Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!
Tack alla som beklagar
Saknaden är större än sorgen. Sorgearbetet har jag redan gått igenom sedan han fick sin dom, nu saknar jag bara honom. Han var SÅ följsam sista promenaden, jag styrde honom med tanken för att övertala honom att det var helt okej att gå med matte upp till sommarhagen fast han inte orkade egentligen. Jag behövde inte ta en enda gång i grimskaftet utan bara höja ena handen en liten aning för att säga, kom så ska vi gå till hagen. Okej då sa han och så gick vi tillsammans, sakta sakta.
Han följde, och när han fick syn på mamma, veterinären och vet. medhjälparen som stod där uppe pekade öronen rakt fram, steget blev lite raskare och han såg så GLAD ut. Ja, men här var ju nån som ville prata med mig
Han var ALLTID så trygg med sina människor, knatade utan vidare bort från andra hästar bara för att vara med oss. Han bara stod när vet satte kanylen i stallet och sydde fast den i halsen på honom. Han bara stod när vi parkerade honom bland de rosa blommorna, han bara stod medan veterinären gav honom första sprutan, matte säger att det är OK och då ÄR det OK. Sedan bara fanns han inte mer. Han fick Somulose och var medvetslös innan han började falla efter en halv av tre stora sprutor, ögonen bara dimmades över och så låg han. Så fint, så lugnt, inte en enda ryckning eller suck, bara lugn och tårar.
Hur ont han än haft och hur jobbigt han än tyckt det har varit har han snällt gjort det jag och hans veterinärer bett om med böjprov, longering, röntgen etc, inget annat har räknats för honom.
Det är det jag saknar mest. Vi hade en sådan otroligt fin kommunikation på marken. Ridning och körning vet jag nu varför de problemen som fanns just fanns, han kunde inte rent fysiskt rygga med ryttare eller vagn, han klarade inte av att dra något tyngre, han klarade inte av att trava eller galoppera på ridbana/böjda spår. Jag är så innerligt glad att jag lyssnade, och inte tvingade honom när han berättade att han inte kunde!
Jag ser massor av likheter med Egonson i shettisen jag har nu, han är extremt snäll, väldigt lydig och litar på människor på samma vis men han är mycket mer självsäker med andra hästar, Egonson var så extremt försiktig och satte all sin tillit till mig i alla situationer.
Fjorden är snäll och helt otroligt charmig på sitt vis men hon är en helt annan typ av häst och det är kul att lära känna henne. De är egna personligheter som jag lär mig älska mer för varje dag. Innan kunde jag inte visa att jag älskar någon men Egonson har lärt mig hur man gör så nu vågar jag
