Vad romantiskt, en rad lyckliga omständigheter och innovation har byggt välfärden säger du. Till viss del är det förstås lyckliga omständigheter - att Sverige inte haft några större krig på senare år har lett till välstånd tex. Istället har vi tjänat på det genom vapenexport osv, innovation som du kallar det.
Men du har kanske glömt att fattiga från början inte ens hade rösträtt, medan välbärgade hade flera röster, än mindre existerade det något välfärdssamhälle. Arbetare krävde allmän och lika rösträtt och omfördelning av resurser, hade de inte krävt det hade de inte fått det. Många rika ville absolut inte ge upp sina privilegier. De konservativa gav så småningom efter för krav om rösträtt och sociala reformer av rädsla för revolution.
Så att beskriva den allmänna välfärden som något som inte har med arbetare att göra är ett förminskande av de politiska rörelser som drev på förändringen till en bredare svensk välfärd för alla. Lite som att säga att det var de styrande männen som fixade kvinnlig rösträtt pga en rad lyckliga omständigheter och innovation, när det i själva verket drevs på av människor utifrån, och till stor del kvinnorna som inte hade den rätten.
De stora förändringarna i samhället, demokrati och välfärd, har drivits av en folklig opinion och deras krav på rättigheter.
