Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

Det är väl ingen som sagt det är fel. Det folk vänder sig emot är att få mer pengar för att t ex kunna ha häst eller att ersättningen på garabtinivå ska räcka till allt det behövliga och man sen ska ha pengar över till häst.
Att ha pengar så det räcker till det som behövs och ha häst har jag inte skrivit nånstans att alla bör ha. Jag skriver ju hela tiden att det handlar om prioriteringar. Jag valde att prioritera hästen framför annat pga att det handlade om att hålla mig vid liv. Därför var det värt att offra mycket annat. Jag har inte skrivit ett ord om att man bör få mer pengar för att ha råd med hästen.

Vill man offra annat för att ha råd med gymmet så får väl den göra det, eller offra annat för att ha råd med resor, jag valde att offra saker och ting för att ha råd med hästen.
 
Alltså jag anser att tex försörjningsstödet bör förändras och höjas om man inte gör något drastiskt åt försäkringskassans bedömningar av sjukersättningen.
Försörjningsstödet är egentligen utformat för att vara en kortvarig lösning, men nu är det många av de långvarigt bidragsbereonde som är för sjuka för att jobba men som olika orsaker inte fått sjukersättning.

Jag håller även med om att folk så långt som möjligt även själva ska kunna bestämma vad de ska lägga sina pengar på.

Men att utgå från att det är någon slags mänsklig rättighet att spendera 3000kr/ månaden på en hobby (oavsett vad det är för intresse) är tämligen märkligt i mina ögon.

Jag har ytterst svårt att se att det är möjligt långsiktigt om man lever på existensminimum eller har en låg arbetsinkomst och ett eller två barn.
 
9290kr är från 30 års ålder. En tusenlapp lägre ungefär vid 19 års ålder och sen en trappa.
Det är 3-4000 kr under relativa fattigdomsgränsen, det tycker jag är för lite. Rimligt är att ligga över fattigdomsgränsen, annars blir glappet för stort och vi får ett segregerat samhälle vilket i sin tur leder till brottslighet och otrygghet. Har man sjukersättning är det ju för att man är bedömd att inte KUNNA arbeta, det är inte ett val man gjort.

Jag tror att det blir dyrare för samhället att bekosta utanförskapet segregationen skapar och den extra sjukvård som det blir när människor lever under otrygga förhållanden än det kostar samhället att ge en ERSÄTTNING (inte bidrag) som ligger över fattigdomsgränsen.
 
Men då är det ju inget fel med det? Personen jag citerade anser ju att det är fel att sjuka har råd med häst. Vill man istället för hästen lägga undan dom pengarna till en resa så är det helt okej. Man gör väl vad man vill med sina pengar.

Det är så otroligt uppenbart att du inte förstår diskussionen öht. Vem har påstått att det är rimligt att åka på en Karibien-kryssning varje år när man är beroende av FK?
Min fråga till dig har ju hela tiden varit att om hästar är okej att få bidrag för så varför inte resor eller lyxmat?
 
När jag hade aktivitetsersättning fick jag två dressyrlektioner i veckan för B tränare, fick gymkort osv.

Jag har inte skrivit nånstans att någon ska ge mig extra pengar för egen häst, däremot så väljer jag att prioritera mina pengar jag har över till hästen. Jag får offra mycket för att ha råd med det men för mig är det värt det.

Så länge det inte påverkar ditt tillfrisknande/återhämtning har jag som sagt inte sett någon vända sig emot det.

Tillägg: Däremot är det en annan diskussion huruvida t ex äta nudlar enbart och försumma saker som berör ens hälsa kan anses som att inte påverka återhämtning etc.
 
Vi har olika åsikt där helt enkelt. Jag anser också att alla människor har samma värde. Jag ser inget olika värderande av människor av att använda en ersättning som är inkomstbaserad. Lika lite som jag anser att en högre ersättning för en höginkomsttagare som vabbar innebär att den människan är värd mer som förälder än någon med lägre inkomst som vabbar.

Att göra den inkomstbaserad "forever" ser jag som fel. Att omställningsförsäkringen är inkomstbaserad är helt naturligt.

Tänk Stina som jobbat 9 månader som lokalvårdare och Märta som jobbat 9 månader som statssekreterare. Sedan blir de kroniskt sjuka och berättigade sjukersättning. Ska verkligen Märta få mycket mer pengar, från staten, varje månad livet ut än Stina?

Jag tycker inte det.
 
Alltså jag anser att tex försörjningsstödet bör förändras och höjas om man inte gör något drastiskt åt försäkringskassans bedömningar av sjukersättningen.
Försörjningsstödet är egentligen utformat för att vara en kortvarig lösning, men nu är det många av de långvarigt bidragsbereonde som är för sjuka för att jobba men som olika orsaker inte fått sjukersättning.

Jag håller även med om att folk så långt som möjligt även själva ska kunna bestämma vad de ska lägga sina pengar på.

Men att utgå från att det är någon slags mänsklig rättighet att spendera 3000kr/ månaden på en hobby (oavsett vad det är för intresse) är tämligen märkligt i mina ögon.

Jag har ytterst svårt att se att det är möjligt långsiktigt om man lever på existensminimum eller har en låg arbetsinkomst och ett eller två barn.
Då ska man vara medveten om att försörjningsstödet ofta är högre än vad sjukersättningen är. Men steget är för många väldigt långt till att behöva gå till socialen och ta emot bidrag.
 
Att göra den inkomstbaserad "forever" ser jag som fel. Att omställningsförsäkringen är inkomstbaserad är helt naturligt.

