ni som väntade länge med syskon!

[Fia79]

Hur länge väntade ni mellan barnen?
Varför?

Hur har ni känt inför andra som skaffat tätt osv.

Jag har mycket blandade känslor kring detta då jag är ensam barn och alltid sagt att mitt barn inte ska behöva vara ensam.

Men min son föddes under en traumatisk förlossning och där jag vara nära att dö. Jag blev jätte rädd o vet inte om jag varken får eller vågar skaffa ett barn till men jag vill ju för hans skull o nu känner jag även att jag vill ha ett barn till eftersom det är så himla mysigt och underbart.
Men allt kring graviditet o förlossning:-S.

Jag börjar nu smått få panik när tiden bara går, vill ju inte att han ska vara för gammal när han får syskon så de inte kan leka.

Han fyllde nyss 3år.

Min sambo vill vänta tills vi köpt hus vi hyr nu ett hus o vi måste spara minst 2årvtill innan vi ens har råd att börja titta på hus.

Vi är redan 27år fyller 28 nästa år:-S.

Vill inte känna mig ensam när alla man känner skaffar barn på barn:-(.

 

[AgentCarter]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Först, ni är inte gamla!
Andra, gå till någon och bearbeta din förlossning vad du än väljer att göra
Tredje, har fem år till alla mina syskon. Var aldrig något jag reflekterade över, idag går det bättre men en eftersom hen har högre mognadsgrad.

 

[Sol]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Barn skaffar man när man så önskar och när det passar. Vi har inte tänkt mer än så när vi planerat barn. Det är 5 år mellan dem och vi var 30 resp. 32 år när 2an kom.

 

[Inte_Ung]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Jag har 3 barn som jag skaffat mellan 30 och 40 år.
Det är 4 år mellan de första 2 och så ytterligare 6 år till den sista.
De har alla mycket glädje av varandra.
Och leker gör de men på ett annat sätt.

Något som jag tyckt varit en fördel är att de inte har känt konkurrens med så många år emellan.
Och du har gott om tid, sisådär 12 år minst, på dig.

 

[Hyacinth]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Jag fick första (och troligen sista) vid 28, det är ju ingen ålder. Jag tyckte jag fick barn tidigt!
Jag skulle vänta om jag var ni, om jag verkligen ville bo i hus.

Det skiljer 7 år mellan mig och mitt yngsta syskon, märks inte idag och var kul även när vi var små.

 

[Lillagoajag]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Hur länge väntade ni mellan barnen?
Varför?

Hur har ni känt inför andra som skaffat tätt osv.

Jag har mycket blandade känslor kring detta då jag är ensam barn och alltid sagt att mitt barn inte ska behöva vara ensam.

Men min son föddes under en traumatisk förlossning och där jag vara nära att dö. Jag blev jätte rädd o vet inte om jag varken får eller vågar skaffa ett barn till men jag vill ju för hans skull o nu känner jag även att jag vill ha ett barn till eftersom det är så himla mysigt och underbart.
Men allt kring graviditet o förlossning:-S.

Jag börjar nu smått få panik när tiden bara går, vill ju inte att han ska vara för gammal när han får syskon så de inte kan leka.

Han fyllde nyss 3år.

Min sambo vill vänta tills vi köpt hus vi hyr nu ett hus o vi måste spara minst 2årvtill innan vi ens har råd att börja titta på hus.

Vi är redan 27år fyller 28 nästa år:-S.

Vill inte känna mig ensam när alla man känner skaffar barn på barn:-(.

Ni är inte gamla! Min mamma var 31 när hon fick mig och sedan fick hon lillebror 6 år senare!

Visst, min lillebror ar ju aldrig någon lek-kamrat på det sättet som jag lekte med jämnåriga - men visst lekte vi! Massvis! (Och jag tyckte det var toppen att få en liv levande docka! ) Vi har trots åldersskillnaden haft stort utbyte av varandra. Inte minst under våra föräldrars skilsmässa - inget svetsar syskon samman som en kris. (Och nu menar jag inte att ni ska skaffa ett syskon utifall ni skulle separera, utan att det är (kan vara - undantag finns) fantastiskt värdefullt med ett syskon i en kris, för kriser drabbar alla.) Och det kanske bästa med stor åldersskillnad var att vi har aldrig behövt slåss om "samma sorts" uppmärksamhet som många av mina vänner gjorde med sina syskon. När jag behövde hjälp mer läxor gick lillebror på dagis, när han behövde hjälp med läxor var jag gammal nog för att inte behöva hjälpen. När jag hade min period av 100 olika fritidsintressen var lillebror fortfarande glad att bara hänga med, när han hade sin period hade jag hunnit nisha in mig och var gammal nog för att ta mig dit (till stallet) själv. Detta vet jag också att min mamma har sett som en fördel. Hon har alltid haft "tid för oss båda" och har nästan aldrig tvingats välja mellan att se lillebrors match eller min tävling. Så det är inte bara negativt med åldersskillnad.

Jag tycker inte ni ska stressa. Nog för att det kan vara svårt att planera barn, men i den mån man kan planera så ska det kännas bra. Det ska ju bli en bra upplevelse för alla!! Jag tror inte en bra relation mellan syskonen hänger på hur många år det är emellan.

 

[Sar]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Hur länge väntade ni mellan barnen?
Varför?

Några sekunder mellan de två första, 5 år till den yngsta som var ett mycket välkommet tillskott i familjen men helt oplanerad.

Hur har ni känt inför andra som skaffat tätt osv.

Med vilka tidsintervall andra skaffar barn har aldrig brytt mig. Det är ju rätt många som har "tvillingskräck" men jag har snarare reflekterat över att det varit lättsammare med två lika gamla barn med samma behov än syskon med täta intervaller. Men det är ju bara mina reflektioner, inget som behöver vara någon sorts allmängiltig sanning.

Jag har mycket blandade känslor kring detta då jag är ensam barn och alltid sagt att mitt barn inte ska behöva vara ensam.

Jag är själv ensambarn (och trivdes utmärkt med det) och planen från början var nog att ha ett barn men det sket sig liksom redan från start

Men min son föddes under en traumatisk förlossning och där jag vara nära att dö. Jag blev jätte rädd o vet inte om jag varken får eller vågar skaffa ett barn till men jag vill ju för hans skull o nu känner jag även att jag vill ha ett barn till eftersom det är så himla mysigt och underbart.
Men allt kring graviditet o förlossning:-S.

Jag börjar nu smått få panik när tiden bara går, vill ju inte att han ska vara för gammal när han får syskon så de inte kan leka. Han fyllde nyss 3år.

Våra barn leker ihop även om 8-åringarna har mer utbyte av varandra än med 3-åringen. Det finns ju dock syskon som inte leker speciellt mycket med varandra oavsett hur nära de är i ålder.

Min sambo vill vänta tills vi köpt hus vi hyr nu ett hus o vi måste spara minst 2årvtill innan vi ens har råd att börja titta på hus.

Vi är redan 27år fyller 28 nästa år:-S.

Vill inte känna mig ensam när alla man känner skaffar barn på barn:-(.

Ni måste ju känna själva när det är dags. Men att skaffa barn för att man inte vill känna sig ensam för att andra skaffar småsyskon eller för att skapa en lekkamrat till sitt barn har aldrig känts som alternativ för mig personligen. Hur som hade jag varmt rekommenderat att du sökte hjälp för din traumatiska upplevelse, det gör antagligen risken för att hamna i förlossningsdepression mindre och du har chansen till en bättre upplevelse nästa förlossning (när den nu blir).
Ni är ju rätt unga föräldrar, jag fick första vid 32 och (förmodligen) sista vid 37 så ni har ju tiden på er sida!

 

[cambodia]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Men hoppsan! Då är det för sent för mig att skaffa barn, jag fyller 27 nästa år och jag är singel...
Ni är inte gamla!!

 

[lovehorses]

Sv: ni som väntade länge med syskon!

Jag väntar mitt andra barn nu. Sonen är 8 år, blir 9 bara några månader efter förlossningen.
Vi har dock fått kämpa lite de senaste 4 åren med att bli gravid. Några missfall och sånt.
Min man var inte riktigt redo att skaffa barn snabbt på och jag ville inte stressa honom.
Därför tog det lite längre, sen va de ju inge roligt när man väl börja att de krångla så pass mycket.

På ett vis är det bra att det är så långt emellan för sonen klarar sig själv ganska bra. Man kan förklara för honom och han förstår, just när jag mått dåligt och hur allt detta med bäbis funkar. (inte för ingående :P )
Sonen är jättestolt att han ska bli storebror och väntar med spänning.

Vi är nu 31 och 32 år. Tycker inte det är gammalt.

Jag tycker inte du ska stressa. Försök att berarbeta 1:a förlossningen, prata med någon och sen se hur de känns.