Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[BornAgain]

Efter att ha spanat länge i den här tråden, är det en fråga jag inte riktigt förstår inställningen i. Hur kommer det sig att, bara för att man inte vill eller orkar jobba 100%, om det beror på diagnostiserad sjukdom eller handikapp eller personlighet, förväntar man sig att samhället ska ta hela ansvaret för att man ska kunna jobba mindre och må bra?

Varför inte bara gå ned till 75% eller 50%- anpassa utgifterna, och börja må bra, istället för att klaga på FK?

Nu avser jag inte akuta sjukdomsfaser - det som handlar om en högst temporär omställningsförsäkring (vilket vi ska ha), utan när man kommit till insikt att man långsiktigt inte kommer att klara mer än deltid.

Vad är det som gör att samhället direkt ska gå in och kompensera för att en individ inte är 100% presterande? Varför är inte fler beredda att ta ansvar för sin egen trivsel och sitt välbefinnande?

Jag tror att det handlar om hur arbetslivet är organiserat.Min arbetsgivare t.ex godtar inte deltid annat än för småbarn.

Att hitta ett deltidsjobb är inte helt lätt. I de många fall handlar det om tim-jobb, dvs man blir inringd och får svårt att planera. Det är också få arbeten där man tjänar tillräckligt för att gå runt på 75 eller 50% av lönen - och då i synnerhet om man är smärtpåverkad, kroniskt trött eller deprimerad. Det är dyrt att inte kunna planera och fixa saker

(en mig väldigt kär levde på pizza sitt sista år och köpte nya kläder isf är tvätta - hen var dock företagare. Jag hade dock hellre sett hen sjukskriven. Hen orkade inte fixa deklarationer etc)

 

[TinyWiny]

Vilket jag inte på något sätt motsätter mig. Frågan är hur konstruktionen ska se ut. Jag tycker det är stor skillnad på omställning och permanent tillstånd, i hur lösningen bör se ut.

Om du hade varit insatt hade du vetat att det är stor skillnad på summan man kan få i sjukpenning och den summan man kan få i förtidspension så det du efterlyser finns redan idag.

 

[Unafraid]

Nja, inte i just dessa meningar. Förutom då att jag tycker att det är skillnad på akut sjukdom och sjukdom som varar väldigt länge i hur systemen ska fungera.

Så i dina ögon ska folk hålla sig till benbrott och lunginflammation? Ska undvika att bli kroniskt sjuk, om bara alla kunde låta bli det så har vi löst problemet!

 

[Sleepy]

Så i dina ögon ska folk hålla sig till benbrott och lunginflammation? Ska undvika att bli kroniskt sjuk, om bara alla kunde låta bli det så har vi löst problemet!

Och bilförsäkringar ska bara gälla för den som krockar lite lagom, så det är snabbt och billigt lagat. Inga frontalkrockar och sånt dyrt tjafs, då ska inte försäkringen gälla. Tänk vilka låga premier alla skulle få.

 

[mandalaki]

Det finns ett avgörande från Högsta Förvaltningsdomstolen som visar att det där med uppdelning av arbetstiden inte SKA var alltför stelbent. Fallet handlar om en person som var sjukskriven på 75% och delat upp tiden så att hen var ledig en dag i veckan. FK överklagade ända upp till HF som dock avslog deras begäran och gav den sjukskrivna rätt.

"Sjukpenning bör – under förutsättning att den sammanlagda arbetstiden under en begränsad period inte överstiger vad som är förenligt med deltidssjukskrivningen – kunna utgå när arbetstidsförläggningen syftar till att ta till vara den arbetsförmåga som den försäkrade har och är medicinskt motiverad."

Länk till domen

Visst ja, den. Den har jag ju sett förut. Men trots den så verkar det sitta jättelångt inne. Det är synd, jag kan tycka att det inte är särskilt konstigt om det finns sjuka som bedöms bli bättre av en dags återhämtning - precis som kvinnan i domen. Två timmar per dag märker man ju inte mycket av.

