Sv: Ni som skaffade en... sen en till...
Jag skaffade första sällskapskatten (är uppvuxen med två härliga stallkatter) för fem år sen. En korat, eftersom jag gillade blå katter och koraten hade det temperamentet som passade mig bäst. (Nu hade jag ju aldrig träffat en livs levande korat innan min kom, men med facit i hand så trodde jag rätt)
Det finns väldigt få koratuppfödare i sverige, på den tiden bara en aktiv, så det fick bli en vuxen katt. Hanoo flyttade in hos mig när han var nästan åtta år, och då hade han varit i avel hela sitt liv. Han var precis den vackre, underbare följeslagare jag hade hoppats på

Han sover under mitt täcke på nätterna, han pratar, leker och gosar på dagar och kvällar, och han är fantatiskt vacker. (Så vacker att han som veteran vinner över betydligt yngre katter på utställning, han blev årets korat i sverak och året klubbkatt 2003, 10 år gammal)
Tanken föddes att börja föda upp korater, och jag började leta hona. Det tog nästan två år att hitta en dam med passande stam (med Hanoo som gammelmorfar och flera andra usa-importer i stammen). Odjuret Maja flyttade hit. Sedan dess har vi inte haft en lugn stund, och ändå tänker vi para henne och producera fler små blå-

.
Att skaffa ytterligare en katt var det bästa vi kunde göra. Hanoo blev visseligen svartsjuk och ledsen de första veckorna, men nu är det mer drag i honom än på många år, de leker och stojar hela dagarna, och när de blir trötta rullar de ihop sig till en katthög
Hade inte koraten varit så sällsynt och i så stort behov av fler uppfödare kanska jag hade skaffat någon annan ras, en burma, bengal eller devon tex. Det finns ju hur många härliga raser som helst att välja mellan, jag är nästan glad att jag inte läst fler kattböcker innan jag bestämde mig