Tänk Stina som jobbat 9 månader som lokalvårdare och Märta som jobbat 9 månader som statssekreterare. Sedan blir de kroniskt sjuka och berättigade sjukersättning. Ska verkligen Märta få mycket mer pengar, från staten, varje månad livet ut än Stina?

Jag tycker inte det.

Om man börjar ge detaljexempel så så kan jag absolut vara för att sätta en kvalifikationstid. Men i stort så jag anser inte det är fel att någon som jobbat 20 år som statssekreterare får mer än någon som jobbat 20 år som lokalvårdare. Helt enkelt för jag inte anser att ens statssekreterare ska behöva ändra hela sitt liv i grunden om de pga sjukdom eller olycka blir permanent arbetsförhindrade. Utan att både lokalvårdaren och statssekreteraren får ställa om livet ungefär lika mycket från där de var innan.

Sen är jag för betydligt högre löner för lokalvårdare och höjd lägsta ersättning men det är en sidodiskussion.
 
Om man börjar ge detaljexempel så så kan jag absolut vara för att sätta en kvalifikationstid. Men i stort så jag anser inte det är fel att någon som jobbat 20 år som statssekreterare får mer än någon som jobbat 20 år som lokalvårdare. Helt enkelt för jag inte anser att ens statssekreterare ska behöva ändra hela sitt liv i grunden om de pga sjukdom eller olycka blir permanent arbetsförhindrade. Utan att både lokalvårdaren och statssekreteraren får ställa om livet ungefär lika mycket från där de var innan.

Sen är jag för betydligt högre löner för lokalvårdare och höjd lägsta ersättning men det är en sidodiskussion.
Sjukförsäkringen ska vara en försäkring...dvs tidsbegränsad sådan. Den som skadar sig eller blir sjuk permanent ska in i ett annat system som då baseras på individens dittillsvarande livstidsinkomst.
Och om de de bara jobbat 6 månader så torde skillnaden mellan dem båda, då bli marginell. Deras sjukpeng ska naturligtvis skilja åt eftersom den baseras på aktuell inkomst.
 
Det är 3-4000 kr under relativa fattigdomsgränsen, det tycker jag är för lite. Rimligt är att ligga över fattigdomsgränsen, annars blir glappet för stort och vi får ett segregerat samhälle vilket i sin tur leder till brottslighet och otrygghet. Har man sjukersättning är det ju för att man är bedömd att inte KUNNA arbeta, det är inte ett val man gjort.

Jag tror att det blir dyrare för samhället att bekosta utanförskapet segregationen skapar och den extra sjukvård som det blir när människor lever under otrygga förhållanden än det kostar samhället att ge en ERSÄTTNING (inte bidrag) som ligger över fattigdomsgränsen.
Existensminimum är ju betydligt lägre.Garantipensionen ligger väl på ca 5000/ månaden efter skatt + ev hyra. för en individ vilket är rimligt att all annan hjälp som inte är inkomstbaserad bör ligga på.
 
Att ha häst är ingen lyxhobby när man prioriterar bort allt annat i livet. Att ha häst och ha råd med annat i livet, det är en lyx. Att ha häst räddade mitt liv, men o andra sidan hade ju också alla tjänat på om sådana som mig tex inte levde. Är man inte frisk nog att arbeta så ska man ändå ha rätt till ett liv.

Så tråkigt när folk anser att om man inte arbetar fötjänar man inte ha ett liv som man mår bra av och behöver, då är man dömd att sitta hemma och spara pengar till att ha råd att ev fixa sina tänder.

Man har rätt att ha "ett liv".
Men jag tycker inte heller att det är rimligt att man har en lyx-hobby när man får sin försörjning via våra skattefinansierade ersättningar - när vi pratar om lägsta-nivå och långvarig försörjning.

Om man är korttidssjuk är det rimligt att man kan försöka behålla sin normala levnadsstandard men häst får nog anses att man måste ha en buffert för att klara ÄVEN om man blir sjukskriven.
Tycker jag, då.
 
Tänkte inte lägga mig i men ang de summor man får som sjuk - det man får ha i åtanke är ju att många som har sjukersättning har dyra mediciner som ibland inte ingår i högkostnadsskydd, läkarbesök, boenden (gruppboende och serviceboende är mig veterligen inte billigt), färdtjänst, ledsagare (ledsagarens utgifter får brukaren stå för på många håll, så tänk dubbelt så dyr bio, dubbelt så dyr buss, dubbelt så dyrt allt om man har mage att vilja gå ut och göra nånting) osv. Det är svindyrt att vara sjuk/funktionsnedsatt - har man då inte kunnat jobba utan har garantipension så räcker det inte till. När man sen söker bostadstillägg är taket för lågt för att täcka många bostäder, speciellt om man bor på grupp- eller serviceboende, och med funktionsnedsättning är det inte alltid lämpligt att ryckas upp från allt för ett billigare boende på annan ort. Är man sen en av de som har daglig verksamhet för att iaf kunna jobba lite efter egen förmåga så ersätts man knappt för det heller (själv får jag 17 kr/dag, det innebär att jag går back redan på ditvägen om jag inte kan cykla) så det finns ingen chans att påverka sin ekonomiska situation.

Jag säger inte att man ska leva i lyx, men det borde rimligtvis finnas lite utrymme för livskvalité efter alla femtielva utgifter och det säger sig självt att det inte gör det när man lever i fattigdom.
 
Jag vet inte vilka som ingår där. Men jag anser att FK gör fel. Punkt.

Förvaltningsrätten och kammarrätten. Domstolar som försäkringskassans beslut kan överklagas till. Och de skapar även praxis - dvs talar om hur lagen ska tolkas - som försäkringskassan måste rätta sig efter.

VAD är det mer exakt du tycker FK för fel? Det blir svårt diskutera ett allmänt påstående.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp