Sv: Nu är det slut...
Tack allihopa
det är så tomt ute i kaningården
Utdrag från min dagbok
"såhär dagen efter känns det så mycket bättre...
torsdagskväll blev du hängig, fredagmorgon var du detsamma och fredagkväll var du förstörd. I höstas hände samma sak men du repade dig men kom inte upp i den vikt du hade tidigare.
Tänkte att det tar väl ett tag innan du lägger på dig men från torsdag till fredag rasade du i vikt så snabbt, helt ofattbart hur ett djur kan försvinna så snabbt.
På kvällen så försökte jag få dig att äta nånting men du åt några pellets sen ville du inte mer, orkade inte, och jag förstod att det var slutet.
En timme senare skulle jag gå ut och ge dig vatten med en spruta och du hade ramlat omkull och kunde inte resa dig igen. Du fick panik och sedan kom krampanfallen. Tog med dig in och satte mig i hallen för att trösta dig och jag bara grät. Ditt hjärta slog så fort.
Men efter ett tag blev hjärtrytmen lugnare, dina kramper slutade upp och du slappnade av, hjärtat slog långsamare än normalt och jag förstod att nu var det nära.
Klappade dig över huvudet och kinden som jag vet att du älskade... du låg där lång och avslappnad när du plötsligt gjorde en sista rörelse genom att kura ihop dig och försvinna... dina hjärtslag dog bort och du var borta för alltid
det känns så skönt att jag fick vara med dig ända in i slutet! Du slapp sluta ditt liv ensam och rädd. Min fina vän... vem ska nu sätta skräck för besökande i kaningården? Vem ska sätta katten på plats? Vem ska nu fylla tomrummet efter min älskade Hampus? Vem ska följa mig som en trogen vän vart jag än går?
Jag hoppas du har det bra med pappa Hampus nu på andra sidan mitt lilla busfrö som ditt namn betydde... det var du verkligen
älskade Ganti"