Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[MJLee]

Precis. Om samhället ska bekosta att skydda rikemansbarn från att bo i Rinkeby, hur ska samhället beskydda de barn som redan bor där? Bekosta nybyggda lägenheter på Östermalm för alla barnfamiljer i Rinkeby? Det blir en absurd frågeställning.

Nu är jag också färdig med sidospåret men ta Helsingör-Kiruna exemplet istället. Där barnet i princip förlorar en förälder eftersom att bekosta en (flera?) biljetter t/r är omöjligt. Men visst, barnen får också ta konsekvenserna av förälderns oförmåga att arbeta vilket är, tycker jag fortfarande, knepigt.

 

[Ainon]

Du kommer inte ens ned i de priserna för ett studentrum i korridor nu.

Här ikring finns iaf inte så få 1-1,5or mellan 1600-2500kr i månaden. Kollade lite snabbt på det största bostadsföretaget och 2/16 lägenheter har en hyra under 2000kr, 10/16 har en hyra mellan 2000-4000kr och den största där är 69kvm, sen fanns det lägenheter upp till 19976kr . Är inte helt omöjligt att få en lägenhet relativt fort i utkanten av kommunen.

Men skiljer sig säkert mellan olika städer rätt rejält, i grannstaden 20min bort med bil är det svårt att få ett förstahandskontrakt snabbt utan ordentligt med kötid om man inte är student.

 

[monster1]

Här ikring finns iaf inte så få 1-1,5or mellan 1600-2500kr i månaden. Kollade lite snabbt på det största bostadsföretaget och 2/16 lägenheter har en hyra under 2000kr, 10/16 har en hyra mellan 2000-4000kr och den största där är 69kvm, sen fanns det lägenheter upp till 19976kr . Är inte helt omöjligt att få en lägenhet relativt fort i utkanten av kommunen.

Men skiljer sig säkert mellan olika städer rätt rejält.

Jasså, fantastiskt vart är det någonstans?

 

[sjoberga]

Då tjänar du rätt bra då? Om du inte vill betala en massa skattepengar är ju det lättare att bara byta jobb till ett som betalar mindre bra. Då blir det inte så mycket skatt.

Nej, de 100-tal jobb jag skapat tillsammans med andra sedan studietiden tog slut har jag inte kontroll över. De miljonerna i skattepengar rullar in även om jag byter jobb och påverkar mig inte längre personligen.

Själv betalar jag in betydligt blygsammare belopp till statskassan, även om det på marginalen är rejäla andelar i vårt skattesystem.

Men nu är vi en bit från ämnet. Diskussionen handlade om vad som var basala behov och kanske huruvida staten ska se till att även lyxbehov täcks för de som inte har förmåga att skapa egna inkomster. Trots att de som sliter till 100% för att överleva, aldrig skulle kunna drömma om samma lyxhobbies.

För mig är det en otänkbar obalans och vi måste tillse att systemet på ett tydligt sätt premierar egen försörjning och att alla typer av permanenta bidrag ligger väl under vad som kan skapas i intäkt av en person som jobbar 75% på lägstalön.

 

[monster1]

Här ikring finns iaf inte så få 1-1,5or mellan 1600-2500kr i månaden. Kollade lite snabbt på det största bostadsföretaget och 2/16 lägenheter har en hyra under 2000kr, 10/16 har en hyra mellan 2000-4000kr och den största där är 69kvm, sen fanns det lägenheter upp till 19976kr . Är inte helt omöjligt att få en lägenhet relativt fort i utkanten av kommunen.

Men skiljer sig säkert mellan olika städer rätt rejält, i grannstaden 20min bort med bil är det svårt att få ett förstahandskontrakt snabbt utan ordentligt med kötid om man inte är student.

Du har rätt om man hittar en avflyttningsort där det kommunala bostadsbeståndet inte gjort några nyinvesteringar så finns det lägenheter för ca 2000 kr https://www.hemhyra.se/nyheter/har-finns-landets-50-lagsta-hyror/ . Här är den lägsta hyran på 1900 kr för en etta, det är ju väldigt billigt.

 

[monster1]

Nej, de 100-tal jobb jag skapat tillsammans med andra sedan studietiden tog slut har jag inte kontroll över. De miljonerna i skattepengar rullar in även om jag byter jobb och påverkar mig inte längre personligen.

Själv betalar jag in betydligt blygsammare belopp till statskassan, även om det på marginalen är rejäla andelar i vårt skattesystem.

Men nu är vi en bit från ämnet. Diskussionen handlade om vad som var basala behov och kanske huruvida staten ska se till att även lyxbehov täcks för de som inte har förmåga att skapa egna inkomster. Trots att de som sliter till 100% för att överleva, aldrig skulle kunna drömma om samma lyxhobbies.

För mig är det en otänkbar obalans och vi måste tillse att systemet på ett tydligt sätt premierar egen försörjning och att alla typer av permanenta bidrag ligger väl under vad som kan skapas i intäkt av en person som jobbar 75% på lägstalön.

Hur kan vi se till att det premierar egen försörjning utan att de som inte har MÖJLIGHET till egen försörjning blir någon form av moderna fattigjon vars barn växer upp i utanförskap?

 

[sjoberga]

Hur kan vi se till att det premierar egen försörjning utan att de som inte har MÖJLIGHET till egen försörjning blir någon form av moderna fattigjon vars barn växer upp i utanförskap?

Lätt. Vi definierar vad som är en dräglig nivå, och sedan kallar vi det inte för fattigjon bara för att det är en bit under vad som är genomsnittlig levnadsstandard i vårt land. För det blir fånigt att jämföra fattigjonen med det som är realiteten för människor idag. Och så lyfter vi bort kostnaderna för vård, tandvård och receptbelagda mediciner helt och hållet.

Exempelvis: Att kalla sig fattigjon för att man inte har råd att prioritera att äga och hålla egen häst är bara fånigt.

Utmaningen är att få till att även 5% arbete premieras framför 0% arbete, utan att nivån för 0% blir under vad som kan kallas dräglig. Systemet idag reflekterar ganska bra det jag vill ha, men skulle behöva lite tweaks för att bli mer flexibelt att verkligen premiera att man gör vad man kan.

 

[Ainon]

Du har rätt om man hittar en avflyttningsort där det kommunala bostadsbeståndet inte gjort några nyinvesteringar så finns det lägenheter för ca 2000 kr https://www.hemhyra.se/nyheter/har-finns-landets-50-lagsta-hyror/ . Här är den lägsta hyran på 1900 kr för en etta, det är ju väldigt billigt.

Bor i Piteå. Här är ju Luleå som är "huvudorten" även där finns billiga lägenheter men det är som sagt lååång kötid där även på en 1:a på 20kvm för 1800kr. Men både Piteå, Älvsbyn och Boden (de två sistnämnda fanns med i artikeln) blir allt populärare, speciellt bland husköpare men även för de som vill ha hyresbostad pga de mycket lägre priserna respektive kortare kötiden.

 

[monster1]

Lätt. Vi definierar vad som är en dräglig nivå, och sedan kallar vi det inte för fattigjon bara för att det är en bit under vad som är genomsnittlig levnadsstandard i vårt land. För det blir fånigt att jämföra fattigjonen med det som är realiteten för människor idag. Och så lyfter vi bort kostnaderna för vård, tandvård och receptbelagda mediciner helt och hållet.

Exempelvis: Att kalla sig fattigjon för att man inte har råd att prioritera att äga och hålla egen häst är bara fånigt.

Utmaningen är att få till att även 5% arbete premieras framför 0% arbete, utan att nivån för 0% blir under vad som kan kallas dräglig. Systemet idag reflekterar ganska bra det jag vill ha, men skulle behöva lite tweaks för att bli mer flexibelt att verkligen premiera att man gör vad man kan.

Förlåt men vad vet du om det? Vad vet du om vad folk har för levnadsstandard idag?

 

[Alexandra_W]

Det är nog absolut en del som hamnar i det trångmålet. Jag menar mer att man måste ha en generell beräkning på vad vi ersätter för boende. det är inte rimligt att sitta på stora förmögenheter och samtidigt dränera stadskassan.

