Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[Emale]

Att vara borta från arbetsmarknaden 100% är det allra sämsta för att komma tillbaka.

Det här har jag hört förut och jag undrar om det stämmer? Jag tänker att om man är borta 100% är det rimligt att det kan bero på att man är SJUKARE än någon som bara är borta 50%. Och givetvis är det rimligt att graden av sjukdom påverkar hur lätt det är att ta sig tillbaka.

Men istället så menar en del (du, i detta fall) att det är just sjukskrivningen som påverkar tillfrisknaden negativt? Finns det verkligen evidens för det orsakssambandet?

Jag är alltså helt med på att det inte är bra att gå hemma för länge i onödan - dvs om man är frisk. Men anses man frisk nog att arbeta deltid i någon mån så är man ju inte heller sjukskriven heltid.

 

[Magiana]

Det här har jag hört förut och jag undrar om det stämmer? Jag tänker att om man är borta 100% är det rimligt att det kan bero på att man är SJUKARE än någon som bara är borta 50%. Och givetvis är det rimligt att graden av sjukdom påverkar hur lätt det är att ta sig tillbaka.

Men istället så menar en del (du, i detta fall) att det är just sjukskrivningen som påverkar tillfrisknaden negativt? Finns det verkligen evidens för det orsakssambandet?

Jag är alltså helt med på att det inte är bra att gå hemma för länge i onödan - dvs om man är frisk. Men anses man frisk nog att arbeta deltid i någon mån så är man ju inte heller sjukskriven heltid.

Jag var aldrig sjukskriven på heltid då det ansågs att jag behövde ha kontakt med jobbet för att inte bli sämre. Det resonemanget är jag inte säker på att jag höll med om. Två månader på heltid tror jag hade varit bra och sedan 25% efter det. Min gissning är att tillfrisknandet kanske hade gått fortare om jag fått vila ordentligt i början. Men jag har i stället hela tiden känt stress över att gå upp i tid.

 

[sjoberga]

Det är ju fint om ni kommer någonstans då, men det säger ju inget om resten av arbetsmarknaden.

Bakåt i tiden har jag varit sjukskriven i perioder för min kroniska migrän. När jag varit sjukskriven på deltid har jag frågat FK om jag kan få ta ut det i heldagar istället för dagligen, eftersom jag med kortare dagar skulle bli stressad ——> mer migrän. Jag fick nej, deras princip är att kan man jobba en hel dag så kan man jobba (om man inte har ett sjukintyg som perfekt motiverar varför man bör få vara ett undantag, men jag orkade inte driva frågan). Stelhet från FK, alltså.

Min chef muttrar väldigt över min korttidsfrånvaro, vilket oroar mig ordentligt ——> riskerar mer migrän igen. Han vill att jag ska vara sjukskriven på deltid så att han får in vikarie. För bara ett par veckor sedan föreslog jag att vi skulle räkna bakåt på min frånvaro, och om jag då varit frånvarande på säg 30 proc så kanske han kunde äska vikarie på 30 proc? Nej, det gick inte. Stelhet även från AG alltså.

Att jag drar det här är för att visa att det flexibla system som du beskriver är en utopi.

Inte utopi. Bara flexibilitet. Kan och vill du jobba 35% så skriver vi om tjänsten så att 28h är heltid och vips kan du jobba 50% enligt FK.
Finns många fördelar med att inte vara bundna av stelbenta kollektivavtal.

Det är oerhört frustrerande att jobba med rehab om någon av de tre parterna inte sätter som mål att lyckas komma i arbete, utan istället sätter regler och formalia eller ovilja som högsta mål. Jag har varit med om både AT och handläggare som haft den inställningen. Vilket är så himla trist.

 

[sjoberga]

Det här har jag hört förut och jag undrar om det stämmer? Jag tänker att om man är borta 100% är det rimligt att det kan bero på att man är SJUKARE än någon som bara är borta 50%. Och givetvis är det rimligt att graden av sjukdom påverkar hur lätt det är att ta sig tillbaka.

Men istället så menar en del (du, i detta fall) att det är just sjukskrivningen som påverkar tillfrisknaden negativt? Finns det verkligen evidens för det orsakssambandet?

Jag är alltså helt med på att det inte är bra att gå hemma för länge i onödan - dvs om man är frisk. Men anses man frisk nog att arbeta deltid i någon mån så är man ju inte heller sjukskriven heltid.

Nej, det är frånvaron av kontakt med arbetslivet som är skurken i dramat. Man vänjer in sig i en situation där arbete och egen försörjning inte är självklart som norm.

Även 2h i veckan kontakt med arbetslivet skulle ge mycket positivt för att komma tillbaka.

