Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[fio]

Jag kan bara hålla med. Mitt jobb är inte horribelt utmattande, men ändå drar jag knappast igång större projekt när jag kommer hem. Efter att ha varit hemifrån 6:30-16:00 är man ju ändå hyfsat trött..... Städar och handlar gör jag på helgerna.

För mig är det hyfsat normalt förfarande... när jag jobbade 100 procent orkade jag inte med mkt efter jobbet, hade två hästar att ta hand om . Jag bytte jobb för att orka med hästarna, jobbar natt istället så jag får mer fritid men inte mindre lön.

 

[mandalaki]

@mandalaki Det är en utredning på g, som kanske inkluderar det du efterfrågar?

"8. Ökade möjligheter till arbete inom sjukförsäkringen
Det måste säkerställas att den som är sjukskriven på deltid kan arbeta så mycket som möjligt, utifrån behov och förmåga. Det kan t.ex. vara bättre att arbeta en hel dag och sedan vila nästa dag i stället för att arbeta halvtid båda dagarna. I ett första steg behöver det kartläggas ifall det nuvarande 6 (7) regelverket ger ett tillräckligt utrymme för att den enskildas arbetsförmåga ska kunna tas till vara fullt ut. För allvarligt sjuka personer kan det vara viktigt att kunna arbeta i den omfattning som sjukdomen medger istället för att vara sjukskrivna på heltid. Försäkringskassan och Sahlgrenska sjukhuset har i ett gemensamt projekt samverkat för att underlätta för cancerpatienter att arbeta på sin tidigare arbetsplats som en del av sin rehabilitering. Erfarenheterna från projektet bör tas tillvara. Dessa delar kommer ingå i den utredning som tillsätts som också ser över tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete."

http://www.regeringen.se/490685/con...gg-sjukforsakring-med-manniskan-i-centrum.pdf

Tack! Inledningen låter ju lovande för mig. Trötthet är inte mitt problem, utan att jag tror att jag får fler migränanfall när jobbets press och spänningar ackumuleras under veckan. Om jag visste att jag inte hade mer än två dagar i rad att jobba tror att jag skulle orka mer. Och mitt mål är ju att jag ska kunna jobba så mycket som möjligt, precis som det står där.

Idealt för mig skulle vara typ 25 proc sjukskrivning där jag i efterhand kunde bestämma vilka dagar och timmar det gällde, jag låg kanske däckad en onsdag ena veckan och en tisdag den andra. Men då skulle nog FK dö.

 

[landsbygdsbo]

Ja, och i Sverige blir man ju inte heller helt utan ekonomiskt stöd.

Om man får avslag från FK, får man ställa sig till arbetsmarknadens förfogande som det så vackert heter. Då får man a-kassa.
Om man inte har någon SGI eller inte har någon A-kassa kvar, finns kommunens försörjningsstöd.

Självklart förstår jag också att ekonomisk oro är en jättebelastning!
Och det kan bli ganska konstigt när en person som har en anställning inte längre jämförs mot sitt ordinarie arbete av FK utan mot hela arbetsmarknaden.

Det finns ju då en möjlighet att få bli jämförd med sitt ordinarie jobb om det går att med mycket stor säkerhet prognosticera att man återfår full arbetsförmåga inom sammanlagt ett års tid, tror @Girasol redan skrivit om det.
Problemet här är ju att det vid vissa tillstånd kan vara väldigt svårt att komma med den prognosen.

Jag tror att vi behöver börja tänka mer flexibelt kring jobb på så sätt att även de av oss som har ett jobb behöver vara införstådda med att eventuellt behöva byta när/om vår livssituation ändrar sig.
Även om det inte är enkelt.
Visst behöver vi tänka på att byta jobb, om vi pga sjukdom eller symtom inte klarar det jobb vi har eller är utbildade för men det finns jobb som skulle kunna fungera.

Min pappa, som jag med jämna mellanrum använder som exempel, var mjölkbonde.
Sedan fick han problem med knäna vid ca 45 års ålder.
Han gjorde sig av med mjölkkorna och tog jobb på en metallfabrik. Där kunde han jobba trots sina knäproblem. Han gick i pension vid 69½ års ålder från metallfabriken.
Men det krävde ju att han ändrade livsstil helt.

Så är det ju, ingenting är statiskt och man måste hela tiden anpassa sig för att få ut det bästa av livet.
De som av en eller annan anledning inte har förmåga att ta sig in på arbetsmarknaden får hjälp, under förutsättning att man uppfyller kraven. Lika självklart är det att de som tar smällarna och själva landar på fötter ska ha en bättre ekonomisk situation än de som inte klarar detta. Det är ju exempelvis en aning sjukt att den som inte arbetat en dag i sitt liv får i stort sett samma pension som den som arbetat i ett låglönejobb i 40 år. Därför anser jag att vi ska ha ett golv i pensioner o bostadsbidrag, som alla ska få, exklusive skatt, för att sedan lägga på inarbetad pension. Vilket kanske då skulle vara 1/2 så mycket som betalas ut idag. Då skulle en låglöne-pension betyda ca 9000 efter skatt istället för de 6000 de ger idag och sedan + bostadsbidrag. Garantipensionen skulle ligga kvar på det den är idag. klarar vi inte av finansieringen så skulle garantipensionen sänkas.