Nej, inte om man sitter på en reell förmögenhet. Har man en 10-miljonersvilla som man kan sälja och få tillräckligt mycket i handen för att köpa en annan bostad så absolut. Men en 10-miljonersvilla som är belånad över taknocken, en död marknad och ett försäljningsvärde på 8 miljoner är ingen förmögenhet. Inte ens en kapitaltillgång. Men tak över huvudet, en bostad dvs. Sen anser jag inte man ska kunna få bidrag för hela kostnaden. Men man ska kunna ha sin villa och få bidrag för vad en rimlig bostad för x personer kostar i hyra. Dvs är man en familj på två vuxna och två tonåringar så vad en 4a kostar i hyra. Och om man har en villa med lån men där lånen kostar lika mycket eller mindre än en rimlig hyresrätt så låt folk behålla sin villa. Även om de skulle kunna få 50 000 i handen om de sålde. För de pengarna hjälper liksom inte om man blir bostadslös. Samma sak så orimligt folk ska sälja en villa som kostar dem 5000 kr i månaden ens om det finns lägenheter, om hyran är 7000 kr i lägenheten. Blir helt knasigt tycker jag.

Jag är för att ersätta rimlig bostadskostnad hellre än haka upp sig på typ av bostad, adress och den teoretiska möjligheten att få loss lite pengar som inte påverkar.

 

[Alexandra_W]

Kan man äga en häst och sköta den själv så saknar man inte till 100% arbetsförmåga. Fast det är ju en annan aspekt. Jag vägrar verkligen att tro att en människa som kan stå och gå helt saknar arbetsförmåga. För det stämmer inte.

Söka annat jobb? Lustigkurre där.

Nej, det var inte stackars mig. Jag gjorde så gott jag kunde och tyckte att jag hade ett drägligt liv. Men nu får man ju veta att ett drägligt liv måste innebära att man har råd att hålla häst eller ha råd med andra nöjen. Så då hade jag väl fel då. Jag ville hemskt gärna ha häst, men absolut ingen möjlighet att prioritera det med den ekonomi jag hade - och då hade jag ändå extrajobb som student och studerade/arbetade nästan 60h per vecka.

Bara för att man kan stå, gå osv behöver man inte ha arbetsförmåga alls. Det finns en rad neuropsykiatriska diagnoser som kan påverka såpass att arbetsförmåga saknas. Under tid eller permanent. En häst säger inget om arbetsförmåga heller. Sköta eget stall däremot. Men om någon har sin häst uppstallad och åker dit en gång per dag för att ta hand om den och rida den - det säger inget om arbetsförmåga. Det kan vara så att det bara fungerar om personen går göra det helt utan stress och i snigelfart etc.

Med din definition kan gravt utvecklingsstörda arbeta i någon mån. Bara de kan stå och gå. Personer som klarar att handla sin mat. Kan ta en promenad i parken. Åka och hälsa på en vän. Besöka sin arbetsplats. Etc.
Och visst teoretiskt - om vi skapar en massa arbeten som är förklädd daglig verksamhet men avlönat enligt kollektivavtal så sure. Men vem ska skapa dessa och vem ska betala lönerna?

 

[kryddelydd]

Då tjänar du rätt bra då? Om du inte vill betala en massa skattepengar är ju det lättare att bara byta jobb till ett som betalar mindre bra. Då blir det inte så mycket skatt.

fast jag tycker ju att @sjoberga är rätt duktig på att påpeka att skatter är bra. Och verkar ha en god betalningsvilja, även om han har synpunkter på hur stor ersättning som ska utgå till dem som inte jobbar (av olika skäl).

Själv kan jag tycka, om man nu ska tänka högt och avvika från hur verkligheten ser ut, att man kan fundera på om inte ersättningen borde vara densamma oavsett vilken avsändare den har.
Som det ser ut idag verkar det ju som om det är väldigt viktigt för många individer att det är just försäkringskassan/sjukpenningen som är avsändare. Många personer verkar bli väldigt skrämda över tanken att ersättningen just därifrån sinar, och verkar glömma att det finns andra system för ekonomisk försörjning i Sverige för dem som inte jobbar.

Visst är det en "påver" ersättning.
Visst är det så att en person som inte jobbar, kanske måste finna sig i att byta ner sig i boende, överväga om bil verkligen behövs - eller åtminstone byta ner sig till sämre bil - med flera standardsänkningar.

