Nr 13 om våra 06: or

[happyrider]

Nu har min lilla fått en minivila.
Sista träningen i söndags gick riktigt bra.
Det är fortfarande väldigt grundläggande bitar vi tränar på och lång väg kvar. Men det är så roligt när jag känner hur bra det faktiskt kan bli i sista änden. Det känns riktigt roligt!!

Är så glad över min tränare som har ett tänk som verkligen stämmer överrens med min "ridfilosofi" och att jag känner att tränaren gillar min häst. Det är så viktigt för mig, att tränaren är positivt inställd till oss som ekipage.

Jag har tränat en del för ovannämnda tränare med förrförra hästen (stora brun som var min 06:a )
Och jag fick alltid känslan av att hen inte gillade oss och att vi var hens sämsta elever.
En träning sa hen till mig: "Du är inte här för att söka bygglov för lång häst"
Jag kan skratta åt det idag men då blev jag riktigt ledsen

Så positiv uppmuntran och ett äkta engagemang är viktigt för mig. Jag vill få känslan på träningarna att, visst är det skitsvårt men jag kommer lösa det i sinom tid

 

[fio]

@Gaia Hon ser verkligen jättefin o glad ut! Jag får hopp när jag ser er, min har ju också trav av mindre modell men har inte fått igång bakbenen än som Gaia.

@fio Roligt! Hur kändes ryggen? Själv var jag på träning med en av mina försäljningshästar, terräng stod på schemat. Alltid lika spännande innan man vet om de tänker hoppa allt, men HERREGUD vilka fina hästar jag har! Lilla Sigrid har en helt fantastisk galopp, är oerhört cool i huvudet och hoppade allt jag styrde på direkt. Älskar mina irländare! Har lånat ut henne till kompis i helgen som ska starta i Dagstorp, Pållan o jag kommer bli utklassade.

Jag kanske borde ha en Sigrid, fast livet blir inte lika spännande då

Ryggen känns ok, inte jättebra men ingen katastrof

 

[Novali01]

@happyrider givetvis måste man ha en tränare som är med en och som gillar ekipaget. Men jag kan tycka att tränare som lägger personliga värderingar i vad det tycker om ens häst, istället för att träna det dom ser o vill förbättra, inte är värda att lägga en spänn på. Kul att det går så bra och smart att ge henne en mini-vila då.

@fio Det är bara att komma o köpa! du kan få en fux....

 

[EllaBella]

Jag tänkte när jag läste om tränare hur viktig roll de faktiskt har och hur olika de förvaltar den rollen. Personligen är det viktigast för mig att tränaren är insatt och förstår mina förutsättningar, så att vi åtminstone kan ha någorlunda lika mål och förväntningar. En tränare som "hittar oss där vi är och hur vi är". Och som kan förmedla "tråkiga" saker på ett bra sätt. Att åka från träning gråtandes och vilja lägga ner allt vad ridning heter för att jag känner mig värdelös är inget alternativ, det går fetbort som min minsta kille hade uttryckt det. Om jag gråter och känner mig värdelös, för det händer, vill jag ha en tränare som sakligt och peppande försöker få mig på bättre tankar trots en urtråkig lektion, som ser till att jag lämnar träningen med känsla av att vilja göra det bättre, vilja bli bättre.

För några år sedan (typ hundra) var jag riktigt fast hos en som bara fick mig att må superdåligt, och ändå inte våga sluta eller byta, det var helt galet vilken hemsk situation. Det slutade med att jag hade ett väldigt långt uppehåll för jag vågade inte åka till någon annan, vågade inte åka någonstans med hästen utifall hen hade fått nys om det. Hen blev en sån dyr historia för mig både mentalt men även ekonomiskt då väldigt många lektioner slutade med att "du måste kolla upp det med hästen" eller "du måste ha en annan sadel". Det positiva var väl att jag med tiden blev väldigt "utbildad

 

[Maui]

Jag tänkte när jag läste om tränare hur viktig roll de faktiskt har och hur olika de förvaltar den rollen. Personligen är det viktigast för mig att tränaren är insatt och förstår mina förutsättningar, så att vi åtminstone kan ha någorlunda lika mål och förväntningar. En tränare som "hittar oss där vi är och hur vi är". Och som kan förmedla "tråkiga" saker på ett bra sätt. Att åka från träning gråtandes och vilja lägga ner allt vad ridning heter för att jag känner mig värdelös är inget alternativ, det går fetbort som min minsta kille hade uttryckt det. Om jag gråter och känner mig värdelös, för det händer, vill jag ha en tränare som sakligt och peppande försöker få mig på bättre tankar trots en urtråkig lektion, som ser till att jag lämnar träningen med känsla av att vilja göra det bättre, vilja bli bättre.

