Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

99% av oss har större än 0% arbetskapacitet om man undantar direkt akuta sjukdomsfaser. Så att vara 100% sjukskriven torde vara helt barockt, annat än i akuta sjukdomsfasen.

Samtidigt som det är barockt att tro att någon med stora hinder ska hitta ett jobb där man kan jobba 100%.

Vi måste bli bättre på att låta alla bidra på den nivå man kan oavsett procenttal. Skapa incitament så att varje procent egenförsörjning uppskattas stort. Arbetsgivare måste mjuka upp normen om heltid och superprestation, och det måste ske genom attitydarbete och genom att ansvaret för sjukdom hos redan konstaterat tidigare sjuka belastas AG mindre. Idag vågar man inte anställa någon som har minsta tendens till att ha varit sjuk, för ansvaret är sjukt fördelat.

Till syvende och sist finns försörjnngsstöd i vårt land, vilket är en rimlig väg att vända sig till om man långvarigt inte klarar sin egen försörjning.

Både ja och nej. I mångt och mycket tror jag att många skulle kunna jobba till viss del, olika procent. Och det borde det jobbas mot. Men väldigt många inte. Och ska man behöva byta jobb för att det ska gå fortfarande att få in en i jobb igen?
När min kollega har kommit och jobbat några timmar så har det resulterat i att hon har ont flera dagar efter och att jag har fått gjort mycket mer än jag ska för att underlätta för henne.
Hon skulle eventuellt klara att jobba sittande några timmar men vi sitter inte på vårt jobb.
 
Både ja och nej. I mångt och mycket tror jag att många skulle kunna jobba till viss del, olika procent. Och det borde det jobbas mot. Men väldigt många inte. Och ska man behöva byta jobb för att det ska gå fortfarande att få in en i jobb igen?
När min kollega har kommit och jobbat några timmar så har det resulterat i att hon har ont flera dagar efter och att jag har fått gjort mycket mer än jag ska för att underlätta för henne.
Hon skulle eventuellt klara att jobba sittande några timmar men vi sitter inte på vårt jobb.

Ja, om man varit sjukskriven en längre tid är det självklart att andra jobb måste ingå i rehabtankarna.

Särskilt som i ditt beskrivna fall där det finns egenskaper hos jobbet man absolut inte klarar längre utan att må dåligt.
 
Därför att du skrev om att vid god andning hade 100% arbetsförhet, raljant. Om vi tar bort 100%, så är det en ganska god iakttagelse. När man gått igenom den akuta fasen är man i 99% av fallen inte 100% arbetsoförmögen, det är min poäng. Och då ska arbetet med att skapa egenförsörjning såklart inledas omedelbart.
Är det för mycket begärt att ha något slags liv utanför jobbet, som att orka laga mat ibland och städa lite så man inte drunknar i en sanitär olägenhet?

Jag anser att någon slags basfunktion måste finnas.

Själv orkade jag absolut ingenting utöver jobbet när jag första gången gick upp på 50% och det slutade med att jag till slut inte kom upp ur sängen för depressionen tog över. Det kändes inte värt att försöka mer när jag ändå bara var reducerad till en produktionsenhet utan annat värde som människa.

Ja, om man varit sjukskriven en längre tid är det självklart att andra jobb måste ingå i rehabtankarna.
Rehabilitering bör inte avbrytas i de fall det finns chanser att en person kan komma tillbaka till sitt jobb (där det kanske också råder brist på utbildad arbetskraft). I nuläget kastas viktig kompetens bort.
 
Ja, om man varit sjukskriven en längre tid är det självklart att andra jobb måste ingå i rehabtankarna.

Särskilt som i ditt beskrivna fall där det finns egenskaper hos jobbet man absolut inte klarar längre utan att må dåligt.
Men problemet verkar ju vara att FK inte är så mjuk i konturerna att det handlar om att andra jobb ska ”ingå i rehabtankarna”. De sätter punkt på exakt dag 180 och förväntar sig att personen ska gå till AF i stället. Och med tanke på hur arbetsgivare ser på omfattande sjukhistorik så är det rena skämtet (ett dåligt sådant).
 
Är det för mycket begärt att ha något slags liv utanför jobbet, som att orka laga mat ibland och städa lite så man inte drunknar i en sanitär olägenhet?

Jag anser att någon slags basfunktion måste finnas.

Själv orkade jag absolut ingenting utöver jobbet när jag första gången gick upp på 50% och det slutade med att jag till slut inte kom upp ur sängen för depressionen tog över. Det kändes inte värt att försöka mer när jag ändå bara var reducerad till en produktionsenhet utan annat värde som människa.


Rehabilitering bör inte avbrytas i de fall det finns chanser att en person kan komma tillbaka till sitt jobb (där det kanske också råder brist på utbildad arbetskraft). I nuläget kastas viktig kompetens bort.

Då kanske 25% hade varit bättre?