För egen del tänker jag att jag klarar en övergående period utan stadig inkomst, eller med låg ersättning, eftersom jag lagt undan en tillräcklig buffert. Med övergående period menar jag då ett knappt år utan att behöva ändra, och då helt utan inkomst. Men då skulle jag behöva lägga mig på enbart nödvändigheter i form av mat till hästar och mig själv.
Blir det mer långvarigt så måste jag ändra livsstil och då ligger det väldigt nära till hands att sälja hästar. Och sälja utrustning (har lite vagnar och sadlar som inte är nödvändiga, men de sakerna är väl i och för sig inte så lättrealiserade).
Genom de åtgärderna skulle jag samtidigt få in kapital, även om mina hästar inte är dyrgripar (mer än känslomässigt), och samtidigt sänka mina månadskostnader. Därmed skulle jag kunna klara mig betydligt längre tid med betydligt lägre inkomster än de jag har idag.

Men jag bor billigt trots att jag äger mitt boende, även inräknat räntekostnader.

 

[lil-sis]

fast jag tycker ju att @sjoberga är rätt duktig på att påpeka att skatter är bra. Och verkar ha en god betalningsvilja, även om han har synpunkter på hur stor ersättning som ska utgå till dem som inte jobbar (av olika skäl).

Själv kan jag tycka, om man nu ska tänka högt och avvika från hur verkligheten ser ut, att man kan fundera på om inte ersättningen borde vara densamma oavsett vilken avsändare den har.
Som det ser ut idag verkar det ju som om det är väldigt viktigt för många individer att det är just försäkringskassan/sjukpenningen som är avsändare. Många personer verkar bli väldigt skrämda över tanken att ersättningen just därifrån sinar, och verkar glömma att det finns andra system för ekonomisk försörjning i Sverige för dem som inte jobbar.

Visst är det en "påver" ersättning.
Visst är det så att en person som inte jobbar, kanske måste finna sig i att byta ner sig i boende, överväga om bil verkligen behövs - eller åtminstone byta ner sig till sämre bil - med flera standardsänkningar.

För egen del tänker jag att jag klarar en övergående period utan stadig inkomst, eller med låg ersättning, eftersom jag lagt undan en tillräcklig buffert. Med övergående period menar jag då ett knappt år utan att behöva ändra, och då helt utan inkomst. Men då skulle jag behöva lägga mig på enbart nödvändigheter i form av mat till hästar och mig själv.
Blir det mer långvarigt så måste jag ändra livsstil och då ligger det väldigt nära till hands att sälja hästar. Och sälja utrustning (har lite vagnar och sadlar som inte är nödvändiga, men de sakerna är väl i och för sig inte så lättrealiserade).
Genom de åtgärderna skulle jag samtidigt få in kapital, även om mina hästar inte är dyrgripar (mer än känslomässigt), och samtidigt sänka mina månadskostnader. Därmed skulle jag kunna klara mig betydligt längre tid med betydligt lägre inkomster än de jag har idag.

Men jag bor billigt trots att jag äger mitt boende, även inräknat räntekostnader.

Och har haft möjlighet att lägga undan pengar.

Alla har ju inte det.

 

[kryddelydd]

Och har haft möjlighet att lägga undan pengar.

Alla har ju inte det.

Nej, det är sant.
Alla ser inte möjligheter att lägga undan pengar.

Förutom att jag låter det läcka friskt med pengar till "hästeriet" så lever jag ganska billigt.
Kläder inhandlas på rea för en hundring för en skjorta eller tröja. Ytterkläder och skor används tills de är helt slut, helst på rea. Ett par skor jag köpt för 130kr för sju år sedan är fortfarande hela och ser skapliga ut pga att jag oljar in dem.
Jag har ingen TV. Därmed heller inget abonnemang för sådant.
Jag har en dator som är sex år gammal - men den duger. Den kostade nog 4000kr ny, har jag för mig, eftersom jag köpte den enklaste jag kunde hitta (mitt behov av prestanda är inte så stort).
Den "onödighet" jag har är dubbla telefonabonnemang: fast telefon har jag fortfarande eftersom mobiltäckningen är så dålig där jag bor att jag måste ha den fasta som back-up.
Inga tidningsabonnemang.
Jag bytte i och för sig mobiltelefon i januari, men då hade det gått bortemot tio år sedan sist jag köpte en mobiltelefon och jag valde den modell som kostade ca 900kr.
När det gäller mat, köper jag gärna storpack och lagar många portioner och fryser in. Jag äter sällan ute, har med mig lunch till jobbet.
Går "aldrig" på krogen, köper inte alkohol.
Går inte på bio eller så.
Läser gärna böcker, och det kan man ju göra väldigt billigt - tack vare bibliotek och tack vare bekanta som också har läs-intresse.

Mitt kläd- och matkonto kan nog ligga på ett par tusen i månaden eller så, normalt sett. Sist jag köpte en ny vinterjacka var ett par år sedan. 300kr på halvaprisetrea. Vinterskorna var nog dyra, har jag för mig, men de har klarat sig i användbart om än slitet skick i 15 års tid.

Så jo, jag har kunnat lägga undan pengar.
Självklart dels pga god ekonomi, men den goda ekonomin går i ärlighetens namn mest till hästarna.
Hade jag inte häst, skulle jag kunna klara mig på små inkomster.

 

[Magiana]

Många personer verkar bli väldigt skrämda över tanken att ersättningen just därifrån sinar, och verkar glömma att det finns andra system för ekonomisk försörjning i Sverige för dem som inte jobbar.

Vilka andra system tänker du på?

 

[Alexandra_W]

Nej, det är sant.
Alla ser inte möjligheter att lägga undan pengar.

Förutom att jag låter det läcka friskt med pengar till "hästeriet" så lever jag ganska billigt.
Kläder inhandlas på rea för en hundring för en skjorta eller tröja. Ytterkläder och skor används tills de är helt slut, helst på rea. Ett par skor jag köpt för 130kr för sju år sedan är fortfarande hela och ser skapliga ut pga att jag oljar in dem.
Jag har ingen TV. Därmed heller inget abonnemang för sådant.
Jag har en dator som är sex år gammal - men den duger. Den kostade nog 4000kr ny, har jag för mig, eftersom jag köpte den enklaste jag kunde hitta (mitt behov av prestanda är inte så stort).
Den "onödighet" jag har är dubbla telefonabonnemang: fast telefon har jag fortfarande eftersom mobiltäckningen är så dålig där jag bor att jag måste ha den fasta som back-up.
Inga tidningsabonnemang.
Jag bytte i och för sig mobiltelefon i januari, men då hade det gått bortemot tio år sedan sist jag köpte en mobiltelefon och jag valde den modell som kostade ca 900kr.
När det gäller mat, köper jag gärna storpack och lagar många portioner och fryser in. Jag äter sällan ute, har med mig lunch till jobbet.
Går "aldrig" på krogen, köper inte alkohol.
Går inte på bio eller så.
Läser gärna böcker, och det kan man ju göra väldigt billigt - tack vare bibliotek och tack vare bekanta som också har läs-intresse.

Mitt kläd- och matkonto kan nog ligga på ett par tusen i månaden eller så, normalt sett. Sist jag köpte en ny vinterjacka var ett par år sedan. 300kr på halvaprisetrea. Vinterskorna var nog dyra, har jag för mig, men de har klarat sig i användbart om än slitet skick i 15 års tid.

Så jo, jag har kunnat lägga undan pengar.
Självklart dels pga god ekonomi, men den goda ekonomin går i ärlighetens namn mest till hästarna.
Hade jag inte häst, skulle jag kunna klara mig på små inkomster.

Jag köper extremt sällan kläder. Har inget tv-abbonemang (ingår en del kanaler i hyran), har ett matkonto inkl hushållspapper, glödlampor mm på 2000 kr per månad, äter inte ute och går aldrig på krogen och har en normal hyra. Har ett mobilabonnemang och ett bredbandsabbonemang.

Jag har dock en bil (ingen dyr eller flashig men en normal bil som inte är ett ras) och så har jag häst.