För några år sedan (typ hundra) var jag riktigt fast hos en som bara fick mig att må superdåligt, och ändå inte våga sluta eller byta, det var helt galet vilken hemsk situation. Det slutade med att jag hade ett väldigt långt uppehåll för jag vågade inte åka till någon annan, vågade inte åka någonstans med hästen utifall hen hade fått nys om det. Hen blev en sån dyr historia för mig både mentalt men även ekonomiskt då väldigt många lektioner slutade med att "du måste kolla upp det med hästen" eller "du måste ha en annan sadel". Det positiva var väl att jag med tiden blev väldigt "utbildad

Hemskt Så får det ju inte gå till. Tur att du kom bort ifrån den tränaren.

 

[fio]

Jag åker faktiskt till en tränare emellanåt som tycker vi är typ det sämsta som existerar, det är utvecklande och det peppar mig. Vi känner varandra väldigt bra men hen försöker sätta oss i skiten konstant, min utmaning är att hen aldrig ska lyckas.

Grå har bara varit där en gång när han var 4 i maj... Vi hoppade saker få 4 åringar hade gjort.. Vi har inte varit där sen dess men ja är nog dags snart igen att få höra hur kassa vi är

 

[tuaphua]

Jag åker faktiskt till en tränare emellanåt som tycker vi är typ det sämsta som existerar, det är utvecklande och det peppar mig. Vi känner varandra väldigt bra men hen försöker sätta oss i skiten konstant, min utmaning är att hen aldrig ska lyckas.

Grå har bara varit där en gång när han var 4 i maj... Vi hoppade saker få 4 åringar hade gjort.. Vi har inte varit där sen dess men ja är nog dags snart igen att få höra hur kassa vi är

Normalt brukar jag också reagera med "du ska få se din jävel". Det taggar mig om någon tex säjer som min tränare gjorde "det här är en jävla skithäst" när jag kom dragandes med min nuvarande. Han hade inte sagt det till de flesta, även om han vill. Men han vet att till mig är det lugnt.
Och det VAR en jävla skithäst som han uppförde sig då.
Idag anses han av samma vara jävligt bra.

Jag har också såna elever som uttryckt att de vill att man säger exakt allt man tänker. De vill inte ha pepp och bra. De vill ha en avhyvling.

Sånt måste man känna in som tränare, hur folk vill ha det.

Tyvärr måste man ibland tala om att folk har för svår häst. När det blir riktigt farligt måste man göra det oavsett om de blir ledsna eller inte.

 

[happyrider]

Jag har heller inga problem med en ärlig och rak tränare.
Däremot är det en väsentlig skillnad på hur man som tränare väljer att lägga fram saker och ting.
Man kan antingen välja att förminska eller höja någon..
Jag jobbar ju som pedagog och reflekterar dagligen över hur enkelt eller otroligt svårt det kan vara med kommunikation.

Tur att jag har min tränare som är rak, tydlig och peppade allt utifrån det jag behöver för stunden.

 

[tuaphua]

Jag har heller inga problem med en ärlig och rak tränare.
Däremot är det en väsentlig skillnad på hur man som tränare väljer att lägga fram saker och ting.
Man kan antingen välja att förminska eller höja någon..
Jag jobbar ju som pedagog och reflekterar dagligen över hur enkelt eller otroligt svårt det kan vara med kommunikation.

Tur att jag har min tränare som är rak, tydlig och peppade allt utifrån det jag behöver för stunden.

Ja, det blir ju ibland problem med de som är jävligt bra på att rida och kanske inte så bra pedagoger/socialt begåvade. Såna finns så klart ett gäng. Precis som inom andra yrkesgrupper.

Man måste kunna känna av hur man ska handskas med både ryttare och häst för att ge ekipaget bäst förutsättningar att komma vidare.

 

[fio]

Det beror nog lite på hur man är van vid och hur man är som person.. mina ridlärare på ridskolan var ju svårklassryttare hopp och dressyr och det fanns inga ursäkter.. Men det var ju på slutet av 70 talet början på 80 talet.. det var väldigt militäriskt, sen följdes det av hopptränare som var allmänt kända för att vara stenhårda och elaka... Jag känner mig hemma i den miljön

Men det är klart, jag vet många som blev knäckta men på den tiden så ansågs dom bara vara mesar. Det var en extremt hård kultur förr .

 

[happyrider]

@fio helt klart!!
Det var en annan mentalitet förr..
Även jag var med på den tiden och minns framförallt en hopptränare som de flesta var livrädda för...
Det som var positivt då var att man tänjde hela tiden sin gräns för vad man trodde man klarade av...
Det var ingen som vågade ifrågasätta eller säga ifrån, då åkte man ut från ridhuset med hästen före.
Så jag hoppade både högre och svårare än jag egentligen vågade.
Hmm, men jag föredrar helt klart en respektfull dialog mellan tränare och elev

 

[tuaphua]

Det beror nog lite på hur man är van vid och hur man är som person.. mina ridlärare på ridskolan var ju svårklassryttare hopp och dressyr och det fanns inga ursäkter.. Men det var ju på slutet av 70 talet början på 80 talet.. det var väldigt militäriskt, sen följdes det av hopptränare som var allmänt kända för att vara stenhårda och elaka... Jag känner mig hemma i den miljön

Men det är klart, jag vet många som blev knäckta men på den tiden så ansågs dom bara vara mesar. Det var en extremt hård kultur förr .

Ja, jag har haft såna större delen av min uppväxt. Första åren på ridskolan hade vi någon jätterar. Men sen blev det någon fd ridande polis och dressyrryttare som tyckte vi red som skit. Sen mina privata tränare när jag gick över till det var ofta militärer och svårklassryttare. Det fanns inte alltid pedagogisk utbildning. Utan mest bara en jävla hästfeeling och en syn av att man kunde bara man kämpade.
Idag vet jag få som stått i fältsits i korta läder i flera h upp och ner i backar i gassande sol mitt på dagen utan att sitta ner och få straff att stå upp längre om vi rasade ner i sadeln. Haha.. Det var liksom lite annat tänk.

Idag har jag 3 tränare. De är egentligen alla av den gamla skolan i form av att man får kämpa. Men den enda av dom som är utbildad tränare har själv haft en riktigt vidrig lärare som nedvärderade och inte bara var sträng. Stränga var alla på den tiden på Strömsholm. Så att vara hård är ju inte samma som att medvetet vilja få folk att bryta ihop. Såna hoppas jag förvinner mer och mer. Jag har stött på den människan. Och det är inga trevliga lektioner.

Man vill ju vara tuff nog att få folk lämna komfortzonen. Men där låta dem känna att de klarar saker och växer med det.

Jag tror både du och jag är rätt extrema i hur vi funkar faktiskt.
Det var några som sa efter att ha sett min lektion som pågick i 1,5 h att de aldrig skulle våga rida för min tränare. Då var han inte alls nedvärderande eller elak på något vis. Men han var på konstant och pressade mig och var ärlig då jag misslyckades och berättade att det inte var bra. Sen blandades det med "jävligt bra nu" etc. Men det räcker liksom inte för vissa.
Min tränare funkar så att om han är engagerad i en elev så är det mycket energier sas, hela spannet och hela tiden. Oftast är han inte så engagerad och det verkar de flesta uppskatta mer.

 

[tuaphua]

@fio helt klart!!
Det var en annan mentalitet förr..
Även jag var med på den tiden och minns framförallt en hopptränare som de flesta var livrädda för...
Det som var positivt då var att man tänjde hela tiden sin gräns för vad man trodde man klarade av...
Det var ingen som vågade ifrågasätta eller säga ifrån, då åkte man ut från ridhuset med hästen före.
Så jag hoppade både högre och svårare än jag egentligen vågade.
Hmm, men jag föredrar helt klart en respektfull dialog mellan tränare och elev

Konstigt att man fortsatte trots vissa grejer egentligen. Jag har ju också haft as till ridlärare förr. Men på något vis fortsatte man iaf.

