Sv: Ni som har många hundar...
Vi har fyra hundar, vilket egentligen är en för mycket om man ska gå efter hur vi planerade...
Två av dem är pensionärer nu, de är snart 12 resp. 10.5. De två yngre är kullsyskon, 5 år gamla. Den ena köptes som valp, tänkt att bli min nya tränings- och tävlingskompis. Sen blev hans kullbror utannonserad när de var knappt 1 år gamla och vi beslöt oss för att ta hand om honom för att senare omplacera (ägarna hade rätt bråttom att bli av med honom...). Vi tänkte att om han var någorlunda lik sin bror så var det en riktigt trevlig och bra hund.
Tyvärr så visade det sig att även om omplaceringen hade många fina egenskaper så hade han också en hel del brister. En stor del kommer sig nog att obefintlig miljö- och socialträning, sen är han väl i grund och botten inte helt mentalt kanonbra men med bra miljö- och socialträning under valptiden tror jag det hade blivit mycket bättre, nu har det i stället blivit mycket sämre. Dessutom är han skotträdd. Så det slutade med att vi behöll honom själva.
Lite struligt har det blivit då de två bröderna numera inte kommer överens, eller ja... omplaceringen är det som inte kommer överens med sin bror, medan brorsan hans är hur trevlig som helst. Efter ett par incidenter där omplaceringsbrorsan flög på den andra (som inte ens svarade upp) så har vi valt att dela på dem och lever nu med grindar lite här och var i huset. Inte helt optimalt men alternativet är avlivning av omplac. och det är vi inte beredda att göra, vi tycker för mycket om honom för det. Men visst, det hade varit otroligt skönt om de hade funkat ihop, då hade det inte varit speciellt jobbigt att ha fyra, även om det förstås tar lite tid att träna/aktivera alla.
Det finns ju både fördelar och nackdelar med att ha så många hundar. Hade de kommit överens allihopa (omplac. går däremot utmärkt ihop med "gamlingarna" så det är förmodligen pga att de är jämnåriga som det inte funkar med brorsan) så hade det inte känts speciellt jobbigt alls, utom möjligtvis när man ska åka nånstans, men med hyfsat stor bil så går det rätt bra ändå.
Fördelar är att när vi lämnar dem hemma i hundgårdarna så har de alltid en stor del av flocken kvar hemma, även om husse och matte åker iväg. Visst är det så att man inte ska skaffa hund enbart som sällskap till en annan hund men samtidigt är det ändå så att de har flera flockmedlemmar runt omkring sig och jag tror att det gör dem lite mindre ensamma.
Tidigare när gamlingarna båda tränades och tävlades så var det väldigt praktiskt att ha två, det är rätt lagom att hålla igång två aktiva hundar tycker jag, framför allt när man tränar och tävlar lydnad (brukset är lite värre men det går ju det också) och om en skulle råka vara halt eller bara inte riktigt i form så hade man ändå en att träna med.
Jag kan nog tänka mig att ha fyra även i framtiden men två eller tre vore egentligen mer optimalt, men mycket beror på konstellationen i flocken - om alla funkar med varandra så kan man ju rätt lätt ha en eller två pensionärer och en eller två aktiva tränings/tävlingshundar.
Vi har fyra hundar, vilket egentligen är en för mycket om man ska gå efter hur vi planerade...
Två av dem är pensionärer nu, de är snart 12 resp. 10.5. De två yngre är kullsyskon, 5 år gamla. Den ena köptes som valp, tänkt att bli min nya tränings- och tävlingskompis. Sen blev hans kullbror utannonserad när de var knappt 1 år gamla och vi beslöt oss för att ta hand om honom för att senare omplacera (ägarna hade rätt bråttom att bli av med honom...). Vi tänkte att om han var någorlunda lik sin bror så var det en riktigt trevlig och bra hund.
Tyvärr så visade det sig att även om omplaceringen hade många fina egenskaper så hade han också en hel del brister. En stor del kommer sig nog att obefintlig miljö- och socialträning, sen är han väl i grund och botten inte helt mentalt kanonbra men med bra miljö- och socialträning under valptiden tror jag det hade blivit mycket bättre, nu har det i stället blivit mycket sämre. Dessutom är han skotträdd. Så det slutade med att vi behöll honom själva.
Lite struligt har det blivit då de två bröderna numera inte kommer överens, eller ja... omplaceringen är det som inte kommer överens med sin bror, medan brorsan hans är hur trevlig som helst. Efter ett par incidenter där omplaceringsbrorsan flög på den andra (som inte ens svarade upp) så har vi valt att dela på dem och lever nu med grindar lite här och var i huset. Inte helt optimalt men alternativet är avlivning av omplac. och det är vi inte beredda att göra, vi tycker för mycket om honom för det. Men visst, det hade varit otroligt skönt om de hade funkat ihop, då hade det inte varit speciellt jobbigt att ha fyra, även om det förstås tar lite tid att träna/aktivera alla.
Det finns ju både fördelar och nackdelar med att ha så många hundar. Hade de kommit överens allihopa (omplac. går däremot utmärkt ihop med "gamlingarna" så det är förmodligen pga att de är jämnåriga som det inte funkar med brorsan) så hade det inte känts speciellt jobbigt alls, utom möjligtvis när man ska åka nånstans, men med hyfsat stor bil så går det rätt bra ändå.
Fördelar är att när vi lämnar dem hemma i hundgårdarna så har de alltid en stor del av flocken kvar hemma, även om husse och matte åker iväg. Visst är det så att man inte ska skaffa hund enbart som sällskap till en annan hund men samtidigt är det ändå så att de har flera flockmedlemmar runt omkring sig och jag tror att det gör dem lite mindre ensamma.
Tidigare när gamlingarna båda tränades och tävlades så var det väldigt praktiskt att ha två, det är rätt lagom att hålla igång två aktiva hundar tycker jag, framför allt när man tränar och tävlar lydnad (brukset är lite värre men det går ju det också) och om en skulle råka vara halt eller bara inte riktigt i form så hade man ändå en att träna med.
Jag kan nog tänka mig att ha fyra även i framtiden men två eller tre vore egentligen mer optimalt, men mycket beror på konstellationen i flocken - om alla funkar med varandra så kan man ju rätt lätt ha en eller två pensionärer och en eller två aktiva tränings/tävlingshundar.
jag behöver minst en knasig beardis i mitt liv. Båda tränas och aktiveras lika mycket, beardisen dock inför tävling.