Men jag menar efter den akuta fasen som finns i de flesta sjukdomstillstånd.

 

[sjoberga]

Inte vara borta 100% i 180 dagar, men en period i början kan vara nödvändigt. Men det är inte alla som är tillbaka 100% efter 180 dagar. Man kan behöva mer tid. Efter 1,5 år är jag inte 100%, valde dock att börja plugga, för att själv kunna styra min tid. Om drygt två år till hoppas jag att jag kommer orka med ett heltidsjobb. Men det vet jag inte innan jag provat.

Så att vara medicinskt fri efter 180dagar är ett skämt, faktiskt.

Inget skämt, utläst ur ett beslut.

Medicinskt utläkt betyder inte att förmågan är 100% tycker jag. Då tar man stor risk att hamna där igen. Men man måste ha startat rehab ordentligt.

Däremot är det ett skämt att påstå att man har noll procent arbetsförmåga efter 180 dagar,då handlar det om andra diagnoser.

 

[sjoberga]

Grundläggande så tycker jag att sjukförsäkringen som baseras på tidigare inkomster SKA vara en omställningsförsäkring där tid är en viktig faktor för ersättning .

I förlängningen av en sjukdom ser jag ingen anledning att det allmänna ska se till att en läkare ska få mycket mer ersättning än en lokalvårdare.

 

[Emale]

Nej, det är frånvaron av kontakt med arbetslivet som är skurken i dramat. Man vänjer in sig i en situation där arbete och egen försörjning inte är självklart som norm.

Även 2h i veckan kontakt med arbetslivet skulle ge mycket positivt för att komma tillbaka.

Men jag menar efter den akuta fasen som finns i de flesta sjukdomstillstånd.

Men finns det någon evidens för det? Eller är det bara vad du tror eller hört andra säga?

Jag tror att det är individuellt men att i vissa fall är det tvärtom. Vid utmattning t ex är är ju ofta arbetssituationen en del av orsaken till att en blev sjuk, förmågan att hantera minsta lilla stress kan vara i botten och energin ytterst begränsad. Då tror jag att det är kontraproduktivt med de där 2 timmarna. Alla arbetsplatser är heller inte optimala. Även chefer / kollegor som menar väl vet inte hur de ska bemöta/rehaba den som är utmattad. Och den som är utmattad kan ofta vara väldigt ambitiös och vilja komma tillbaka snabbare än vad kroppen vill och då tror jag att det är bättre att denne lägger de där 2 timmarna på att rehabilitera sig utanför arbetet.

I övrigt håller jag med om att större flexibilitet skulle behövas. Men jag tänker främst på hur man lägger upp arbetstiden. En som är sjukskriven 50% måste idag arbeta 4 h per dag om det inte finns särskilda medicinska skäl för annan fördelning - men det funkar ju inte för alla arbetsgivare. För den som då är arbetslös och blir erbjuden en tjänst på 50 % men då skulle arbeta 8 h-pass men med vilodagar emellan kan då inte ta det arbetet utan att helt förlora sjukersättningen även om denne själv känner att upplägget skulle fungera. Är tjänsten välbetald så lönar det sig att ta jobbet men inte om det är ett arbete med lägre lönenivå.

 

[mandalaki]

Inte utopi. Bara flexibilitet. Kan och vill du jobba 35% så skriver vi om tjänsten så att 28h är heltid och vips kan du jobba 50% enligt FK.
Finns många fördelar med att inte vara bundna av stelbenta kollektivavtal.

Det är oerhört frustrerande att jobba med rehab om någon av de tre parterna inte sätter som mål att lyckas komma i arbete, utan istället sätter regler och formalia eller ovilja som högsta mål. Jag har varit med om både AT och handläggare som haft den inställningen. Vilket är så himla trist.

Jamen med utopi menade jag förstås att det du beskriver inte finns. Du önskar dig en flexibilitet som inte finns (det gör jag med)

 

[sjoberga]

Jamen med utopi menade jag förstås att det du beskriver inte finns. Du önskar dig en flexibilitet som inte finns (det gör jag med)

Ok, jag både önskar och tror att det skulle lösa en del av problemen som finns. Och det går att lösa om alla vill och har samma högsta prioriterade mål, redan i dagens system. Sen borde systemet reformeras så att fler får flexibiliteten också.

 

[mandalaki]

Ok, jag både önskar och tror att det skulle lösa en del av problemen som finns. Och det går att lösa om alla vill och har samma högsta prioriterade mål, redan i dagens system. Sen borde systemet reformeras så att fler får flexibiliteten också.

Ja det håller jag med om. Men verkligheten ser inte ut så.

 

[Unafraid]

Inget skämt, utläst ur ett beslut.

Medicinskt utläkt betyder inte att förmågan är 100% tycker jag. Då tar man stor risk att hamna där igen. Men man måste ha startat rehab ordentligt.

Däremot är det ett skämt att påstå att man har noll procent arbetsförmåga efter 180 dagar,då handlar det om andra diagnoser.

Det är ett skämt att någon anser det.

Vem har sagt något om 100% oförmåga efter 180 dagar?
Jag har bara pratat om att man inte nödvändigtvis är 100% frisk efter 180 dagar.

 

[Sonic76]

Inget skämt, utläst ur ett beslut.

Medicinskt utläkt betyder inte att förmågan är 100% tycker jag. Då tar man stor risk att hamna där igen. Men man måste ha startat rehab ordentligt.

Däremot är det ett skämt att påstå att man har noll procent arbetsförmåga efter 180 dagar,då handlar det om andra diagnoser.

Jag var sjukskriven i tre år heltid på grund av utmattning
Även fks psykolog ansåg min förmåga vara helt nedsatt efter två år.
Att jag började jobba efter tre år på 75 % var helt min egen ide
Inte så optimal och första terminen var tuff
Jag har ff ingen ork utanför arbetet.
Jag har inte full kapacitet nånstans men pga
(Psykologens påstående) att jag är normalt högfungerande så är jag nu på en normal nivå och klarar jobbet pga det
Men jag saknar min effektiva hjärna som kunde spruta ur sig ideer o ch tankar i ett

 

[tanten]

Grundläggande så tycker jag att sjukförsäkringen som baseras på tidigare inkomster SKA vara en omställningsförsäkring där tid är en viktig faktor för ersättning .

I förlängningen av en sjukdom ser jag ingen anledning att det allmänna ska se till att en läkare ska få mycket mer ersättning än en lokalvårdare.

Gillade, med lite tvekan. Har inte tänkt den tanken förr men rent principiellt så är den nog riktig. Dvs i det långa loppet.
Får fundera vidare på den.....

 

[Lia_]

Då kanske 25% hade varit bättre?

Avbrytas? Nej, finns det fortsatt goda utsikter är det givetvis super om man kan gå tillbaka. Har man däremot konstaterat att det inte passar måste andra jobb ingå i rehabtankarna.

Jag är på väg tillbaka efter utmattning, jobbar 50 % men har nått dag 180. FK anser att jag borde klara 100 % på annat jobb, så troligen måste jag gå till arbetsförmedlingen. Stressen över det här gör att jag blir sämre igen. Troligen kommer det att ta längre tid att bli frisk. Jag får inte fokusera på det jag borde göra nu, dvs få till ett fungerande liv där jag jobbar halvtid, utan att vara stressad.
Om arbetsförmedlingen accepterar att jag inte kan söka jobb kanske det kan funka på något sätt. Annars vet jag inte hur det ska gå.
Fram tills nyligen trodde jag att jag skulle få möjlighet att jämföras mot mitt ordinarie jobb, då det ändå finns ganska goda möjligheter att jag kan vara tillbaka där inom 365 dagar. Men det verkar omöjligt med utmattningsdiagnos, för många andra som inte har lyckats med det, så de tror inte att jag heller ska klara det.
Min rehabilitering påverkas alltså negativt av FKs beslut. I värsta fall slutar det med att jag får gå ner i tid/sluta mitt jobb för att de 180 dagarna är fånigt kort tid att bli frisk från utmattning.

Jobbar på ett jobb där det är ganska svårt att hitta nya att anställa. Borde vara i samhällets intresse att jag kommer tillbaka dit istället för att tex bli arbetslös.

 

[sjoberga]

Jag är på väg tillbaka efter utmattning, jobbar 50 % men har nått dag 180. FK anser att jag borde klara 100 % på annat jobb, så troligen måste jag gå till arbetsförmedlingen. Stressen över det här gör att jag blir sämre igen. Troligen kommer det att ta längre tid att bli frisk. Jag får inte fokusera på det jag borde göra nu, dvs få till ett fungerande liv där jag jobbar halvtid, utan att vara stressad.
Om arbetsförmedlingen accepterar att jag inte kan söka jobb kanske det kan funka på något sätt. Annars vet jag inte hur det ska gå.
Fram tills nyligen trodde jag att jag skulle få möjlighet att jämföras mot mitt ordinarie jobb, då det ändå finns ganska goda möjligheter att jag kan vara tillbaka där inom 365 dagar. Men det verkar omöjligt med utmattningsdiagnos, för många andra som inte har lyckats med det, så de tror inte att jag heller ska klara det.
Min rehabilitering påverkas alltså negativt av FKs beslut. I värsta fall slutar det med att jag får gå ner i tid/sluta mitt jobb för att de 180 dagarna är fånigt kort tid att bli frisk från utmattning.