Avbrytas? Nej, finns det fortsatt goda utsikter är det givetvis super om man kan gå tillbaka. Har man däremot konstaterat att det inte passar måste andra jobb ingå i rehabtankarna.
 
Man får inte jobba 5 proc. Bara 25, 50, 75 eller 100.

Vilket jag tycker är barockt och något av det vi måste förändra, både från regler och normer. FK regler och AT/AG normer och sätt att organisera.

Det finns sätt att gå runt de reglerna redan idag. Med lite kreativitet och lust att göra rehab så bra som möjligt för att lyckas. Men det borde liksom vara norm att det är målet och att reglerna är ett stöd och inte ett hinder.
 
Vilket jag tycker är barockt och något av det vi måste förändra, både från regler och normer. FK regler och AT/AG normer och sätt att organisera.

Det finns sätt att gå runt de reglerna redan idag. Med lite kreativitet och lust att göra rehab så bra som möjligt för att lyckas.
Den kreativiteten kan du inte lägga på den sjukskrivne. Hen är styrd av både FK:s och arbetsgivarens regelverk.
 
6 månader är tiden man förväntas vara medicinskt fri från en utlöst utmattningsdepression . Det är lång tid att inte ens arbeta 5%.

Att vara borta från arbetsmarknaden 100% är det allra sämsta för att komma tillbaka.
Vad FK förväntar i alla fall. Läkare håller inte alltid med och jag tycker att den läkare som träffar patienten borde ha företräde för FK's läkare.
 
Nej, den har jag lagt på mig själv , som Ag representant , tillsammans med FK. I ett fall funkade det utmärkt, i ett annat mindre bra eftersom FK inte ville förstå.
Det är ju fint om ni kommer någonstans då, men det säger ju inget om resten av arbetsmarknaden.

Bakåt i tiden har jag varit sjukskriven i perioder för min kroniska migrän. När jag varit sjukskriven på deltid har jag frågat FK om jag kan få ta ut det i heldagar istället för dagligen, eftersom jag med kortare dagar skulle bli stressad ——> mer migrän. Jag fick nej, deras princip är att kan man jobba en hel dag så kan man jobba (om man inte har ett sjukintyg som perfekt motiverar varför man bör få vara ett undantag, men jag orkade inte driva frågan). Stelhet från FK, alltså.

Min chef muttrar väldigt över min korttidsfrånvaro, vilket oroar mig ordentligt ——> riskerar mer migrän igen. Han vill att jag ska vara sjukskriven på deltid så att han får in vikarie. För bara ett par veckor sedan föreslog jag att vi skulle räkna bakåt på min frånvaro, och om jag då varit frånvarande på säg 30 proc så kanske han kunde äska vikarie på 30 proc? Nej, det gick inte. Stelhet även från AG alltså.

Att jag drar det här är för att visa att det flexibla system som du beskriver är en utopi.
 
Den frågan har jag ställt mig många gånger. Jag tror att det är typ kanslist på ett litet bibliotek. En bibliotikarie har ansvaret för att beställa böcker osv, och kanslistjobbet går bara ut på att serva de ca 20-30 personer som besöker biblioteket under dagen.

Dvs ett jobb som finns, men det räcker då rakt inte till alla.
Nej, det är inte ett inte ansträngade jobb att vara biblioteksassistent.

Mvh rehabarbetar som en sån på ett litet bibliotek.
 
6 månader är tiden man förväntas vara medicinskt fri från en utlöst utmattningsdepression . Det är lång tid att inte ens arbeta 5%.

Att vara borta från arbetsmarknaden 100% är det allra sämsta för att komma tillbaka.
Inte vara borta 100% i 180 dagar, men en period i början kan vara nödvändigt. Men det är inte alla som är tillbaka 100% efter 180 dagar. Man kan behöva mer tid. Efter 1,5 år är jag inte 100%, valde dock att börja plugga, för att själv kunna styra min tid. Om drygt två år till hoppas jag att jag kommer orka med ett heltidsjobb. Men det vet jag inte innan jag provat.

Så att vara medicinskt fri efter 180dagar är ett skämt, faktiskt.
 
Då kanske 25% hade varit bättre?

Avbrytas? Nej, finns det fortsatt goda utsikter är det givetvis super om man kan gå tillbaka. Har man däremot konstaterat att det inte passar måste andra jobb ingå i rehabtankarna.
Ja, men jag pressades att gå upp i tid. När det aktualiserades sa jag att en bra dag kan jag nog jobba halvtid men en dålig dag går inte det. Det var för tidigt att gå upp i tid helt enkelt. Då hade jag ändå varit sjukskriven i 4 månader.

Tyvärr tar dagens system inte hänsyn till om man kan förväntas komma tillbaka. Det är tidsgränserna som styr och kompetens försvinner. Människor får med dagens tidsgränser inte ens fullfölja den rehabilitering de behöver för att kunna komma tillbaka och sjukdomar förvärras av den stress som folk utsätts för.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Gotland i början på mars?
  • Höjda elpriser
  • Julklappar 2024!

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp