Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[monster1]

Jag ifrågasätter inte att du har prioriterat.

Men hur kan man tycka att det inte är lyx att äga en häst?

Det kanske är lättare att säga att något är dyrt snarare än att det är lyx. Lyx är ju en värdering. Det är kanske lättare att enas om att det är dyrt.

 

[kryddelydd]

I övrigt så lämnar jag den här tråden nu. Jag blir helt enkelt för upprörd och beklämd. Det är helt enkelt inget som tillför något positivt i mitt liv, jag måste spendera min energi på saker som får mig att må bra. Dit hör inte Försäkringskassan.

Att du har åsikten att försäkringsläkarens uppdrag borde vara att bedöma patienten, har ju inte med verkligheten att göra.

Därför har du fått upplysningen om vad som är försäkringsläkarens uppdrag, intygsskrivande läkares uppdrag och handläggarens uppdrag.

Att du sedan inte tycker att det är "rätt" är ju en subjektiv åsikt som går stick i stäv mot hur verkligheten är organiserad.
Det har skrivits tidigare:
Vill man ändra på vad som är vems uppdrag så får man jobba på hög politisk nivå för att få till stånd en ändring.

Fram tills dess kvarstår faktum:
Intygsskrivande läkare bestämmer inte din eventuella rätt till ekonomisk ersättning från försäkringskassan. Intygsskrivande läkare förväntas göra en så objektiv bedömning som möjligt utifrån medicinskt perspektiv. Egentligen ska inte sociala faktorer och annat tas med i bedömningen (och där är möjligen den nyaste versionen av medicinska underlaget förtydligande, eftersom rutan för sjukhistorien har försvunnit och det nu enbart är diagnos, objektiva fynd och nedsatt arbetsförmåga som egentligen kvarstår).
Intygsskrivande läkares medicinska bedömning och de objektiva fynd som finns, ska presenteras på ett sådant sätt att handläggaren på FK ska kunna bedöma om personen har rätt till ersättning eller inte.
Om det är tveksamheter kan handläggaren antingen begära in kompletteringar eller konsultera försäkringsläkaren.
@Alexandra_W kan säkert uttrycka sig på ett mer korrekt sätt kring när försäkringsläkaren blir kontaktad eller inte, samt gällande alternativa handlingar från handläggarna.

Detta jag skriver handlar inte om att uttrycka en åsikt.
Det handlar om att beskriva hur det hela går till och vad som är vems roll.
Sedan är det vanligt att de som söker ersättning från FK missförstår och tror att intygsskrivande läkare har del i beslutet.
Det är dessutom relativt vanligt bland läkare att man uppfattar att man borde bestämma eller faktiskt är med och bestämmer, och känner sig ifrågasatt av FK när personen får avslag. Och så är det ju inte. Läkaren ifrågasätts inte, men intyget styrker inte personens rätt till ekonomisk ersättning från FK.

 

[sjoberga]

Så vad ska sjuka få göra då? Sitta hemma och titta på tv och få gå promenader som mest? Varför är inte sjuka värda någon livskvalité?

Du tycker man ska dra bort dom pengarna jag lägger på hästen tex, vad ska jag leva på då? Vad ska jag kunna köpa kläder och mat för? Ingen har någonting med vad man väljer att lägga pengarna på.

Varför var inte jag värd att få ha häst när jag jobbade 140%? Vart skulle jag sökt om pengar?

Jo, för att jag inte lyckades skapa de inkomster som krävs för att finansiera att äga en häst. Att äga en häst ingår inte i basala behov, som ska täckas för de som är oförmögna.

 

[tuaphua]

Så vad ska sjuka få göra då? Sitta hemma och titta på tv och få gå promenader som mest? Varför är inte sjuka värda någon livskvalité?

Du tycker man ska dra bort dom pengarna jag lägger på hästen tex, vad ska jag leva på då? Vad ska jag kunna köpa kläder och mat för?

Det är ingen som har sagt att du inte får använda dina pengar som du vill.

Man har argumenterat kring att du inte ser häst som en lyx. Och att man inte kan ge folk mer pengar för att de ska ha råd med häst.

Just för att det inte går ihop sig ekonomisk. Och för att det blir väldigt svårt att bestämma var gränsen ska gå ang vilka saker folk upplever sig må bra av som är rimligt att betala extra för.

 

[monster1]

Jag bara drog till med billigaste jag gissade man kunde ha. Men det är säkert för lågt ja.

Du kommer inte ens ned i de priserna för ett studentrum i korridor nu.

 

[Grazing]

Varför var inte jag värd att få ha häst när jag jobbade 140%? Vart skulle jag sökt om pengar?

Jo, för att jag inte lyckades skapa de inkomster som krävs för att finansiera att äga en häst. Att äga en häst ingår inte i basala behov, som ska täckas för de som är oförmögna.

Du valde att inte prioritera en häst, jag väljer att prioritera bort många grejer för att ha häst.

 

[sjoberga]

Du valde att inte prioritera en häst, jag väljer att prioritera bort många grejer för att ha häst.

Jag kunde inte ha valt att prioritera en häst, eftersom inkomsten var för låg. Inte ens din "billiga" variant. Vart skulle jag vänt mig för att få den basala, minimidrägliga nivån att få äga en häst och lägga 3000 kr i månaden på?

 

[Grazing]

Det är ingen som har sagt att du inte får använda dina pengar som du vill.

Man har argumenterat kring att du inte ser häst som en lyx. Och att man inte kan ge folk mer pengar för att de ska ha råd med häst.

Just för att det inte går ihop sig ekonomisk. Och för att det blir väldigt svårt att bestämma var gränsen ska gå ang vilka saker folk upplever sig må bra av som är rimligt att betala extra för.

Men det är samma pengar jag får oavsett om dom går till en häst eller om dom går till kläder och annat basbehov. Det är ju ingen skillnad, jag väljer bort mycket för att lägga på hästen. Det är ett val jag gjort, jag tycker det är lyx att ha råd att köpa kläder och äga häst tex. Det är lyx för mig. Att ta bort allting sånt som kläder, bra mat, resor, frisörer osv och istället lägga allt på hästen ser inte jag som en lyx. Det är bara mitt sätt att prioritera pengarna.

 

[Grazing]

Jag kunde inte ha valt att prioritera en häst, eftersom inkomsten var för låg. Inte ens din "billiga" variant. Vart skulle jag vänt mig för att få den basala, minimidrägliga nivån att få äga en häst och lägga 3000 kr i månaden på?

Jag har tex aldrig mer eller mindre fått mer än drygt 9000kr i månaden. Liksom, som sagt prioriteringar. Jag valde bort maten, kläder, köpte minimalt med hygienartiklar, allting över gick till hästen.

 

[sjoberga]

Jag har tex aldrig mer eller mindre fått mer än drygt 9000kr i månaden. Liksom, som sagt prioriteringar. Jag valde bort maten, kläder, köpte minimalt med hygienartiklar, allting över gick till hästen.

Jag hade 1500 kr i studiebidrag, studerade 100% och 4500 kr i lön från ungefär 40% arbete utanför det. Jag köpte inga kläder, var tvungen att lägga pengar på studiemedel, bodde billigt, köpte nästan inget av ingenting, ingen frisör (använder fortfarande inte), inga resor, nudlar eller blodpudding flera dagar i veckan och ändå: aldrig en suck i världen att jag hade haft råd att ha häst. (Nu var pengavärdet 1994 så det är viss skillnad i summorna om det ska jämföras mot idag).

Var kommer åsikten om den rätten från, att spendera andras pengar till lyx som hästägande?

Jag tror att den kommer från ett sedan länge tappat perspektiv i och med långvarig sjukdom.

Jag skulle ha blivit förbannad om folk ansåg sig ha rätt att äga häst på mina skattepengars bekostnad, bara för att de har all tid i världen att göra av med, som de istället skulle kunna lägga på att försörja sig.

 

[MJLee]

När man inte är förvärvsarbetande är man mer flexibel vad gäller boende eftersom man inte behöver bo inom rimligt pendelavstånd till arbetet. Men, att hitta ett billigare boende utanför närförort innebär ofta ett behov av bil eftersom lokaltrafiken är så undermålig och bil äter upp eventuellt sparande på billigare boende och lite till.

När det är barn med i bilden blir det genast mer komplicerat. Dels för att vid delad vårdnad - det absolut vanligaste i dagens samhälle - måste föräldrarna bo på rimligt pendelavstånd till varandra och skolan, alt att en förälder ger upp sin rätt till boende även om hen fortfarande formellt har delad vårdnad. Sedan är frågan hur mycket man kan begära att barnet 'byter ner sig' och tex plötsligt behöver dela rum. Vilket i sig inte är allvarligt. Nu tycker jag personligen att det är vansinne att 9-10 åringar har iphones, men att vara den enda i klassen som inte ens har en mobil är stigmatiserande. Samma sak att inte kunna gå på födelsekalas pga att föräldern inte har råd att köpa present - herregud alla dessa födelsekalas känns även för förvärvsarbetande föräldrar, inte kunna delta i friluftsdagar, åka på klassresa osv. Tom kollo kostar nu så mycket att det är omöjligt för vissa barnfamiljer - tvärtemot vad det var menat som. Barn kan vara fruktansvärt grymma mot de som sticker ut från flocken och att straffa barnet för förälderns mående är inte rätt. Det finns även i barnlagstiftningen att barn har rätt till en skälig levnadsstandard. Hur det sedan tolkats är en annan sak.

Jämfört med hur barn i andra länder lever så har svenska barn det otroligt bra ställt. Jämfört med andra svenska barn så lever de i något liknande fattigdom. Hur man ska lösa frågan så att barnen inte skadas av föräldrarnas mående vet jag faktiskt inte. Att bevilja ökade bidrag till barnfamiljer för lyxkonsumtion som mobil, resor och kalas känns naturligtvis fel. Bedömer man det från enskilt fall så faller vi tillbaka på den 'snälla' och den 'elaka' tjänstemannen.

Nu drar jag det till ytterlighetens spets, men ska barnet tvingas flytta från en sexrummare på Strandvägen till en trea i Rinkeby? Byta skola och umgänge och få hela livet upprivet.

 

[monster1]

Varför var inte jag värd att få ha häst när jag jobbade 140%? Vart skulle jag sökt om pengar?

Jo, för att jag inte lyckades skapa de inkomster som krävs för att finansiera att äga en häst. Att äga en häst ingår inte i basala behov, som ska täckas för de som är oförmögna.

Nja så är det inte riktigt definiterat. Socialtjänstlagen trycker mycket på jämlikhet, trygghet och möjlighet till ett aktivt deltagande i samhällslivet. Det här ingår i försöjningstödet:

3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och radio- och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Med det sagt kan man inte hålla häst på de pengarna, men visst ska man ha möjlighet till en fritid, det anser iallafall socialtjänstlagstiftarna, så det borde ju även de som går på sjukersättning ha möjlighet till.

 

[sjoberga]

Nja så är det inte riktigt definiterat. Socialtjänstlagen trycker mycket på jämlikhet, trygghet och möjlighet till ett aktivt deltagande i samhällslivet. Det här ingår i försöjningstödet:

3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och radio- och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Med det sagt kan man inte hålla häst på de pengarna, men visst ska man ha möjlighet till en fritid, det anser iallafall socialtjänstlagstiftarna, så det borde ju även de som går på sjukersättning ha möjlighet till.

Ja, en fritid som ryms inom en väldigt begränsad ekonomisk ram. När det gäller sjukersättning är det dessutom OK att hitta andra finansiärer, vilket det inte är med ekonomiskt bistånd.

 

[kryddelydd]

Det kanske är lättare att säga att något är dyrt snarare än att det är lyx. Lyx är ju en värdering. Det är kanske lättare att enas om att det är dyrt.

Eller inte.
Ja, visst är lyx en värdering.
Men det finns ju sådant som är lyx men som är långt ifrån lika dyrt som hästägande.
Exempelvis en fin chokladkartong.
Det är också lyx.

I mina ögon är sådant lyx som inte hör till nödvändigheterna.
Även sådant som blivit till "vardag" är ju många gånger ren lyx.

 

[Grazing]

Jag hade 1500 kr i studiebidrag, studerade 100% och 4500 kr i lön från ungefär 40% arbete utanför det. Jag köpte inga kläder, var tvungen att lägga pengar på studiemedel, bodde billigt, köpte nästan inget av ingenting, ingen frisör (använder fortfarande inte), inga resor, nudlar eller blodpudding flera dagar i veckan och ändå: aldrig en suck i världen att jag hade haft råd att ha häst. (Nu var pengavärdet 1994 så det är viss skillnad i summorna om det ska jämföras mot idag).

Var kommer åsikten om den rätten från, att spendera andras pengar till lyx som hästägande?

Jag tror att den kommer från ett sedan länge tappat perspektiv i och med långvarig sjukdom.

Jag skulle ha blivit förbannad om folk ansåg sig ha rätt att äga häst på mina skattepengars bekostnad, bara för att de har all tid i världen att göra av med, som de istället skulle kunna lägga på att försörja sig.

Okej, ta bort dom pengarna jag lägger på hästen då, vad ska jag leva på isåfall? Varför är det okej att lägga dom pengarna på kläder och busskort, mat osv istället för på häst? Det är ju samma summa oavsett. Eller är det okej att lägga pengar på vad som helst bara man inte mår bra av det?

 

[monster1]

Jag hade 1500 kr i studiebidrag, studerade 100% och 4500 kr i lön från ungefär 40% arbete utanför det. Jag köpte inga kläder, var tvungen att lägga pengar på studiemedel, bodde billigt, köpte nästan inget av ingenting, ingen frisör (använder fortfarande inte), inga resor, nudlar eller blodpudding flera dagar i veckan och ändå: aldrig en suck i världen att jag hade haft råd att ha häst. (Nu var pengavärdet 1994 så det är viss skillnad i summorna om det ska jämföras mot idag).

Var kommer åsikten om den rätten från, att spendera andras pengar till lyx som hästägande?

Jag tror att den kommer från ett sedan länge tappat perspektiv i och med långvarig sjukdom.

Jag skulle ha blivit förbannad om folk ansåg sig ha rätt att äga häst på mina skattepengars bekostnad, bara för att de har all tid i världen att göra av med, som de istället skulle kunna lägga på att försörja sig.

Men det kan de ju inte för de är sjuka. Du kan ju inte jämföra din egen situation som studerande (ett val) utan att ta studielån (ett till val du gjort) med en person som är sjuk. Skärp dig nu. Jag tycker inte man har rätt att lägga sig i hur andra hanterar de ersättningar de får bara för att de kommer från skattemedel. Faktum är att hela MIN lön är skattemedel, det ger dig ingen rätt att lägga dig i vad jag gör med dom.

 

[sjoberga]

Nu drar jag det till ytterlighetens spets, men ska barnet tvingas flytta från en sexrummare på Strandvägen till en trea i Rinkeby? Byta skola och umgänge och få hela livet upprivet.

Ja, självklart. Det var väl ingen ytterlighet?

 

[Raderad medlem 6459]

Nu drar jag det till ytterlighetens spets, men ska barnet tvingas flytta från en sexrummare på Strandvägen till en trea i Rinkeby? Byta skola och umgänge och få hela livet upprivet.

Du hade kunnat göra den poängen (byta skola och flytta från vännerna) utan att ställa just Strandvägen och Rinkeby mot varandra.

Jag är så less på att folk på fullaste allvar använder orter där människor bor som nån sorts "åh gud vad hemskt för dem att tvingas flytta dit!"-scenario när de talar om mer privilegierade människor. Som att det är mer synd om ungar från en sexrummare på Strandvägen att behöva flytta än det är om någon annan unge.

Jag tycker att hela ditt inlägg är förvirrande och märkligt. Jag tror inte du behöver oroa dig för att barnen på Strandvägen ska behöva flytta till fattiga förorter. Deras föräldrar har försäkringar och buffertar och nätverk som skyddar dem om de blir sjuka.

 

[monster1]

Ja, en fritid som ryms inom en väldigt begränsad ekonomisk ram. När det gäller sjukersättning är det dessutom OK att hitta andra finansiärer, vilket det inte är med ekonomiskt bistånd.

Men du vet ju inte vilka andra uppoffringar någon gör för att eventuellt ha råd med vad det nu är som är viktigt för dom. Om någon vill tälta året om för att ha råd med häst vad har du med det att göra?

 

[Pontevecchio]

Det kan ju vara bra att veta att en tvåa idag kostar i medeltal 5200 kr det är en hyggligt stor post om man har en inkomst på 9290 kr. Har du hemmavarande barn behöver du kanske en större lägenhet och barnen kostar i runda slängar runt 2 500 kr/barn och månad enligt socialstyrelsens beräkningar, en vuxen strax under det. Sedan är det lite försäkringar, resor, mediciner och sjukvård (man slutar ju tyvärr inte att vara sjuk bara för att man går från sjukpenning till sjukersättning även om samhällets intresse för ens mående starkt går ned).

Jag har aldrig sagt emot dig eller sagt en definitiv summa. jag tycker bara det blir konstigt med alla resonemang om vad man behöver eller ej. Sjukförsäkringen kan inte vara så individuell.