 

[Lilla]

Vill eller orkar? Om du inte vill jobba så får du knappast hjälp från sjukförsäkringen. Menar du inte orkar som i lat så får man inte heller någon hjälp från sjukförsäkringen. Menar du inte orkar för att man har en sjukdom som sätter ned orken eller gör den nästintill obefintlig så ja självklart ska man då få hjälp från sjukförsäkringen.

Man kan resonera som du om man har så hög inkomst att det ens är en möjlighet att överleva om man går ner i tid utan annan ersättning. Har man inte det så behöver man utnyttja det socialaskyddsnät vi trots allt har i Sverige och det oavsett om sjukdomen pågår en kortare eller längre tid.

Är det behagligt att sparka på de som redan ligger?

Du skrev vad jag kände.

 

[Girasol]

Väldigt hårt om det inte styrks synnerligen väl medicinsk varför man behöver en vilodag mitt i veckan.

Det är lagrummet som styr.

Men (nu har jag kommit hem, landat på stolen och orkar tänka vidare..) jag tycker att den här frågan ska tas upp för diskussion med sjukskrivande läkare som då tydligt måste motivera varför man skulle vara hjälpt av det (förkorta sjukskrivning exempelvis) och det brukar också vara för en viss period. Ännu viktigare är att inte påbörja dessa arbetstidsförändringar innan fk godkänt dem. Annars är det att man ju anses klara arbeta heltid.
Att sakna bil/körkort, långt pendlingsavstånd och tid är sådant som inte brukar räknas med. Jag brukade dock kunna motivera upp det för två tre veckor med anledning att inte riskera ökad sjukskrivningsgrad. Sen får man smisk på fingrarna...

Eller som min chef på annan myndighet en gång sa; står det inte uttryckligen att du inte får göra så, så är det bara att motivera upp varför du tagit det beslutet och dokumentera noga.

Så rådet är ju att testa! Se bara till att motivera det med din läkare och såklart att den håller med rent medicinskt.

 

[sjoberga]

Om du hade varit insatt hade du vetat att det är stor skillnad på summan man kan få i sjukpenning och den summan man kan få i förtidspension så det du efterlyser finns redan idag.

Jag är insatt och vet hur systemet fungerar idag. Av någon anledning tror alla att diskussionen handlar om försämringar. Jag ser snarare att man bör göra systemet generösare för att låta människor bli friska utan direkt ekonomisk oro.

På längre sikt bör människor behandlas lika inför det faktum att man inte kan skapa sin egen inkomst. Det handlar om just jämlikhet och rättvisa.

Ursprunget till frågan är dock att jag ganska ofta ser människor klaga på FK. Att deras regler hindrat tillfrisknande och val av rehab. Vilket är tokigt. FKs hinder kan aldrig vara annat än ekonomiska, därför förstår jag inte hur människor låter sig hindras från att bli friska.

 

[mandalaki]

Men (nu har jag kommit hem, landat på stolen och orkar tänka vidare..) jag tycker att den här frågan ska tas upp för diskussion med sjukskrivande läkare som då tydligt måste motivera varför man skulle vara hjälpt av det (förkorta sjukskrivning exempelvis) och det brukar också vara för en viss period. Ännu viktigare är att inte påbörja dessa arbetstidsförändringar innan fk godkänt dem. Annars är det att man ju anses klara arbeta heltid.
Att sakna bil/körkort, långt pendlingsavstånd och tid är sådant som inte brukar räknas med. Jag brukade dock kunna motivera upp det för två tre veckor med anledning att inte riskera ökad sjukskrivningsgrad. Sen får man smisk på fingrarna...

Eller som min chef på annan myndighet en gång sa; står det inte uttryckligen att du inte får göra så, så är det bara att motivera upp varför du tagit det beslutet och dokumentera noga.

Så rådet är ju att testa! Se bara till att motivera det med din läkare och såklart att den håller med rent medicinskt.

Tack för info! Mitt ”problem” är bara att jag inte är sjukskriven (var det senast i december). Men jag har en skenande korttidsfrånvaro om jag tror skulle kunna bli mindre om jag fick lite återhämtning mitt i veckan.

Skulle jag krascha och bli heltidssjukskriven en period igen så kan jag i alla fall ta upp det med läkaren, i samband med återgång till arbetet.

 

[Magiana]

Ursprunget till frågan är dock att jag ganska ofta ser människor klaga på FK. Att deras regler hindrat tillfrisknande och val av rehab. Vilket är tokigt. FKs hinder kan aldrig vara annat än ekonomiska, därför förstår jag inte hur människor låter sig hindras från att bli friska.

Men när man inte kan betala sina räkningar p.g.a. av att pengarna dras in och man skyfflas runt i systemet så skapar det en stress hos den som är sjuk. Den stressen är skadlig och kan förutom att öka sjukligheten innebära att man inte orkar med den rehab man ska göra.

 

[Girasol]

Tack för info! Mitt ”problem” är bara att jag inte är sjukskriven (var det senast i december). Men jag har en skenande korttidsfrånvaro om jag tror skulle kunna bli mindre om jag fick lite återhämtning mitt i veckan.

Skulle jag krascha och bli heltidssjukskriven en period igen så kan jag i alla fall ta upp det med läkaren, i samband med återgång till arbetet.

Hmm. Din arbetsgivare har ett långtgående rehabansvar. Där i kan ligga att du får ändrade arbetstider om än tillfälligt. Har du lyft frågan? Kanske det går att göra något? Fundera dock på det så tillvida att du inte tappar sgi. Kan bli surt om du måste sjukskriva dig och arbetstiden/lönen är lägre = lägre sgi.

En möjlighet att runda detta är att begära tjänstledigt pga hälsoskäl exvis 25% Jobba resterande (eller vilken procentfördelning man nu väljer) och skriva in sig på af som deltidsarbetssökande och stämpla akassa. Ett varningens finger att akassorna kan vara lite tjuriga här. Men sgi är skyddad. Viktigt är att inte stå som arbetssökande med förhinder hos af (deras kod 14) för då har man inte skyddat sin sgi enligt lagen som tydligt säger att man ska vara aktivt arbetssökande och därmed står man i kod 11. (Benämns även skat istället för kod).


En djungel för den oinvigde, men personligen tycker jag det är intressant. Var någonstans var det beslutsfattarna glömde tänka liksom.... känner att jag går igång på sånt här bara jag tänker på det. Antingen görs det parallella saker eller så är det gropar och glapp i våra system.
På jobbet brukar vi prata om sugrör i stuprör inom varje myndighet och ibland kan inte ens de interna avdelningarna hos samma myndighet samverka. Vi försöker få till hängrännor utan att bli medberoende i systemfelen.

 

[mackan]

Tack för info! Mitt ”problem” är bara att jag inte är sjukskriven (var det senast i december). Men jag har en skenande korttidsfrånvaro om jag tror skulle kunna bli mindre om jag fick lite återhämtning mitt i veckan.

Skulle jag krascha och bli heltidssjukskriven en period igen så kan jag i alla fall ta upp det med läkaren, i samband med återgång till arbetet.

Jag jobbar med personal och FK har inte utgjort några problem för oss när de sjukskrivna på 25 eller 50 % velat fördela arbetstiden lite mer kompakt dvs med en dag helt ledig. Det har bl.a. motiverats med att arbetsplatsen ligger väldigt långt bort för de flesta dvs längre restid, så det har varit bättre för rehab att individerna fått komprimera det lite vid så pass låg sysselsättningsgrad som 25-50 %.

 

[mandalaki]

Hmm. Din arbetsgivare har ett långtgående rehabansvar. Där i kan ligga att du får ändrade arbetstider om än tillfälligt. Har du lyft frågan? Kanske det går att göra något? Fundera dock på det så tillvida att du inte tappar sgi. Kan bli surt om du måste sjukskriva dig och arbetstiden/lönen är lägre = lägre sgi.

En möjlighet att runda detta är att begära tjänstledigt pga hälsoskäl exvis 25% Jobba resterande (eller vilken procentfördelning man nu väljer) och skriva in sig på af som deltidsarbetssökande och stämpla akassa. Ett varningens finger att akassorna kan vara lite tjuriga här. Men sgi är skyddad. Viktigt är att inte stå som arbetssökande med förhinder hos af (deras kod 14) för då har man inte skyddat sin sgi enligt lagen som tydligt säger att man ska vara aktivt arbetssökande och därmed står man i kod 11. (Benämns även skat istället för kod).


En djungel för den oinvigde, men personligen tycker jag det är intressant. Var någonstans var det beslutsfattarna glömde tänka liksom.... känner att jag går igång på sånt här bara jag tänker på det. Antingen görs det parallella saker eller så är det gropar och glapp i våra system.
På jobbet brukar vi prata om sugrör i stuprör inom varje myndighet och ibland kan inte ens de interna avdelningarna hos samma myndighet samverka. Vi försöker få till hängrännor utan att bli medberoende i systemfelen.

Det pågår en jävligt seg rehabutredning av mig, den anpassning AG gått med på är att jag slipper kvälls- och helgjobb (läkarintyg behövdes).

Intressant det du skriver. Det skulle dock kännas skitkonstigt att vara inskriven på AF när jag inte söker jobb ... men tusen tack för info!

 

[Kilauea]

Efter att ha spanat länge i den här tråden, är det en fråga jag inte riktigt förstår inställningen i. Hur kommer det sig att, bara för att man inte vill eller orkar jobba 100%, om det beror på diagnostiserad sjukdom eller handikapp eller personlighet, förväntar man sig att samhället ska ta hela ansvaret för att man ska kunna jobba mindre och må bra?

Varför inte bara gå ned till 75% eller 50%- anpassa utgifterna, och börja må bra, istället för att klaga på FK?

Nu avser jag inte akuta sjukdomsfaser - det som handlar om en högst temporär omställningsförsäkring (vilket vi ska ha), utan när man kommit till insikt att man långsiktigt inte kommer att klara mer än deltid.

Vad är det som gör att samhället direkt ska gå in och kompensera för att en individ inte är 100% presterande? Varför är inte fler beredda att ta ansvar för sin egen trivsel och sitt välbefinnande?

Jag har, som jag skrivit tidigare i tråden, gått ner till 50%. Dock tack vare att jag har semester att ta ut en dag i veckan, på bara 50% skulle jag inte kunna gå runt vid en ny sjukskrivning. Dessutom räknar jag med minimipension, vilket känns skit eftersom jag jobbar det jag kan/orkar.
Med sjukersättning på tex 25% skulle jag kunna jobba 50% och ha mer ok sgi, men det tycker varken du eller FK att jag är värd.

Men (nu har jag kommit hem, landat på stolen och orkar tänka vidare..) jag tycker att den här frågan ska tas upp för diskussion med sjukskrivande läkare som då tydligt måste motivera varför man skulle vara hjälpt av det (förkorta sjukskrivning exempelvis) och det brukar också vara för en viss period. Ännu viktigare är att inte påbörja dessa arbetstidsförändringar innan fk godkänt dem. Annars är det att man ju anses klara arbeta heltid.
Att sakna bil/körkort, långt pendlingsavstånd och tid är sådant som inte brukar räknas med. Jag brukade dock kunna motivera upp det för två tre veckor med anledning att inte riskera ökad sjukskrivningsgrad. Sen får man smisk på fingrarna...

Eller som min chef på annan myndighet en gång sa; står det inte uttryckligen att du inte får göra så, så är det bara att motivera upp varför du tagit det beslutet och dokumentera noga.

Så rådet är ju att testa! Se bara till att motivera det med din läkare och såklart att den håller med rent medicinskt.

Jag tycker det konstigaste med systemet är att min läkare, som träffat mig och undersökt mig och bedömer min arbetsförmåga nedsatt, ska bli ifrågasatt av FK's läkare - som utgår från några riktlinjer och på order från staten (?) ska hålla sjukskrivningarna nere.

 

[sjoberga]

Men när man inte kan betala sina räkningar p.g.a. av att pengarna dras in och man skyfflas runt i systemet så skapar det en stress hos den som är sjuk. Den stressen är skadlig och kan förutom att öka sjukligheten innebära att man inte orkar med den rehab man ska göra.

Det är därför jag efterlyser generösare regler så att man får gott om tid att anpassa utgifterna efter sin långsiktiga förmåga att skapa intäkter. En omställningsförsäkring helt enkelt.