Jag tjänar relativt bra. Men det skulle ta mig väldigt lång tid att spara ihop motsvarande en årslön t ex.

Så det behöver inte handla om att inte anse sig ha råd utan kan de facto handla om att inte ha råd. Utan att vräka ut pengar på lyx.

 

[sjoberga]

Bara för att man kan stå, gå osv behöver man inte ha arbetsförmåga alls. Det finns en rad neuropsykiatriska diagnoser som kan påverka såpass att arbetsförmåga saknas. Under tid eller permanent. En häst säger inget om arbetsförmåga heller. Sköta eget stall däremot. Men om någon har sin häst uppstallad och åker dit en gång per dag för att ta hand om den och rida den - det säger inget om arbetsförmåga. Det kan vara så att det bara fungerar om personen går göra det helt utan stress och i snigelfart etc.

Med din definition kan gravt utvecklingsstörda arbeta i någon mån. Bara de kan stå och gå. Personer som klarar att handla sin mat. Kan ta en promenad i parken. Åka och hälsa på en vän. Besöka sin arbetsplats. Etc.
Och visst teoretiskt - om vi skapar en massa arbeten som är förklädd daglig verksamhet men avlönat enligt kollektivavtal så sure. Men vem ska skapa dessa och vem ska betala lönerna?

Ja, jag tycker även att gravt utvecklingsstörda ska få delta och skapa sin egen försörjning i den mån de kan. Det är min vision. Att allas insatser ska räknas. Det handlar inte om FK i första hand, det handlar om ett helt förändrat synsätt på hela arbetsmarknaden.

Även att sköta en enda häst om dagen är ett arbete som går att ta betalt för. Inte särskilt mycket. Men sådär 5% är det. Att det tar halva dagen kanske inte är så viktigt, hästen är omhändertagen och uppdraget slutfört.

Jag tycker att ingen ska sorteras bort som omöjlig att bidra med något alls. Det är inte värdigt ett modernt samhälle.

 

[sjoberga]

Förlåt men vad vet du om det? Vad vet du om vad folk har för levnadsstandard idag?

Genom medier och statistik och personliga kontakter får man många bilder.

 

[Alexandra_W]

Ja, jag tycker även att gravt utvecklingsstörda ska få delta och skapa sin egen försörjning i den mån de kan. Det är min vision. Att allas insatser ska räknas. Det handlar inte om FK i första hand, det handlar om ett helt förändrat synsätt på hela arbetsmarknaden.

Även att sköta en enda häst om dagen är ett arbete som går att ta betalt för. Inte särskilt mycket. Men sådär 5% är det.

Jag tycker att ingen ska sorteras bort som omöjlig att bidra med något alls. Det är inte värdigt ett modernt samhälle.

Vem ska skapa arbete för den gravt utvecklingsstörde?

Meningsfullhet och känsla av att bidra och ha ett jobb löses fint via t ex daglig verksamhet. Så det enda de inte gör är bidrar i form av förvärvsarbete. Helt enkelt för de inte har någon sådan förmåga.

Men du menar på allvar att det ska skapas nån form av förvärvsarbeten för dem?

 

[sjoberga]

Vem ska skapa arbete för den gravt utvecklingsstörde?

Meningsfullhet och känsla av att bidra och ha ett jobb löses fint via t ex daglig verksamhet. Så det enda de inte gör är bidrar i form av förvärvsarbete. Helt enkelt för de inte har någon sådan förmåga.

Men du menar på allvar att det ska skapas nån form av förvärvsarbeten för dem?

Ja. Visioner är inte alltid omedelbart praktiskt genomförbara. Men jag har erfarenhet på området så jag är inte helt ute och cyklar. Även gravt utvecklingsstörda kan genomföra arbete med hög kvalitet, med rätt arbetsledning och med rätt nivåer på krav och prestation. Det tar längre tid. Det kräver mer resurser. Men det ger enorm boost i form av självförtroende att få in löm på sitt konto som man gjort sig förtjänt av genom gediget arbete. Det är värt det.

Sedan FINNS det givetvis en gräns när det är omöjligt. Och den promillen måste vi också ta hand om på ett drägligt sätt. Men det handlar verkligen om någon promille som helt saknar arbetsförmåga, inte mer.