Lilla
Trådstartare
99% av oss har större än 0% arbetskapacitet om man undantar direkt akuta sjukdomsfaser. Så att vara 100% sjukskriven torde vara helt barockt, annat än i akuta sjukdomsfasen.
Samtidigt som det är barockt att tro att någon med stora hinder ska hitta ett jobb där man kan jobba 100%.
Vi måste bli bättre på att låta alla bidra på den nivå man kan oavsett procenttal. Skapa incitament så att varje procent egenförsörjning uppskattas stort. Arbetsgivare måste mjuka upp normen om heltid och superprestation, och det måste ske genom attitydarbete och genom att ansvaret för sjukdom hos redan konstaterat tidigare sjuka belastas AG mindre. Idag vågar man inte anställa någon som har minsta tendens till att ha varit sjuk, för ansvaret är sjukt fördelat.
Till syvende och sist finns försörjnngsstöd i vårt land, vilket är en rimlig väg att vända sig till om man långvarigt inte klarar sin egen försörjning.
Både ja och nej. I mångt och mycket tror jag att många skulle kunna jobba till viss del, olika procent. Och det borde det jobbas mot. Men väldigt många inte. Och ska man behöva byta jobb för att det ska gå fortfarande att få in en i jobb igen?
När min kollega har kommit och jobbat några timmar så har det resulterat i att hon har ont flera dagar efter och att jag har fått gjort mycket mer än jag ska för att underlätta för henne.
Hon skulle eventuellt klara att jobba sittande några timmar men vi sitter inte på vårt jobb.