Jobbar på ett jobb där det är ganska svårt att hitta nya att anställa. Borde vara i samhällets intresse att jag kommer tillbaka dit istället för att tex bli arbetslös.

Att bryta en pågående rehab som redan är uppe i halv förmåga verkar hål i huvudet. Det finns ju goda chanser att det ska fungera.

För att börja en ny rehab med fullständigt oklar utgång? Suck.

 

[MJLee]

AF brukar av olika anledningar vara mer 'mänskliga' och gör ofta en separat bedömning - grundat på läkarintyg inte FK. Sedan så hamnar du i en klassifikation för personer som behöver rehab. Väl där är det inte aktivt arbetssökande utan just mycket rehab, möten om ditt mående, vissa hmm! dreja och yoga. Idén är arbetsträning som ska passa dig individuellt och sedan får du aktivitetsbidrag från FK ibland mer pengar än den ersättning de avslagit Dessutom får du jobba (betalt) så mycket eller lite du vill efter fem och förre åtta på vardagar och hela helger. Iofs måste dina a-kassedagar vara slut men eftersom a-kassan enbart stöder sig på AF vad gäller att bevilja så spelar att du inte söker jobb ingen roll.

Det är något av ett mysterium hur svensk byråkrati fungerar. Alla vill faktiskt väl, men ändå blir det så fel. Inget helhetsgrepp tas för att se till att individen faktiskt får en individuell behandling och att det finns så lite utrymme för rehab och stöd för en person att komma tillbaka till arbetslivet hur kort eller lång tid det tar.

 

[Teilani]

Nej, det är inte ett inte ansträngade jobb att vara biblioteksassistent.

Mvh rehabarbetar som en sån på ett litet bibliotek.

Inte meningen att vara respektlös, har du några andra idéer om vad FK kan tänkas ha för typ av jobb i åtanke? Jag är genuint nyfiken på hur de resonerar.

 

[Killaloe]

Inte meningen att vara respektlös, har du några andra idéer om vad FK kan tänkas ha för typ av jobb i åtanke? Jag är genuint nyfiken på hur de resonerar.

Det är jag också - efter att ha hört den motiveringen för egen del men inte fått ett enda förslag eller någon hjälp att hitta just det jobbet från varken FK eller AF. Kan tänka mig typ tömma papperskorgar, sortera pärmar och strimla papper i stadshusets källare utan kontakt med andra personer skulle kunna vara ett sånt jobb - och dom jobben finns det ju väldigt många av

Jag har ”löst det” rätt likt @hemlig att jag jobbar deltid på ett utmattande jobb (eftersom typ allt som innebär att gå upp ur sängen är utmattande vissa dagar) och kraschar med jämna mellanrum istället. Inte ett särskilt prima liv eller något som känns hållbart i längden eftersom det blir svårare att orka med för varje gång jag kraschar.

 

[bumpo]

Inte meningen att vara respektlös, har du några andra idéer om vad FK kan tänkas ha för typ av jobb i åtanke? Jag är genuint nyfiken på hur de resonerar.

Jag tog det verkligen inte som något respektlöst. Jag fattar varifrån den tanken kommer. Jag ville bara rätta en missupfattning.

 

[kryddelydd]

99% av oss har större än 0% arbetskapacitet om man undantar direkt akuta sjukdomsfaser. Så att vara 100% sjukskriven torde vara helt barockt, annat än i akuta sjukdomsfasen.

Samtidigt som det är barockt att tro att någon med stora hinder ska hitta ett jobb där man kan jobba 100%.

Vi måste bli bättre på att låta alla bidra på den nivå man kan oavsett procenttal. Skapa incitament så att varje procent egenförsörjning uppskattas stort. Arbetsgivare måste mjuka upp normen om heltid och superprestation, och det måste ske genom attitydarbete och genom att ansvaret för sjukdom hos redan konstaterat tidigare sjuka belastas AG mindre. Idag vågar man inte anställa någon som har minsta tendens till att ha varit sjuk, för ansvaret är sjukt fördelat.

Till syvende och sist finns försörjnngsstöd i vårt land, vilket är en rimlig väg att vända sig till om man långvarigt inte klarar sin egen försörjning.

Procentsatserna man kan vara sjukskriven är 25, 50, 75 och 100.
Om man klarar jobba motsvarande 80%, har man inte rätt till ersättning eftersom arbetsförmågan överstiger 75%.
Kan man jobba 60% så kan man få ersättning för 50%.
Och så vidare.

Håller med dig i ditt inlägg.
Det är väldigt få människor som förutom i ett akut läge, har en arbetsförmåga som de facto är noll.