Nöjd med vardagen?

[Fjordfrälst]

Detta tror jag ä en nyckel till nöjdhet.

Suktar man efter annat hela tiden är man ju aldrig nöjd. Oavsett om man är rik eller fattig, frisk eller sjuk.

Precis så!

 

[tanten]

Jag tror nog jag försöker se det positiva i det mesta?

Jag har ett fint litet hus, jag har därmed tak över huvudet, mat på bordet och inga kriser eller katastrofer inom synhåll.

Min hälsa är skräp men det är inget jag kan påverka så varför älta det? Jag gör det jag orkar, och ingen flåsar mig i nacken för det eftersom jag numera har sjukersättning.

Har en fin kamrat i min hund och naturen invid tomten.
Skulle önska ett livligare socialt liv. Men det är som det är. Orkar inte mer just nu.

Så på det hela skapligt nöjd!

 

[Filura]

Förutom mina hundar (som är ljuset i mitt liv!) och tak över huvudet; nej verkligen inte, dagarna är en ständig kamp mot ångesten.

 

[Tonto]

Jag hade önskat att dagarna var längre så att jag hade mer tid till allt och kanske bott mer lantligt så att vi slapp så mycket hundmöten och människor på promenaderna, men annars så är jag nöjd med vardagen.

 

[Migo]

Ja och nej. Det är inte synd om oss, alls. Men det är ändå ganska långt från hur jag skulle vilja att livet såg ut.

Jag jobbar med nått jag trivs med, men jag lider av att inte äga mitt boende och inte ha kontroll på tillvaron. Att hyra bostad, hyra fårstall, inte kunna planera framåt och vara beroende av andras välvilja... det tär enormt. Plus att jag jobbar delade pass de flesta av veckans dagar inkl extratimmar vid behov, så jag är på benen från 05-20 och sover dåligt pga krämpor, det bidrar ju...

 

[Luff]

Fysiskt är det kasst vilket påverkar mig psykiskt riktigt illa. Men familj, jobb och livssituation är toppen. Så det är väl i balans. Men gu vad jag skulle vilja få tillbaka någon form av energi i tanken.

 

[Karro-Lina]

Ja, jag är nöjd med min vardag. Jag har sett till att den blir så bra som den kan enligt de förutsättningar jag har.
Fick för ett antal år sedan en tumör i ryggmärgen och livet förändrades totalt och det som krävs för att jag skall vara nöjd med vardagen förändrades såklart också kraftigt.
Fick lära mig att ändra perspektiv (vilket jag är glad för nu för det har hjälpt mig mycket i livet).

Jag har till och från besvärliga nervsmärtor i benen och eftersom kyla påverkar otroligt negativt har vi valt att bosätta oss i ett varmt land då vi hade den möjligheten. Ett otroligt lyft för vardagen då jag avskyr kyla inte enbart för att jag får mer ont.
Har en fantastisk sambo, fina vänner (både nya och gamla barndomsvänner) som ger mig otroligt mycket glädje, har ett jobb som jag trivs med trots att ryggproblem innebar att jag fick byta bort det jobb jag älskade över allt annat (hästavdelning på klinik) och en högt älskad vovve som förgyller tillvaron. Har valt att ej skaffa barn och ju mer tiden går desto tryggare och gladare blir jag i det beslutet.
Har det väldigt bra helt enkelt☺

Som redan nämnts så försöker även jag fokusera på det som är positivt och en vardag med skratt och humor är en förutsättning för att jag skall vara nöjd.
Innan min sjukdom tror jag att jag förhöll mig till vardagen annorlunda och när det blev tydligt att en bra vardag inte alls innebär de saker jag tidigare trott så tycker jag att jag blivit bättre på att uppskatta de små enkla sakerna och göra det bästa av det liv jag har.
Många terapitimmar har det blivit, dels för att hantera den sorg som ibland uppstår när livet inte blev som man tänkt men också för att lära mig leva med sällskap av kronisk smärta.

 

[Elisha]

Jag är väldigt nöjd med min vardag. Nästa år ska jag dessutom köpa häst till mig efter en del år som ponnymamma enbart, så då blir det extra trevligt.

 

[_Taggis_]

Känner att det var svårt att hitta en bra rubrik. Men är ni nöjda med er vardag?

Jag känner mig missnöjd, men vet inte vad jag skulle kunna göra för att bli mer nöjd. Eller vissa saker vet jag, men där sätter ekonomin käppar i hjulen.

Nä inte ett dugg. Jag håller på att förgås av tristess. Mitt största bekymmer är att jag inte riktigt vet vad jag ska ägna mig åt, och om jag väl kommer på nåt så får jag alltid bakslag så jag liksom ska få gnuggat i ansiktet att Nej det var ju inte nån ide att försöka göra nåt. Tex när jag försökte satsa på träning och då löpning som är mitt största träningsintresse, nej då får jag alla möjliga bekymmer som motarbetar det. Det är som att livet tydligt försöker tala om för mig att jag bara ska sitta hemma och mögla.

 

[Bulldoozer]

Jag är väldigt tacksam för livet jag lever idag, mina nära och kära + fyrbenta är friska och krya. Vi behöver inte oroa oss ekonomiskt, jag och maken har hängt ihop i snart två decennier och är inte less på varann (vi ses väl för sällan ). Han verkar trivas med jobbet, jag trivs med mitt jobb, vi trivs ihop. Vi trivs med boendet även om vi gärna haft mark och kunnat ha djur så trivs vi med vårt hus och att vi bor på landet men ändå nära till det mesta.

Nöjd? Det ligger nog inte i människors natur att vara helt nöjd.. Jag pluggar halvtid utöver jobbet för att jag var lite uttråkad en dag och sökte in, jag har en massa projekt på G och planerar kurser jag ska hålla i, fantiserar om kurser jag vill gå med vovven, har fyra hundar hemma att sysselsätta, en flock får jag hjälper till med och vill ut och tävla med min hund.
Är lite ledsen att bilen är på verkstan tills efter jul, att knät gör att jag inte fullt mobil, att jag har fått hälsporre som stökar till det men är samtidigt tacksam att man inte har värre krämpor.
Vore man helt nöjd skulle man väl vila på sina lagrar tänker jag och inte hela tiden hitta på nya projekt .

 

[Lingon]

I grund och botten borde jag vara nöjd. Familj, bostad, jobb osv är bra. Men trots att jag har ett jobb jag trivs med så trivs jag inte alls med att jobba heltid.

Två dagars helger räcker inte. Jag hinner inte göra allt det som jag inte hinner/orkar göra i veckorna plus vila. Det är antingen eller. Jag hinner inte stressa av och verkligen börja vila på riktigt innan det är måndag morgon igen. Efter jobb är jag trött och orkar inte göra en massa. Jag är morgonmänniska.

Tre dagar hade varit bättre. En dag till att göra sånt som måste göras. Ärenden, städa, tvätta osv. Och sen två dagars riktig ledighet.

 

[Praefatio]

I grund och botten borde jag vara nöjd. Familj, bostad, jobb osv är bra. Men trots att jag har ett jobb jag trivs med så trivs jag inte alls med att jobba heltid.

Två dagars helger räcker inte. Jag hinner inte göra allt det som jag inte hinner/orkar göra i veckorna plus vila. Det är antingen eller. Jag hinner inte stressa av och verkligen börja vila på riktigt innan det är måndag morgon igen. Efter jobb är jag trött och orkar inte göra en massa. Jag är morgonmänniska.

Tre dagar hade varit bättre. En dag till att göra sånt som måste göras. Ärenden, städa, tvätta osv. Och sen två dagars riktig ledighet.

En vän till mig gick ner till 80% och säger att det är hennes livs bästa beslut. Det märks inte extremt mycket på ekonomin, men gör väldig skillnad för livet att vara ledig nästan halva veckan. Hon säger precis som du: hon har fredagen för fix och ärenden och sedan hela helgen helt fri.

Kunde det vara något att prova?

 

[grodan21]

En vän till mig gick ner till 80% och säger att det är hennes livs bästa beslut. Det märks inte extremt mycket på ekonomin, men gör väldig skillnad för livet att vara ledig nästan halva veckan. Hon säger precis som du: hon har fredagen för fix och ärenden och sedan hela helgen helt fri.

Kunde det vara något att prova?

Jag har funderat på det många gånger, men 20% av lönen, det skulle göra att det för mig inte fans några marginaler alls i ekonomin

 

[Lingon]

En vän till mig gick ner till 80% och säger att det är hennes livs bästa beslut. Det märks inte extremt mycket på ekonomin, men gör väldig skillnad för livet att vara ledig nästan halva veckan. Hon säger precis som du: hon har fredagen för fix och ärenden och sedan hela helgen helt fri.

Kunde det vara något att prova?

Nä, inget alternativ. Min arbetsgivare tycker inte om deltid och jag vill inte gå ner i lön.

 

[Praefatio]

Jag har funderat på det många gånger, men 20% av lönen, det skulle göra att det för mig inte fans några marginaler alls i ekonomin

Åh, nej, jag förstår verkligen. Min vän har visserligen ingen astronomisk lön men en kombination av helt okej lön och låga utgifter gjorde att det kändes helt okej att gå ner i lön.

 

[grodan21]

Åh, nej, jag förstår verkligen. Min vän har visserligen ingen astronomisk lön men en kombination av helt okej lön och låga utgifter gjorde att det kändes helt okej att gå ner i lön.

Jag äger bil, häst och boende. Så har relativt höga utgifter

 

[grodan21]

En period gick jag ner en timme per dag, det gjorde mycket! Men även det blev ju en fråga om pengar.

 

[Praefatio]

Jag äger bil, häst och boende. Så har relativt höga utgifter

Ja, hon hyr en ganska billig (skitfin) lägenhet mitt i stan, har en katt men inga barn eller större djur och åker kollektivt. Jättesmå utgifter i jämförelse.

 

[Praefatio]

Nä, inget alternativ. Min arbetsgivare tycker inte om deltid och jag vill inte gå ner i lön.

Nej, då är det svårt att lösa förstås.

 

[Bexzor]

Jo jag är nöjd. Finns mer att önska med tiden.

Jag jobbar 90 procent, och hämtar barnen runt 15.00 mina barnveckor och till 16.30 på barnfria veckor. Jag bor billigt sett till storleken på lägenheten och har ändå råd att ha bil och hitta på saker. Har ingen hög lön utan snarare anpassar hela tiden efter det jag har - ibland spricker det men jag är tillfreds med att det blir så ibland. Vill jag bo i denna lägenhet hela livet ut? Nej