 

[Gaia]

Arbetsnarkomanen har varit i farten igen Skulle bara ta en promenad på gräsfältet men Bianca tyckte att här jobbar man faktiskt (eller ÄTER! Helst det...) Är hon på humör räcker med att peka med fingret eller titta på bakbenen för att få effekt

 

[SkorpSmulan]

På tal om tränare så har jag ridit för tränare för första gången sen i augusti och jag kunde inte ha varit nöjdare. Det är ju fint när hästen utvecklas till det bättre trots skador och diverse sjukdomar. Jag skötte mig rätt bra jag med.
Behövde verkligen detta, hästlivet och inspirationen har varit i botten ett bra tag.

 

[Maui]

Idag har vi debuterat LA3. Fick 63% och jag är jättenöjd. Vi hade inte ens ridit rörelserna innan. Hade lite svårt med skritten då hon blev lite ivrig och taktade lite.
Det är samma tävling som jag förra året bestämde mig att sälja Rivica för att hon var så spänd och svår att rida Ratzia bara tuffade på trots att det var mörkt i manegen och lite att titta på.
Sen fick jag skynda hem för att köra Sara till hopptävling på Åby med den grå.Tur att det är nära. De rev ett i 135.
Imorgon är det dags igen då hoppar hon båda hästarna.

 

[EllaBella]

Idag har vi debuterat LA3. Fick 63% och jag är jättenöjd. Vi hade inte ens ridit rörelserna innan. Hade lite svårt med skritten då hon blev lite ivrig och taktade lite.
Det är samma tävling som jag förra året bestämde mig att sälja Rivica för att hon var så spänd och svår att rida Ratzia bara tuffade på trots att det var mörkt i manegen och lite att titta på.
Sen fick jag skynda hem för att köra Sara till hopptävling på Åby med den grå.Tur att det är nära. De rev ett i 135.
Imorgon är det dags igen då hoppar hon båda hästarna.

Ni är jättefina Det var väldigt roligt att både se er på banan och sedan prata med dig Fastän jag antagligen verkade lite "off" och det var jag ju, hade mycket i huvudet och var supertrött efter en natt med väldans lite sömn.

 

[Maui]

Ni är jättefina Det var väldigt roligt att både se er på banan och sedan prata med dig Fastän jag antagligen verkade lite "off" och det var jag ju, hade mycket i huvudet och var supertrött efter en natt med väldans lite sömn.

Du var nog inte mer off än jag för jag märkte inget alls.
Oj så vi frös på Åby när det plötsligt gick från värme till kallt.
Ratzia var felfri i 130 och kom 6-a

 

[Novali01]

Utmanar lite då men.....Tack vare allt pedagogtjafs i skolorna nuförtiden och föräldrars outhärdliga curlande av ungar har vi ju ett par generationer barn som ger upp. Konstant ger upp. Finns inget jävlar anamma i ungarna, de orkar inte jobba, dvs mocka o sköta, och rida hästen utan föräldrarna springer där o passar upp! DET GÖR MIG GALEN!!!
Men helt ärligt, barnen sitter o lipar ute på tävlingar för att de rivit ett hinder? Eller fått dåliga dressyrpoäng eller missat ett hinder. ISTÄLLET FÖR ATT LÄRA SIG AV DET! Jag såg ett praktexempel på det i helgen, en ryttare i början av 20-års åldern, outhärdligt bortskämd som för en gång skull hade en tävling som inte blev så bra. H*n skrek som en vettvilling på sin mamma, var så otrevlig att hade jag varit morsan hade jag släppt grimskaftet, lämnat hästen på fläcken o åkt min väg för att inte komma tillbaka. Men som man sår får man skörda och denna mamma har skämt bort ungen konstant. Men i mina ögon är det skandal. Så mycket tid o pengar som föräldrar lägger på sina barn har ju bara lett till bortskämda ungjävlar som inte lär sig att kämpa för nåt, är det så himla mycket bättre än på vår tid? Nej, tror inte det även om jag är fullt medveten om att allt inte var bättre förr.

 

[EllaBella]

Jag fortsätter tänka och säga att jag menade just att det oftast är hur man säger saker som gör hur det tas emot. Självklart vill jag inte ha en tränare som jamsar eller inte säger hur det är,