck att jag skulle tänka tanken att skattepengar ska gå till det. Men det måste ändå finnas utrymme även för de som har det sämst ställt att kunna leva.
Ja, jag är fullt medveten om att det går att leva sparsamt. Jag är uppvuxen i fattig miljö, levde på 950 kr/månad i gymnasiet (då snackar vi pengar som skulle täcka busskort, mat, skolmaterial, kläder, nöjen... Allt utom hyra, el och toapapper typ) och numera förtidspensionär med garantipension. Jag vänder på varenda krona. Jag är inte en av de med femtielva utgifter relaterat till sjukdom/funktionsnedsättning, jag är därtill ensamstående utan barn och bor så att jag kan cykla i stort sett överallt, och ändå går det inte ihop om det någon månad blir ett läkarbesök för mycket eller om skorna skulle gå sönder. Just nu stressar jag över min telefon som håller på gå sönder - jag har inte råd att köpa ny, att betala drygt 200 kr/månad i 2 år blir ansträngt och jag kan inte snåla in på telefonen heller då det är ett viktigt hjälpmedel.
Att det finns folk som har det ännu sämre ekonomiskt, som blir beroende av sina anhöriga för att få det att gå runt, det är faktiskt inte okej på en fläck.
Jag föreslår till exempel att precis allt detta (som är ordinerat av vården) ska vara helt gratis för de med lägst inkomster i samhället (utom hyra då). Därutöver ska finnas en liten pott att förfoga fritt över.
Utom den där hyran ja, för det är tydligen bara att flytta till billigare ort. Varför förutsätter du att folk kan det? Var finns tanken på de människor som behöver bo i tex gruppbostäder som blir dyrare att bo i? Var finns tanken på de människor som är olämpliga att flytta till annan ort av exempelvis sjukdomsskäl eller trygghetsskäl? Ta en 70-årig autist med stora problem med oro vars enda trygghet i form av familj/vänner/personal finns i hemkommunen, är det rimligt att begära att hen ska flyttas till annan ort för att få ner hyran?
Många kommuner låter de med ersättningar åka gratis. Och det utfärdas intyg i samband med att man får t ex sjukersättning just för att ta del av t ex sådant.
Ledsagare brukar åka gratis med ledsagarintyg. Gäller även inträde på de flesta ställen (även om vissa är griniga).
Inte som eg lösning eller svar på din fråga men för att nyansera.
Skitbra! Det får gärna införas överallt.
Intygen vet jag om, har ett själv. Här får man tyvärr ingen pensionärsrabatt för buss om man inte är ålderspensionär och ledsagare får man betala för utöver det, så det blir snabbt svindyrt. Själv påverkas jag turligt nog inte då jag bor halvcentralt och enbart åker buss om jag har kallelse till sjukhus. Men gymkortet blev lite billigare och jag kan spara ett par tior om jag åker tåg