 

[grodan21]

Det är nog högst individuellt. Jag skulle, som fullt arbetsför, väldigt sällan orka uppbåda kraft till att städa hemma efter en full arbetsdag. Handla är tveksamt också, men går ju att lösa med hemleverans. Jag tror (obs tror!) att många ställer höga krav på vad man ska orka efter arbetstid i form av hushållsarbete. Det är liksom inte görligt att tro att man ska orka prestera 100 % på arbete, ta sig dit och hem och ändå orka upprätthålla ett hem på sådant sätt som förr hemmafruar gjorde som inte hade ett förvärvsarbete. Många tycks uppställa oerhört höga krav på sig själva på vardagar, vilket jag tycker är olyckligt. Själv orkar jag mycket hellre jobba 10 timmar än städa i och för sig, det är ju roligare och ger mer utkomst.

Fast jag tror att de flesta inte har den standarden som mål. Min dröm vore att orka städa lägenheten någon gång i månaden. Jag gör många val för att minska mina måsten, tex jag bor i hyresrätt, bor nära jobbet osv. Sen upplever vi trötthet på olika sätt. När jag är trött efter en arbetsdag, då är det jobbigt att bara förflytta mig inom lägenhet, det finns inte ork att ens micra en matlåda...

 

[Anders]

Garantipensionen skulle ligga kvar på det den är idag. klarar vi inte av finansieringen så skulle garantipensionen sänkas.

Om vi inte klarar finansieringen ... garantipensionen uppgick till 13 miljarder av en total statlig budget på 1000 miljarder.

 

[Anders]

Ångrade mig.

 

[SaraMara]

Fast jag tror att de flesta inte har den standarden som mål. Min dröm vore att orka städa lägenheten någon gång i månaden. Jag gör många val för att minska mina måsten, tex jag bor i hyresrätt, bor nära jobbet osv. Sen upplever vi trötthet på olika sätt. När jag är trött efter en arbetsdag, då är det jobbigt att bara förflytta mig inom lägenhet, det finns inte ork att ens micra en matlåda...

Ja, alltså återigen, jag är fullt frisk, sover bra och anses nog tämligen högpresterande, men att under tuffa arbetstoppar orka ngt annat än på sin höjd köra vägen om stallet och titta till hästarna på vägen hem, kramas lite med dottern och sedan kanske sitta upprätt och äta ngt jag blir serverad är ofta otänkbart. Trots mycket god hälsa och mycket energi, bra sömn osv. Att då som sjuk förvänta sig att orka mer är att sätta förväntningarna fel, och möjligen kontraproduktivt. Det kan dessutom i förlängningen uppstå risk för ett förtroendetapp för sjukförsäkringen både för den som förväntar sig en orimlig nivå och för dem som sliter sig helt slut för att försörja sig själva och indirekt bidra med skatt till systemet för att den som nyttjar försäkringen ska orka sådant som de som arbetar inte gör. 40h i veckan plus restid och ev övertid är tufft i ett krävande arbetsliv. Många skulle säkert må bra av att jobba mindre, med tanke på hur mkt som man idag vill hinna göra efter jobbet. Jag tror helt ovetenskapligt att önskan om aktiviteter efter jobbet, och pressen på oss att göra saker, är mycket högre nu än på tex 90-talet när jag växte upp.

 

[bettysmatte]

Många skulle säkert må bra av att jobba mindre, med tanke på hur mkt som man idag vill hinna göra efter jobbet. Jag tror helt ovetenskapligt att önskan om aktiviteter efter jobbet, och pressen på oss att göra saker, är mycket högre nu än på tex 90-talet när jag växte upp.

Håller med.

 

[SiZo]

Ja, alltså återigen, jag är fullt frisk, sover bra och anses nog tämligen högpresterande, men att under tuffa arbetstoppar orka ngt annat än på sin höjd köra vägen om stallet och titta till hästarna på vägen hem, kramas lite med dottern och sedan kanske sitta upprätt och äta ngt jag blir serverad är ofta otänkbart. Trots mycket god hälsa och mycket energi, bra sömn osv. Att då som sjuk förvänta sig att orka mer är att sätta förväntningarna fel, och möjligen kontraproduktivt. Det kan dessutom i förlängningen uppstå risk för ett förtroendetapp för sjukförsäkringen både för den som förväntar sig en orimlig nivå och för dem som sliter sig helt slut för att försörja sig själva och indirekt bidra med skatt till systemet för att den som nyttjar försäkringen ska orka sådant som de som arbetar inte gör. 40h i veckan plus restid och ev övertid är tufft i ett krävande arbetsliv. Många skulle säkert må bra av att jobba mindre, med tanke på hur mkt som man idag vill hinna göra efter jobbet. Jag tror helt ovetenskapligt att önskan om aktiviteter efter jobbet, och pressen på oss att göra saker, är mycket högre nu än på tex 90-talet när jag växte upp.

Kan inte det oxå hänga ihop med att många idag har stillasittande jobb? Att man i högre grad faktiskt MÅSTE göra något efter jobbet för att ha en kropp som håller något sånär?

Visst fanns det på 90-talet med, men kanske inte lika mkt, och kanske visste man inte heller hur pass negativt det påverkade kroppen?

 

[Alexandra_W]

Vilken sjukdom har man då?

Det är ju något en läkare eller psykolog får bedöma. Men menar du att du inte anser en människa som om den arbetar 8 h per dag inte orkar ta hand om hushållssysslor eller göra annat än äta mat och sen somna är frisk och har en normal energinivå?

 

[Alexandra_W]

Det jag ifrågasätter är att du tvärsäkert uttalar dig om att man är sjuk om man inte orkar med så mycket mer än att jobba, äta, sova.

Det kan ju finnas sociala skäl till att man blir trött, exempelvis om man har två barn med NP-problematik (inte ovanligt alls!), eller att man har konflikt med partnern eller liknande.

Min poäng är inte att det inte finns sjukdom som ger trötthet.
Min poäng är att det kan finnas många andra skäl till trötthet, än just sjukdom.

Det var inga två barn att ta hand om i mitt exempel. Och HAR man två barn och inte orkar ta hand om dem utan somnar ifrån dem så behöver man absolut samhällets hjälp...

 

[Alexandra_W]

Jag vet hur det går till, det jag ställer mig frågande rikligt är varför läkare på FK, som bara går enligt ett papper (och inte heller alltid ändå följer socialstyrelsens rekommendationer) på mitt mående ska ha sista ordet mot den läkare som undersökt mig.

Det är hur lagen och lagtolkningen är. Förvaltningsrätten och kammarrätten har uttalat sig mer än en gång om att det strikt är det medicinska underlaget som ska bedömas, att den som söker ersättning är den som ska visa på funktionsnedsättning mm.

Så handläggarna kan inte ”köra över” ett kasst sjukintyg/läkarutlåtande och bevilja. Ens om de vill.

Läkarna behöver första hur extremt viktigt det är att de fyller i intygen rätt. Annars blir intygen underkända. Och man får avslagsbeslut.

Du fick det jättebra förklarat innan och viktigt försöka hålla fast vid och komma ihåg att det är om intyget håller måttet försäkringsmedicinska rådgivaren (läkaren hos FK) uttalar sig om. INTE hur du mår. Utan hur bra eller inte bra din läkare lyckats beskriva ditt mående.

Många handläggare gör mer än de behöver och egentligen ska (får) för att försöka komma runt kassa intyg. Där de egentligen faktiskt skulle avslå och ”välkommen försöka söka igen med bättre intyg”.

 

[Alexandra_W]

Jag kan bara hålla med. Mitt jobb är inte horribelt utmattande, men ändå drar jag knappast igång större projekt när jag kommer hem. Efter att ha varit hemifrån 6:30-16:00 är man ju ändå hyfsat trött..... Städar och handlar gör jag på helgerna.

Fast det som diskuterades var att handla och städa och sen inte orka mer på helgerna. Och så lever ju tex inte du. Eller jag. Men många orkar inte mer. Dvs det blir aldrig något mer än minsta nödvändiga, sen är orken helt slut. Även på helgen.

 

[caballus]

Jag va 14 när jag blev sjuk. Hur tycker du att jag som 14 åring skulle lagt upp min alternativa plan?

Jag behöver inte tycka nåt alls. Det är inte mitt beslut att ta.

 

[caballus]

Jag har gått in på min alternativa plan. Det innebär ändå inte att jag inte tycker FK har fel. Blir jag sjuk och jobbar 50% kommer jag inte få mycket till sjukersättning. Vad ska jag göra? Jobba mer och krascha med jämna mellanrum (och få svårare för varken gång att återhämta mig) eller vore det mer logiskt att jobba 50% med sjukersättning så jag inte står med minimi-inkomst om/när jag kraschar igen?

Bra fråga du ställer.
Det enda jag vet är att det är nyckfullt med sjukskrivningar via FK just nu.

 

[caballus]

Vart ska de som inte har en diagnosticerbar passande sjukdom vända sig för att få rätt till det? De som precis orkar prestera sina normerade 100% och sedan inte har ork till en "meningsfull fritid"? Dvs samma symptom som sjuka, men som inte ger rätt till någon ersättning.

Mitt självklara svar är att de får gå till sig själva och anpassa sitt arbetande om de vill prioritera en meningsfull fritid. Och det menar jag att även sjuka bör göra i viss utsträckning - efter omställningsförsäkringen har upphört, dvs ta ansvar för konsekvenserna av att man inte kan skapa de inkomster man en gång tänkt sig göra. Så är det med dagens system, och det tycker jag är helt naturligt. Det jag vänder mig emot är förväntningarna som ofta finns på hur det ska fungera.

Samtidigt som vi självklart ska se till att alla klarar sig på en dräglig nivå. Men då handlar det om att ha anpassat sig till den nivån under omställningen.

Jag ser inte vare sig jämlikhet eller rättvisa i att Stina, läkare 31 år som råkar ut för sjukdom, långvarigt ska få mer pengar från staten än Märta, lokalvårdare 31 år som råkar ut för sjukdom långvarigt. Att man hunnit jobba ett år som läkare ska inte ge en evig gräddfil på skattebetalarnas bekostnad. Det jämlika och rättvisa är att de får en skälig levnadsnivå båda två.

Snarare tvärtom - den som jobbat längst har tickat in mest pengar till pensionsgrundande lönen.

 

[Unafraid]

Det är hur lagen och lagtolkningen är. Förvaltningsrätten och kammarrätten har uttalat sig mer än en gång om att det strikt är det medicinska underlaget som ska bedömas, att den som söker ersättning är den som ska visa på funktionsnedsättning mm.

Så handläggarna kan inte ”köra över” ett kasst sjukintyg/läkarutlåtande och bevilja. Ens om de vill.

Läkarna behöver första hur extremt viktigt det är att de fyller i intygen rätt. Annars blir intygen underkända. Och man får avslagsbeslut.

Du fick det jättebra förklarat innan och viktigt försöka hålla fast vid och komma ihåg att det är om intyget håller måttet försäkringsmedicinska rådgivaren (läkaren hos FK) uttalar sig om. INTE hur du mår. Utan hur bra eller inte bra din läkare lyckats beskriva ditt mående.

Många handläggare gör mer än de behöver och egentligen ska (får) för att försöka komma runt kassa intyg. Där de egentligen faktiskt skulle avslå och ”välkommen försöka söka igen med bättre intyg”.

Fast det är nästan omöjligt för läkarna att skriva ett godkänt intyg. Mina läkare skrev i princip noveller och la ner extremt mycket tid på vettiga intyg. Allt nekades. Har jämför med en kompis med liknande diagnos och sjukt dåligt intyg i jämförelse. Godkänd.

Det beror BARA på handläggaren. Jag fick en idiot. Så illa är det.

 

[caballus]

Det är ju något en läkare eller psykolog får bedöma. Men menar du att du inte anser en människa som om den arbetar 8 h per dag inte orkar ta hand om hushållssysslor eller göra annat än äta mat och sen somna är frisk och har en normal energinivå?

Egentligen undrar jag hur frisk man måste vara för att orka prestera in i kaklet med heltidsjobb och hemarbete - skulle jag hålla det så snyggt omkring mig som jag läser om i inredningsmagasin - stryka tvätten istället för att skapa ett knyckelberg och laga mat från grunden varje dag - då skulle jag nog inte hinna/orka jobba mer än 25% av heltid.
Jag fattar inte hur vissa får ihop sin vardag. Allt jag ser är stress och kompromisser.

 

[vallhund]

Fast det är nästan omöjligt för läkarna att skriva ett godkänt intyg. Mina läkare skrev i princip noveller och la ner extremt mycket tid på vettiga intyg. Allt nekades. Har jämför med en kompis med liknande diagnos och sjukt dåligt intyg i jämförelse. Godkänd.

Det beror BARA på handläggaren. Jag fick en idiot. Så illa är det.

Tänka sig, jag var sjukskriven i ett år, aldrig några problem. Sen sökte jag sjukersättning (flyttade i samma veva), tog 6 månader då jag fick leva på luft (sparkapital), gick igenom utan problem. O andra sidan så var o är jag fortfarande inte arbetsför ö.h.t. så det är väl inte så konstigt i.o.f.s.

 

[Unafraid]

Tänka sig, jag var sjukskriven i ett år, aldrig några problem. Sen sökte jag sjukersättning (flyttade i samma veva), tog 6 månader då jag fick leva på luft (sparkapital), gick igenom utan problem. O andra sidan så var o är jag fortfarande inte arbetsför ö.h.t. så det är väl inte så konstigt i.o.f.s.

Du hade väl helt enkelt tur med handläggare/"accepterad sjukdom"/ perfekta intyg.