 

[sjoberga]

Jag har, som jag skrivit tidigare i tråden, gått ner till 50%. Dock tack vare att jag har semester att ta ut en dag i veckan, på bara 50% skulle jag inte kunna gå runt vid en ny sjukskrivning. Dessutom räknar jag med minimipension, vilket känns skit eftersom jag jobbar det jag kan/orkar.
Med sjukersättning på tex 25% skulle jag kunna jobba 50% och ha mer ok sgi, men det tycker varken du eller FK att jag är värd.


Jag tycker det konstigaste med systemet är att min läkare, som träffat mig och undersökt mig och bedömer min arbetsförmåga nedsatt, ska bli ifrågasatt av FK's läkare - som utgår från några riktlinjer och på order från staten (?) ska hålla sjukskrivningarna nere.

Hur vet du vad jag tycker? Märkligt uttalande.

Jag tycker att din 50% insats (varje procent ska märkas) ska värderas högt och ge en god nettolön.

 

[Kilauea]

Hur vet du vad jag tycker? Märkligt uttalande.

Jag tycker att din 50% insats (varje procent ska märkas) ska värderas högt och ge en god nettolön.

Det var så jag tolkade ditt inlägg som jag citerade.

 

[Lilla]

Det absolut konstigast och dummaste är i mitt tycke att en läkares ord inte står. Om jag går till en läkare under lång tid har nog dom flesta utbildade människor hunnit göra sig en uppfattning om mig som person. Man kan inte sätta folk i en och samma ram.
Och jag står fast vid att något är fel när man ska behöva gå i personlig konkurs pga sjukdom. Jag blir heligt förbannad.

 

[Alexandra_W]

Jag håller med om att i en akut fas måste man få hjälp med tid för att bli frisk och tid för omställning om det inte är ett temporärt tillstånd och är det kroniskt/långvarigt så måste man också kunna få hjälp på någon nivå för att överleva. Men då tycker jag (i det långvariga fallet) handlar det mer om att jämställa med ekonomiskt bistånd, inte en försäkringslösning som staten står för där man täcker upp en inkomst man inte mäktar med att skapa.

Det jag vänder mig emot är att normen är 100% och annars ska direkt staten in och täcka upp.

Fast staten täcker ju upp den inkomst du skulle haft om du klarat arbeta som tidigare. Inte någon slags dröminkomst man aldrig skulle nått upp i annars.
Dvs man mäktar inte med att fortsätta skapa inkomsten pga sjukdom/skada när det gäller sjukförsäkringarna. Men man har klarat det innan.

Och ja normen är heltid. På gott och ont. Men samhällsnormen är att en frisk, normalproduktiv medborgare ska kunna arbeta 100% i något arbete.

 

[Shudde]

Jag är insatt och vet hur systemet fungerar idag. Av någon anledning tror alla att diskussionen handlar om försämringar. Jag ser snarare att man bör göra systemet generösare för att låta människor bli friska utan direkt ekonomisk oro.

På längre sikt bör människor behandlas lika inför det faktum att man inte kan skapa sin egen inkomst. Det handlar om just jämlikhet och rättvisa.

Ursprunget till frågan är dock att jag ganska ofta ser människor klaga på FK. Att deras regler hindrat tillfrisknande och val av rehab. Vilket är tokigt. FKs hinder kan aldrig vara annat än ekonomiska, därför förstår jag inte hur människor låter sig hindras från att bli friska.

Jag håller med dig till viss del, ffa betr ursprungsinlägget som gällde knäproteser, där finns ju helt klart en arbetsförmåga 180 dagar efter om man ser till hela arbetsmarknaden. Det gäller de flesta diagnoser/besvär. Sen är kanske gränsen satt för snäv när det faktiskt finns en planerad arbetsåtergång vilket flera här vittnat om.

Men har man en kronisk nedsättning finns ju alternativet att byta jobb alt ansöka om sjukersättning. Skattebetalarna ska inte betala för att någon älskar sitt arbete men bara kan göra det till 50% om man har 100% arbetsförmåga i annat arbete.