Ni som träffat kärleken utomlands...

[Agapi]

Hur har ni löst saker och ting? Har ni startat ett liv ihop i Sverige eller ett annat land? Och om enda alternativet är ett annat land, trots att man helst vill bo i Sverige, hur gör man då?

Min pojkvän kommer aldrig kunna flytta härifrån pga hans framtida jobb, och jag vet inte om jag vill bo här hela livet. De senaste månaderna har jag haft mycket hemlängtan och faktiskt haft planer på att flytta hem till Sverige igen till sommaren, men med ett nytt jobb på gång så kommer jag förmodligen stanna åtminstone ett år till.

Häromdagen började vi prata lite om framtiden och Sverige, och eftersom han är fast här så funderade han på om vi ens har någon framtid ihop. Jag tyckte att det var lite tidigt att börja prata om det när vårt förhållande fortfarande är ganska nytt, men samtidigt vill jag inte "slösa" tid på något som ändå inte kommer hålla. Jag blir ju (tyvärr) inte yngre och om jag inte ska bli en ensam katt-tant så vill jag försöka hitta någon att dela livet med snarast, för jag vill gifta mig och ha barn inom de närmsta åren.

Hur vet man vad som är rätt?

 

[Kilauea]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Varför kan han inte flytta pga jobbet? Kan han inte få jobb i Sverige?

Ibland får man kompromissa och det gäller väl från båda hållen. Har dock tyvärr inga direkta förslag eller idéer.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Grattis till nya jobbet!

Hur har ni löst saker och ting?

För oss har allt gått otroligt smidigt

Har ni startat ett liv ihop i Sverige eller ett annat land?

Först flyttade han till mig i Sverige men nu har vi flyttat till hans hemstad. Vi är båda otroligt flexibla och försöker lösa allt så gott det går. Det vi vet är att vi inte vill vara ifrån varandra igen, i övrigt får det lösa sig helt enkelt.

Och om enda alternativet är ett annat land, trots att man helst vill bo i Sverige, hur gör man då?

För mig skulle en sån relation vara svår att vara i - oavsett varifrån han kom (Sverige eller annat land). Tanken på att vara med någon som är så bestämd på var han vill bo skulle inte fungera för mig. Jag och min sambo kan båda tänka oss att bo i princip varsomhelst, och så har vi sagt att vi får se var vi bestämmer oss för att leva när vi ska settle down så att säga. Skulle min sambo säga "staden x endast, ingen annanstans är tänkbart" skulle jag få klaustrofobi på en gång, oavsett vilken stad eller land det var.

Jag förstår absolut att du börjar fundera över det trots att det är tidigt i relationen. Man vill ju inte gärna bli dökär och fastna totalt för någon som sedan visar sig vara oflyttbar eller 'fast' någonstans om du förstår hur jag menar.

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Varför kan han inte flytta pga jobbet? Kan han inte få jobb i Sverige?

Han vill ta över sina föräldrars företag, så därför kan han inte bo någon annanstans.

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Tack så mycket!

Skönt att båda kan vara flexibla! Vet säkert det här sedan tidigare men får skylla på att jag är trött och hjärnan har lagt av för dagen, men vart bor ni?

Den här gången var det faktiskt inte jag som började fundera över saker tidigt (tadaaa! ) utan han. Såg en film där ett par gifte sig och jag kommenterade den vackra bröllopsklänningen. Hans kommentar: "Men vi väntar väl nåt år, älskling?" Han har t.o.m funderat på vart jag kan jobba om det i framtiden blir så att vi flyttar till hans hemby. (sånt här är jag inte van vid, höhö )

Men. Saken är den att han vill ta över hans föräldrars vingård, och den ligger ju där den ligger. Och visst, att bo på en vingård låter ju lite som en dröm, men det är ju inte i Sverige. Byn ligger ca 45-60 min härifrån och även fast jag kommer från ett litet samhälle i norra Sverige så skulle jag nog drabbas av lappsjuka av att bo på vingården.

Men, tiden får väl utvisa.

 

[Araminta]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Grattis till jobbet först och främst!

Vi är lite i samma läge med den skillnaden att vi har ett långdistansförhållande i nuläget. Jag läser en utbildning som knyter mig till Sverige, både nu under utbildningen men även i relativt hög grad senare i yrkeslivet. Han är mer mobil rent karriärmässigt men det skulle ändå krävas en rejäl satsning. Vi har ingen lösning. Vi försöker ta vara på det vi har och se hur långt det utvecklar sig. En eventuell flytt är ändå inte aktuellt förrän tidigast om ett år då han nyss fått nytt jobb. Men vi kan också ta det lite lugnare då någon akut barnlängtan inte finns. Det enda som stressar är frågan hur hållbart är ett långdistansförhållande över tid? Kan vi hålla det här vid liv i ett, två, fem år?

Det är ju svårt när man drar åt olika håll i en sån basal fråga som vilket land man vill bo i. Jag tror nog att det krävs en viss kompromissvillighet från bådas sida om det ska fungera. Beroende på hur lång resväg man har så kan en lösning vara att prioritera så att man lägger en del helger och annan ledighet under året på den andra orten. Vi ses varje lov och i regel var femte helg. Det är ett pusslande och man får prioritera bort andra saker men det fungerar faktiskt hyfsat.

 

[Teilani]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Att bo och arbeta på en gård är en speciell livsstil, oavsett var den gården ligger. Man har alltid saker att göra och det är därför svårt att ta ledigt och resa tex.

Samtidigt är man fri att göra vad man vill utan att behöva ta hänsyn till grannar eller hyresvärdar, jag vill inte flytta från min gård!

Jag skulle nog vilja hälsa på gården, se vilken känsla den väcker i mig, hur hans familj är. De kommer du att träffa myyycket i framtiden, så det är lika viktigt att du känner dig bekväm med dem som med killen.

Jag tror du kommer att känna ganska med en gång om din framtid, med man och ungar, finns på gården eller inte.

Härligt att höra att du mår bättre och att saker börjar ordna upp sig för dig!

 

[Petruska]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Han vill ta över sina föräldrars företag, så därför kan han inte bo någon annanstans.

Jag kan inte se annat än att om vingården verkligen är hans första prioritering, så är det väl så. Han riskerar ju att aldrig träffa någon som vill dela livet med honom på de villkoren. Om du är beredd att vara tillsammans med honom på sådana villkor, så är det väl okej. Om du inte är beredd till det, så är det inte okej.

Rent spontant låter ju inställningen som Niphredil och hennes sambo har betydligt trevligare, mer öppen för möjligheter i livet. Men om din kille inte är sådan är det ju inte mycket du kan göra åt det.

Själv hade jag antingen lagt ner det, eller tänkt att vi får experimentera med livet efterhand. Kanske kunde jag pendla på något sätt, tex. Tanken på att helt forma mitt liv efter någon annans gård, är helt utesluten för mig. Men även på den punkten är man ju olika. (Och det beror ju lite på vilka jobbmöjligheter jag skulle ha nära gården, hur långt det tex är till närmaste universitetsstad.)

 

[AgentCarter]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Nu bor visserligen vi i sverige, men jag har valt en man med gård och det är inte flyttbart.
Man måste precis som du säger kunna tänka sig den livsstilen, vara beredd på att "här bor jag och kommer göra så länge vi är tillsammans"
(men jag tror inte att man lever i extrem risk för att leva som singel resten av livet bara för det, så extrema villkor är det inte)

Men det finns mycket positivt med läget på vår gård, endast 30 min in till större stad där det finns allt JAG behöver.

Agapi: Du måste dit och hälsa på, se hur han är med familjen (för de ska bo kvar i närheten eller?). Jag vet att på vissa gårdar växer aldrig barnen upp och skaffar egna familjer, utan allt blir bara en jävla stor familj. Mysigt eller förskräckligt, välj själv.
Vi är en egen familj och svärföräldrarna är väldigt noga med att inte störa oss utan vi får komma till dem/bjuda in dem.
Det jag ser som är positivt är att jag är väldigt fri att träffa min familj, de bor 20 mil bort och min sambo kan i princip aldrig följa med utan jag tar en vecka/helg själv hos dem utan problem och tjöt.
Beroende närheten till flygplatser är det möjligt att "pendla" för dig med. Sedan, vad finns det för orter närmare byn än där du bor nu? Det kanske finns ställen som är större än byn och ger dig det sociala och jobb.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Vi bor i Madrid

Han har t.o.m funderat på vart jag kan jobba om det i framtiden blir så att vi flyttar till hans hemby.

Alltså, en sån sak är väl lite småcharmig men hade för mig varit en liten varning ändå. Jag skulle inte känna mig alls bekväm med att killen förutsatte att just jag ska ge upp allt och bo där han vill.

Och ja en vingård låter trevligt för dem som vill bo på en vingård. Vill man inte det blir det nog himla tufft. Som sagt, för mig skulle det vara svårt att ens dejta någon som redan nu vet var han vill bo resten av sitt liv. Då måste jag ju foga mig för det, annars blir det inget.

Hur känner du för att bo där? Bortsett från att Sverige lockar dig, hur känner du för att bo på just den vingården?

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Tack, känns jättekul med nytt jobb!

Distansförhållande kan inte vara lätt, men jag tror som så, att om ni är menade för varandra så kommer det hålla Ska hålla tummarna för er!

 

[pulkaskurk]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Nu bor vi visserligen i Sverige men min sambo var/är inte flyttbar och staden vi bor i är inte min drömstad.
Jag hade hellre sett att han flyttat till min hemstad istället.
Ändå har jag bott här i 5,5år nu och kan inte tänka mig ett liv utan min sambo så då får vi helt enkelt bo här
Å det går alldeles utmärkt det med.
Jag flyttade hit på "prov", hade det inte funkat och jag inte trivts tillräckligt bra hade jag bara flyttat igen.

Men nu är som sagt min kärlek till min karl större och viktigare för mig än vart vi bor.

Så bara du kan ju bestämma dig för vad som är viktigt för dig, är det viktigast vart du bor eller att få dela livet med den stora kärleken?

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

+ Teilani

Jag har redan varit där två gånger, det är verkligen jättevackert att titta ut över vinodlingarna (på sommaren åtminstone...) men själva byn är inte så mycket att hurra över... Det bor ca 2000 människor där, så det är ett väldigt litet samhälle. Däremot så är det nära till andra byar men det är också bara små samhällen men ungefär samma invånarantal. Huvudstaden ligger 45-60 minuter bort så sååå farligt är det ju inte.

OM det nu skulle bli så att jag också flyttar dit, så skulle jag inte arbeta på själva gården. Jag nöjer mig med att enbart njuta av vinet i ett glas, resten får de andra ta hand om

Hans familj och släkt har jag redan träffat flera gånger och de är väldigt trevliga allihopa. Dock lite svårt med språket ibland eftersom de pratar med grov dialekt.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Fast frågan är ju exakt samma sak för killen; han har träffat någon som inte vill bo där han vill bo. Är det viktigare för honom att få bestämma var han ska bo eller att få dela livet med "den stora kärleken"?

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jaa, jag har liksom alltid sett mig själv bo nära min familj när man ska settle down, så att säga. Det kanske bara är jag som är så insnöad på det så det blir svårt att tänka sig något annat...?

Majoriteten av invånarna i denna by arbetar på flygplatsen, vilket jag verkligen skulle kunna tänka mig göra. Sen finns det också ett stort outletcenter inte långt därifrån och där går det alltid att få jobb.

 

[Blueberry]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jag tänker att man kan bo på mer än ett ställe.
You can have it all, du behöver inte välja.

 

[Agapi]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jamen ja, så är det ju! Nu har hjärnan börjat fungera igen

Jag skulle nog kunna tänka mig att bo där en kort period, men inte livet ut. Jag skulle känna mig för instängd.
Som det är nu träffar jag min familj ca 2 gånger per år. Tre gånger om jag har tur. Det som gör mest ont är att jag missat så mycket av mina syskonbarns uppväxt. Och hjärtat blöder varje gång jag skypar med barnen och de börjar gråta för att jag inte är där hos dom

 

[pulkaskurk]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Fast frågan är ju exakt samma sak för killen; han har träffat någon som inte vill bo där han vill bo. Är det viktigare för honom att få bestämma var han ska bo eller att få dela livet med "den stora kärleken"?

Uppenbarligen är det väldigt viktigt för honom vart han bor precis som för min sambo.
För mig är det såklart också viktigt men uppenbarligen inte lika viktigt eftersom jag flyttade och dessutom bor kvar.
Jag kompromissar på boendet, min sambo kompromissar på en himla massa andra saker för min skull.

Det brukar liksom funka så i förhållanden där man inte tycker lika om allt.

 

[pulkaskurk]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Jamen ja, så är det ju! Nu har hjärnan börjat fungera igen

Jag skulle nog kunna tänka mig att bo där en kort period, men inte livet ut. Jag skulle känna mig för instängd.
Som det är nu träffar jag min familj ca 2 gånger per år. Tre gånger om jag har tur. Det som gör mest ont är att jag missat så mycket av mina syskonbarns uppväxt. Och hjärtat blöder varje gång jag skypar med barnen och de börjar gråta för att jag inte är där hos dom

Fast din familj kan ju både åka till dig och du kan åka till dem, det finns väl inget som säger att ni inte kan åka oftare än 2 ggr/år?

Min familj är utspridd över halva världen men nu för tiden är det ju både billigt och enkelt att resa så man kan ses.
Sen kan man ju även se det som en bonus att familjen är utspridd, då får man åka till en massa trevliga platser i världen som man antagligen inte skulle åkt till annars.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ni som träffat kärleken utomlands...

Åh men jag förstår dig, så så väl. Min syster flyttade med mina älskade syskonbarn till Australien. Så jag förstår dig så väl verkligen, tyvärr.

Har jag tur kommer jag kunna träffa min familj (dvs min syster och hennes familj) varannat år. Det är tufft att tänka på.

Men du är ju så pass nära din familj - så länge man är i Europa så är det ju inte så svårt att hälsa på lite oftare?