Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[TinyWiny]

Min poäng är inte att det inte finns sjukdom som ger trötthet.

Skrämmande och ledsamt att du som läkare är så dåligt insatt

 

[landsbygdsbo]

Det jag ifrågasätter är att du tvärsäkert uttalar dig om att man är sjuk om man inte orkar med så mycket mer än att jobba, äta, sova.

Det kan ju finnas sociala skäl till att man blir trött, exempelvis om man har två barn med NP-problematik (inte ovanligt alls!), eller att man har konflikt med partnern eller liknande.

Min poäng är inte att det inte finns sjukdom som ger trötthet.
Min poäng är att det kan finnas många andra skäl till trötthet, än just sjukdom.

Sjukdom i alla former är väl en belastning och belastningar ger till slut trötthetssymptom.
problem med tarmpaketet ger ju så småningom vätske och eller näringsbrist = lika med trötthet och utmattning.
Cancersjukdomar ger, förutom en rad biologiska effekter även sömnsvårigheter vilket brukar leda till en ökad trötthetskänsla och så vidare....

 

[SaraMara]

Det är väl lite det vi betalar skatt för - ett skydd om något händer. Mindre skatt = mer eget ansvar, men då ska det vara tydligt att det är så det fungerar.

Som jag är lärd fungerar det så att blir man sjuk så hjälper samhället dig.

Men om jag skulle må bättre av att jobba 75% istället för 100% så skulle jag välja att göra det, med vetskapen att man skulle få värdelös pension.

Jag tror att det handlar väldigt mycket om förväntningar på samhället i allmänhet och FK i synnerhet och tror att samhället nog kommer behöva vara tydligare på sikt med vilken "bottennivå" som statsfinanserna kan bära för medborgarna.

Jag betalar relativt sett ganska mycket i skatt varje år, men har ingen som helst förväntan på att kunna överleva mer än mycket kort tid på ersättning från försäkringskassan (skulle före skatt få ut mindre än 1/3 av min normala inkomst) utan att behöva göra ordentliga livsstilsförändringar av mycket ingripande art och ser mest FK som en omställningsperiod till antingen en helt ny livsstil eller ett mycket kortvarigt försörjningsstöd under en kort sjukdomsperiod. Jag litar helt enkelt inte till att FK ska "hjälpa" mig mer än ytterst temporärt och har därför t.ex. tvingats teckna försäkringsskydd för resten som i viss mån kan göra en sjukdomsperiod mindre ingripande i livet.

För mig personligen känns det orimligt med tanke på kostnaderna för sjukförsäkringssystemet att bibehålla den nivå som många förväntar sig med t.ex. 100 % sysselsättning som norm och det kommer att krävas ordentliga skattehöjningar för att - om det ens är möjligt - bibehålla ett skydd i närheten därav. Jag har inga som helst problem med ett högt skattetryck för att säkra en bottennivå, men det finns en bortre gräns där det inte längre är görligt att öka skatteuttaget utan att tappa incitament för många att arbeta hårt och mycket och bidra med skatteintäkter. För egen del känns det tämligen ofta som ett skämt att prata om sjukersättning på t.ex. 25 % för att "orka med en fritid" t.ex. när en krävande arbetsperiod innebär att somna redan på bussen på väg hem, kravla sig in genom dörren och på sin höjd orka hämta färdigmat för att sedan krypa till sängs. Helt utan någon som helst sjukdom utan bara ett krävande arbetsliv med många övertidstimmar. Det borde relativt sett t.ex. vara ganska få som inte efter ett halvår klarar att återgå i arbete efter operation av knän, som behöver veckovisa sjukskrivningar pga benbrott osv så länge samhället ställer om från "obligatorisk sjukskrivning" till "hur kan vi möjliggöra arbete med brutet ben för dig" t.ex. På så vis kanske det finns större utrymme att bibehålla skyddet för dem som idag glider genom maskorna i skyddsnätet?

 

[Kilauea]

ja det finns massor av jobb där man bara kan jobba sina bra dagar..
Jag har ett eget företag för att jag vill jobba, jag tjänar ingenting på det (för ärligt hur lätt är det att få ett företag att gå runt när man fixar att lägga två timmar om dagen max) men jag VILLE jobba, i vinter har jag haft mer dåliga än bra dagar. Jag va på utställning med min hund, resultatet va en dag med migränanfall och två dagar till i sängen. Men jag antar att det är fel av mig att tro att jag har sådana rättigheter som att göra något jag vill på en helg nån gång om året.

Gjorde du nåt roligt utan att det är samhällsnyttigt? Hur vågar du?

Tycker mig dock ha läst nånstans att man ska ha rätt till meningsfull fritid. Men alla i den här tråden som är sjuka, vare sig det är med eller utan ersättning, vill ju bara orka med sina hobbys och slippa jobba...
(*ironi*)

 

[caballus]

Sjukdom i alla former är väl en belastning och belastningar ger till slut trötthetssymptom.
problem med tarmpaketet ger ju så småningom vätske och eller näringsbrist = lika med trötthet och utmattning.
Cancersjukdomar ger, förutom en rad biologiska effekter även sömnsvårigheter vilket brukar leda till en ökad trötthetskänsla och så vidare....

Jag skulle vilja att alla i denna tråd ställer sig en fråga - hur hade ni gjort/agerat vid sjukdom av er själva eller anhöriga, OM Försäkringskassan INTE hade existerat?

Fundera gärna en stund på detta.
Ha en alternativ plan.

Många ser sjukskrivning som en rättighet. Det är ingen rättighet. Tyvärr. Man behöver ha en konkret FUNKTIONSNEDSÄTTNING. Och man behöver ha en DIAGNOS, samt att sjukskrivningen görs enligt de riktlinjer som Socialstyrelsen plockat fram, på sin hemsida. Sen behöver man ha lite tur med en läkare som formulerat sig på exakt det sätt som icke medicinskt utbildade handläggare på FK vill att de ska ha gjort. Snarare har man lite tur om sjukskrivningen går igenom.

Ha en alternativ plan.

 

[Sleepy]

har därför t.ex. tvingats teckna försäkringsskydd för resten som i viss mån kan göra en sjukdomsperiod mindre ingripande i livet.

Det var dumt. Utan det skulle du bli frisk fortare. Alternativt snabbare vänja dig av med lyx i livet.

 

[Hazel]

Jag skulle vilja att alla i denna tråd ställer sig en fråga - hur hade ni gjort/agerat vid sjukdom av er själva eller anhöriga, OM Försäkringskassan INTE hade existerat?

Fundera gärna en stund på detta.
Ha en alternativ plan.

Många ser sjukskrivning som en rättighet. Det är ingen rättighet. Tyvärr. Man behöver ha en konkret FUNKTIONSNEDSÄTTNING. Och man behöver ha en DIAGNOS, samt att sjukskrivningen görs enligt de riktlinjer som Socialstyrelsen plockat fram, på sin hemsida. Sen behöver man ha lite tur med en läkare som formulerat sig på exakt det sätt som icke medicinskt utbildade handläggare på FK vill att de ska ha gjort. Snarare har man lite tur om sjukskrivningen går igenom.

Ha en alternativ plan.

Jag va 14 när jag blev sjuk. Hur tycker du att jag som 14 åring skulle lagt upp min alternativa plan?

 

[Kilauea]

Jag skulle vilja att alla i denna tråd ställer sig en fråga - hur hade ni gjort/agerat vid sjukdom av er själva eller anhöriga, OM Försäkringskassan INTE hade existerat?

Fundera gärna en stund på detta.
Ha en alternativ plan.

Många ser sjukskrivning som en rättighet. Det är ingen rättighet. Tyvärr. Man behöver ha en konkret FUNKTIONSNEDSÄTTNING. Och man behöver ha en DIAGNOS, samt att sjukskrivningen görs enligt de riktlinjer som Socialstyrelsen plockat fram, på sin hemsida. Sen behöver man ha lite tur med en läkare som formulerat sig på exakt det sätt som icke medicinskt utbildade handläggare på FK vill att de ska ha gjort. Snarare har man lite tur om sjukskrivningen går igenom.

Ha en alternativ plan.

Jag har gått in på min alternativa plan. Det innebär ändå inte att jag inte tycker FK har fel. Blir jag sjuk och jobbar 50% kommer jag inte få mycket till sjukersättning. Vad ska jag göra? Jobba mer och krascha med jämna mellanrum (och få svårare för varken gång att återhämta mig) eller vore det mer logiskt att jobba 50% med sjukersättning så jag inte står med minimi-inkomst om/när jag kraschar igen?

 

[Kilauea]

Det där handlar ju om en missuppfattning om rollerna.
Din behandlande läkare har i uppdrag att skriva ett medicinskt underlag gällande din nedsatta arbetsförmåga.
Din läkare ska bedöma din arbetsförmåga, antingen gentemot ett befintligt jobb eller gentemot öppna arbetsmarknaden (vilket är skitsvårt; väldigt få läkare känner till hela arbetsmarknaden).
Läkaren ska motivera det på ett intyg.
Läkaren är inte den som avgör din eventuella rätt till ersättning. Den ska skriva ett objektivt underlag - och ibland kanske du och läkaren inte ens tycker lika.

Sedan ska FK handläggare ta ställning till om uppgifterna i intyget innebär att man har rätt till ersättning från sjukförsäkringen.
Ibland, när det är osäkert, tar handläggaren hjälp av försäkringsläkaren.
Försäkringsläkarens uppdrag är inte att bedöma dig, utan att bedöma om intyget innehåller information som styrker din rätt att få ersättning från sjukförsäkringen.

Det kan vara svårt att hålla isär äpplen och päron, men behandlande läkare har i uppdrag att göra en objektiv beskrivning av din förmåga medan FK avgör om du har rätt till ekonomisk ersättning.

Jag vet hur det går till, det jag ställer mig frågande rikligt är varför läkare på FK, som bara går enligt ett papper (och inte heller alltid ändå följer socialstyrelsens rekommendationer) på mitt mående ska ha sista ordet mot den läkare som undersökt mig.

 

[sjoberga]

Gjorde du nåt roligt utan att det är samhällsnyttigt? Hur vågar du?

Tycker mig dock ha läst nånstans att man ska ha rätt till meningsfull fritid. Men alla i den här tråden som är sjuka, vare sig det är med eller utan ersättning, vill ju bara orka med sina hobbys och slippa jobba...
(*ironi*)

Vart ska de som inte har en diagnosticerbar passande sjukdom vända sig för att få rätt till det? De som precis orkar prestera sina normerade 100% och sedan inte har ork till en "meningsfull fritid"? Dvs samma symptom som sjuka, men som inte ger rätt till någon ersättning.

Mitt självklara svar är att de får gå till sig själva och anpassa sitt arbetande om de vill prioritera en meningsfull fritid. Och det menar jag att även sjuka bör göra i viss utsträckning - efter omställningsförsäkringen har upphört, dvs ta ansvar för konsekvenserna av att man inte kan skapa de inkomster man en gång tänkt sig göra. Så är det med dagens system, och det tycker jag är helt naturligt. Det jag vänder mig emot är förväntningarna som ofta finns på hur det ska fungera.

Samtidigt som vi självklart ska se till att alla klarar sig på en dräglig nivå. Men då handlar det om att ha anpassat sig till den nivån under omställningen.

Jag ser inte vare sig jämlikhet eller rättvisa i att Stina, läkare 31 år som råkar ut för sjukdom, långvarigt ska få mer pengar från staten än Märta, lokalvårdare 31 år som råkar ut för sjukdom långvarigt. Att man hunnit jobba ett år som läkare ska inte ge en evig gräddfil på skattebetalarnas bekostnad. Det jämlika och rättvisa är att de får en skälig levnadsnivå båda två.

 

[SaraMara]

Det var dumt. Utan det skulle du bli frisk fortare. Alternativt snabbare vänja dig av med lyx i livet.

Vad var dumt? Att teckna försäkring? Jag är ju fullt frisk och arbetsför? Jag förstår inte riktigt ditt inlägg är jag rädd?

 

[Sleepy]

@mandalaki Det är en utredning på g, som kanske inkluderar det du efterfrågar?

"8. Ökade möjligheter till arbete inom sjukförsäkringen
Det måste säkerställas att den som är sjukskriven på deltid kan arbeta så mycket som möjligt, utifrån behov och förmåga. Det kan t.ex. vara bättre att arbeta en hel dag och sedan vila nästa dag i stället för att arbeta halvtid båda dagarna. I ett första steg behöver det kartläggas ifall det nuvarande 6 (7) regelverket ger ett tillräckligt utrymme för att den enskildas arbetsförmåga ska kunna tas till vara fullt ut. För allvarligt sjuka personer kan det vara viktigt att kunna arbeta i den omfattning som sjukdomen medger istället för att vara sjukskrivna på heltid. Försäkringskassan och Sahlgrenska sjukhuset har i ett gemensamt projekt samverkat för att underlätta för cancerpatienter att arbeta på sin tidigare arbetsplats som en del av sin rehabilitering. Erfarenheterna från projektet bör tas tillvara. Dessa delar kommer ingå i den utredning som tillsätts som också ser över tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete."

http://www.regeringen.se/490685/con...gg-sjukforsakring-med-manniskan-i-centrum.pdf

 

[Laa]

Skrämmande och ledsamt att du som läkare är så dåligt insatt

Utifrån resten av meddelandet du citerade verkar det ha fallit bort ett ”bara” i @kryddelydd s text, dvs att inte bara sjukdom kan ge trötthet.

 

[grodan21]

Jag skulle vilja veta vad FK anser är en anpassad arbetsplats

 

[Sleepy]

Vad var dumt? Att teckna försäkring? Jag är ju fullt frisk och arbetsför? Jag förstår inte riktigt ditt inlägg är jag rädd?

Ah sorry. Inget personligt, bara djup sarkasm ang fenomenet att somliga tror att sänkta ersättningar får människor friska fortare.

 

[sjoberga]

Ah sorry. Inget personligt, bara djup sarkasm ang fenomenet att somliga tror att sänkta ersättningar får människor friska fortare.

Sambandet finns, även om det inte är direkt på det sätt du beskriver.

Sänkta ersättningar (efter omställning med kvarstående sjukdomsproblem) driver folk att pröva sin arbetsförmåga hårdare och eftersom närvaro i arbetslivet i sig är en friskfaktor, så stämmer sambandet i många fall. Som @hemlig beskriver så blir man dock utsatt hårt, om man skulle bli heltidssjuk igen när man jobbat på deltid en längre tid, det är en av förändringarna jag ser borde komma - höjd ersättning under första X dagarna per år - helst till typ 100%, men politiskt kanske det måste vara under 100% för att vara möjligt.

Sänkta ersättningar i en akut fas av en sjukdom vore dock snarare kontraproduktivt. Eftersom man då inte bör pröva sin nya arbetsförmåga alls, utan se till att bli så frisk som möjligt.

 

[Kilauea]

Jag skulle vilja veta vad FK anser är en anpassad arbetsplats

Det vet de nog inte själva .

 

[SaraMara]

Ah sorry. Inget personligt, bara djup sarkasm ang fenomenet att somliga tror att sänkta ersättningar får människor friska fortare.

Ah, tack för förklaringen.

 

[landsbygdsbo]

Vart ska de som inte har en diagnosticerbar passande sjukdom vända sig för att få rätt till det? De som precis orkar prestera sina normerade 100% och sedan inte har ork till en "meningsfull fritid"? Dvs samma symptom som sjuka, men som inte ger rätt till någon ersättning.

Mitt självklara svar är att de får gå till sig själva och anpassa sitt arbetande om de vill prioritera en meningsfull fritid. Och det menar jag att även sjuka bör göra i viss utsträckning - efter omställningsförsäkringen har upphört, dvs ta ansvar för konsekvenserna av att man inte kan skapa de inkomster man en gång tänkt sig göra. Så är det med dagens system, och det tycker jag är helt naturligt. Det jag vänder mig emot är förväntningarna som ofta finns på hur det ska fungera.

Samtidigt som vi självklart ska se till att alla klarar sig på en dräglig nivå. Men då handlar det om att ha anpassat sig till den nivån under omställningen.

Jag ser inte vare sig jämlikhet eller rättvisa i att Stina, läkare 31 år som råkar ut för sjukdom, långvarigt ska få mer pengar från staten än Märta, lokalvårdare 31 år som råkar ut för sjukdom långvarigt. Att man hunnit jobba ett år som läkare ska inte ge en evig gräddfil på skattebetalarnas bekostnad. Det jämlika och rättvisa är att de får en skälig levnadsnivå båda två.

beror väl på hur vilka försäkringar man har..har Stina pyntat in en dyr sådan och Märta en billig så ska det naturligtvis avspegla sig...

 

[landsbygdsbo]

Jag va 14 när jag blev sjuk. Hur tycker du att jag som 14 åring skulle lagt upp min alternativa plan?

Vi har ett, internationellt sett, hyfsat skyddsnät som garanterar uppehälle och en viss (låg) standard för dem som inte är förmögna att själva försörja sig.
Eftersom finansieringen av detta system går via skattsedeln så är det både naturligt och riktigt att finansiärerna kan ordna en både bättre standard och finansiellt läge än dem som lever på försäkringen.
Inget system är fullkomligt..men vi har förmodligen bland världens bästa vad det gäller detta.